Sitter här på fredagskvällen med ett glas vin i soffan och tittar på CSI i brist på annat. Känner mig lite ensam. I soffan, bakom en kudde ligger ett visitkort från mitt f d jobb. På detta har jag skrivit ner en rad koder och telefonnummer som jag hade användning för under mitt halvår i Karlstad. Nu är alla koderna spärrade och att detta visitkort låg i soffan berodde på att jag som den slarvmaja jag är lagt det där "så länge" som den lille mannen brukar säga, med uppgivenhet i rösten. D v s jag har en ovana att mellanlagra saker på väg till soppåsen.
Tittar på visitkortet som jag väl får se till att förpassa till soporna, nu när det definitivt inte behövs längre. Och där bland alla nummer, i blyerts, har den romantiske lille mannen skickat ett budskap.
Med en sådan raring behöver man ju inte känna sig ensam, även om han just nu sitter och sover i en annan soffa, i en annan del av landet. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar