Alla ska inte med!

Så kom då Socialdemokraternas beslut i veckan som gått. De tänker bilda regering tillsammans med Miljöpartiet vid en valseger i september 2010. Vänsterpartiet får dock inte vara med. Lars Ohly sätter upp en förorättad min och spelar mobboffer. Men är det egentligen så synd om Vänsterpartiet, är inte det här det bästa som kunde hända dem? Jag kan se flera anledningar till varför det är bra för (v) att inte vara med i en allians med (s) och (mp).

Dels tror jag att Vänsterpartiet kommer vinnar sympatiröster på att de inte får vara med, dels kommer många s k vänstersossar och väljare inom LO-kollektivet att söka sig över till (v) då deras eget parti går ännu mer mot höger.

Vänsterpartiet kommer kunna profilera sig som ett verkligt socialistiskt alternativ och locka väljare inte bara från (s) utan också från dem som vanligtvis inte röstar.

Om partiet väljer att byta ut sin rätt bleke partiledare mot t ex Josefin Brink så lär partiet kunna locka framförallt kvinnor och HBT-personer.

Om (v) i stället hade ingått i en allians med (s) och (mp) så tror jag snarare att de skulle riskerat att hamna under fyraprocentsspärren. (Det skulle däremot ha varit ganska bra för t ex Feministiskt initiativ som säkert kunnat locka över en del av dessa röster.)

Så, summa summarum, om Vänsterpartiet hanterar det här rätt så kan det visa sig att alla inte ska vara med, att det kan vara bättre att vara självständig ibland.

Dessutom, om samarbetet mellan (s) och (mp) skulle innebära att de, vid en vågmästarroll för Sverigedemokraterna, gör blocköverskridande överenskommelser så blir ju till slut Vänsterpartiet det enda partiet till vänster om mittenträsket. Där befinner sig en rätt stor del av svenskarna.