måndag 31 mars 2008

Lunchkul samhällsplanering

Snott från Svenska Dagbladet. Tillägnat den lille mannen. Han som blir orolig när han inte har ett sideboard för jordnötsskålen på behändigt avstånd. Klicka på bilden för större text.

Ultrafeministiskt möte

Vid något tillfälle lär amerikanske högermannen Pat Robertson ha sagt följande:

"Feminism encourages women to leave their husbands, kill their children, practice witchcraft, destroy capitalism and become lesbians."

Ovan syns Feministiskt initiativs styrelse (delar av den) under styrelsemöte i helgen. Huruvida vi ägnar oss åt sådana aktiviteter som Robertson tar upp skall jag låta vara osagt. Senaste veckan har vi dock fått höra att vi inte är intresserade av att krossa kapitalismen och att vi bara bryr oss om svenska, heterosexuella medelklasskvinnor. När det begav sig och det var Ebba Witt Brattström som hoppade av innan ett årsmöte så var det tvärtom.

Feministiskt initiativ verkar vara både queerfeministiska vänstervridna lesbianer och sexistiska borgarbrackor. Inte konstigt att mötesordföranden på bilden ser lite fundersam ut.

Redo för ännu en vecka

Men nog hinner jag med ett liiiitet besök på nya K:fem. :)

Bojkott


I snart sju år har jag tvättat min bil på Shells mack på Ulvsundavägen. Nu är det slut med det. Sedan dom bytte tvätt så inträffar två saker varje gång:

1. Skattemärket tvättas bort

2. Bilen blir inte ren

På bilden syns min bil efter ordinarie tvätt för dryga 200 kr med extra avfettning SAMT en extra likadan tvätt efter att jag klagat. Jag har torkat av bagageluckan då Shells tvättmedel öht inte bet på smutsen där.

Kan säga i sammanhanget att såhär var det inte innan dom bytte tvätt.

Shells rekommendation? Att använda borstar. I helvete heller. Hädanefter blir det Preem som får mina pengar på deras DIY-tvätt i Ängby.

lördag 29 mars 2008

Min farbror indianen


Min farmor Dally och farfar Otto. Farfar utvandrade som 17-åring till Kanada där han blev kvar i nästan tjugo år. Grävde guld i "Alliaska". Han skulle bara åka hem och hälsa på sin gamla mor. Väl hemma skickades han på AK-arbete i Småland, på nåt vägbygge. Där mötte han två killar vid namn Kalle och Elmer. Vars syster jobbade i kantinen vid vägbygget. Hon var en pudding, tyckte farfar. Ömma känslor uppstod och i september 1935 gifte dom sig. En månad senare föddes min far. Drömmen om Amerikat blev till ett medlemskap i Amerikaordern i Björneborg. Farfar började på järnverket och blev kvar där. Fler söner föddes.


Min far skrev uppsats i skolan om sin bror indianen. Farmor fick förklara för fröken att pappas indianhalvbror nog bara fanns i pojkens fantasi. När pappa och hans kompis busat i skolmatsalen och blivit avstängda från skollunchen packade farmor smörgåsar även åt kompisen, som inte vågat berätta om avstängningen hemma.

Björneborg är annars känt för, förutom bruket, en hyfsad brottarklubb på 50-talet och att Helge Fossmo är uppvuxen där. Det kunde man ha gissat. "Han kommer från en bruksort utanför Kristinehamn" stod det i tidningarna. Kan bara vara en. Linda Bengtzing kommer nästan från Björneborg.

När jag var liten brukade jag få följa med farfar till kiosken. Han kunde inte för sitt liv förstå varför mina föräldrar och farmor tyckte att jag var busig. "Tösa är ju så snäll när ho ä med mig till kiosken." Sa farfar.

Farmor var hemmafru. Innan dess var hon piga och kokerska. Hennes pappa dog ung i spanskan och familjen fick flytta från storbondegården över vägen till ett mindre hem. Farmor fick plats hos en familj många mil hemifrån. Sen kom hon tillbaka hem, och träffade farfar. Flyttade till Värmland, födde fler barn. Var sällan långt ifrån spisen. På bilder på mig när jag var liten kan man se farmors blå tantklänning och päronformade rumpa i bakgrunden. Hon brukade spara stekflottet i margarinpaket i svalen. Sen sydde hon fina klänningar åt mig till skolavslutningarna.

Farmor hade förmodligen inte förstått ett dugg av det här med feminism.

Ultrafeministen

I dagens Svenska Dagbladet kallar Göran "Jag har min egen personliga plats på MFF:s ståplatsläktare" Skytte oss i Fi för ultrafeminister. Tack Göran! Jag som tyckte att det där med rabiatfeminist började kännas lite uttjatat.

Ultrafeminist. Det låter tryggt på nåt sätt. Som Libresse Ultra ungefär. Med Ultrafeministen sover du gott om natten. Fråga lille mannen.

När män återupprättar sin heder

De senaste dagarna har kombinerats av debatt om våld i hederns namn och dagliga rapporter om män som mördat sina partners och styvbarn. Det förra handlar om våld som riktas mot familjemedlemmar p g a upprätthållande av ”heder”, men som egentligen handlar om att familjeöverhuvudena (männen) kräver respekt för sig själva. Själva skulle de nog hävda att det är respekt för familjen det handlar om. Men även där så handlar det inte om de olika individerna i familjen utan om familjen som kollektiv, med mannen som familjeöverhuvud.

Att detta skulle grunda sig i något annat än tanken om mannens överlägsenhet över kvinnan tror jag inte ett dugg på. Förtrycket tar olika uttryck, men är fortfarande baserat på att det är männen som bestämmer över kvinnans liv, sexualitet, frihet.

Att tillskriva sådana tankemönster enbart till personer med annan etnisk bakgrund än den svenska leder också fel. Mäns återupprättande av sin ”heder” genom våld mot kvinnor (och barn) förekommer även bland etniska svenskar, likadant som det inte förekommer hos alla kurder. Det förekommer hos kristna, och hos muslimer. Att här peka ut en särskild grupp, eller en särskild religion som boven i dramat funkar inte heller.

Gemensamt för sambon Jönsson i Teckomatorp och pappa Sahindal i Uppsala är inte religionen eller det etniska ursprunget. Gemensamt är att båda mördade en närstående kvinna (sambo respektive dotter) för att hon hade mage att vilja bryta sig loss. Att här blunda för könsmaktspersperspektivet är att gå vilse.

Häromdagen hörde jag en kvinnlig konstnär berätta i radion om hur hennes far uppmuntrat henne och hennes systrar att utveckla sig själva, skaffa sig egna karriärer och inte bli beroende av män. Ungefär detsamma som min egen far brukade säga till mig. Hennes far kom från Addis Abeba, min från Björneborg. Samtidigt läser jag i Veckans Affärer om de svenska männen som gjort karriär i storbolagen samtidigt som de skaffat 5-7 barn, och som hela tiden haft en liten fru där hemma som tagit hand om markservicen. På vilket sätt är dessa män mer jämställda än den etiopiske pappan?

I dagens Aftonbladet läser jag om väktaren i Surahammar som med vansinnig frenesi mördat sin sambo med en kniv, för att sedan även knivmörda hennes femåriga dotter. Orsaken? Sambon hade ifrågasatt hans innehav av porrfilmer. Hans kommentar när han hämtades efter morden?

- Nu är det slutprovocerat.

Söndag i Vällingby IV

Imorgon är det söndag. Ett besök i Vällingby rekommenderas.

Här kommer ytterligare en hyllning: Vällingby regerar!

Hel(g)kul



Den som inte skall sitta i styrelsemöte eller lägga klinkers i hallen, som modellerna ovan, kan alltid roa sig med en remake på Taaz.
Hur kul som helst.

fredag 28 mars 2008

Fånga kräftor

å lägga i en balja. Har jag gått och lagt mig så har jag gått och lagt mig. Det var en gång en råtta som satt i en potta, å skulle sjunga, en operaaria...

Oförglömliga rader av en mästare som inte längre finns bland oss utan vars aska strötts över vågorna i en sjö utanför Växjö. För övrigt trots att grannarna vid sjön överklagat beslutet att få sprida Eddie Meduzas aska på denna plats. Uppkäftig även efter döden.

Uppkäftig var även den unga raggartjej som framförde sin Cadillac Fleetwood genom snobbiga Linköping en sommarnatt, spelande just Eddie Meduza. Nu är hon åtalad för ”onödig och störande körning med motordrivet fordon vid bostadsbebyggelse”.

Errol Leonard Norstedt lär väl rotera där i sin himmel.

Välkommen K:fem!

Igår invigdes Vällingby City. Jo, det skall heta så. ABC har nu blivit ABCd och d:et står såklart för design. Sista pusselbiten i bygget av nya centrum var 8 500 kvm stora modevaruhuset K:fem, ritat av Gert Wingårdh. (Som för övrigt skall rita Karlstads nya fräcka bostadsområde i Inre Hamnen.)


Passade på att äta lunch där uppe idag då jag ändå jobbar hemifrån. Och kolla in nya varuhuset såklart. Shit pommes frites vilket mecka för shoppare. Hade lugnt kunnat bränna tusentals kronor bara inne på nya Best of Brands med Tiger, Odd Molly, Filippa K m fl.


Nu fick det räcka med nya skor innan jag beslutade att lunchrasten fick lov att vara över, och jag cyklade hem i vårvädret igen. Livsfarligt köpenskapens mecka. Inte nog med att man från och med hösten skall jobba mitt inne i stan, nu skall man också bo granne med dessa lockelser. Lås på plånboken kanske?

torsdag 27 mars 2008

Och igen

Ännu en familjetragedi?

Relativa relationer

Så har vi då ett "relationsdrama", åter en gång.

Låt oss nu se om nyhetsvärdet värderas lika som i Arbogafallet.

onsdag 26 mars 2008

Referer-tre-i-topp


Här kommer tre i topp när det gäller vilka sajter folk kommer till min sajt från.

1. Med 13.84% Veronica Svärd
2. Med 10.69% F! Skåne
3. Med 6.20% Mikael Almén

Tadaaaaa! Dessa premieras med en plats i min länklista! Ja, Veronica finns ju förstås redan där.

Kostsamma barn

Igår tvingades jag stänga av radion i bilen då Roseanna Dinamarca debatterade med en Expressen-kolumnist om huruvida föräldrar skall betala för barnens skolaktiviteter eller om skolorna skall ta lite av sina marknadsföringspengar och själva bekosta ungarnas skolaktiviteter. Liberalkvinnan fick mig att se rött med sitt snack om att rika föräldrar väl kan betala de fattigas ungars aktiviteter. Hon kunde inte se skillnaden mellan detta och att betala skatt. Högern är inte bara blind, den är fullständigt oempatisk också.

- Min mamma och pappa har minsann betalat för att du skall följa med på skolresan eftersom dina föräldrar är så fattiga!

Sådant tycker såklart liberalen ovan att barn till fattiga föräldrar skall få tåla, liksom de fattiga föräldrarna skall stå där som framför brukspatron och skrapa med foten och bocka och tacka den snälla tanten som betalat för deras barn.

Fy fan!

Sen har vi frågan om behovsprövning av barnbidraget. I dagens DN säger en 40-årig kvinna boende på Kungsholmen följande om behovsprövade barnbidrag:

"Det tycker jag är idiotiskt. Ska vi som betalar skatt och tjänar lite mer behöva betala för andra?"

Just precis. Det är alltså denna kvinna och hennes gelikar som förväntas bidra till den fattiges barns nya skridskor i skolan...

I grund och botten handlar det allmänna barnbidraget om detta. Viljan att betala för barnbidraget ökar om alla får del av det. Eller snarare, oviljan minskar, för egentligen vill högern ju inte betala skatt.

Inkomstprövning kommer förmodligen inte göra det hela billigare, samtidigt som viljan att ha ett barnbidrag minskar bland dem som inget får. Idag är barnbidraget förmodligen det mest lättadministrerade bidraget. Barn = bidrag.

Men skall man inkomstpröva, vilket jag egentligen tycker är rätt, så kanske man skulle göra det även mellan föräldrar som separerat, d v s pengarna går till den som tjänar minst... (Och det vet vi ju vem det är allt som oftast.) Men det är klart, då frångår man ju principen om att det är barnen som skall ha bidraget.

En inte helt så enkel fråga som Maud Olofsson ofta får saker och ting att framstå.

tisdag 25 mars 2008

Djurliv på landet


Vår granne sorkjägaren som kommer på besök då och då och som vi försökt muta med rökt lax för att han/hon skall tycka att det är trevligt hos just oss. Lax smakar dock inte lika gott som rå sork. Tror inte ens att kattkräket smakade på den. Kanske skall vi bjuda Kungsörnsungen som svävade över åkern på lax i stället.

Ölme, Annandag påsk


Fika och lite musik vid Ölme miljöstation.

Post Påsk

Fyra stora säckar med björkved och massor av gammal barrträdsved. Det är vad som gått åt för att hålla oss varma i helgen. Men solen sken och maten smakade och varken jag eller den lille mannen försitter en enda möjlighet att njuta tillsammans. Det är underligt, men allt är roligt tillsammans med honom. Att tillsammans åka till Värmlands-Rasta och låna deras fina toalett är ett äventyr. Att strosa runt på Konsum i Molkom med honom är livet. Att bara ligga där under täckena i våra Helly Hansen-ställ och dra oss på söndagsmorgonen är guld.

De nyheter som nått oss i vår rökinpyrda tillvaro har mestadels handlat om morden i Arboga. Ja, redan förra veckan ville jag skriva om detta, men avstod p g a att det hela verkade så osäkert. Bilden av den försmådde f d mannen som mördat sina små barn för att komma åt sin f d fru verkade förvisso inte särskilt unik. Om det inte är ett utvidgat självmord det handlar om, där han tar död på sig själv också, så är väl detta det ultimata sättet att ge igen. För en person där det glappar i empati-proppen. (Att döma av diskussionen på t ex Susanne Lindes blogg när hon i förra veckan tyckte att mer stöd skulle ges till kvinnojourerna så saknas även förmåga att vilja se problemen.)

Men i detta fall verkade det vara en rökt sill. Hur hinner man från Motala till Arboga fram och tillbaka på så kort tid? Mannen i fråga är förvisso dömd för misshandel av en tidigare flickvän och hennes manlige bekant, och i en ny utredning anklagad för misshandel av sin f d fru, barnens mor. Han är sålunda den perfekte gärningsmannen, rent statistiskt. Trots att hans mor, på mödrars vis, säger att han egentligen är ett litet lamm som inte kan göra en fluga förnär. Trots att nuvarande flickvännen gett honom alibi för mordkvällen. Kunde det vara så att han beställt detta mord? Nääää, sådant händer ju inte ens i Midsomer.

Så dyker då en kvinna upp i leken, enligt rapporter i Ekot på torsdagseftermiddagen. Vem kan det vara, sa jag till maken, när jag hämtade honom vid bussen i Krillehôla. Vilka motiv kan hon ha för detta? Det enda jag kunde komma på var svartsjuka. – Det är säkert den nye sambons ex. Sa jag till den lille mannen. En kvinna som är kapabel att sätta sig på tåget från Stockholm till Arboga, söka upp en mor och hennes två små barn och mörda barnen och misshandla kvinnan svårt med en hammare. Dessutom är ju kvinnan tysk. ”Tyskan” heter hon i tabloiderna. Framför sig ser man en Ulrike Meinhof med håriga armhålor och något obändigt i blicken.
Att detta fall nu fått enorma proportioner visar just Ekots, Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters fortsatta rapportering i fallet. Dessa brukar annars hålla sig från ren tabloidrapportering. Där blir överfall på frånskilda kvinnor på sin höjd små notiser. Men här måste även dessa medier ha nosat sig till en större story, bortom den vanliga ”familjetragedin” som det brukar omnämnas när män mördar sina fruar/sambos/ex/barn.

Arboga är inte Midsomer, där har man inte någon kommissarie Barnaby som vänligt leende åker runt med sin sidekick för att slutligen lösa hela brottet, utan inblandning av någon åklagare. I Arboga har man inte ens en åklagare, utan denna får hämtas från residensstaden Västerås. Inte ser hon ut som man skulle kunna vänta sig heller, åklagaren. Väntar bara på att hennes utseende skall börja relateras till hennes professionalitet i bloggosfären. Och så får hon hjälp av en äldre, mer erfaren man. Riksmordkommissionen kopplas in och företräds i morgonsoffan av en solbränd, välfönad man i kostym. Nej, han kan inte svara på varför han och hans mannar inte kallats in tidigare, men mellan raderna förstår man att det är de västmanländska bonnapolisernas fel.

Medan CSI-människorna i Linköping jobbar vidare läser jag på de mördade barnens styvfars blogg hur han såg på rollen som bonuspappa. Uppenbarligen en klok man. Det är hjärtskärande läsning.

Nu är dock Stockholmarna på plats för att ordna upp det hela. Liksom danska Mordkommissionen på TV. DNA-prover jämförs i Linköping medan den stackars 23-åriga mamman får sova vidare i väntan på att väckas till ett nytt liv. Ett liv som man inte ens orkar tänka sig själv. Och den tyska kvinnan, vad skall hon göra nu? Är hon skyldig och vet med sig att hennes DNA finns på brottsplatsen så är väl en enkel biljett till något varmt land utan utlämningsavtal med Sverige eller Tyskland en lösning.

Utanför mitt fönster kvittrar en talgoxe. Solen skiner över ett vintrigt Karlstad. På lunchen funderade vi över om det möjligen var plusgrader ute. När jag läser den då framåtblickande bonuspappans blogg inser jag ännu mer att det vi har är förgängligt. Plötsligt kan allt bara bli kallt mörker. Det är då det är skönt att njuta i nuet, där det till och med är fest när man åker till Rasta och bajsar tillsammans.

torsdag 20 mars 2008

Glad Påsk!

Såhär såg det ut på Torpet när vi lämnade i höstas. Då kändes det sorgligt att hela vintern låg framför oss. Men tiden går fort och nu är det dags att öppna upp igen. Kallt som Nordpolen är det i Värmland för tillfället men om man eldar bra, kramar varandra mycket och spelar riktigt mycket Alfapet så skall vi nog hålla värmen.

Solen skiner från klarblå himmel över Karlstad och i tidningen får vi se hur Frölunda skall hanteras.

tisdag 18 mars 2008

Cancer av fetma?

På radion igår upprepades varje timme de rön som forskare i Umeå anser sig ha kommit fram till, att feta kvinnor riskerar aggressiv bröstcancer. (Samtidigt som fetma påstås skydda mot godartad bröstcancer.) Hela tiden upprepade en forskare från Umeå och journalisterna att det var fetma OCH högt blodsocker som var orsaken. Fast mellan raderna kunde man höra att det egentligen var det höga blodsockret som är boven i dramat.

Detta är ännu ett exempel på, som jag lyft tidigare, att man säger att feta riskerar att bli sjuka p g a fetman. Men är det inte rimligen så att en fet människa med normala blodsockervärden löper mindre risk för aggressiv bröstcancer än en smal människa med högt blodsocker? Det finns nämligen smala människor som äter felaktigt och tjocka som äter hyfsat balanserat. Om jag fattat rönen från Umeå rätt så var det mathållning och blodsocker som var det intressanta.

Men det är ju så lätt att avfärda alla sjukdomar med att man får skylla sig själv. Att bara man äter rätt och rör sig mer så blir man frisk. Den trogne läsaren av min blogg vet ju att denna metod inte funkade i mitt fall i alla fall. Att jag nu gått ner i vikt beror på en helt annan metod som inte alls är lika välbalanserad. Dagens lunch bestod t ex av fläsk och raggmunk. :)

Skyll-dig-själv-förklaringarna passar ju dock utmärkt in i Högeralliansens Sverige.

Värmlands Folkblad agerar med vett och sans

Idag meddelar Värmlands Folkblads chefsredaktör Peter Franke att tidningen stängt ner bröderna Schulmans blogg. Detta efter att kommentarerna på bloggen barkat iväg och blivit riktigt otrevliga. VF vill ta ansvar för hur vi talar till och om människor.

Frågan är när Expressen, Aftonbladet, DN och Svenska Dagbladet skall ta detta ansvar. Deras kommentarsforum osar ofta av hätska, hatiska påhopp från fega, anonyma människor med hävdelsebehov. Människor som med anonymiteten som skydd kan häva ur sig precis vad som helst. Läsarna kan inte bilda sig en uppfattning om vilka dom är eller hur många dom är. Vi översköljs bara av deras hat.

Peter Franke och Värmlands Folkblad skall ha heder av att ha satt ner foten mot de anonyma fårskallarna.

söndag 16 mars 2008

Geografilektion för journalister

Det här är Thailand. Vid den lilla röda ringen ligger Phuket. Vid krysset ligger Krabi. Dessa platser skiljs av Malackasundet. Vid den stora röda ringen ligger Thailändska golfen. Trots detta påstår idag Expressens journalist Carl V Andersson att Krabi ligger på andra sidan Thailändska golfen från Phuket räknat.

Hmmm, hur var det nu? Expressen var inte bland dem som häcklade Laila Freivalds för att hon inte visste var Phuket låg, eller?

Men det är klart, många svenskar verkar tro att Krabi ligger i östra Thailand...

Söndag i Vällingby III



Vällingby. Som fått ett ansiktslyft. Nu har skyltarna till nya modevaruhuset kommit. De står på marken och man kan läsa QM bakofram. Och Topshop. "Öppnar 2008" sägs det, vilket jag tycker verkar snart om man skall döma av den fart bygget verkar ha tagit.

Annars har jag som vanligt lämnat den lille mannen vid 16.55-tåget och sitter ensam på söndag kväll. Dricker ett glas vin ur Mauro-boxen i köket och lyssnar på Eva Cassidy. Har lyckats överlista min nya mp3-spelare, den jag fick av den snälle lille mannen i födelsedagspresent. Det var inte helt självklart hur man skulle få in låtarna i den ordning man ville. Mycket svordomar har flugit runt här i sovrummet/kontoret idag på eftermiddagen.

Men, nu är det dags för vårpromenader på Torpet. Med Led Zeppelin, Anthony and the Johnsons och 2raumwohnung i lurarna. I påsk öppnar vi för våren. Snart kommer också mamma hem från vinteridet i Thailand. Ett säkert vårtecken såsom talgoxen.

Snart möter vi våren i Kroatien. Firar vännerna som ingår partnerskap. Ser Edvard II. Åker till Umeå för Fi-kongress. Våren är fullknökad med aktiviteter utöver det ständiga pendlandet. Stilla är vi inte. Livet känns rätt bra.

Imagine all the people, living life in peace.

Fackkunskap

Vilken tur! Alla rätt... *pustar ut*

Stäm dom jävlarna!

Jag är inte överdrivet förtjust i ett rättssystem där alla kan stämma alla till höger och vänster för i stort sett vad som helst. I USA delar man ut något som heter the Stella Awards. Detta pris är döpt efter kvinnan som spillde kaffe på sig på Mc Donald's och tilldömdes ett rekordskadestånd. Såvitt jag förstått så var hon 79 år gammal, kaffet var skållhett (när jag köper kaffe på McD i Stäket är det fortfarande varmt när jag når Örebro) och hon brände sig ordentligt.

Priset delas ut till personer som lyckats med omöjliga stämningar. Som mannen som köpte en ny husbil, körde ut på vägen, lade i sin cruise control och lämnade ratten och gick bak för att koka kaffe. Han trodde att cruise control även betydde steering control... Det stod inte i instruktionsboken att man inte fick lämna ratten under färd och mannen i frågan, som överlevde, fick ett stort skadestånd.

Nu kan vi dock läsa om en stämning av NBC som jag verkligen hoppas lyckas. TV-kanalen har spelat in en dokusåpa som heter To Catch a Predator. Det går ut på att människor provoceras eller lockas att begå brott och sedan grips av polis vilket såklart filmas och visas på TV. Bl a har man fått en person att utge sig för att vara 13 år och ragga på nätet. Personen som nappade på raggningen blev avslöjad som pedofil och när polisen och TV-teamet kom för att hämta honom sköt han sig själv.

Nu har systern stämt TV-bolaget. Frågan är om hon inte borde stämma polisen också som spelar med i denna fars.

Må hon vinna.

fredag 14 mars 2008

Inte riktigt navlad

Me and my friends in London are kind of collecting expressions for not being completely sane.

Hissen går inte ända upp - The lift doesn't reach the top floor
Han har inte alla cornflakes i paketet - There is not enough cornflakes in the box
Hjulet snurrar men hamstern är död - The wheel is spinning but the hamster is dead
Det är ingen hemma - There is noone at home
Hon har inte alla hästarna i stallet - She hasn't got all the horses in the stable
Han är inte den skarpaste kniven i lådan - He's not the sharpest knife in the drawer
Det är inte plogat ända fram - The road is not ploughed all the way
Kontoret är öppet men personalen har gått hem - The office is open but the staff has left the building

You are all welcome to contribute with more! :)

torsdag 13 mars 2008

En veckas värmländskt manligt våld

I NWT publicerar man dygnets värmländska polisingripanden. Jag har roat mig med att sammaställa de senaste sju dygnens ingripanden och sortera dem efter brott och kön på den misstänkte förövaren.

89,2 procent av de frihetsberövade är män. 4,8 procent är kvinnor. (I vissa av artiklarna framgår inte kön.)

På delad förstaplats bland brotten kommer narkotikabrott (93 procent män) och stöld/rån (100 procent män).

Bland våldsbrotten finns inte en enda kvinnlig förövare. Däremot är femtio procent av de våldsbrott där polisen ingripit riktade mot kvinnor. (80 procent är kvinnofridskränkning, 10 procent våldtäkt, 10 procent hot.)

Det senaste fallet var uppe i TV:s lokalnyheter. En 28-årig man från Karlstad är häktad för kvinnofridskränkning efter att ha knivskurit sin sambo/fru. De flesta har dock släppts dagen efter. Kanske borde NWT börja med att räkna upp vilka skador kvinnor kommer in med till länets sjukvårdsinrättningar, orsakade av deras män.

Fyra...

(Snott från Marskatten.)

Fyra jobb som jag haft i livet:
1. Internposthantering på Handelsbanken Finans
2. Allt-i-allo på Alsters Herrgård, minnesgård över Gustaf Fröding
3. Väktare på ABAB
4. Ombudsman på HTF

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
1. 1900
2. Gudfadern-triologin (särskilt de första två)
3. Jean de Florette 1+2
4. Timmarna

Fyra platser jag bott på:
1. Majas väg 49, Kronoparken, Karlstad
2. 16, Rue des Chardonnerets, Les Aubes, Montpellier, Frankrike
3. 84, Montpelier Park, Bruntsfield, Edinburgh, UK
4. Aschebergsgatan 10, Tågaborg, Helsingborg

Fyra tv-serier jag gillar/gillat att se på:
1. House
2. Cracker
3. Cold Feet
4. Jag, Claudius

Fyra platser jag varit på semester:
1. Battambang, Kambodja
2. Crouch End, London
3. Ligurien, Italien
4. Altafulla, Spanien

Fyra websiter jag besöker dagligen:
1. Unionen.se
2. Yahoo.se
3. Svd.se
4. Carpe Diem-bloggen

Fyra favoriträtter:
1. Libanesisk meze
2. Stekt strömming med mos och lingon
3. Marulk
4. Stekt fläsk med raggmunk och lingon

Fyra ställen du hellre skulle vara på just nu:
1. Med lille mannen
2. London
3. Italien
4. Åter till maj 1994 i Montpellier

Only in America

Och i Expressen. Och nu på denna blogg.

Man börjar undra över kvinnan som sägs ha suttit på toaletten i två år. Och över hennes sambo som inte slagit larm. Var bajsade han?

onsdag 12 mars 2008

Kvotera nu!

Annars gör någon annan det åt dig. Står det på det nya nummer av Veckans Affärer som ligger på mitt skrivbord på hotellrummet. På framsidan står en kvinna i röd burkha. Eller det är väl egentligen ett sammetsskynke som skall hålla vinnaren av Näringslivets mäktigaste kvinna 2008, Helene Biström, hemlig så länge som möjligt. Kanske är det bara jag som tycker det ser ut som en burkha.

Liknelsen är inte helt osökt dock. Sveriges näringsliv (och Svenskt Näringsliv för den delen) verkar inte ha förstått att det går för långsamt med kvinnors inträde i styrelser och på VD-poster. Det är de för övrigt inte ensamma om. Även inom fackföreningsvärlden finns ett motstånd mot kvotering, mot kvinnopotter i lönerörelsen, mot att ta från männen för att ge till kvinnorna. Även kvinnor hörs säga sådant som att vi skall kunna uppnå jämställdhet utan att ta från de som redan har (männen).

Hur nu detta skall gå till. Kommer arbetsgivarna att skjuta till mer pengar för att höja kvinnors löner? Vad sker då med inflationsmålet? Kommer svenska börsbolag att tillsätta fler VD:ar eller öka antalet ledamöter i sina styrelser? Knappast.

Nej, idag har vi en situation där 1,5 procent av alla VD:arna i Sveriges börsbolag är kvinnor, d v s fyra personer. Mia, Annika, Kristina och Elisabeth är ensamma kvinnor bland 22 Anders, 15 Lars, 11 Johan, 8 Fredrik och mer än 150 andra män. (Ja, den etniska mångfalden lyser också med sin frånvaro i svenska börsbolag.) På tio år har andelen kvinnliga VD:ar ökat med 100 procent, från två till fyra. Med den takten har vi åtta kvinnor år 2018, 16 år 2028, 32 år 2038...

I styrelserna är andelen kvinnor 18 procent. Denna andel har minskat sedan hotet om kvotering togs bort av nuvarande högerregering.

Problemet har flera orsaker. Dels så väljer män ofta män som är och ser ut som dem själva. Lysande undantag finns såklart, som en chef nära mig som just anställt en föräldraledig kvinna på en tidigare mycket mansdominerad position. Det dröjer förvisso lite innan hon kan börja, men hon var förmodligen rätt för jobbet. Sådana manliga ledare verkar det dock finnas få av i börsbolagens styrelser...

En annan orsak är att kvinnor ofta får jobba hårdare för att nå toppen. Tillsammans med deras större ansvar för hem och eventuella barn så blir det en omöjlig ekvation. VA:s journalist träffar en av sina "mer begåvade kvinnliga vänner" som hoppat av karriären för att starta eget, av personliga skäl. (Anar man familjen här?) Hon säger:

"Som kvinna vet man att ett 400-meterslopp är 650 meter för oss. Antingen ställer man in sig på det och kämpar för att ändå vara bättre än männen, eller så gör man något annat."

Så vi gör något annat i stället. Vissa blir hemmafruar och får hoppas att maken (läs: pengarna) stannar kvar fram tills döden skiljer oss åt. Andra startar eget, ofta i liten skala. Åter andra väljer att vara bra på de jobb vi har, att nöja oss med mindre. Men är det bra för Sveriges näringsliv, eller behöver företagen ökad mångfald för att bli mer livskraftiga?

VA utmanar företagen:

* Bestäm dig för att du tror att mångfald är lönsamt och att du ska genomföra det i ditt bolag.
* Kvotera nu, annars gör någon annan det åt dig snart. (Bredvid har man en bild på Mona Sahlin.)
* Skapa en arbetsmiljö som går att kombinera med liv och familj - både för män och kvinnor.
* Gör upp med strukturer som gör att det går att smussla med makten. Öppna rekryteringsprocesser och öppen lönesättning.
* Var inte rädd för att mäta prestationer. Resultat ljuger inte och är tydliga underlag för befordringar.
* Tala om offentligt att du deltar i utmaningen. Det kommer att gynna dig bland kunder, framtida anställda och smarta ägare.

Hade inte kunnat säga det bättre själv.

Även Gudrun Schyman vänder sig till Norge

Även Gudrun skriver på norska sajter. Här om hedersvåldsbegreppet. När man läser vissa av kommentarerna förstår man ännu mer att vi behöver problematisera detta begrepp.

Detta slog mig också när jag såg sista avsnittet av Kungamordet. Som en krönikör på P1 uttryckte det, att får jag se vildsinta invandrarbusar springa runt och skrika "hora, hora" i en film till så får jag spader. Gert Jacobssons våld är individuellt baserat, sprunget ur en hemsk barndom, medan våldet i den turkiska familjen beror på... att dom är turkar.

Jag ställer inte upp på en så förenklad bild av patriarkalt våld, vare sig det sker i hederns namn eller i maktens.

Fi bloggar vidare

på Genderbloggen i Norge. Nu är det Liv Öberg Nilssons tur. Hon skriver:

"Amnesty estimates that 13.000 Russian women are killed every year by their partners or relatives, compared to the number of Russian soldiers who where killed during the nine year long war in Afghanistan: 14.000. What is then a war?"

Ja, det kan man verkligen fråga sig.

Vem vinner?

Här intill kan ni svara på frågan vem som vinner det amerikanske presidentvalet i höst. Personligen hoppas jag på Hillary Clinton. Inte för att hon är kvinna utan för att hon synes vara den som har mest att komma med. Barack Obama framstår snarare som ännu en Fredrik Reinfeldt. En förhållandevis ung man som gjort en karisma-bypass (som min gode vän Hamish uttryckte det i helgen). Vad han egentligen står för när det blir allvar verkar ingen vilja ta reda på.
Sen tror jag inte att Obama går hem lika bra bland samtliga väljare som bland grupper av de demokratiska väljarna. Inbillar mig att Clinton har större chans mot John Mc Cain. Hon har dessutom varit med tillräckligt länge för att det skall bli svårt för motståndarna att hitta något komprometterande om henne. Är inte lika säker på att det är fallet med Obama.
Skrev tidigare på bloggen att Huckabee skulle vinna av ovanstående orsaker, men får väl äta humle pie och ändra detta till Mc Cain.

måndag 10 mars 2008

Fantastiska feminister

Har ju tidigare skrivit om fulfeminism. Nu skriver JämO om fula feminister. Som Sofia Karlsson säger i artikeln, det spelar egentligen ingen roll om en feminist är snygg eller ful, om hon klär sig kvinnligt eller inte. För liksom med Hillary Clinton ifrågasätts hon oavsett. Kjol eller byxdress är egentligen inte problemet, utan att häcklarna provoceras av feministernas krav på lika rättigheter oavsett kön.

Mina fantastiska kollegor/vänner höll i fredags tal och sjöng för sin feministiska kollega/vän. Här kommer delar av deras tal:

Flammande feminist
Formulerad filosof
Formidabel författare
Fantasifull förhandlare
Fallenhet för familjeforskning
Fullfjädrad facktant
Förälskad fru
Fasansfull för feminismifrågasättare
Farlig för fifflare
Färjestadfan
Framsynt förespråkare för föräldraledighetsfördelning
Frenetisk fädernestorpsbrukare
Fenomenal frostsportstippare
FANTASTISK FULLFJÄDRAD FYRTIOÅRING!

Med sådana vänner är det kul både att vara feminist och fylla fyrtio! :)

Do mention the war!


"Don't mention the war. I mentioned it once, but I think I got away with it." Sa Basil Fawlty till Penny i matsalen på Fawlty Towers.

Nu är det tydligen dags för tyskarna att få lite humor till livs. 'Allå, 'allå emliga armén' exporteras till Tyskland tillsammans med René, Helga, Herr Flick, the fallen madonna with the big boobies och de andra dårarna. Själv har jag båda DVD-boxarna som livar upp mitt liv med jämna mellanrum.

Serien skall dock dubbas till tyska. Begreppet lost in translation får helt plötsligt en annan dimension när den engelske polisen som bryter på engelska (fast det är det han pratar i originalserien) plötsligt skall tala tyska... För att inte tala om när löjtnant Gruber skall stöta på René med tysk brytning, på tyska...

Dags för tyskarna att lära sig läsa textremsor kanske?

Fi goes to Norway

This week bloggers and members of the Feminist Initiative are guest writers at the Norwegian site Gender.

Today I am writing that men should stand up for their rights.

söndag 9 mars 2008

Liekvinnan, M/S Cinderella, Internationella kvinnodagen, 2008


Bakisfrukost

En av orsakerna till att jag valda att fira födelsedag i flera dygn var att det är så himla trevligt att äta frukost tillsammans och umgås dagen efter. Här kommer ett fotodokument från en av dessa frullar.

Lycka

Skrev häromsistens om lycka. Vill göra ett tillägg:

Lycka är att ha vänner och släktingar som mina. Vilken fantastisk helg vi haft! När jag hämtat mig och inte längre känner mig lika vinmarinerad kommer alla inblandade få ett mer personligt tack. Tills dess delar jag med mig av dagens lunch; calamares och tzatsiki... (Vällingehus rekommenderas starkt för alltid lika vällagad mat, även om man snabbt blir mätt...)


fredag 7 mars 2008

Tack mamma!

Den som känner mig vet hur tulpaner höjer humöret. Det gör min mor (och förmodligen min syster som antas ha skött det logistiska). Nästan så man har svårt att lämna hemmet... :)

torsdag 6 mars 2008

Let the party begin!

Klockan 01.10 inatt började mina telefoner ringa. Displayen avslöjade att det var tre väninnor och arbetskollegor, vi kan kalla dem Linda, Eva och Terez, som av någon outgrundlig anledning fått för sig att ringa på exakt samma gång. För att unisont sjunga Ja må hon leva. Stärkta av okänd mängd bib-vin och Irish Coffee. (Klas har enligt uppgift övergått från lättöl till laktosfri (!) öl och avvek förmodligen från brottsplatsen när hans kollegor började upprepa sig på vinpimplares sätt...)
Så har dagen fortlidit med hälsningar från all världens hörn, Stockholm, Thailand, Karibien, London och det där dom kallar Lilla London. Bl a.
I morgon börjar festen med att jag hämtar upp första gästerna på terminal 5 ute på Arlanda.
SKÅL!

Sökningar som lett till min blogg

Roar mig ibland med att kolla vilka sökningar på Google som fått folk att trilla in på min blogg. Här kommer några av de senaste:

kvinnor är lögnaktiga (hmmm, har jag verkligen skrivit det?)
knullbilder (näää, några sådana finns inte här...)
dan jönsson teckomatorp (7 av 17 sökningar på mannen som gömde sin mördade sambo i oljepannan)
kompostlåda (Ja, en sådan vill jag ha!)
hur många flak på en pall (100 är svaret)
kvinnor är skit (Vem är det som sitter och skriver in dessa sökord? Samma snubbar som skriver på tidningarnas debattforum förmodligen.)
Tulpanutställning. Åkeshov (Den var sådär...)

Intressant är det. Liksom att kolla Creeper...

När kvinnor ramlar och slår sig

De två senaste dagarna verkar världen svämmats över av kvinnor som slås ihjäl av sina män. Skall man tro antifeministiska debattörer så beror det förmodligen på att tidningarna väljer att förtiga alla de mord som kvinnor begår på män varje år. Jag väljer i stället att tro på SCB:s och Brå:s statistik där det framgår att 90 procent av alla våldsbrott begås av män.
Igår såg jag reprisen av den fiktiva berättelsen Kungamordet, som både innehåller en hustrumisshandlande f d minister och en invandrad familj vars släktingar kräver att dottern skall giftas bort i hemlandet och sedan försöker dränka henne för att de anser att hon är en hora, av den enkla anledningen att hon har ett arbete. Men det är ju, som jag tidigare konstaterat i bloggen, fiktion. I just det här fallet.
Igår läste jag nämligen också om kvinnan i Uppsala som varit försvunnen sedan nyårsafton. Hennes man sedan något år tillbaka hade redan hunnit bli anmäld flera gånger för kvinnofridskränkning, men anmälan hade tagits tillbaka. Nu har han erkänt att han varit närvarande när kvinnan dödats men att det var en olyckshändelse. Trots olyckan så har han sedan tagit en kusin till hjälp för att gömma sin fru och sin dotters mor i skogen. Han mår dåligt, det har varit en jobbig situation för honom säger advokaten.
Igår läste jag också om företagsledaren från Askersund som tidigare dömts för och nu åter står åtalad för att ha misshandlat en kvinna han haft en relation med. Kvinnan råkar sedan av någon outgrundlig anledning hittas svårt skadad i ett dike när hon och mannen, enligt honom, är ute och letar efter en bortsprungen hund.
Bättre gick det för kvinnan som blev knivhuggen av sin man men överlevde.
Är det någon som på fullt allvar tror att det bredvid Brå:s statistik förekommer att kvinnor förföljer, misshandlar och mördar sina män/exmän i samma utsträckning som tvärtom? Men att vi aldrig får höra om detta? Nej, trodde väl det.
I stället för att kritisera att mäns våld mot kvinnor lyfts i media borde kritikerna, om de verkligen vill förändra det sätt vi bemöts på p g a kön, jobba för att förändra könsrollerna.

onsdag 5 mars 2008

Fekalieterrorister

Sitter på jobbet och går igenom dagens tidningar för att vara någorlunda uppdaterad om tillståndet i världen. På Södermalm i Stockholm går en man (eller kvinna) omkring med bajs i fickan och smetar in bajset på dörren till Sveriges Förenade Gaystudenters kontor. Detta har på kort tid skett vid fem tillfällen, så det rör sig alltså inte om en hund som prickat fel.

Det är när man läser om sådant som man undrar hur folk fungerar. Hur tänker denne person? "Dom där jävla bögarna och flatorna borde inte få så mycket utrymme"? "Jag tror att jag bajsar lite i en påse och slänger på deras dörr"?

Bara själva hanteringen av fekaliebomben måste ju vara obehaglig. Så obehaglig att personen i fråga verkligen måste drivas av en vilja att markera sitt hat mot homo- och bisexuella. För vem skulle annars samla sitt bajs i påsar och slänga på stan.

Eller kanske är det någon som inspirerats av dikten som Gustaf Fröding påstås ha skaldat:

Jag skiter i ära, rykte och namn
Jag skiter såväl i pengar.
Jag skiter i kvinnors svällande barm.
Jag skiter i deras sängar
Jag skiter i Boren, Roxen och Glan
Jag skiter i påsar och slänger på stan.
Av rotmos skiter jag även
och när jag har skitit
torkar jag mig i näven.
Jag skiter i varmt.
Jag skiter i kallt.
Jag skiter i peppar.
Jag skiter i salt.
Jag tror ta mig fan
att jag skiter i allt!
Oavsett, för någon vars bajshumor är ganska utvecklad av födsel och uppfostran, så ter sig ändå denna bajsattack som något allvarligare. Det är helt enkelt inte roligt och syftet är förmodligen inte heller att få Gaystudenterna att skratta, utan snarare att bli rädda. Klassiskt hatbrott.

tisdag 4 mars 2008

I-landsshopping

Nu har jag varit ute och shoppat igen... Gick förbi en affär på Västra Torggatan som skröt i skylten om att dom sålde BH:ar ända upp i storlek J. Glad i hågen gick jag in i butiken för att upptäcka att sortimentet inte var av det större slaget. Plockade till mig en BH i storlek 90E vilket var min storlek innan jag gick ner i vikt. Man kan ju alltid spänna den på innersta hakarna, tänkte jag, det är ju så deprimerande att inte få på sig plaggen inne i provhytten.

Gick den på? Icke. Ut i butiken igen varpå den påflugna personalen ville veta exakt vad jag var ute efter. (Jag avskyr att inte få prova i kläder i fred...) Klagade över att storlekarna var små. Alltså, här har jag gått ner mer än tjugo kilo på ett halvår och så får jag inte ens på mig en BH i min gamla storlek... Vad säger expediten? Jo, hon ser helt oförstående ut och frågar vilken storlek jag har. Förklarade att jag har den som jag provat, vilket jag ju egentligen inte har längre, men att jag inte längre var intresserad. Falsk marknadsföring att sälja C-kupor och märka den med E.

Gick sedan över gatan till Lindex och köpte en Triumph-BH i storlek 85D.

Nästa prövning är att hitta skor. Mina curlingkängor har gått sönder och gapar som värsta luffarskorna där fram. Det går säkert att limma men jag vill ha något nättare nu när våren kommer. Men skomodet är ju fullständigt horribelt! Fula klackar och fula runda tår och jävla plattfotade Peter Pan-stövlar som var omoderna redan 1982. Man vill faktiskt inte upprepa sig och se ut som man gjorde när man var 13!

Förklarade för den vänliga skoexpediten att jag nog får vänta tills modet svänger. Gjorde sedan ett sista försök på gamla hederliga, pålitliga Bergqvists Skor. Där dom har sjuuuk rea. Och hur mycket skor som helst. Hittade snabbt ett par snygga stövletter med fyrkantig tå och ett par skitsnygga sandaletter. Halva priset. KÖPA! :)

Avslutade min shopping spree med att hämta hem indiskt. Riktigt, riktigt bra mat från en av indierna nere vid Almarkshuset.

Så nu börjar jag bli laddad inför den stora festen på fredag-lördag. Hoppas den inte är över för fort!

Frustrerande!

Försöker få min blogg att se ut som jag vill. Men några mellanrum mellan styckena får jag inte trots att det ser ut så i redigeringsfönstret. Har testat att tömma cacheminne och ta bort cookies men icke...

Tips mottages tacksamt för hur jag

1. Får 1,5 radavstånd såsom i mitt första inlägg här.
2. Får det avstånd jag vill ha mellan styckena i texten.

IF Metall och kvinnolönerna

Idag klev jag av tåget i Karlstad för första gången sedan dagen då min far gick bort, våren 2001. Innan dess var han alltid där och mötte på stationen. Trots att han varit borta så länge var det nästan så att jag förväntade mig få se pappas långa, gängliga kropp där i solen på perrongen. (Senare har jag skaffat bil och sedan mamma flyttade från Karlstad har inte funnits anledning att ta tåget.)

Min far var hedersmedlem i Metallarbetarförbundet. Han var också en facklig förebild och inspirationskälla för mig och min syster. Frågan är vad han skulle sagt idag, samma vecka som internationella kvinnodagen, då hans gamla förbund förklarat ännu en gång att de inte vill omfördela några resurser från män till kvinnor. Om LO i kommande lönerörelse skulle välja att prioritera kvinnors lägre löner tänker inte IF Metall vara med. Vi tänker på medlemmarna säger ordförande Stefan Löfven och menar dem med lem. De utan lem göre sig icke besvär. Kvinnor inom metallindustrin får väl gå över till Syndikalisterna.

För ordförande Löfven finns inga löneskillnader i samma yrke trots att JämO:s undersökningar av företag som genomfört lönekartläggning visar på motsatsen. Utöver detta finns heller ingen värdediskriminering i IF Metalls värld. Att det kvinnor gör värderas lägre beror helt enkelt på att det män gör är så mycket mer kvalificerat. Att vårda gamla och sjuka är inte på långa vägar så svårt som att svetsa en cellullosakokare. (Vilket var vad min far gjorde innan han blev fackordförande på heltid.)

Det är nästan så man hoppas att Löfven när han ligger på långvården möter en undersköterska som minns vad det var han sa den där dagen i mars 2008. Och att hon låter honom ligga där i sin skit med hänvisning till att arbetsuppgiften ändå inte är så viktig. Kanske kan dom svetsa igen stolgången på honom.

I dagens Stockholms City skriver Pernilla Glaser en krönika om vad kvinnor (mammor) gör och vad de (inte) får tillbaka.

Vad pappa skulle ha sagt? Ja, även om han var mycket lojal mot "sina gubbar" har jag svårt att tro att även han skulle ha stannat i utvecklingen 1957. Det var då, har jag för mig, som en av pappas och Löfvens företrädare stod på LO:s repskap och framförde att män inom LO måste tjäna tillräckligt bra för att kunna försörja sin fru. Det var varje mans rätt, tyckte mannen i fråga. (Källa: Yvonne Hirdman, Med kluven tunga - LO och genusordningen)

Min far hade nog sett på sina döttrar och insett att dessa klarar sig utmärkt utan att bli försörjda, och att de skall ha lika och likvärdig lön oavsett lem eller inte. Allt annat är helt enkelt inte värdigt.

söndag 2 mars 2008

Olika vägar i livet

Sitter och lyssnar på Eva Cassidy och funderar över Tom Alandhs dokumentär från Rågsved. Som vanlig har Alandh lyckats med konststycket att få alla medverkande att framstå som hyvens kvinnor och män, som riktiga människor. Man blir aldrig besviken över denne mans verk. Att höra dem som var tonåringar i Rågsved på 1970-talet berätta om ett liv fyllt av brott och droger är som att höra den lille mannen berätta om sina tonår.



Efteråt pratar vi om vad det är som gör att vissa inte lever längre, medan andra blivit doktorer i statsvetenskap. Maken har sin förklaring, vilken till stor del består i att han provade droger ganska sent i livet. Sent nog för att inte gilla vad de gjorde med hans personlighet. De som börjar innan man riktigt hunnit utveckla sin egen personlighet får förmodligen svårare att skilja på vad som är en själv och vad som är framkallat av drogen.


Överens med en av kvinnorna i dokumentären var han i allafall om att det enda som hjälper är att bryta med dem man bara har drogandet gemensamt med.


Själv är jag uppvuxen i ett område som är Karlstads Rågsved. Fast på rätt sida vägen, om man säger så, i villaområdet. Ett villaområde som nu inte längre sägs heta Kronoparkens Villaområde utan Mjölnaregården. Folket i villorna vill inte förknippas med dem där uppe bland höghusens loftgångar. Fast vi gick i samma skola. Och visst har även jag vänner som jag undrar om dom lever idag.

Men, SANT-veckorna hade effekt på oss sena 60-talister från villaområdet. Att testa hasch var en direkt inkörsport till heroin och vi fick träffa en enögd f d heroinist som berättade om att man under rusen trodde man var en apelsin som skulle bli skalad och uppäten. Det ville man ju inte vara med om så det var bäst att låta bli.

Tom Alandh ger mig perspektiv på tillvaron.

Pustar ut

Efter att ha förstått att jag inte kan vara drabbad av den nya skimmingkuppen mot IKEA. Några banditer sov över på varuhuset (i en Sultan kanske?) och riggade snabbkassan så att man kopierade alla kundernas kort.
Det är där någonstans jag inser att jag och lille mannen aldrig skulle kunnat drabbas. Det har nämligen aldrig hänt att vi kommit ut från IKEA genom snabbkassan... Värmeljus, servetter, lampor, några ramar... Det drar snabbt iväg... Tack IKEA, för att ni skyddar oss mot banditerna.

Söndag i Vällingby II

Senast jag var hemma i Vällingby rånades Guldfynd och polisen cirklade över vårt hus i helikopter i jakt på rånarna. Idag tänkte jag mig ut på en liten promenad och fick se polisen jaga bovar vid Hässelby Slott. Bovarna har försökt fly från polisen, genom att köra genom en häck. Häcken var dock lite för tät och bilen hamnade ovanpå häcken. Syns kanske dåligt på bilden men bilen står parkerad snett över häcken.


Båda dörrarna stod på vid gavel och en bov låg på mage på marken med poliser omkring sig (vid pilen). Trodde först att personen i fråga var död... Men han reste sig senare och fördes bort mellan två poliser.


Tydligen är det ett värdetransportrån som polisen lyckats stoppa. Och här har man oroat sig för den yngre systerns semestrande i Sydafrika. Verkar ju som om vi på denna tid hunnit uppleva fler polisiära ingripanden i Vällingby. DN:s fotograf fanns på närmare håll.

Rädda allmännyttan

I Hässelby har en aktionsgrupp bildats för att rädda allmännyttan. Den demonstrerar och manifesterar för att slippa se sina bostäder köpas upp av privatvärdar. Men högerstyret i staden har bestämt sig. Sälj ut allt, så att ingen återvändo finns, innan vi petas från makten 2010. Som med Bromma flygplats som man nu i kommunstyrelsen fattat beslut om att den skall finnas kvar i minst 30 år och att det inte skall gå att säga upp. Skriv på för så lång tid som möjligt så att det inte skall gå att ändra även när vi inte längre sitter vid makten.


Att rösta på högern i senaste valet var en dyrköpt erfarenhet för såväl svenskar som stockholmare. Man verkar ha röstat på något som man ändå inte trodde skulle ske. Eller så trodde man att det går att ändra när man själv ändrat sig och röstat bort dem om fyra år.


Inte så. Både regeringen och kommunens styrelse anser sig ha mandat för dessa förändringar. Frågan är dock om dom verkligen har det, rent opinionsmässigt. Till och med i högerorganet Svenska Dagbladet är en majoritet för att vi skall ha en allmännytta. Är det kanske t o m så att även de som kommer rösta på högern i nästa val tycker att deras nedrustning av allmännyttan och utförsäljning av våra gemensamma tillgångar är att gå för långt?

lördag 1 mars 2008

Medeltida tankevärld

Idag är tidningarna fyllda med reportage om kvinnor som friat till sina män. Det var skottdagen igår och tydligen beslutade det irländska skyddshelgonet S:t Patrick, som dog på 400-talet, att då får kvinnor fria. Den man som säger nej måste ha ett väldigt gott skäl samt överösa kvinnan med presenter.

Men... Vi skriver väl 2008? Åtminstone är det det jag trott när jag bokat in alla mina nära och kära på båten till Åland för att fira min 40-årsdag. Men jag har kanske fel, jag är kanske inte ens påtänkt ännu. Är det månne 1958?

I Nerikes Allehanda skriver man t o m en rubrik som denna:

"På skottdagen var Gittan fri att fria."

Ja för vad hade hänt om hon gjort det den 28:e? Eller, gud och S:t Patrick förbjude, idag den 1 mars? Stegling är förmodligen ett alternativ för sådana kvinnor. Vad skall de stackars små männen göra om deras kvinnor plötsligt börjar springa runt och fria på vilka dagar på året som helst. Hur upprätthåller man mansrollen i ett sådant samhälle.

Nä, det är nog tur att kvinnor bara får fria en dag vart fjärde år. Hur skulle det annars se ut?

VÄLKOMNA!

Till min nya blogg! Här kommer jag från http://www.brio.webblogg.se/.

Här skall förhoppningsvis tekniken funka lite bättre. Veckan som kommer innehåller massor av firande. Först skall Olsson på jobbet firas då han fyllt jämnt. Sedan får jag nog lov att bjuda på tårta då jag fyller jämnt. Till helgen bär det ut på Ålands hav med 30 vänner och släktingar för ett dygns partajande. Och det lär nog inte sluta där, utan festen fortsätter säkert efter landstigning.

Den yngre systern och Andreas har meddelat sig varande på väg hem från Afrika. Dom har klarat sig från både lejon och banditer vad det verkar. Mot flygförseningar i Europa klarar sig dock ingen.

Snart...

premiär... Om jag lyckas med layouten...