söndag 12 oktober 2008

Dålig smak straffar sig

Så har vi radhusägarna på Gustavsberg i Karlstad som sökte bygglov för att i sitt tidstypiska, fyrkantiga 70-talsradhus sätta in ett halvmåneformat fönster med spröjs. Då tillståndet dröjde skred man till verket ändå. Det lilla, lilla fönstrets smackades in på en stor gavelvägg klädd med träpanel.

Kommunen har nu krävt att paret skall ta bort fönstret då det "inte stämmer överens med byggnadens utformning och tidstypiska utseende". Därmed strider placeringen av fönstret mot plan- och bygglagen. Paret försvarar sig med att grannarna har lika taskig smak som dem, och inte har något problem med fönstret. (Alternativt inte vill stöta sig med sina grannar och därför håller käft.)

Det hela är ohyggligt fult och hur man ens kunnat komma på tanken med denna form på ett fönster placerat just där är ett mysterium. Heja stadsbyggnadsnämnden!

3 kommentarer:

Malinka sa...

Å! Det var faktiskt en riktig styggelse.

Jag har en grej med fönster (för fönster?) och deras utformning och placering. Nån gång ska jag ta och blogga lite om det.

Tänk, om gustavsbergarna bara hade satt in ett litet kvadratiskt ospröjsat fönster som ljusinsläpp! Då hade det sett hur bra ut som helst. Men sånt är väl för svårt att förstå, om man är fönstermarodör.

Anna-Karin sa...

Ja,jag har någon slags assymetrifobi, eller vad man skall kalla det. Tror att det slår igenom i färgval, språkpoliseri, inredning, sortering osv. I vissa hänseende kan jag ha det hur stökigt som helst runt omkring mig men jag får krupp om tavelramarna sitter på olika höjd både upptill och nedtill, eller om böckerna står ojämt i bokhyllan. Jag kan ha ett berg av kläder på en stol i sovrummet men aaaarggghhh om blockljusen på fönsterbelecket inte är symmetriskt arrangerade...

Endera är det väl något slags i-landsbeteende, eller så skulle jag gjort likadant om jag bott i ett skjul i slummen. Jag vill gärna säga att det har med sinne för form och färg att göra.

Det här är ett exempel där formen blir helt fel och det gör ont i hela kroppen, typ.

Anna-Karin sa...

Och när det gäller fönster... Minns att jag en gång, när jag var 18, träffade en snubbe i London som jag hängde med ett par dagar innan det var dags att åka hem igen. Han hade gått nån slags arkitektutbildning och visade upp ett hus han ritat. Jag minns att min enda kommentar var att det var väldigt små fönster på huset...