Ena dagen inför den borgerliga alliansregeringen vårdnadsbidrag. Deras starkaste argument för är att öka valfriheten. Nästa dag går migrationsministern ut på DN Debatt tillsammans med några partikamrater, bl a socialborgarrådet i Stockholm, och ställer krav på att invandrade personer inte skall kunna bosätta sig var som helst utan givetvis måste flytta dit jobben finns. Här är inte argumentet valfrihet, kanske för att det inte handlar om Alliansens kärnväljares valfrihet? (Det kan ju inte ha med bidragsberoende att göra för i fallet med vårdnasbidraget är det ju just bidrag man betalar ut.)
Nå, idag slår jag så upp Svenska Dagbladet, vars chefsredaktörstillsättningar styrs av den borgerliga stiftelsen Svenska Dagbladet, som vi kunnat höra i radions Medierna. Det rör sig alltså inte om någon vänsterinfekterad radikalblaska. Där kan man läsa att vårdnadsbidraget i Stockholmsområdet väckt störst succé i Rinkeby. En kommunanställd oroar sig för att det kommer innebära att kvinnorna i området kommer allt längre bort från arbetsmarknaden. Nu kommer dom ju inte ens till förskolan med barnen.
Man kan undra vilka Högeralliansen avser när dom talar om valfrihet. Och vad som egentligen ingår i begreppet valfrihet. Att cementera könsrollerna med statligt stöd, hjälper det kvinnor och män att välja fritt? Blir det lättare för mammorna i Rinkeby att bli en del i jobblinjen nu? Eller ingår inte dessa kvinnor i allt fint tal om rätten att själv välja?
Kanske är det så att valfrihet i alliansordlistan inskränker sig till själva valet, inte till de omständigheter som leder fram till valet. Förmodligen är det så, i en värld där alla är fria agenter helt oberoende och opåverkade av varandra. Frågan är om denna bild är så realistisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar