Här är jag på Torpet tillsammans med Mamma vårvintern 1969. Drygt 20 år senare var det på mammas jobb på Sif jag fick extra påhugg med att stoppa i kuvert. Det var där drömmen om att bli ombudsman väcktes, när jag såg Kjell och de andra coolingarna komma dängande med sina portföljer efter en förhandling. Under det senaste halvåret har jag åter haft förmånen att jobba med Kjell och de andra på kontoret i Karlstad. Där har jag funderat mycket över vad jag helst vill i framtiden. Kom fram till att förhandlandet ligger mig varmt om hjärtat men kanske på en mer strategisk nivå än den väskdängande. Kände att det är där jag borde komma till min rätt och ge mest.
Nu är situationen dock en annan. Och från Thailand kommer Mammas råd. Med tanke på vad jobbet där på Sif 1990 gett mig de senaste 18 åren så kanske jag borde följa det?
4 kommentarer:
Grejen med mödrar är att de har ännu bättre koll på en än man tror. Och då kanske man tror att de har koll på en från början.
Jag ser getter, jag ser får, jag ser hästar, jag ser jakar och jag ser en ger... jag ser en man och en kvinna och deras vänner... de har namn som Bat-Erdene, Luya, Yumjidhuralam, Zoltzaya osv. ... det är mycket långt till närmaste badstrand, men ett sådant avgångsvederlag lever man oerhört länge på i den här miljön... DLM
Ett liv med Bat-Erdenes klokheter vore ju interssant. Men jag tror dessvärre jag skulle kräkas på kokt får efter en vecka...
Jo Kristin,
Just här verkade hon faktiskt ha rätt bra koll. ;)
Skicka en kommentar