La vie en rose

Il est entré dans mon coeur

Une part de bonheur

Dont je connais la cause

Tack vare lille mannens kollega Per har vi upptäckt Madeleine Peyroux, och ytterligare två plattor damp ner i min brevlåda i fredags. Med en schysst version av Edith Piafs La vie en rose. Med lille mannen är livet ständigt rosa, även när man blir dumpad av sin arbetsgivare.

Idag stack jag ner handen i en låda med stenar med runor på, hos thailändaren vid jobbet. Skrockfull som jag är saknar jag min japanska lyckoamulett som stals vid bilinbrottet den 11 september och tänkte att jag behöver en ny amulett.

Fick upp en med Madr-runan. Enligt thailändskan i butiken skulle det stå för samarbete/samhörighet. Passade på att slå upp det när jag kom hem. Runan sägs uppmuntra till självkännedom, självförverkligande och är starkt förknippad med Ask och Embla samt våra förfäders andar. Madr handlar om mötet mellan två eller fler individer såväl som det inre mötet, integrationen mellan våra olika inre delar - att uppnå balans. Madr framhåller det unika i att vara människa, att hela tiden ha ett val att kunna påverka sin framtid.

Känns ju rätt träffande. Tänker ha den i fickan tillsammans med kastanjen jag plockade i parken i helgen.