Blir änna lite rörd av att läsa om Sebastian som var ensam på fjället i natt efter att ha blivit kvarglömd av sin skolklass... (Taskigt att inte märka att han var borta på flera timmar!) Men vad gjorde 10-åringen? La sig ner och grinade? Nä, nä. Han gjorde som morfar lärt honom. Åt myror och blåbär. Sov i en klippskreva och höll sig annars ute på öppna marken för att helikoptern skulle se honom när den kom.
Och vilken bra story det blir att berätta för klassen, sen. När man är tillbaka i tryggheten och det inte är mörkt och kallt och hungrigt längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar