tisdagen den 2:e september 2008

London

Januariskymning i Docklands, 2004

Min kärlek till London väcktes förmodligen redan när jag åkte dit som 15-åring, tillsammans med mitt norrbottniska språkresegäng från Eastbourne. Minns särskilt att jag slogs av att folk var så vänliga. Allt från mannen i tunnelbanan som oombedd kom fram och frågade om han kunde hjälpa oss när vi stod med näsorna i en karta och såg bortkomna ut till frukthandlaren som, också oombedd, skänkte oss, ett gäng 15-åriga ungar, bananer. Där fick man lära sig att stå till höger i rulltrappan, långt innan jag flyttade till Stockholm.

Genom åren har det blivit en del resor. Har försökt komma iväg med jämna mellanrum. Ännu jämnare sedan Katharina och Hamish flyttade ner från Edinburgh. Sedan jag träffade lille mannen har det dock blivit stagnation i resandet över Nordsjön. Storbritannien lockar honom inte särskilt. Jag har tjatat men Thailand, Kambodja, Italien, Spanien, Tyskland, Kroatien har kommit i vägen. Så nu när jag reste med honom till hans älskade Mongoliet ställde jag krav på en långweekend i London.


Söndagseftermiddag, Turnpike Lane

Nu är resan bokad. I mitten av november bär det av och jag kan knappat bärga mig. Längtar så det gör ont i magen, och inser att anglofilen i mig fått stå tillbaka alltför länge. Alla dessa boklådor, skivaffärer, inredningsaffärer, parker, pubar och restauranger som jag har att visa honom. Han som bara sett centrala London under några dagar. Jag kan nästan känna dofterna från tunnelbanan, luften, alla människorna. Höra ljudet. Mind the gap, please.


Det är längesedan jag såg fram så emot en resa.

4 kommentarer:

Malinka sa...

Ah! Kunde ha varit jag som skrev det där. Oförbätterlig anglofil, jag också. Och med en ständig längtan tillbaka till London.

Nu var det lite över fyra år sedan jag var där (två barn har kommit emellan), men i slutet av september blir det äntligen av! En långweekend som är en kombinerad 40-årspresent till maken och firande av vår femåriga bröllopsdag.

Can't wait!

Anna-Karin sa...

Ja, vi delar ju födelsedag också, om jag inte minns fel. :) Låter toppen med London i september, kan ju vara schysst väder fortfarande.

Näst senast jag var där blev jag vittne till en väskryckning i Hornsey. En gammal dam fick sin väska ryckt av en ung man. Jag ringde 999 och det enda jag kunde säga om den unge mannen var att han var "black". Skämdes lite för att det var det enda jag sett, förutom regnumret på bilen han drog iväg i. Men polisen undrade på vilket sätt han var svart. Där används ju uttrycket om typ alla som inte är English Rose-vita. (Han var typ afrokarribiskt färgad.) Tack vare regnumret grep dom honom samma dag.Den gamla damen sa att hon bott där på gatan i 60 år och aldrig varit med om något liknande. Då har hon genomlevt Blitzen...

Min väninna skojade och hoppades att vi skulle slippa regn, kriminalitet och terrorism och sånt när vi kommer. För att maken skall övertalas om Londons förträfflighet. Svarade att jag ju har lite att ge igen på efter att han släpat med mig på kravaller i Mongoliet i somras... ;)

Kristin sa...

Låter helt fantastiskt. Fylla på teförrådet på Fortnum & Mason, kolla in en musikal, äta lite Indiskt, promenera längs Themsen, shoppa schyssta höstkläder, glöm för all del inte att kolla in julpyntet på Fortnum & Mason, jag längtar redan efter att köpa fina julgranskulor. Afternoon tea. Lyckos dig. :-)

Anna-Karin sa...

En favorit är att åka upp till Hampstead Heath och vandra över parken till Hampstead och där sätta sig på lämplig pub och läsa tidningarna. Och bara vara ledig. Gôtt.