Jag vill ha en civil partnerskapslagstiftning för alla i Sverige. De som vill leva tillsammans och också juridiskt slå fast vad som gäller mellan dem skall göra detta i förhållande till staten, inte till kyrkan. Vad man sedan kallar denna samlevnad är för mig inte viktigt. Det är det dock för t ex RFSL, som anser att ordet äktenskap skall gälla för alla. Det anser inte familjefundamentalisterna i Kd. Äktenskapet är enbart för kvinna och man.
Det är nog detta resonemang som stör mig allra mest i hela den här debatten. Det är futtigt, snålt, ogint, gnidet och arrogant att anse att om samkönade får kalla sin samlevnad för äktenskap så smutsar det ner och devalverar värdet av det där heliga som familjefundamentalisterna anser skall vara för bara kvinna och man tillsammans. Att ni inte skäms! Hur kan ni se er själva i spegeln om morgnarna och veta att här står en människa som anser att andra människors kärlek är något så fult, något så perverst att bara det att dom skulle ha samma rättigheter som jag skulle förstöra mitt äktenskap?
Jag måste säga att de andra partierna i högerregeringen hittills varit tämligen respektfulla inför detta argument. De har lyssnat och, som Fredrick Federley i radion igår, sagt att de känner full respekt för att detta är viktigt för Kd. Men även denna respekt har ju en gräns.
Denna respekt har en gräns som går vid bedömningen av respekt för andra grupper. När dessa ställs mot varandra är det dags att sätta ner foten. Kd kräver respekt för sina åsikter och känslor men visar lite av respekt mot andra människors kärlek. För oavsett om deras förslag om civilrättsliga vigslar är bra, så är det framtaget p g a deras ovilja att dela med sig av äktenskapet med bögar och flator.
Det måste vara slut på jiddrandet nu. Det är dags för majoriteten i riksdagen att sätta ner foten.
4 kommentarer:
Nej, på ett sätt är det kanske strunt samma vad man kallar det, så länge det kallas samma sak för alla. Och det är ju just det man inte vill, som du skriver.
Jag kan inte heller förstå varför vi skulle gå ifrån det etablerade begreppet "äktenskap" för att kyrkan säger det? Kommer människor som inte är gifta i kyrkan att sluta kalla sig för maka och make (i olika kombinationer, beroende på vem man är gift med)? Troligen inte. Jag ser det enbart som ett sätt att upprätthålla a-laget och manifestera kyrkans makt i samhället.
Bra inlägg!
Ja, det får nog vara nog nu. Det hela kokar ner till att vi faktiskt måste visa respekt för andra människors kärlek, oavsett deras kön.
Jag har hänvisat till Catharina Grünbaum förut, kanske t.o.m. här, men jag gör det igen. Ibland räcker det rent språkliga utmärkt som argument.
"Äkt- i äktenskap är ett gammalt germanskt ord med betydelsen 'lag' och speciellt 'förbindelse om samlevnad som ingås under lagliga former'. [...] I själva ordet äktenskap finns det ingenting som bestämmer räckvidden av förbindelsen. I går avsåg det förhållandet mellan kvinna och man, i dag gäller det även personer av samma kön. När verkligheten ändras får benämningens räckvidd ändras."
Hela artikeln här.
Det visste jag inte. Det är ju ett lysande exempel på det jag skrev hos dig angående Dawkins och vems bevisbördan är. Om några påstår att äktenskapet inte är instiftat av människan för laglig reglering av samlevnad utan av något slags metafysiskt väsen så kanske det bör vara upp till dem att bevisa detta. Vi skall väl inte ha en lag som baseras enbart på vad en liten minoritet i landet tror?
(Sen måste dom vara fria att tro och göra vad dom vill i sina egna föreningar och samfund, så länge det håller sig inom lagens gränser.)
Civilrättsliga äktenskap oberoende av partnerns kön borde därmed vara det självklara.
Skicka en kommentar