Mona Sahlin och gubbarna

Senaste dygnet har debatten blossat upp kring att socialdemokratiska, äldre män säger sig viljat lämna partiet p g a den nya partiledaren, Mona Sahlin. Gudrun Schyman gör en analys av läget i Aftonbladet, som går ut på att detta dels beror på Sahlins obeslutsamhet och sjabbel med (v) och (mp), dels på att Sahlin är kvinna. Nalin Pekgul har också lyft fram att Sahlin förmodligen skulle behandlats annorlunda om hon inte varit kvinna. Den annars så skarpa Katrine Kielos invänder att gubbsens bristande förtroende för Sahlin inget har med hennes kön att göra. Det brukar även Mona Sahlin göra, d v s minska ner betydelsen av könets påverkan på våra möjligheter och rättigheter. Sahlin har inte precis gjort sig ett namn som någon stor och brinnande feminist. (Det hade väl varit självmord om man nu vill ha kvar gubbarna i partiet.)

Däremot är Sahlin väldigt förtjust i att lyfta fram sitt eget kön i positiva sammanhang, d v s att hon bara för att hon är kvinna skulle vara ett bättre alternativ. Och visst skulle det vara fint med en kvinna som statsminister, men då måste man nog ha vissa egenskaper som människa också. T ex att klara av att sätta ner foten, även när den egna partiledningen konspirerar mot en och först inte har något att invända mot samarbetet med (mp) för att sedan, när kritiken startar, gå ut i pressen och kritisera att (v) inte får vara med. (Om nu Nalin Pekguls beskrivning av vad som föregick beslutet att gå ut gemensamt med (mp) stämmer.)

Självklart har kritiken från gubbarna med Mona Sahlins kön att göra. Om hon hetat Göran Sahlin hade de förmodligen suttit tyst i båten och försökt påverka de vanliga interna vägarna, men just för att det är en kvinna, och dessutom en kvinna som tidigare visat prov på dåligt omdöme, så är det helt legitimt att kritisera öppet. Alla de bloggkommentarer som florerar på nätet om Mona Sahlin och Gudrun Schyman visar ju med all önskvärd tydlighet att man får använda vilka invektiv och förklenande omdömen som helst om dem. Visa mig ETT enda inlägg från dessa män där de behandlar en manlig politiker lika respektlöst. Och fundera lite över om respektlösheten inte har något som helst att göra med kön.

Men, jag är inte säker på att det nödvändigtvis är dåligt för socialdemokratin att gubbarna lämnar. Det kan ju t ex göra att det blir plats för andra grupper på ett annat sätt. Det kanske kan öppna upp för personer som inte skolats och uppfostrats i SSU. Helt enkelt få in lite nytt blod i rörelsen.

Häromkvällen såg vi om Ken Loachs Land och Frihet och parallellerna med svårigheterna att komma överens inom vänsterblocket är solklara. Det är nog ingen tillfällighet att Allianspartierna haft lättare att rätta in sig i Alliansledet, även om det ibland pyser ut osämja även i det bygget. Men vill man ta tillbaka makten får man nog lov att vara strategiska också på vänsterflanken.