Igår sa jag till lille mannen att jag inte skulle ha ett dugg emot att vara utrikeskorre för någon tidning i London. Att få läsa dessa tjocka, underbara tidningar med långa, välskriva artiklar att skriva hem om. Idag läser jag i Svenska Dagbladet samma historia som jag i helgen läst i the Independent, the Guardian och the Times om stackars lille Baby P. A most sordid story about a family beyond any decency. Det hela utspelade sig i Haringay, samma borough där vi spenderat helgen, mellan mars 2006, då Baby P föddes, fram till den där dagen i augusti 2007 då han hittades död i sin säng med brutna revben och bruten ryggrad. Två dagar tidigare hade han, efter 60 hembesök av socialen, ännu en gång hamnat på sjukhus. Där missade läkaren den brutna ryggraden och de knäckta revbenen och noterade i stället att den lille killen var för eländig och ledsen för att kunna undersökas. Och skickade hem honom igen. Till mamma, som tillsammans med mormor, häktats för misshandel men släppts. Till den nazianstrukne styvfadern och hans kompis, som bodde inneboende hos paret tillsammans med sin 15-åriga flickvän. Männen skall ha använt lillkillen som boxboll. För att dölja skadorna skall mamman ha smetat in sin son i choklad. (Om nu chokladen lyckades dölja skadorna borde man väl, som en kolumnist frågade sig i en av de brittiska tidningarna, funderat över det lämpliga i att låta en ettåring äta så mycket choklad. Men vi talar ju trots allt om ett land där föräldrar ger sina barn jaffa-kakor då de fått höra att ungarna bör äta mer frukt...)
Ja, man tror inte det är sant. Anledningen till att det hela fått så stora proportioner i brittisk media just nu är att de tre, mamman, styvfader och den inneboende dömts för vållande av pojkens död och nu inväntar sina straff, som rätten säger inte kommer bli lindriga. (No shit!) En annan anledning är att det nu framkommit exakt hur Haringays sociala myndigheter hanterat fallet. Där en whistleblower, en f d anställd, försökt få myndigheterna att förstå att socialens arbete inte fungerade, men där hon fick veta att allt var som det skulle. Där socialchefen nyss gick ut och sa det var pojkens egen familj som dödat honom, inte socialen. Vilket är sant men av britterna uppfattas som extremt okänsligt uttryckt. Varpå Haringays sociala myndigheter fick utfärda en ursäkt. Tydligt är att socialarbetarna har en rätt tuff arbetssituation, snart blir luttrade och att det krävs en hel del för att ett barn skall bli omhändertaget.
Det värsta i hela historien är nästan, som läsare, när en domstol i helgen beslutade att man fick publicera just denna bild av Baby P. Och man tittar in i ögonen på den lille misshandlade killen och vet vad han fick uppleva i sitt korta liv. Och att han förmodligen aldrig hann förstå att livet kan vara något annat än smärta, rädsla och gråt.
2 kommentarer:
Om nu chokladen lyckades dölja skadorna borde man väl, som en kolumnist frågade sig i en av de brittiska tidningarna, funderat över det lämpliga i att låta en ettåring äta så mycket choklad.
Inte bara det borde man inte som socialarbetare fundera över varför ingen tvättat av barnet utan låtit chokladen vara kvar? Jag är säker på att det ingår att man skall tvätta av sitt barn i en sån situation. Om det nu inte är som detta fallet planerat.
Jag har läst mycket om det och på Facebook har det bildats ett antal grupper angående detta. Jag har inte gått med i någon av dem men det skrämmer mig när jag läser i dem.
Om medlemmarna har sammanstrålat på riktigt och kanske tagit en öl eller två hade det antagligen inte dröjt länge innan det blivit en lynch mobb.
Missförstå mig inte jag tycker att det som gjordes mot den stackars pojken är vidrigt men lynchmobbar är aldrig svaret.
Det fungerar inte i längden att gå ut och säga att "vi har inte gjort några fel" när barnen man skulle skydda gått en gruvlig död till mötes, till slut kommer allmänheten att ruttna och det kommer inte att sluta väl.
Jag önskar att jag hade någon lösning men det har jag inte, jag vet bara att någonting måste hända. Det skär i hjärtat att tänka på vad de utsatte den lille pojken för. jag googlade dessutom och hittade om 8 åringen som också dött utan att socialen reagerat trots signaler att något var fel, det var lika uppslitande läsning det.
Kimberly,
Jag håller helt med dig. Har inte ens varit inne och kollat på Facebook även om jag läste om det i någon av de brittiska tidningarna.
Ännu värre blir det ju om politikerna börjar försöka plocka poäng p g a det som hänt som Thories ledare tydligen gjort. Gordon Brown verkar ju dock ha reagerat med vissa löften om ändrade lagar. För vad det nu är värt. Det är inte en helt lätt avvägning det där med vad som är bäst för ett barn, att få bo kvar hos en dysfunktionell familj eller flytta till vilt främmande människor. Även om det i fall som med Baby P inte borde ha funnits någon tvekan...
Skicka en kommentar