Pomp and Peer Review*

Det skulle Bo Rothsteins blogg kunna heta. Jag hade inte tänkt skriva något mer om Rothsteins överspända sparkar bredvid målet men det är svårt att låta bli när Svenska Dagbladet fortsätter att ge honom utrymme i gammelmedia. (Innan Internet kunde det ju ske helt oemotsagt, antar att det är där skon klämmer egentligen...)

Rothstein bygger sin ursprungliga debattartikel på att han blivit påhoppad p g a sitt judiska ursprung. På detta och några andra kommentarer som Rothstein ryckt ur sitt sammanhang har professorn byggt sin tes att bloggosfären är en stor kloak, att där inte finns något bra att hämta. För att bevisa sin tes säger han sig ha skrivit artikeln, bara för att som den sanne forskare han är undersöka hur många bloggare som tog avstånd från antisemitism och rasism. Det låter som en efterhandskonstruktion. Rothstein blev väl helt enkelt kränkt av att bl a Veronica Svärd ifrågasatte hans arroganta beteende och fick medhåll från andra (läs gärna diskussionen) och då han till skillnad mot många andra enskilda personer som vill skriva insändare har tillgång till Göteborgspostens debattsida vräkte han där ur sig vad vi bloggare skulle ha vräkt ur oss på våra bloggar.

Det hela började alltså med en bloggkommentar som, enligt kommentatören, inte haft som avsikt att kränka judar, utan att visa Rothstein hur kränkande det är för transpersoner när han raljerar över könsöverskridande. Förmodligen lika trist som att folk ständigt drar likhetstecken mellan att vara jude och att vara för Israels politik gentemot Palestina. Utan Maria Abrahamsson som med professorns ord i ryggen spred hans ord via sin hemsida... förlåt via Svenska Dagbladets ledarsida hade vi aldrig fått höra om Rothsteins raljanta mejl.

Bloggvärlden verkar ha snappat just detta, att kommantoren knappast är rasist (även om inlägget som sådant var antisemitiskt och förminskade professorn), och i synnerhet inte bloggaren i fråga, den som Rothstein och Abrahamsson senare hängde ut i GP och SvD. Kommentatören förklarade sig dessutom och bad om ursäkt direkt i diskussionen, men det verkar inte gått fram till professor Rothstein, eller så passade det inte in i hans syften? Enligt Rothstein skulle hela bloggosfären fallit på knä inför professorn och gjort någon slags avbön; alla skulle vi kastat vad vi hade för händer och genast lagt in disclaimers på våra bloggar att vi var emot antisemitism. (Som feminist anser jag mig inte behöva säga detta i varje inlägg, då det liksom ligger i själva feminismen att alla människor har ett lika värde. Om man nu inte är särartsfeminist men det är det knappast någon av oss i Fi:s styrelse som är.)

Vad jag också är emot är människor med makt över gammelmedia (vilket Rothstein uppenbarligen har) som säger saker som dessa:

SvD: - Är alternativet, att ta bort bloggarna bättre?
Rothstein: - Jag har ingen ambition att göra något åt det här, men det krävs en självsanering. Jag vet bara inte hur.

Rothsteins resonemang är farlig för demokratin. Bara alster som granskats och godkänts av redaktörer och akademiker skall alltså få publiceras. Dagböcker om att leva med alzheimers, om det lilla livet utanför styrelserummen och universiteten likväl som politiska kommentarer av dem som inte tillhör gruppen journalister, akademiker eller godkända insändarskribenter skall förbjudas. Detta resonemang gör knappast Rothstein trovärdig i sitt engagemang för allas lika värde.

* Idéen till bloggnamnet fick jag genom att läsa följande inlägg i denna debatt: Pasteys Plats, Biology and Politics och Kontaktmannen. Alla bloggare som förmodligen inte skulle komma igenom Rothsteins censur.