Bara timmar kvar. Åååå vad jag längtar! Inser att nära fem år är alldeles för lång tid. Sist jag var i London läste jag i planet på hemvägen om något som verkade vara ett familjedrama i en liten okänd, uppländsk ort vid namn Knutby. Jag hade precis fått ett nytt jobb som sakkunnig i jämställdhets- och mångfaldsfrågor. Ett år senare skulle jag träffa lille mannen och det har tagit fyra år att övertyga honom om att London är det självklara resmålet.
ÄNTLIGEN!
2 kommentarer:
Åååå! Jag är inte alls avundsjuk.
Inte alls inte alls inte alls. Bara lite ljusgrön.
Cheers mate!
Skicka en kommentar