Föreningsfrihet = anarki?

Civil society är bra. Det brukar borgarna tycka. Så länge det är rätt civil society, vill säga. Fredrika Bremerförbundet och Röda Korset är rätt. Fackliga organisationer däremot, det är mest skit. Särskilt syndikalistiska sådana. Därför bedriver Svenska Dagbladets ledarsida sedan länge kampanj mot Syndikalisterna. Igår var det Sanna Rayman som var upprörd över syndikalisternas blockad mot Berns. Företaget anlitar bemanningsföretag i stället för att själv anställa. Ganska vanligt idag, även inom Raymans bransch. "Det där är inte facklig kamp!" slår Rayman fast. (Och ignorerar där att i stort sett alla fack drivit frågan om att begränsa möjligheten att ersätta fast anställda med inhyrda i avtalsrörelsen 2010.) Idag är det Claes Arvidsson som hänger ut oppositionsborgarrådet (V) för att denna ”sympatiserar” med ett fack som, enligt Arvidsson, inte är något riktigt fack. Med fack som Syndikalisterna får vi anarki, sägs det. För detta borde oppositionsborgarrådet tas i örat av det socialdemokratiska ditot, tycker Arvidsson.

Men det är ju precis denna anarki den av Svenska Dagbladets ledarsida hyllade Högeralliansen bidrar till. Två-tre partier av fyra vill avskaffa LAS. Det fjärde vill nog men törs inte. Ett avskaffande av LAS tar ifrån facket, och de anställda, den lilla möjlighet till påverkan över vilka som skall sparkas som finns idag. Tillsammans har dessa partier försämrat villkoren för a-kassan så att det blir dyrast för dem som jobbar i sektorer där man har hög arbetslöshet (kvinnodominerade låglönesektorer) och billigt för dem som tjänar mest, där låg arbetslöshet råder (mansdominerade höglönesektorer). Detta har bidragit till strömhopp från såväl fack som a-kassa. Ett par av regeringspartierna, inklusive arbetsmarknadsministern, vill förstatliga a-kassan och göra den obligatorisk. Fast den redan är skild från facket sedan många år. Det rör sig redan om två skilda medlemskap. Den enda effekt en sådan regel skulle få är att valfriheten minskar och att ännu fler lämnar facket. Vilket så klart är tanken.

Från högerflanken har vi dessutom sett stort förakt för fackets rätt att sluta kollektivavtal och rätt att se till att dessa avtal efterlevs. (Se Lavalfallet.) Bemanningsföretag och utländska företag får gärna komma in och dumpa lönerna.

Facket har för mycket makt. Därför skall denna makt minskas. Men de anställda får verkligen inte sluta sig samman i mer radikala fackförbund när deras gamla försvagats. Och skulle en politiker visa stöd för dessa fack skall hon hängas ut som anarkist på sidan 2 i en av landets större morgontidningar.

Det där med frihet, demokrati och föreningsrätt verkar inte stå så högt i denna ledarsidas värld. Det är mycket talande.

Knudehuset

När jag bodde i Lund bekantade jag mig med uttrycket knuda*. Det användes ofta i nedsättande ordalag om personer från t ex Dalby och Genarp, i Sydsvenskans ungdomsspalt Postis. Knuda beskriver någon med lite bonnig smak, boende på landet och inte så fina som de intellektuella i staden Lund. Det kom att bli ett uttryck som vi använde för att beskriva allt från halvraggare och white trash till allmänt 'tacky' och inte fullt så stilsäkra personer.

Sådana som har Roxettes The Look som sin favoritlåt år 2010. Som har Carola som sin favoritartist. Som bjuder in "superduon" Agnes Carlsson och Björn Skifs att sjunga vid ens vigsel. Som man aldrig ser på Dramaten eller Operan och har svårt att tänka sig läsande något annat än serierna och sporten i dagstidningen.

Så nu väntar vi med spänning på att prinsen som sedermera skall bli HKH Kevin I av Sverige ser dagens ljus.

* Knuda används också på skånska om potatis.

Oväntat bra vinter för rådjuren

Rådjuren har klarat sig bättre än väntat i Värmland. Det vill säga de som lever nära bebyggelse. På Torpet verkar åtminstone fyra av sju har klarat vintern. Men så var också bonden generös nog att lägga ut ett par av sina tusentals ensilagebollar i skogsbrynet. Där låg, enligt våra källor, rådjuren soliga dagar och latade sig medan dom slött åt av det goda höet. Sen gick dom bort till Torpet och intog dessert i våra syrénbuskar.

Den hycklande arbetsmarknadsministern

Ministern som av rent ideologiska skäl lagt ner Arbetslivsinstitutet och svårt sargat Arbetsmiljöverket är chockad över Maciej Zarembas mobbningsartiklar i DN och tycker att svenska arbetsgivare måste bli bättre på arbetsmiljö.

Det är här jag får lust att gå ut på balkongen och skrika rakt ut i fem minuter:

SKÄMMES TA MIG FAN, SVEN-OTTO LITTORIN!!!

Hur klarar du att se dig själv i spegeln på morgonen? (Och då syftar jag inte på det där fåniga skägget.) Är du helt enkelt för okunnig och aningslös för att se sambanden? Ja, så är det nog. När man agerar helt utifrån ideologi och vägrar lyssna på experter och remissinstanser så blir det ju ofta fel. Ni i regeringen vill ha färre krav på företag. Företag är ofta arbetsgivare. Det kan inte komma som någon nyhet att om ni ställer lägre krav på arbetsgivarna och monterar ner dem som bevakar att arbetsmiljölagarna följs behöver arbetsgivarna göra mindre för sina anställda, som i Zarembas artiklar. Om ni dessutom lagt ner det främsta forskningsinstitutet i världen, helt unikt, så finns ingen samlad kunskap om arbetsmarknaden. Att då komma och oja sig och tycka att man borde ställa högre krav på arbetsgivare är rena tramset. Det var precis det här ni ville!

Hyckleriet hos Alliansregeringen vet inga gränser.

Med SVT tillbaka till taylorismen

SVT har gjort stort nummer av en mätning av internettrafiken på Banverket. Både i gårdagens Rapport och i morgonens TV-soffa med en uppbragd KG Berglund. När trafiken på järnvägarna stod still i vintras surfade personalen på Banverket på Internet, särskilt Facebook. Flera timmar om dagen satt dom, enligt SVT, och knappade på nätet i stället för att skotta snö. Bara att SVT förmodligen, medvetet så klart, tolkar resultatet av undersökningen fel.

1. Det är knappast den personal som skottar snö från banvallar som suttit med Facebook öppet på jobbet. Istället lär det vara tjänstemän med tillgång till dator och Internet i jobbet. Varför SVT visar bilder på snöiga banvallar samtidigt som dom påstår att Banverkets personal inte skött sitt jobb kan vi bara gissa oss till. De vill väl väcka folklig vrede, antar jag. Det verkar ju vara SVT:s uppgift att använda våra licenspengar till detta och till kungafjäsk.

2. Att man har Facebook öppet hela dagen innebär inte att man sitter och pratar med sina privata vänner under hela denna tid. Istället har man det öppet och kollar ibland, tar små mikropauser, skriver en liten rad till en kompis, kollega eller någon annan i sitt nätverk. Eller uppdaterar sig om vad som händer i omvärlden. (Förr la man patiens, idag interagerar man med andra.)

3. Facebook handlar inte bara om vad man skall göra i helgen och vad man gör på sin fritid. Det är ett forum där man utbyter information och bedriver samhällsbevakning. Som tjänsteman på Banverket kan jag till exempel mycket väl tänka mig att det är bra att hålla sig uppdaterad om hur personer i ens nätverk upplever snökaoset som det som drabbade er i vintras. (Själv befann jag mig ju i Thailand då.)

4. Alla som brukar kolla sin jobbmejl på ledig tid räcker upp en hand. Alla som tänker på jobbet när dom inte är på kontoret räcker upp en hand! Sluta genast med det! Det kommer nämligen dröja tills en arbetsgivare väljer att undersöka personalens jobbvanor på ledig tid.

Nä, låt oss följa SVT:s impertinenta antydningar och återinföra taylorismen. Stäng ner Internet och anställ tidsstudiemän som bara mäter den faktiska tid du lägger ner på arbetet, inte det kvalitativa resultatet av ditt arbete. Nån måtta och sans får det vara som den gamle föredettingen Harald Treutiger sa till Aftonbladet i den aktuella frågan idag.

Uppdatering: Som kloka Sara poängterat i kommentarsfältet, det är lite skoj att tidningar som rapporterar om denna 'nyhet' länkar till Facebook så att man kan 'gilla' artikeln och lägga in en länk till den där...

Min bäste man

Man vet att man är gift med rätt man när man får följande SMS

"SVT är ju fruktansvärt! Knugainfekterat! Puss"

samtidigt som man just skrivit två ilskna Facebook-statusuppdateringar och ett blogginlägg om eländet. (Som han inte hunnit läsa då han suttit framför morgon-TV och förfasats.)

Eller

"Du har väl gett fan i att fira nationaldagen? Puss"

samtidigt som man just bloggat om 6 juni och nationalism.

Dagens reklam för Republikanska Föreningen

Påminner om att ett sätt att protestera mot den här konstanta bullermattan med kungafjäsk som public service-kanalerna SVT1 och 2 tvingar på oss, är att bli medlemmar i Republikanska Föreningen.

Frågan är om det inte är dags för SVT att göra någon slags sammanställning till oss licensbetalare över hur mycket av våra pengar som gått till kungligt rövslickande det senaste halvåret. Och nej, det räcker inte med ett argument att det går med vinst efter att ni sålt rättigheterna till bröllopet till andra länder. Ett unket och medeltida statsskick blir ju inte mindre unket och medeltida för att det, eventuellt, drar in pengar.

6 juni

Här skulle jag kunnat skriva ett långt inlägg om stat, nation, etnicitet och nationalism. För detta hade jag behövt mina fina böcker från min kurs i Nationalism i Skottland. Dom står på mitt jobb, då jag är lycklig nog att jobba med frågor som tangerar detta ämne.

Nöjer mig dock med en liten fundering över vad det är folk firar idag. Vilka nutida eller fornstora värv dom förknippar med nationen Sverige. Eller anser dom kanske att nation och stat är helt och hållet identiska? Eller att de som inte tillhör nationen Sverige, men är medborgare i staten Sverige, borde fira som gjorde dom det? Eller så kanske man inte alls problematiserar och krånglar till det som den där njugga rabiatfeministen. Låt oss fira att vi är svenskar! Låt oss fira att Sverige är så bra! Fastän vi har svårt att definiera vem som är svensk, fastän vi har svårt att definiera vad det är att vara svensk, som skiljer oss från andra och gör oss så speciella. För det är väl inte bara territoriet ni menar skiljer.

Och ja, jag är sur. Mest för att ert firande av denna pseudodag gör att jag inte fick någon morgontidning till frukosten i morse. Och fick jag bestämma skulle vi återinföra Annandag Pingst men inte på kyrklig grund, utan för att fira något verkligt (fortfarande) existerande som kvarlevorna av det svenska välfärdssamhället (som har mer med stat än nation att göra), eller att Sverige kan visa sig vara ett av få länder som håller nationalistiska partier utanför riksdagen. DET vore något att fira, och det gör man inte genom att använda sig av dessa partiers främsta symboler.

Och nej, om du nu vill bygga halmdockor och säga att jag påstår att det är rasistiskt att fira nationaldagen, gör det någon annanstans. Det är inte rasistiskt, men nationalistiskt och nationalism är alltid uteslutande, handlar alltid om vi och dom. Så vill inte jag leva.

Brudarna grillar och målar

Om man är snäll och hjälper till att måla så här snyggt...

... bjuds man på så här gott

En win-win situation, helt klart!

(Planket på bilden ovan är ännu inte färdigmålat, om någon skulle undra.)

Skillnaden mellan en rondellhund och två nakna bögar vid Klagomuren

Vad är skillnaden mellan en rondellhund och två nakna bögar vid Klagomuren? Likheten har vi blivit varse i och med att två olika museer, förvisso olika stora och kända, valt att censurera båda bilderna med hänsyn till religiösa grupper. Detta efter att man faktiskt bett konstnärerna ställa ut. Det lär väl också vara en likhet i att båda konstnärerna med sina bilder velat protestera mot vad de själva upplever som ganska förtryckande religioner, Islam och Judendomen/Kristendomen.

En skillnad mellan bilderna är min personliga känsla inför bilderna. Inför Lars Vilks rondellhund känner jag bara förakt och ilska över att karln häcklar folk han sedan krisen kring Muhammedbilderna visste är lättkränkta när det gäller avbildningar av deras profet. Inför Elisabeth Ohlson Wallins bild känner jag dock nyfikenhet och ett ”på dom bara”! ”Dom” är den religion jag själv föddes in i, tvingades in i genom dopet och sedermera själv som 14-åring bekräftade genom min konfirmation. Det var alltså innan jag växte upp, tog mitt förnuft till fånga och gick ur Svenska Kyrkan. Det rör sig om en religion som jag varit en del av genom scouterna och kyrkans ungdomstimmar. En religion som ibland kan vara tillåtande, som genom min fantastiske konfirmationspräst Lars Richter, eller genom präster som Annika Borg och förre ärkebiskopen KG Hammar. Men som också kan vara fördömande, uttolkad av män som Livets Ords Ulf Ekman eller Pingsrörelsens Åke Green.

Men detta är ju min högst personliga känsla inför konstverken. Ur ett yttrandefrihetsperspektiv och ett juridiskt perspektiv har jag ärligt talat svårt att se någon skillnad på konstverken. Så den stora skillnaden står nog bara att finna i min egen moral. Där jag finner Vilks bild som ett påhopp på redan utsatta och särbehandlade muslimer, på utövarna, medan Ohlson Wallin tar ställning för en grupp som är extremt utsatta, särskilt inom religionen. Jag tror att det hela kokar ner i det bakomliggande syftet med bilderna. Att retas med utövarna av en religion och visa hur löjligt det är att man a. inte vill se sin profet avbildad eller b. tycker hundar är orena, eller att sätta fokus på förtrycket i en religions urkund och hur denna tolkas.

Det handlar också om vem man skildrar. Ohlson Wallin skildrar sin egen religion som hon vill förändra. Vilks skildrar en annan religion som han vill förändra. Jag måste nog säga att det är en stor skillnad att kritisera sin egen religion eller att häckla andras.

Det finns säkert fler aspekter, kommentera gärna här. (Men, tänk på kommentarsreglerna, vilket jag av erfarenhet vet att vissa har svårt att göra när det gäller just detta ämne.)

Elisabeth Ohlson Wallins syn på saken.

SD:s kristna fundamentalism

Sverigedemokraterna vill, enligt en notis i SvD:s pappersupplaga, ålägga skolor att hålla kristna skolavslutningar i kyrkan. Om minst tio procent av föräldrarna kräver det. Antar att samma regler inte råder om tio procent av föräldrarna kräver en muslimsk avslutning. SD hänvisar till traditioner.

Jag undrar sedan länge, när blev det tradition att frångå skollagens krav på att undervisningen skall vara konfessionsfri? När började man hålla skolavslutning i kyrkan? På min tid, 1975-1984, hölls skolavslutningarna på skolgården. Inte en enda gång minns jag att vädret var för dåligt, men hade det varit det hade avslutningen hållits i gympasalen.

Så när infördes en icke-sekulär skolavslutning med präst och varför?

Slopat anställningsskydd inte en bot mot mobbning

Senaste veckan har Maciej Zaremba granskat fenomenet vuxenmobbning i Dagens Nyheter. Det är artiklar som helt ställer sig på de mobbades sida, pekar ut mobbare (ibland med namn som fabriksägaren i Ljungby som beskrivs som godsägaren i Den enfaldige mördaren), dömer ut svenska arbetsmiljöregler och förespråkar ett franskt system där den som mobbar, inte bara arbetsgivaren, kan ställas inför rätta. Det är förfärliga berättelser om till synes ondskefulla människor, vars version man dock inte får höra. Jag har i många år arbetat med just arbetsmiljöfrågor och kan skriva under på arbetsgivares och fackligt förtroendevaldas, ibland monumentala, oförmåga att ta tag i mobbning på arbetsplatsen. Det kräver civilkurage och mod. Samt att man tar ansvar för sina medmänniskors välmående. Här skall sägas att det finns många bra arbetsplatser. Det finns arbetsgivare som tar sitt arbetsmiljöansvar på allvar och fackligt aktiva som gått kurser för bättre arbetsmiljö och som nu praktiserar kunskaperna i ett aktivt samverkansarbete för en bättre arbetsmiljö.

På Svenska Dagbladets ledarsida har man tagit del av artiklarna om de dåliga arbetsplatserna och jävliga arbetsgivarna och kommer fram till, surprise!, att allt är LAS fel. Samt buntar ihop arbetsmiljöåtgärder med straffpåföljder [för den anställde] som om det var två sidor av ett ont ting. Som om inte arbetsmiljöåtgärder var till just för att förhindra att folk blir mobbade. För Svenskans ledarskribenter ses dock arbetsmiljö och anställningsskydd som arbetsgivarens straff. Båda lagarna ställer nämligen krav på arbetsgivare att inte agera godtyckligt och att agera proaktivt för att skapa en god arbetsmiljö, psykiskt och fysiskt, för alla på arbetsplatsen.

Ta till exempel det skyddsombud som ställer krav på arbetsgivaren och övervakar att denne gör sitt jobb för att till exempel förebygga mobbning. Maria Eriksson på SvD har kanske aldrig varit i den situationen men jag kan berätta att det är inte alltid man är bekväm som skyddsombud. Utan anställningsskydd skulle skyddsombuden (och de fackligt förtroendevalda) förmodligen bli mer rädda för att agera, tänka mer på sin egen position. Om det, som i Zarembas artiklar, är chefen som mobbar, blir det då bättre utan anställningsskydd? Leder slopat anställningsskydd till ökat civilkurage? Knappast. Maria Eriksson och Svenska Dagbladet lever enligt min uppfattning i en naiv drömvärld och borde praktisera en månad som ombudsmän på till exempel Unionens Stockholmsavdelning. (Något som för övrigt borde erbjudas alla Centerpartister inklusive ungdomarna i CUF.)

Att människor som mår dåligt och mobbas på jobbet väljer att stanna kvar kan nog, som i Zarembas artikel om Frankrike, jämföras med en slags normaliseringsprocess. När man är tillräckligt nedbruten är man inte i skick att ge sig ut på en tuff arbetsmarkn,d med arbetsgivare som söker unga toppresterande människor. Då handlar det snarare om att säga upp sig och gå så snart man inser att det här är inte bra för mig, så snart man märker det första varningstecknet, som stickningar i bröstet, svårt att sova hela natten och håglöshet. (Där beskriver Maria Eriksson dessa symptom mycket insiktsfullt.) Att säga att man måste sluta och byta jobb är dock att lägga hela ansvaret på den enskilde, att helt underkänna tanken om att alla på en arbetsplats gemensamt skapar en god arbetsmiljö. Det kommer dessutom inte förbättra det minsta för dem som är kvar. Det förutsätter också att man har råd att säga upp sig, utan att ha ett nytt jobb, att man inte har försörjningsansvar för andra. Och råd att vara arbetslösa är det få som har i Alliansens Sverige. (Nu förstår jag att borgarna tror att om bara LAS försvinner så kommer de halta och lytta få massor av jobb att välja mellan, massor av arbetsgivare som river och sliter i dessa människor för att de skall komma och jobba hos just dem. Men det kvarstår att presentera bevis för att detta kommer att ske.)

Så, det är inte så enkelt som vissa försöker få det att se ut. Att lägga hela ansvaret för arbetsmiljön på enskilda individer leder knappast till bättre arbetsmiljö och trevligare arbetsplatser.

USA underkänner EU:s tyllmyndigheter

USA:s vicepresident Joe Biden hävdar att då man inte vet vad som fanns ombord båtarna hade Israel rätt att kapa Ship to Gazas skepp på internationellt vatten samt avrätta och kidnappa de ombordvarande och stjäla deras personliga utrustning samt lasten.

Samtidigt måste detta innebära att Biden och USA anser att tullmyndigheterna i Grekland, Cypern och Turkiet inte gjort sitt jobb när dom klarerat godset. Eller åtminstone att det är självklart för Israel att anta att det förhåller sig på det viset.

Hur ställer sig EU till denna anklagelse?

Tjuvlyssnat

Tunnelbanan, Gröna linjen, morgon:

Kvinna, 30+, höggravid i sköna skor, läser DN när hennes mobiltelefon ringer.

- Den står i skåpet ovanför micron.

- Det är kanske inte bra med någon juice för hans mage.

- Kan han inte ha sina nya sandaler då?

- Har han ett sår på hälen också?

- Får han ont?

- Är dom för små?

- Ja, den står i skåpet ovanför micron.

Här var jag tvungen att kliva av men undrar ju i mitt stilla sinne hur beslutsför personen i andra ändan av 'tråden' var. Hur svårt kan det vara? Vad jobbar personen med när hen inte är hemma för att ta hand om ett barn med ond mage och skavsår?

Språka på israeliska

I serien om konstiga språk har jag tidigare tagit upp thailändska och maudolofssonska. Nu fascineras jag av den israeliska regeringens språk, israeliska. (Inte nödvändigtvis detsamma som hebreiska.)

På internationellt vatten utför israelisk militär ett piratdåd och kidnappar hundratals hjälparbetare och tvingar med dem till Israel. På israeliska heter detta:

- Kidnappningsoffren vistas "illegalt" i Israel.

- När vissa av människorna ombord kämpade emot piraterna och vägrade låta sig kidnappas bara sådär stämplas dessa som "anhängare till en terrororganisation".

- Den israeliska regeringen påstår att piraterna som på internationellt vatten tungt beväpnade firade sig ner på båten blivit "attackerade först".

- Den israeliska regeringen hävdar att "ingen hålls mot sin vilja" då de tvingat med sig hjälparbetarna till ett annat land än deras egentliga destination.

- Israeliska regeringen säger att de utökat sin säkerhetszon med 68 sjömil. Och därmed befunnit sig på israeliskt vatten när de kidnappade hjälparbetarna. Detta anser Israel sig ha rätt till trots att alla andra bara får lägga ut sådana zoner inom sina egna territorialvatten.

Sannerligen är det svårt att begripa detta språk.

Moderat syn på hjälparbete?

Niklas Wykmans (M) svar till Veronica Svärd som på Facebook undrade om han menade allvar med att Ship to Gaza är "nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare".

"Tagga ner lite! Hamas är en terroristorganisation. Fanns det Hamasanhängare ombord? Ja! Fanns det pesoner [sic!] ombord som inte tycker att Israel har rätt att existera? Ja! Fanns det godhjärtade personer som vill väl ombord men som skulle utnyttjats av Hamas? Ja! Där har du mitt svar!"

Jag antar att i Niklas Wykmans moderata värld så är solidaritet med andra människor idioti. Åtminstone om dessa människor röstat på en för Moderaterna misshagligt parti, eller råkar bo på mark kontrollerad/ockuperad/blockerad av Israel, som ju inte kan göra något fel. Inte ens när dom ägnar sig åt sjöröveri på internationellt vatten.

I sammanhanget är det också intressant att läsa att Wykman så i detalj vet vilka som var ombord Mavi Marmara och dessa människors inställning till Israel och Hamas. Eller så sitter han bara på sitt kontor i Stockholm och fabulerar.

Mäktigt

- Nu är det nog, Israel, nu är det nog! (Per Garthon, som berättade att han var trött på att stå på torg efter torg efter torg sedan fyrtio år och upprepa samma sak. Eller var det Lars Ohly som sa detta i sitt bejublade tal?)

- Då är man ingen människa, då är man bara en liten lort. (Linus Gardell om sin medelålders far Mattias inställning till att delta på Ship to Gaza.)

Unga är också människor!

Det tål att påpekas nu när Centerpartiet (C) och Folkpartiet (FP) gör allt för att skrämma bort sina unga väljare inför valet. Folkpartiledaren Jan Björklund har fått för sig att man skall ge unga halva "vuxenlönen". I Björklunds och Folkpartiets värld är man ung tills man fyller 23 år.

Alliansfritt Sverige (ja, tack!) ställer några relevanta frågor i samband med detta förslag.

Själv tänker jag lite kring vad Björklund menar är en vuxenlön. I kollektivavtalen finns ofta minimilöner för personer som fyllt 18, 20 eller 24. Dessa minimilöner betalas inte sällan även till äldre personer än så. Hur höga minimilönerna är varierar beroende på avtalsområde. Facken har nämligen haft olika inställning i avtalsförhandlingarna. HTF tyckte t ex att höjda minimilöner var viktigt eftersom många av våra (många kvinnliga lågavlönade) medlemmar låg på lägstlön. Sif däremot hade annat fokus för sina (många manliga högavlönade) medlemmar. I Unionen finns det därför avtal med minimilöner som varierar mellan säg 13 000 och 17 000, där minimilönerna inte sällan är lite högre på HTF:s gamla avtalsområden. (Vet dock inte hur det ser ut efter den pågående avtalsrörelsen.)

Men säg att vuxenlönen, d v s den lön man har när man varit ute ett tag på arbetsmarknaden ligger strax över 20 000 i snitt inom Unionens avtalsområden (som ju är största facket på det privata området). Då vill alltså Björklund halvera denna lön. Dryga 10 000 kr i månaden skall alltså 22-åringen ha för sitt heltidsjobb. Det går ju snabbt att räkna ut hur länge knappt 7 000 kr netto räcker till hyra, mat, kläder, busskort och ev försörjning av familj. Det vet om inte annat varje student utan rika föräldrar.

Jag vet inte om Björklund och Folkpartiet alls tänkt på vad som sker när dessa unga fyller 23. Skall det finnas en tvingande regel att genast höja dennes lön med 10 000 kr då? Eller kommer vi få en massarbetslöshet bland 23-åringar?

Ja, jag vet inte riktigt hur Björklund och Folkpartiet tänkt, om alls. Kanske är det bara ännu ett av otaliga populistiska röstraggninsförsök, kanske bottnar det i Folkpartistisk ideologi och människosyn. Som inte längre känns så liberal, om man nu skall räkna in individuella rättigheter, som den att slippa bli särbehandlad och missgynnad p g a sin ålder, bland liberala värden.

Om sjukskrivning vid kärlekssorg

Tänk dig att du varit tillsammans med din kille sedan tonåren. Ni är förlovade och skall gifta er inom något år, är det tänkt. Sen blir det offentligt, det du redan visste, att han varit otrogen med en annan under en skidresa. Nu kommer du inte direkt från en familj där trohet är en familjetradition, men du tycker ändå att det är jobbigt, särskilt med offentligheten. Du bryter upp och flyr till vännerna i USA. Du behöver ro, vila och 'privat tid', säger pressekreteraren i familjeföretaget där du är anställd Det är väldigt synd om dig. Det håller alla med om.

Du behöver så mycket vila att du ställer in alla dina jobb två månader framöver och låter någon av kollegorna rycka in istället. Själv sitter du i Floridas sol med vänner och dricker rosévin och planerar inför att lämna Sverige till hösten för att göra något annat.

Bra så. Det är dig väl unt. Särskilt som nästa arrangemang du måste vara med på är din systers bröllop. Självklart är du glad för hennes skull, hon verkar ju till och med ha valt sin man själv (även om hon inte alltid uppträder på det sättet). Men lite jobbigt är det allt när man själv lämnat ett nära tioårigt förhållande bakom sig och närmar sig 30-årsdagen med stormsteg.

Dock, och nu kommer vi till det fina i kråksången. Du kan sitta där i Floridasolen och badda dina sår med rosévin och vara ledig från jobbet hur länge du vill utan löneavdrag, utan att visa upp läkarintyg, ja utan att ens behöva anmäla dig till Försäkringskassan. Du riskerar inte att bli utförsäkrad. Till skillnad från föräldrar som just mist sina barn behövde du inte gå till Af och få en stämpel dagen efter att du dumpat din otrogne kille. Du får ändå en rejäl, och då pratar vi Birkinväskerejäl, summa pengar per år från skattebetalarna. En majoritet, om än minskande, av dessa skattebetalare tycker att du och dina arbetskompisar gör ett så bra jobb när ni nu jobbar att ni har rätt att vara sjukskrivna utan sjukavdrag.

Så det kanske kan trösta att kärlekssorgen inte behöver leda till att du blir vräkt för att du inte kan betala hyran eller att du ens tvingas dra in på din bekvämlighet. Eller behöva jobba fast du mår pest. För vi tycker alla så synd om dig och betalar gärna för din konvalescens. Eller hur?

Do you speak Maud?

Maud Olofsson har varit i Kina. Dessvärre verkar ingen i den svenska delegationen ha hjälpt Maud med uttalet på stora kinesiska städer. I stället fick hon motta journalisternas fnitter när hon vid ett tal tungvrickande försökte uttala namnet på en stad som enligt Ola Wong i SvD är att jämföra med Chicago. Även Chicago kan vara svårt att uttala men där tror jag faktiskt att Maud skulle fått till uttalet. Som Wong tror jag inte att det enbart beror på att kinesiskan är svår att uttala utan det beror också på att vi europeer inte riktigt ansett oss behövt lära oss uttala namnen på kinesiska städer. Vilket vi nog har all anledning att göra. Snabbt.

Och Maud då? Ja, hon försökte släta över det hela med att kineserna minsann inte vet hur man uttalar hennes namn heller. Ja tänk, det finns 12 942 Maud i Sverige och säkert en hel del i Norge och resten av norra Europa också! I staden Chongquin [kinesiskt uttal: Tjongtjing, Mauduttal: Tjongging] bor det ca 31 442 000 invånare. (Som tre Sverige.) Kanske kan dom nu börja döpa sina barn till Maud.

Tror Victoria Bernadotte att hon är gudomlig?

I förra veckan jämförde jag Victoria med Henrik VIII. Han satte sig ju också upp mot kyrkan, även om det i hans fall fanns ett moderniserade syfte medan Victoria vill föra vigselordningen tillbaka till den medeltid Henrik levde i. Henrik VIII var underkastad den romerskkatolska kyrkan men ansåg sig stå över denna. Victoria är i grundlag underkastad den lutherska kyrkan men anser sig uppenbarligen stå över denna. Hon bestämmer ensam, eller tillsammans med sin pappa, om symbolers värde, som vore hon gud. Som vore hennes vigsel en enskild angelägenhet. Hennes far, som enligt grundlagen inte skall lägga sig i politiska frågor, vilket jag anser att detta är, går ut i medierna och glappar igen. Han tycker att vi diskuterar detta för mycket och för länge. Helst skulle vi väl ändra både Regeringsformen, Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen till hans egen förmån.

Men nu är inte Victorias bröllop någon enskild angelägenhet, inte heller symbolerna som omgärdar det. Du och jag och alla andra måste vara med och betala både hennes lyxliv och hennes bröllop. Och vi är inte ens bjudna på kalaset. Kalas håller istället Stockholms stad för oss, för våra pengar.

Detta är rent och skärt vansinne. Så republikan och antimonarkist jag är så skäms jag öronen av mig en dag som denna, å Victorias vägnar. För att hon visat sig inte kunna stå på egna ben vid 33 års ålder. Jag skäms å Daniels vägnar eftersom hans blivande fru inte själv kan stå för sitt val av make. (Efter att ha tvingats be kung och regering om lov.) Jag skäms till och med å Knugens vägnar då han, 36 år efter sitt eget bröllop skall bidra till en så omodern vigselrit, inför hela världens blickar. Men det begriper han nog inte själv.

Har sett åtskilliga inlägg där folk ger uttryck för att dom inte längre kan stå för en monarki som är så bakåtsträvande att t o m kyrkan framstår som moderna. En irländsk tidning skrev om det osannolika att svenska feminister gör gemensam sak med kyrkan. Ur ett irländskt perspektiv måste det vara underligt. Å andra sidan är ju Irland en republik, the lucky lucky bastards.

Och vill man protestera gratis kan man ju alltid gå med i Facebook-gruppen med likasinnade.

Foliehatten på bilden ovan är skapad av denna hattmodist.

Lögn eller okunskap?

I dag skriver Svenska Dagbladet i en osignerad ledarnotis att föräldraledighetslagens föräldrapeng inte kommit till för att utjämna vuxenvärldens arbetsmarknadsproblem utan för "barnens bästa". Varpå man begriper varför notisen plötsligt är osignerad (vilket notiserna sällan är i SvD). Praktiken att skriva osignerat använder ledarsidor då dom skall ange tidningens åsikt, inte ledarskribentens egen. (På nätet visar det sig dock att det är Sanna Rayman som författat notisen. Uppdatering: Nu kl 11.41 är Raymans byline bortplockad... )

Bara att Svenska Dagbladet endera ljuger eller är okunniga.

Föräldraledighetslagen kom nämligen till just som en jämställdhetspolitisk åtgärd för att underlätta för framförallt mammor att komma ut i arbete. Att den sedan är utformad så att papporna kan välja att endast ta ut 20 procent av föräldrapenningen och låta mamma stanna hemma skall man väl snarare se som ett feltänk om det var jämställdhet man ville uppnå med försäkringen. (För övrigt den enda socialförsäkring som inte går till individen.) Försäkringens konstruktion, där män kan skriva över sina dagar på kvinnan, gör nämligen så att kvinnor fortsatt betraktas som andrahandsmedarbetare som kommer vara borta mycket bara av den anledning att det är dom som, bevisligen, stannar hemma med barnen. Arbetsgivare vill ju, inte oväntat, ha medarbetare som är på jobbet. Därför betraktas alla kvinnor i barnafödande ålder som en potentiell frånvarorisk. De riskerar därmed att särbehandlas utifrån denna potentiella risk. (S k statistisk diskriminering.)

Att föräldraledigheten sorterade under jämställdhetspolitiken är såklart något som Svenska Dagbladet och deras närmaste allierade i frågan, KD, väljer att blunda för. Istället kör dom stenhårt på det gamla argumentet med "barnens bästa". Som om det vore dåligt för barn med jämställda föräldrar, dåligt för dem att vara med sina pappor. Som om det vore dåligt att pappor får dela ansvaret om barnen med mamman från början, att barn har två föräldrar att knyta an till.

För det är exakt det SvD och KD säger när dom påstår att mamma alltid är bäst. Vilket blir slutsatsen av att påstå att det är bra som det är. Och nej, jag bygger inte halmdockor här. Självklart vet Sanna Rayman hur föräldraledighetsuttaget ser ut i praktiken och vilket resultatet blir av att föräldrarna "väljer själva". För en uppräkning av hur man väljer att fördela, nu när man har den möjligheten, rekommenderas Malinkas genomgång av hur män och kvinnor faktiskt gör, och varför den jämställdhetsreform som föräldraförsäkringen var tänkt att bli, blivit motsatsen.

Källor: Här kan man läsa om föräldraförsäkringen som en jämställdhetsreform. Senaste utredningen (SOU 2005:73) gör en bakgrundsbeskrivning i kapitel 4, sidan 107. Detta är en mycket bra utredning, som jag varmt rekommenderar Sanna Rayman och Svenska Dagbladets ledarredaktion att läsa.

Råd till de unga tu

Tips till Daniel och Victoria inför bröllopet och äktenskapet.

Exempel på symboler som ni kan använda er av den 19 juni:

En riktigt tjock och ogenomtränglig slöja på bruden som inte lyfts förrän de kyska tu sagt ja.
Myrtenkrona.
Brudöverlämning av statsministern för att markera att bruden är statens egendom och att bröllopet betalats genom skattslagning av undersåtarna.
Kvinnor och män på olika sidor i kyrkbänkarna. (Faktiskt en senare tradition än brudöverlämning, så det kanske inte är aktuellt.)
Bruden och brudgummen i olika rum vid middagen, så gjorde tidigare kungar i Sverige.
Sängledning där ett följe följer med dem in i sovrummet och bäddar ner dem.
Kontroll av lakanen morgonen därpå så att bruden verkligen varit oskuld.

Exampel på namn till barnen:

Liam, Britney, Savannah, Havannah, Cevin (uttal K), Kevin, Cassandra, Tabita (kände jag en gång en St Bernard som hette), Metallica, Gandalf, Arwen, Nathalie, Tiffany, Tindra, Novalie.

Om ni bara följer dessa råd lovar jag att ni kan få en riktigt skön mix av medeltida och moderna symboler från hela världen, inte bara USA, i ert äktenskap. Och vi väntar med spänning på när Svensk Damtidning skall få första reportaget om småprinsarna och prinsessorna Tindra, Kevin och Cassandra när dom leker vid kungens gamla lekstuga på Haga Slott. Precis som morfar och hans systrar gjorde för 60 år sen! För Sverige in i forntiden!

Vi andra kan ju kolla in Love Republic-festen den 19 juni hos Republikanska Föreningen.

Liftande katt

Någon som saknar en katt där ute? VF berättar idag om katten som tros ha kommit åkande till Värmland med timmerbil. ID-märkt men utan att ägaren registrerat sig hos SVERAK.

Låt Fredrik Reinfeldt lämna över Victoria!

Sara i Umeå är en klok kvinna. I kommentarsfältet under förra inlägget konstaterar hon att det väl egentligen inte är statschefen som slutgiltigt godkänt Daniel. Så om Victoria och Hovet nu vill manifestera att Daniel verkligen är godkänd som make åt statschefen genom en symboliskt laddad brudöverlämning så borde självklart Fredrik Reinfeldt lämna över henne till Daniel!

Problemet är att statsministern verkar tycka att brudöverlämning är trams. Nej, så sa han inte men han lät förstå i gårdagens Aftonbladet (pappersversionen) att han ville vara tydlig med att han själv gick sida vid sida med sin blivande hustru fram till altaret. (Till skillnad mot Mona Sahlin som plötsligt blivit språkrör för de nya överklassfasonerna, förmodligen bara för att hon inte kan säga att hennes äldsta dotter gjorde fel som lät pappa lämna över henne. Eller så ser inte Sahlin jämställdhetsaspekten i symboliken.)

Ja fatter itt'nô!

Det är inte helt lätt att begripa sig på denna institution som kallas monarki. Nu har förespråkarna för brudöverlämning kommit på att det inte alls symboliserar en hederskulturell grej där pappa skall lämna över sin dotter till den nye maken. Istället handlar det om att statschefen skall lämna över den blivande statschefen till sin nye make.

Snälla, förklara skillnaden för mig för jag fattar inte. Kan inte den blivande statschefen välja sin egen make och stå för detta val när det nu är godkänt av såväl nuvarande statschefen och regeringen så tycker jag att hon skall avstå från att bli statschef. Då kan hon ju fortsätta vara prinsessa och låta sin bror ta över. Han är ju trots allt man och föddes som kronprins.

Det verkar ha varit ett misstag att införa kvinnlig tronföljd retroaktivt. Vi skulle gjort som norrmännen i stället, som förvisso infört kvinnlig tronföljd men inte för Märta Louise. Hon som ju också lät sig ledas fram av sin far. Undrar för övrigt vad hon hade för undanflykt, som nummer fyra i tur till statschefsposten.

OBS! Jag tycker det här med brudöverlämning är rätt larvigt. Lite för mycket Anna Anka för min smak. Det innebär inte att jag vill förbjuda folk att genomföra sina vigslar med brudöverlämning. Vanligt folk, vill säga. Men Victoria Bernadotte är inte något vanligt folk, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Vanligt folk kan ju skita i vilka signaler man sänder ut och vad ens riter egentligen symboliserar. Vanligt folk kan välja att tolka symboliken efter eget behag, för att rättfärdiga att man vill använda sig av denna medeltida sed. Men jag hävdar att en blivande statschef har ett annat ansvar. Särskilt om jag skall vara med och betala för hennes bröllop och lyxliv på Haga Slott.

Uppdatering Thailand

Svenska Dagbladet har intervjuat en statsvetare, Elin Bjarnegård, om situationen i Bangkok, nu när rödskjortornas ledare gett upp och en del av de mest militanta tänt eld på hotell och köpcentrum. Frågan är om det är journalisten som återgett Bjarnegårds svar på ett konstigt vis, eller om det är Bjarnegård som uttrycker sig underligt.

Enligt Svenskan säger Bjarnegård följande:

1. "Långsiktigt är det inte positivt att det slutar utan förhandlingar, att den ena sidan bara måste ge upp. Det spär bara på de klagomål som den röda sidan redan har och som är anledningen till att de står där."

Samtal har såvitt jag förstår förts mellan regeringen och rödskjortornas ledare och regeringen Abhisit har gett efter och gått med på att utlysa nyval och upplösa parlamentet ett år tidigare än vad som annars hade varit aktuellt. Vad menar Bjarnegård med att det hela slutar "utan förhandlingar"? Demonstranterna verkar ju fått gehör för sina krav, förutom dem att utlysa omval omedelbart. (Vilket väl knappast är görligt rent praktiskt.)

2. "Det som har hänt är att när de partier som står rödskjortorna nära har vunnit val har de gula sagt att valen inte varit rättvisa och så vidare. Det är likadant på båda sidor. När de röda har vunnit valen har de gula demonstrerat och tvärtom."

Vad menar Bjarnegård med "och tvärtom"? De gula har mig veterligen inte vunnit något parlamentsval de senaste... ja, 15-20 åren? Att Thailand nu har en koalitionsregering som accepteras av de gula beror inte på att dessa partier vunnit något val tillsammans. Istället kunde regeringen bildas efter att det vinnande partiets ledare dömts för valfusk i en högst ifrågasatt dom från förvaltningsdomstolen och andra partier närstående Thaksin gick med på att bilda koalition. I valet där innan vann Thaksin men störtades i militärkuppen 2006.

Thailändsk politik präglas av en mycket vanligt problematik bland unga demokratier. Nämligen att de olika sidorna inte respekterar valresultaten. Särskilt svårt verkar den "upplysta" medelklassen i mer urbana miljöer ha det. då de inte riktigt vill acceptera att landsbygdsbefolkningen lever under andra villkor och röstar på andra ledare. Om det dessutom finns oansvariga ledare som eldar på denna känsla av att valfusk måste ha ägt rum är risken för kravaller överhängande. Vi kan se det i Thailand med gulskjortornas demonstration hösten 2008 och vi har sett det i Moldavien och i Mongoliet samma år. I Mongoliet ledde oppositionsledarens (nuvarande president Tsakhiagiin Elbegdorj) uppvigling till att folk eldade upp det vinnande partiets högkvarter. I Moldavien stormades parlamentet.

Så Bjarnegård har självklart rätt i att enda vägen framåt för Thailand är att rättvisa val genomförs och att alla parter accepterar dessa resultat utan att ta till gatorna.

Victoria Bernadotte tar efter Henrik VIII

För 477 år sedan valde Henrik VIII av England att bryta med katolska kyrkan. Den engelske kungen blev kär i den adliga Anne Boleyn och ville annulera sitt äktenskap med Katarina av Aragonien. Då påven Klemens VII och katolska kyrkan sa nej valde Henrik att trotsa dem och ändå gifta sig med Anne år 1533. Något som godkändes av ärkebiskopen i efterhand varpå både han och Henrik bannlystes.

Nu ägnar sig inte den protestantiska kyrkan åt bannlysning men än idag så förväntas det svenska kungahuset vara protestanter. De får enligt grundlagen inte välja någon annan religion. Nu visar det sig dock att den blivande statschefen, nuvarande kronprinsessan i Sverige antas trotsa kyrkan och ärkebiskopen och hela den svenska vigselordning som rått sedan Medeltiden. Victoria Bernadotte, som kommer bli Victoria I av Sverige om vi inte har turen att avskaffa monarkin innan dess, vill ledas till altaret av sin far. Ärkesbiskop Anders Wejryd, som tvingas förrätta vigseln, har förklarat för henne att detta strider mot svensk kyrklig tradition och att symboliken i att ledas fram till sin nye ägare (så sa kanske inte ärkebiskopen) inte är så modern, och framförallt inte så svensk.

Hovet låter meddela att det skiter dom i, att Victoria gör som hon önskar. Victoria tycker nämligen inte att det räcker att både hennes far och regeringen måst godkänna Daniel innan förlovningen utan hon vill att kungen/pappa ännu en gång skall bekräfta att hon som vuxen kvinna gifter sig med den hon valt själv trots att denne är en vanlig gymägare från Ockelbo. (Vi talar ju om kvinnan som blev störd av att hennes blivande make sa 'du' till henne inför en journalist häromdagen. I kungafamiljen tilltalar man nämligen aldrig varandra med 'du' offentligt.)

Den blivande statschefen väljer alltså att trotsa kyrkans ordning till förmån för Hollywood-ordningen och låter sig överlämnas av pappa. Vilket man skulle kunna leva med om det var Bettan från Hökarängen som gifte sig. Och egentligen hade det kunnat varit uppfriskande om hon i stället valt att modernisera vigselakten. För Victoria är inte vem som helst, hon är en förebild för många andra unga kvinnor och hennes val kommer försvåra för präster som senare ställs inför par som vill ha sina bröllop så lika prinsessans som möjligt. Att den blivande statschefen medvetet bidrar till en sådan amerikanisering med doft av Medeltiden är anmärkningsvärt.

Jag tycker faktiskt att Victoria är dum i huvudet. På riktigt, som min väninna T brukar säga. Här har hon möjlighet att visa att hon är dotter till en kung med valspråket 'För Sverige i tiden.' Göra något nytt, som faktiskt Henrik VIII vid reformationen. Här kan hon visa att hon faktiskt själv valt sin prins. I stället väljer hon att ytterligare spä på bilden av att hon aldrig någonsin skulle fått sin Daniel om inte pappa gett sitt godkännande. Det är förnedrande både mot henne själv och mot den hon säger sig älska. Det var banne mig mer guts i Henrik VIII.

Det ser mörkt ut för Thailand

Det verkar slut på tålamodet med demonstrationerna i Bangkok. Många svenska bloggare har ropat om att Thailand är en militärdiktatur. Det är i så fall världens enda militärdiktatur där militären tillåter stora demonstationer på gatorna i två månader. Vilken annan militärdiktatur som helst skulle slagit tillbaka direkt, som vi till exempel kunde se i Burma för inte så länge sedan.

Dock, militären har stort inflytande i thailändsk politik. Och regeringen har stort inflytande över vilka militära ledare som tillsätts. Om detta har den egentliga kampen om nyval stått. Vem skall bestämma vilka som utses till höga militära poster i höst? Regeringen Abhisit eller en regering bestående av Thaksin-trogna.

Denne Thaksin Shinawatra. Som plötsligt gapar om FN-stöd. Han som tidigare, efter kritik från människorättsorganisationer för att han utomrättsligt rensat ut (= låtit mörda) knarklangare, lät meddela att FN är "inte hans far". Den nyliberale Thaksin som helt plötsligt är vissa västerländska vänstermänniskors kelgris. Jo, han genomförde reformprogram för de fattiga; men i vilket syfte? For the goodness of his heart? Knappast. Thaksin är och förblir en nyliberal populist som skott sig på bekostnad av det thailändska folket. Och som gärna vill tillbaka till Thailand och makten.

Faktum är ju att sittande regering mött de flesta av rödskjortornas krav. Det blir nyval, ett år i förväg. Parlamentet upplöses om fyra månader. Men kärntruppen bland rödskjortorna ger sig inte. Understödda av den landsflyktige Thaksin och hans miljarder vill dom ha nyval nu direkt, så att Thaksinvänliga partier kan vinna valet. Vilket dom ju alltid gör. Därmed skulle också Thaksins återtåg kunna påbörjas.

Detta scenario skulle givetvis få fart på de ultranationalistiska och rojalistiska gulskjortorna. De som anser att landsbygdsbefolkningen inte skall få rösta, eftersom dom röstar på partier som underlättar deras vardag, eller åtminstone lovar att göra det. Och som därmed ger gulskjortornas gamla ledare en match om makten.

Någon lösning för Thailand tycks inte synas...

Har tidigare bloggat om ämnet, bland annat här och här. Eller sök på Thaksin på bloggen.

Barnbänkarna på plats!

Minns ni Alvendalskans parkbänkar för barn? Nu är dom på plats vid Grötfatet i Vällingby! Inte röda men små. Och tomma. Lovar dock att göra en undersökning när Grötfatet fyllts med vatten och dokumentera det hela med kamera.

Åh, dessa små guldkorn!

Mc Donalds, om centerpartisterna får välja

Mc Donalds måste vara CUF:s (Centerns Ungdomsförbund) drömarbetsgivare! Motbilder skriver om detta på ett rätt kul sätt. Eller om det är tragiskt.

För visst. Låt oss göra som CUF föreslår och ta bort lagen om anställningsskydd (LAS) och fucka facket 4ever. Det kommer leda till följande:

Ingen ung människa på Mc D kan klaga över att dom tvingas jobba gratis utan att löpa risken att direkt förlora sitt jobb. Inte för att LAS skyddar dem helt och fullt idag men att ta bort lagen innebär också noll anställningsskydd. Alla som arbetsgivaren finner misshagliga åker ut. Då de inte har något fack att gå till, eftersom Centerpartisterna avskaffat även detta, så får 18-åringarna använda de pengar Mc D inte betalat dem för att hyra sig en advokat. Kostar väl ca 2 000 kr i timmen, om dom har tur. Sedan kan advokaten göra som i USA, stämma Mc D på miljoner kronor. Eller inte. För någon sådan praxis har vi inte i Sverige, inte heller om vi avskaffat facket och LAS.

Alltså, Centerpartisterna vill att unga skall jobba helt utan anställningskydd, helt utsatta för företagets vinstintressen och godtycke. Säger chefen åt dig att stämpla ut och gå och sätta dig i personalrummet och läsa en tidning tills du får stämpla in igen, då gör du det. Om chefen drar av timmar från din tidrapport så du förlorar en intjänad tusenlapp i månaden klagar du inte. För du har ingen att klaga till.

Det kan vara bra att veta att även moderpartiet, Centerpartiet, vill ta bort LAS.

Uppdatering: Läs och njut!

Lesbisk? Nä, då får du gå till flatortopeden!

Idag skriver Svenska Dagbladet en kort notis om att DO stämt Stockholms läns landsting för att en vårdcentral nekat en lesbisk kvinna vård på grund av att hon är just lesbisk. Nej, så skriver ju inte Svenskan utan man vrider det så att läsaren skall tycka till om att kvinnan blivit kränkt över att hennes vårdcentral hänvisat henne till Södersjukhusets mottagning för lesbiska och bisexuella kvinnor när hon ville bli utredd för barnlöshet.

Får då påminna om att det inom vården är förbjudet att diskriminera någon på grund av sexuell läggning. Kvinnor som kommer in till en vårdcentral för att få hjälp med barnlöshet skall alltså behandlas lika. Behandlingen är den samma för hetero- och homosexuella och skall ges oavsett könet på ens partner. Dessutom, det torde inte vara svårare, utan snarare lättare att få homosexuella kvinnor gravida med fertilitetsbehandling, eftersom de till skillnad mot de vårdsökande heterosexuella kvinnorna mer sällan lär ha medicinska svårigheter att bli med barn.

Ändå har vårdcentralen uppgivit att det är så komplicerat med lesbiska kvinnor att dom inte kan ta emot henne. Undrar om dom tillämpar samma tankesätt om en lesbisk kvinna kommer in med en stukad fot. - Nej, det är så komplicerat med lesbiska, du får söka någonstans där det finns lesbisk ortopedkompetens.

Som man ropar får man svar

I veckan som gick fick lille mannen brev från Stockholmsmoderaterna. På utsidan står det "JA till Förbifarten". Vi fann det lite skojigt eftersom lille mannen är en icke bilägande motståndare till hela projektet medan jag, a k a lilla rallyfrun, nog är försiktigt positiv och tycker att något måste göras. Till frukosten idag diskuterade vi varför dom skriver till honom (man, född 1955) och inte till mig (kvinna, född 1968). Sen öppnade jag kuvertet och fann den förmodade orsaken.

Sten Nordin och Catharina Elmsäter Svärd vill att lille mannen skall gå in på på en sajt som heter Stockholmsmotorn och tycka till om Förbifart Stockholm. Varför man låter SPAR plocka fram adresser till män i 55-årsåldern och inte till kvinnor i 42-årsåldern kan vi ju bara gissa oss till. Min tolkning är att man helt enkelt tror att de medelålders männen är mer positiva till biltrafik och därmed också Förbifarten, vilket inte är fallet. (Även om jag inte vet åldern på mannen som skrivit detta inlägg skulle det kunnat varit skrivet av lille mannen bortsett från sista stycket.)

Klickade på måfå på tio inlägg där folk tyckt till på sidan. Alla var skrivna av män med namn som Erik, Daniel och Thomas. Skulle verkligen vara intressant att se Moderaternas SPAR-lista.

BMI-trams

Julia Skott skriver så bra om BMI-idiotin. Tänkte inte upprepa min gamla drapa om detta humbug utan uppmana alla att läsa vad Julia skriver i stället.

(Men har ni inte läst och ändå vill läsa det jag skrivit tidigare så kan ni klicka här och här.)

Stockholmarna vill ha Förbifarten

För ett tag sen uttryckte jag att de Rödgröna redan nu kunde få veta vad huvudstadens invånare tycker om Förbifart Stockholm. Då var det en mätning i Svenska Dagbladet där 77 procent sa sig vilja ha den nya förbifarten.

Nu visar en undersökning från Skop att hela 80 procent i länet skulle rösta ja till vägen. Folk är helt enkelt trötta på bilköer och har nog svårt att se hur trafiken kommer se ut när vägbygget är klart. Man tar för givet att trafiken bara kommer att öka och utgår ifrån hur det är idag.

Men ingen vet ju hur bilkörandet ser ut om tio år. Lille mannen är övertygad om att vi då ställt bilarna i allt större utsträckning. Jag frågar mig vad alternativen är. För om pengarna läggs på vägbygget istället för utbyggd kollektivtrafik blir ju alternativet till bilen cykel eller apostlahästar.

Men nog känns onödigt med en folkomröstning i en fråga där folk, rätt eller fel, redan har så klara uppfattningar.

Vem behöver Sverigedemokraterna

i debatten när vi har Svenska Dagbladets empatilösa ledarkrönikörer? Det här var nog bland det mest kallhamrade och ishjärtade inlägg jag läst i debatten om flyktingar utan papper. 'Dom är inte flyktingar' säger Merit Wager, "översättare och fri debattör". Antar att en flykting i hennes ögon bara är en person som svenska migrationsverket gett uppehållstillstånd. Det innebär ju alltså att alla människor som rör sig på väg mot Sverige de facto inte är flyktingar förrän svenska myndigheter gjort dem till det. Så praktiskt.

Att sedan dessa människors barn är fullkomligt oskyldiga i sammanhanget bryr sig inte denna prussiluska om, de är lika illegala som sina föräldrar i hennes ögon.

Hur hon sedan kan få det till att Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill att människor skall jobba svart och vistas här utan papper, bara för att deras partier begär att människor skall få vård och helst uppehållstillstånd, det är en tankevurpa som nog bara Svenska Dagbladets ledarredaktion begriper sig på.

Skolväg då och nu

En med rätta frustrerad bloggkollega har fått sitt äldsta barn placerat i tredjehandsvalet inför skolstarten i höst. För just denna familj innebär det 1,5 timme extra tid varje dag för lämning och hämtning, gångvägen varje morgon med båda barnen blir ca 2,5 km.

Roade mig med att mäta skolväg på Eniro. När jag började skolan var jag ett år äldre än barnet ovan och de flesta barn som idag börjar första klass. Då hade jag exakt 371 meter till skolan och passerade endast en liten bilväg utanför skolan. I andra klass hade vi flyttat från Gruvgången till Kronoparken. Då blev min skolväg exakt en kilometer. Det tyckte jag ibland var lite långt. Särskilt på vintermorgnar innan dom hunnit skotta. Jag minns dessutom att något slags totalitärt lärarkollegium beslutat att man inte fick cykla till skolan. Vi åttaåringar som bodde på 'Villaområdet' fick dock dispens efter att våra föräldrar protesterat, men dispensen var villkorad med att jag då var förbjuden att cykla från skolan till fritids som låg ytterligare hundra meter längre bort, vi skulle då leda cykeln. För hur skulle det se ut om det var en massa cyklande barn kring skolan och i centrum! (Jag minns att jag fuskade genom att stå på ena trampan och glida bort till fritids...)

Kanske lärarna var barn till föräldrar som min farmor. Som gick flera kilometer till skolan genom Smålands mörka skogar varje morgon. En rejäl promenad har aldrig skadat någon. Bara att barnen i Stockholms innerstad inte har samma bil- och cykelfria miljö som min farmor och jag hade. De enda cyklister jag stötte på längs vägen var pappa och Rune Karlsson när dom cyklade till och från skiftet på verkstan på KMW (5,5 km enkel väg).

Det kan konstateras att skolvalet egentligen inte är något val utan snarare ett lotteri. Ens eget val av skola vägs mot alla andras val och sedan skall närhetsprincipen fälla avgörandet, vilket i fallet ovan lett till att barnet hamnar längst bort av de tre förprickade skolorna. Kanske är det dags att låta skolorna slippa detta pusslande och återgå till ett system där man helt enkelt får anpassa antalet platser på närmaste skola utifrån antalet barn i den aktuella kullen. För någon valfrihet verkar ju inte gå att garantera för alla barn och deras föräldrar.

RUT-avdrag på bordellen?

Camilla Lindberg (FP) vill avskaffa sexköpslagen och legalisera bordeller. Då tror hon att de prostituerade, som självklart inte utsatts för trafficking, skall få det bättre. Frågan är om man inte kan inför RUT-avdrag för sextjänster på en gång! Argumenten för RUT har ju hela tiden varit att man vill rensa i sektorn och skapa vita tjänster. Vissa fackförbund har argumenterat för att nu skall städsektorn bli ren från taskiga arbetsgivare utan kollektivavtal.

Precis som med städtjänsterna ställer jag mig dock lite frågande till tillsynen av att Arbetsmiljölagen följs. Kommer regionala skyddsombud att ha tillgång till bordellerna och när som helst kunna knacka på för att se till så att där inte finns några fysiska och psykosociala risker i arbetet? (Jag är ju av uppfattningen att själva arbetsuppgifterna är en enda stor risk för ens mentala välmående, men det är ju jag det, med mina moraliska hook-ups.)

Här kan man läsa lite om hur det kan fungera på bordeller i Sverige och Australien. 450 kunder på fyrtio dagar. Sådant kanske skulle begränsas i Folkpartiets bordeller? Hur många kunder om dagen tycker Lindberg är en OK arbetsbörda? Hur många anala samlag per dag är förenligt med en god arbetsmiljö? Kan skyddsombudet gå in och stoppa ett samlag om det föreligger risk för skada?

Annars kan man ju ta del av de arbetsmiljöregler som gäller på Sydneys statsreglerade bordeller. De berättar ganska tydligt vad arbetet handlar om. Där finns varningar för att man kan halka på kladdiga golv, där finns krav på att de prostituerade skall gå kurser i konfliktlösning, då konflikter ofta uppstår i deras jobb. (Betänk att de arbetande är nakna när de skall lösa konflikter i jobbet.) Varningar utfärdas om att kroppsvätskor kan innehålla farliga substanser, att fistfucking kan 'seriously damage your colon' osv. För nyanställda finns särskilda tips som skall värna om en god arbetsmiljö:

- Respektera kunden så länge han inte är väldigt oartig.
- Transaktionen är värdefull för båda parter.
- Du förtjänar så mycket respekt för ditt karriärval som någon annan.

Är detta vad vi kan förvänta oss vid en borgerlig valseger, eller är Camilla Lindberg åter ute på en egen seglats?

Storstadsfientliga DN

Knappt hade jag hunnit skriva förra inlägget innan jag läste Eva Franchells ledarkrönika i Aftonbladet. Hon ifrågasätter Dagens Nyheters ledarsidas tal om att de Rödgrönas förslag om skattehöjningar för personer som tjänar över 40 000 kronor och för folk som bor i hus på attraktiva platser skulle vara storstadsfientligt. Men det är klart att politiker som inte ser längre än till sina egna kompisar tror att de 164 000 som skulle drabbas utgör någon slags majoritet.

I själva verket, skriver Franchell, finns det 1 981 263 människor till i Stockholms län, som inte tjänar några 40 000 kr i månaden. De som tjänar över 40 000 utgör alltså inte ens åtta procent av länets befolkning. Inte heller bor någon majoritet i stora villor på fina adresser. De flesta bor i tvåor och treor.

Nej, det är nog snarare skattesänkningar för de rika och bidrag till dessas städning som är storstadsfientligt. Den som verkligen brydde sig om människorna i Stockholm, inte bara sina grannar i Äppelviken o dyl, skulle välkomna en omfördelning av våra allmänna pengar och nog tycka att det var rätt OK att de som har pengar nog att betala insatsen för en sexmiljonervilla i Bromma har råd att bidra lite mer än de invandrade kvinnor som städar dessa villor.

Från överklassens perspektiv

Även en blind höna (DN) finner ibland ett korn (Lena Andersson). Vilket är skönt när man om morgonen mötts av en imbecill tupp i sin egen morgontidning.

Intressant läsning om hur de Nya Moderaterna egentligen inte är något annat än samma gamla överklassmänniskor som ser ner på de sjuka, dumma eller helt vanliga, för att citera Andersson. Nu med understöd inte bara från Göran Skytte utan även från Centerpartiet som ju lämnat stövlarna och dynggrepen och tagit klivet in till Stureplan.

Det är så lätt att som privilegierad sitta och utgjuta sig om att man 'ansträngt' sig för att komma upp i en lön över 40 000 kr i månaden. Jag, dotter till en svetsare och en telefonist, barnbarn till torpare och järnverksarbetare, fann det inte så ansträngande att söka in på en universitetsutbildning. Däremot har mina föräldrar ansträngt sin ekonomi för att jag skulle kunna genomföra denna utbildning som ingen av deras föräldrar någonsin skulle haft råd med. Men att jag skulle ansträngt mig mer än sjukvårdsbiträdet eller förskolepedagogen kan ju bara den som helt saknar perspektiv i tillvaron tro på. Jag har helt enkelt haft en himla tur i livet som gjort rätt val. Och jag betalar gärna lite mer skatt för att det skall bli möjligt för fler att göra liknande val.

Niklas Hellgren har redan skrivit bra utifrån Anderssons krönika.

Grattis Kronoparken, 40 år

Idag fyller Kronoparken 40 år. När mina föräldrar kom och berättade att vi skulle flytta till Kronoparken var jag nyss fyllda åtta år och tyckte det lät spännande att flytta till eget hus, på gator döpta efter figurer påhittade av nån poet som hette Gustaf. Vi skulle flytta till Majas väg, intill Erks väg. Jag fick vara med och välja tapeter med gullvivor och gladdes nog en del.

Ända tills jag berättade för mina klasskompisar vart vi skulle flytta.

- Knivparken! Där hugger dôm ju ihjäl varann mä kniv ju!

Sa sjuåringarna i klassen. Varpå mina föräldrar fick förklara att så var det inte alls. Istället kom Kronoparken på 1990-talet att bli känt för att det var där polisen sparkade ihjäl Osmo Vallo för att sedan om vittnena säga att 'det vet man ju vilka som bor på Kronoparken'.

Då, när jag var liten, bodde de mindre bemedlade i hyreshus 'uppe' på Kronoparken. Vi med föräldrar som hade råd att lägga ett par hundra tusen på en nybyggd villa bodde nere på Villaområdet. Dit flyttade min familj 1976 och jag började i andra klass på Kronoparksskolan tillsammans med Annelie, Anncha, Peter, Roine och dom andra. Och min favoritkompis Patricia, som senare flyttade till Stockholm varpå våra vägar skildes.

Det var ett segregerat område, klassmässigt. Några människor med annan etnisk bakgrund kände vi knappt till. Ismo från Finland och Mario och Michael från Kroatien, men dom två bodde på Kroppkärr. I trean fick vi stifta bekantskap med Claudia och Guillermo från Chile. Idag är Kronoparken invandrarområdet nummer ett i Karlstad, men där huserar också stadens universitet.

Universitetet låg ovanför 'Unibacken', en brant backe som ledde direkt ner genom skogen till vår gata. Den hette så trots att det alls inte var något universitet utan en universitetsfilial, sedermera Högskolan i Karlstad, där jag tog ut min examen i rättsvetenskap många år senare. (Kurserna i juridik läste jag i Lund men av byråkratiska skäl var det lättare att få ut sin examen där jag läst grundkursen.)

Kanske var det mixen av barn från alla sorters omständigheter som gjorde att vi ofta umgicks över klassgränserna och oavsett om vi kom från uppe eller nere på Kronoparken. Eller så levde lärarna, svetsarna, telefonisterna och sjukgymnasterna som flyttat till Villaområdet fortfarande med vetskapen om att de flesta av oss ursprungligen kommer från torpar- eller lantbrukarhem.

Idag har Kronoparkens Villaområde ironiskt nog döpts om till Mjölnartorp efter det gamla torp som låg där, för att särskilja sig från Kronparken i övrigt. För när den senare invandringsvågen började på allvar kom utomhusbadet på Kronoparken att döpas om till Persiska Viken. Ett klassmässigt mångfaldigt område blev också ett etniskt mångfaldigt område och klasskillnaderna fördjupades.

När jag tänker på det så kan svaret varför jag älskar Vällingby ligga hemma på Kronoparken. En plats som skildrar ett heterogent Sverige, ett Sverige i ständig utveckling. Där 40-årsdagen firas med kurdisk dans.

STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, KRONOPARKEN!

Ljusare tider

Det är ljust nu. Dels efter två dagars konfererande med mina nya, fina kollegor. Jag sitter där och njuter av att jobba på ett statligt verk som har i uppdrag från lagstiftaren att förändra samhället, och dessutom dela detta uppdrag med så många andra engagerade och kunniga människor. Vilket privilegium!

Men det är också ljust ute. Igår vakande de av oss som glömt dra för gardinen vid femtiden av att solen sken in i rummen. Idag är det förvisso mulet i Vällingby men det kommer ändå dröja tills sent ikväll innan jag behöver tända underverket på bilden. Efter flera års längtan gjorde jag igår slag i saken. Det blev ingen PH5, det blev en ännu snyggare kökslampa!

Och på söndag har snälla Axelsson erbjudit en biljett till Pygmalion på Dramaten. Det är sannerligen ljusa tider.

Berättelser från verkligheten

Ibland undrar jag över det här med familjerelationer och hur man exponerar dessa. På Facebook får jag ta del av rätt mycket som jag ibland blir lite generad över att få läsa. Där avsändaren inte filtrerar vem som kan läsa vad och uppdateringarna känns lite som att dras till en trafikolycka. Man sitter där och läser och förfasas men kan inte riktigt ta sig för att dölja bekantingens uppdateringar då de på något sätt ger en direkt inblick i värsta Norénsåpan. Ack ni ondskefulla människor som sprider falska rykten om mig på bygden, skall jag behöva flytta härifrån? Så.

Facebook är dock bara ett sätt att outa sitt familjeliv; gammalt hederligt skvaller är ett annat. Där olika personers historier väver en illuster väv av små anekdoter, från olika perspektiv. Ibland när jag får höra dessa små smakbitar av skvaller tänker jag att här finns ju material för en riktig långkörare. En slags starkt realistisk såpa om kriminella ungdomar, utanförskap och familjerivalitet. Jag hatar dig, du usla ursäkt för en kvinna, och önskar att du vore aska i en urna på spiselhyllan. Typ.

Om jag inte just börjat på ett jobb som jag tror mig komma trivas mycket bra med så skulle manusförfattare ha kunnat vara något. Hela materialet finns ju där ute, i verkligheten, med färdiga repliker och allt. Ingmar Bergman eat your heart out!

Glashusalliansen

Maud Olofsson beskyller andra för att ljuga, Mats Odell beskyller andra för bedrägligt beteende, Fredrik Reinfeldt anklagar andra för att inte komma med besked. Ja jisses som stenarna yr i borgarnas glashus. Andra anklagas för bidragspolitik och att vilja höja bensinskatten. Från personer vars egna partier föreslagit dubbla höjningen av bensinskatten. Från personer som sprider bidrag omkring sig i form av RUT, ROT och vårdnadsbidrag.

Sen har Alliansledaren mage att stå i TV och göra sig till talesman för "vanligt folk" (med detta menar han sådana som inte haft den dåliga smaken att bli sjuka eller arbetslösa) och för "svenska folket" där en majoritet helst ser att han skall tillhöra de arbetslösas skara efter valet i höst. Du är verkligen inte min talesman, Fredrik Reinfeldt så skippa snacket om "svenska folket". Eller förresten, fortsätt! Det lär irritera många fler än mig. Medan sprickan i kristallen blir allt större.

Stenarna viner i Timbros glashus

Har börjat nytt jobb så bloggandet kommer förmodligen bli lidande av detta. Å andra sidan så har jag ju inte direkt sprutat ur mig blogginlägg det senaste halvåret heller. Till frukost igår läste jag i Svenska Dagbladet hur Timbromannen Roland Poirier Martinssons liknade Vänsterpartiet med Sverigemokraterna och påstod att de båda vilade på odemokratisk grund. SD för sin politik idag och V för vad partiet VPK och dess företrädare stått för i historien, typ. En slags guilt by association som inte är helt lätt att hänga med i. Förutom att Poirier Martinsson skarvar för att uppnå sitt syfte, att skrämma väljarna med kommunistspöket så kan jag konstatera följande.

Look who's talking. Högerpartierna och Katolska kyrkan, som Poirier Martinsson omfamnar, har ju verkligen ett fantastiskt track record när det gäller alla människors lika värde. Detta bekräftas bland annat av Poirier Martinssons hyllningskör i kommentarsfältet där en person påstår att det vore bättre om de som tjänar mer fick mer att säga till om i valet, d v s att rösterna viktades utifrån inkomst. Ungefär som det system Högern förespråkade innan vi införde allmän rösträtt i Sverige. Så man kanske skall akta sig för just dessa guilt by association-kopplingar om man vill framstå som trovärdig i sin kamp för mänskliga rättigheter. (Förutsatt att det nu är det Poirier Martinsson vill.)

Sen kan man på Brännpunkt på samma uppslag läsa vad det förmodligen är som Roland Poirier Martinsson egentligen vill undvika. Till exempel att män och kvinnor behandlas lika och att man i detta, som samhälle, försöker sträva även efter ett lika utfall oberoende av kön. Något som inte uppnås genom att fattiga och invandrade kvinnor stannar hemma och blir försörjda av sina män och av staten. Detta är ju vad Vänsterpartiets politik handlar om i dag, i verkligheten. Det vet naturligtvis Timbros företrädare, men en mer traditionell familjepolitik har han ju skrivit om så många gånger redan så det kändes väl fint att komplettera med lite kommuniststämplande skräckpropagande istället.

Men det är klart, Thomas Östros (S) har ju redan talat om Kosackval och frågan är om han inte har rätt. Anständighetsnivån hos de borgerliga debattörerna är rätt låg.

Tax zimmer frames!

"Fuck it, I'm off to a non job in the EU..."

Rösta på Rättviseförmedlingen

Nu är det två dagar kvar att rösta på Rättviseförmedlingen i Gemensam Styrka. Det är jättetajt med en grupp som vill bygga katthem i Göteborg. Men även om jag förvisso gillar katter så gillar jag idén om att kön och etnicitet inte skall styra vem som får vara med mer.

Lina Thomsgård skapade Rättviseförmedlingen för att korrigera den underrepresentation av vissa grupper som råder på olika områden. Tillsammans är vi fler än 11 000 förmedlare som hjälper folk som har svårt att hitta t ex annat än män för medverkan i historieböcker, tv-program, tidningar, paneler, föreläsningar, klubbar, debatter och galor.

Rättviseförmedlingen vill rätta till de skevheter som förklaras med att "det inte fanns några andra", och gör det genom att alldeles kostnadsfritt hjälpa till att hitta prima alternativ. För vi vet att dom finns och tror att alla mår bra av att lysa upp sina blinda fläckar och se bortom normen.

Detta sker genom att man på Facebook och Twitter efterfrågar kompetensen och förmedlarna kommunicerar därefter med varandra, positivt, konkret och seriöst, och letar runt bland vänner och källor för att sen tipsa om förslag. Resultaten läggs upp på hemsidan som inspiration till andra.

Så in och rösta!

Nerikes Allehanda och våldtäktsmännen

Nerikes Allehanda (NA) gjorde sig rikskända för att publicera bilder på den professionelle provokatören Lars Vilks rondellhund under rubriken "Rätten att förlöjliga en religion". Nu tar man ett nytt grepp i kampen för dom etniska svenskarnas välbefinnande. Man tänker rapportera om misstänkta våldtäktsmäns etnicitet. Hur man nu kan veta något om denna innan männen i fråga ens har gripits framgår inte. Förmodligen återger man vad vittnen påstår. Det går helt emot vad man spaningstekniskt brukar önska sig. Detta eftersom vittnen med stor sannolikhet kommer färgas av sina fördomar kring till exempel "somaliskt utseende" (NA:s beskrivning av en av de överfallsvåldtäktsmän som härjar i Örebro.) Om man går ut med så lite beskrivningar som möjligt är det lättare för vittnen att faktiskt beskriva vad dom verkligen sett och dessutom torde det göra hela processen mer rättssäker.

Men inte Nerikes Allehanda inte. I en stad med många invandrade personer vill nu stadens enda tidning peka ut folk utifrån etnicitet. Man kan undra hur det skall gå till, vilket Anna Hellgren gör i Dagens Arena:

"Så frågan är vad NA ska granska. Den bråkdel av de relativt sett få anmälda överfallsvåldtäkter (runt tio procent av det totala antalet) som leder till åtal och domar? Hur ska det etniska perspektivet appliceras och var drar tidningen gränsen för "svenskhet"? Efter en generation? Två? Tänker de begagna sig av frenologiska metoder eller upprätta matriser över "etniska" namn?"

Jag har tidigare skrivit om dels det svåra i att definiera etniskt ursprung utifrån hudfärg men också tagit ställning emot en indelning i svenskar och icke-svenskar, vita och icke-vita. Sådant grupperande är det inte bara rasbiologer och Nerikes Allehanda som ägnar sig åt utan det förekommer även bland anti-rasister som ser det som en lämplig metod i kampen för ett mindre rasistiskt samhälle.

Som en liberal tidning borde Nerikes Allehanda finna sig för goda för att gruppera folk utifrån etnicitet och hudfärg. Dom borde ju rimligen stå för en människosyn där vi alla är individer. Men icke så när det gäller människor med mörkt krulligt hår.

Dessutom finns det en aspekt i detta som riskerar att tappas bort, nämligen att etniciteten på överfallsvåldtäktsmännen i Örebro inte säger så mycket om alla de andra våldtäkter som äger rum, ute, hemma eller hos vänner. Det kanske gynnar NA:s intressen att framställa våldtäktsmän som svartmuskiga invandrare men så ser ju inte riktigt sanningen ut. Våldtäktsmän kommer i alla kulörer.

Spring i benen

En häst i den beridna högvakten skenade idag. Först kastade den av sin ryttare utanför Oscarsteatern på Kungsgatan sedan sprang den Fleminggatan, St Eriksgatan, Karlberg och in i Solna och fångades in sju kilometer senare på Huvudstabron. (Mitt gamla hood.) Denna sträcka täckte hästen på bara några minuter... Förutsatt att den sprungit rakt på längs Fleminggatan måste vägen ha gått ungefär som ovan. Snacka om spring i benen.

Konstnär skänker sitt blåa blod till Herr Daniel Westling

Konstnären Ulrika Sparre kommer att donera sitt blåa blod till Daniel Westling. Själv har hon ingen användning för det donerade blodet så man kan ju bara se det som en win-win situation. Här kommer några citat ur brevet:

"Jag har med stort intresse följt debatten om att Daniel Westling i vissa kretsar anses lida brist på blått blod. Min förhoppning är att bloddonationen kan tysta den opinionen och att vi istället kan fokusera på det västenliga – nämligen kärleken (...)

Jag tillhör blodgrupp 0 och är godkänd som blodgivare, vilket innebär att möjligheten för Daniel Westling att kunna ta emot blodet är god.

Jag, Ulrika Gunilla Marianne Eriksdotter Sparre, som donerar blodet till vår blivande hertig tillhör den mycket gamla adliga släkten Sparre som introducerades i Riddarhuset 1649 som friherrlig släkt no 11 (...)

Jag har personligen ingen användning av det blod jag vill donera, varken i egenskap av kvinna inom adeln eller för min avkomma."

Look who's talking!

Mats Odell (KD) och Sven-Otto Littorin (M). Är det verkligen två män som skall ta stora ord i sin mun vad avser bedrägligt beteende? Googla till exempel Mats Odell och Carnegie och upp poppar kritik från finansinspektionen, begäran om granskning av jäv och minns vi inte någon affär där Odells släkt var inblandade också? Att Sven-Otto Littorin gjort sig känd som ministern som köpt sig en examen på internet från ett tvivelaktigt amerikanskt 'universitet' är också väl känt. Dock kan man fråga sig varför just dessa två sluppit ifrån drev. Att köpa sin examen och sedan förespegla alla att det är en riktig examen är i min bok minst lika bedrägligt som att låna pengar från arbetsgivaren till toblerone, om inte värre. Mona Sahlin betalade ju i alla fall tillbaka. Littorin han bara strök sin examen från sitt CV. Hade han inte haft Fredrik Reinfeldt som chef, utan jobbat i ett vanligt företag på falska meriter hade nog förtroendet ansetts förbrukat.

Så, visst är det intressant att just dessa två herrar skickas fram för att föra ut Alliansens nya , smått desperata, buzzword, Tobleronepolitik. Och visst skulle man behöva lite fler drev.

Uppdatering: En annan definition av tobleronepolitik, när man tar en toblerone från folket och ger den till sina rika kompisar i Carnegie eller när man lovar att bjuda på toblerone om man får jobbet men bara lurades.

Världens bäste morfar

Det var idag för nio år sedan som jag fick samtalet. Den där fredagsförmiddagen på jobbet när jag förberedde mig för att vittna i Arbetsdomstolen. Då när mamma ringde från sjukhuset i Karlstad och berättade att pappa oväntat dött på morgonen. När jag som i ett vakuum fick gå in till chefen och säga att dom fick klara sig utan mig i domstolen. Då när jag på en timme hann åka hem, packa, ringa tjejgänget och ställa in lördagens middag och kasta mig upp på tåget västerut. För att få träffa pappa en sista gång i sjukhuset kapell. Och jag minns att min syster sa att han ju var tänkt att bli världens bäste morfar.

Det känns så otroligt onödigt och orättvist att han inte får vara med i augusti när hennes första barn kommer och han nu skall bli morfar, världens bäste. Ändå är han på något sätt med hela tiden ändå. Senast igår stod jag och hans bror här på gräsmattan och skrattade och härmade hur han skulle sett ut när han fått veta. Den raka ryggen hade blivit ännu rakare, bröstet hade skjutits fram av stolthet över det kommande barnbarnet. Jag kan till och med höra hans röst, med den säregna dialekten.

Men även om han inte kan vara här personligen så lär han vara med ändå. Som världens bäste morfar.