Åh, vilken härlig morgon!

Lite trött efter att ha träffat brudarna igår vacklar jag ut på toaletten och snappar åt mig Svenska Dagbladet i förbifarten. Vänder upp sidan fyra, ledarsidan. Men vad är det som plötsligt börjar lukta? Det är inte bara på grund av min mage. Nä, jag ids inte ens bli upprörd över motsägelsefulla ledare utan går i stället ut i köket för att brygga kaffe. Där på köksbordet ligger gårdagens Värmlands Folkblad och tronar i all sin glans. Min balans i tillvaron. Utan den skulle jag bara få läsa Per Gudmundssons konspiratoriska drapor till frukosten. Nu får jag i stället följande som en liten chokladbit till kaffet:

"Urholkade trygghetssystem, havererade jobbsatsningar. Alltfler arbetslösa, och människor i utanförskap. Det går inte att skylla allt detta på en finanskris, som regeringen länge inte ens ville se.

Det är synen på sjuka och arbetslösa som har förblindat denna moderatledda regering. Det är oviljan att se att marknaden inte fixar krisen, att den måste motverkas med politiska medel, som ligger bakom allianshaveriet.

Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande. Ställ regeringen till svars i valet 2010." (Monica Sundberg i Värmlands Folkblad den 10 november)

Och så minns jag min något bittre kollega på Handelsanställdas förbund, han som jobbar med socialförsäkringarna. Som är upprörd över vad han ser i jobbet. Hur utsorteringskedjan (det som officiellt kallas rehabkedjan) bidrar till att "återinföra fattighus och skapa en ny livegenskap" för sjuka som inte får sjukpenning trots att dom är för sjuka för att gå till arbetsförmedlingen. Det som återstår för dem är att ta jobb som ingen annan vill ha, för att överleva. Jobb utan avtalsenlig lön eller något som helst skydd. Detta är hans syn på sina medlemmars verklighet, med anledning av en diskussion vi hade om att frisörer slits ut tidigt i sina yrken medan försäkringskassan tycker att dom kan jobba eftersom dom ju har ett "fritt och rörligt" arbete...

Och samtidigt har regeringen inskränkt arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering, slagit igen Arbetslivsinstitutet och dragit ner på resurserna till Arbetsmiljöverket, så att det förebyggande arbetet för att folk inte skall bli sjuka av sina jobb skall bli så minimalt som möjligt. Men vi har ju inte en regering som arbetar förebyggande, de är ju mer tända på att slå till hårt när det väl hänt. (Med miljardsatsningar på flumcoacher till arbetslösa till exempel.) För en illustration av synen på förebyggande arbete kan ni kolla in skolministerns min (13.40 in i inslaget) när en lärare efterlyser resurser att arbeta just förebyggande.

Som sagt, i september 2010 kan vi se till att vi får vakna, titta ut genom köksfönstret och utbrista som i rubriken här ovan.