onsdag 18 mars 2009

Tvärsäkra rön om fetma

Idag läser jag en artikel i Svenska Dagbladet som tvärsäkert och okritiskt slår fast att det finns ett direkt samband mellan hög BMI och ökad dödlighet. Mellan raderna kan man som vanligt läsa sig till att det inte är förhållandet mellan längd och vikt som gör att folk dör i förtid utan att de t ex har hjärt- och kärlsjukdomar. Samt att rökning dödar långt fler (i förtid) än ett BMI under 40. (= Ca 120 kilo för en 168 cm lång person.)

Ändå låter man, utan att egentligen gå in djupare på Oxfordstudien läsarna veta att "de allvarliga hälsoriskerna med övervikt och fetma bekräftas nu definitivt av de hittills tyngst vägande vetenskapliga bevisen" och skriver om "dessa ovedersägliga siffror om övervikt som hälsorisk". Samt låter bantningsprofessorn Stephan Rössner uttala sig och säga att "nu är det väl inte mer att snacka om".

Man skulle kunna tro att det är ledarsidan eller Brännpunkt man läser och inte något från vetenskapsredaktionen.

Som sagt, när såg vi senast en liknande artikel om rökning? Då rökning är oändligt mycket farligare för ALLA personer än viss fetma.

Och jag tillåter mig fortfarande, även om Svenskan och Rössner vill annorlunda, att låta bli att dra ett direkt samband mellan för tidig död och övervikt. Jag anser att det är mer komplext än så. Den som väger 110 kilo och tränar regelbundet och äter bra (som jag när jag vägde 110) lever förmodligen ett bra mycket hälsosammare liv än den som väger 80 kilo (BMI under 30 = inte fetma) och aldrig tränar och äter ganska onyttigt om än inte så mycket (jag idag). Och BMI-gränsen är nu en gång för alla godtyckligt satt. Det är något som bara slagits fast för att man ansåg sig vilja ha en absolut gräns för att kunna dela in folk i feta och icke feta. (Bl a för att kunna neka de förra vård inom t ex fertilitetsvården.)

Och dö skall vi alla göra så småningom. Min far dog alldeles för tidigt, 65 år gammal, av cancer fast han bara rökt några år i ungdomen men jobbat ett helt liv i en plåtverkstad. Han var smärt och vältränad. Min supande och rökande morfar levde en bra bit över 80.

Slutligen har jag ingenting emot att man skriver om risker med fetma, men visst vore det skönt om man lät bli ord som "definitivt" och "ovedersägligt" och lät bli att slå fast att vi inte får prata om det något mer?

Allt detta sagt så vill jag ändå hylla att man tar upp frågan om bantning och efterlysa mer artiklar om det. I artikeln säger nämligen en av forskarna att det är bättre att försöka hålla sin vikt än att kämpa för att gå ner. Detta förmodligen, vi får inte veta, för att de som ständigt bantar tenderar att gå upp allt och lite till. Slimming can seriously damage your body! DET borde man lyfta, inte skriva skrämmande artiklar som bara får folk att kasta sig in i ännu ett bantningsprogram. Åh, om jag fattat detta när jag en gång vägde som jag gör nu!

4 kommentarer:

Kristin sa...

Ja men dessutom - hur bra mått är egentligen ett BMI? Det säger ingenting om VAD det är som väger. Jag har gått ner en storlek men väger likadant, förmodligen för att jag har omfördelat och tränat lite mer. Muskler väger mer, så man kan ju må bättre och vara friskare men tyngre, som du var inne på. Men läkarna stirrar sig blinda på att BMI-måttet är det som gäller. Dessutom verkar inte kunna förstå att även en lite överviktig person kan träna mycket även om det kanske inte syns lika mycket.

Anonym sa...

Om man ändå kunde nämna de underviktiga o faran med det ,benskörhet osv.
Min mor oroade sig för övervikt och blev ändå 87 år.Tänk om hon hade varit glad för hon var frisk i stället
Isa från Norrland

Rebecca sa...

Tänkte bara påpeka en sak angående din bitterhet över att de skriver om BMI. Alla som håller på med övervikt på vetenskaplig nivå är överens om att det finns fler faktorer att titta på. Det bedrivs få studier där detta är den vedertagna metoden. Man tittar på del av kroppsvolymen (vikten) som består av fett. Sedan är det enklare för vanligt folk att bara förklara det hela som BMI eftersom man inte vill sätta sig in i begrepp som viseralt fett, eller andra begrepp som används vid själva studierna.

Att dra in cancer i det hela känns fånigt att en sak är viktig gör väl inte en annan oviktig. (det samma gäller den som kommenterat om undervikt - det är ju ett helt annat problem!!! som det skrivs en hel del om, men som är svårt då det har stor effekt på de med anorexi.) Petro forskar på sjukdomar som leder till döden men som kan undvikas, cancer är en av dessa och han tittar mycket även på det.


Du skriver att rökning får för lite uppmärksamhet, samtidigt säger du att ämnet smyger sig in mellan raderna även här, motsägelsefullt. För övrigt står det ju gång på gång hur mycket värre rökning är.

Rabiatfeminism sa...

Kristin,
Nä, det är det som nog irriterar mig mest. Att man drar alla tjockisar över en kam. Dels kan orsakerna till fetman variera, dels varierar ens livsstil.

Anonym,
Ja, det är ju förvisso ett lite annat problem men visst skulle man kunna läsa mer om detta, och visst får den problematiken mindre plats i medierna.

Rebecca,
Tack för klargörandet om att även andra faktorer än längd i förhållande till vikt vägs in. Men så är inte alltid fallet inom vården. Inom fertilitetsvården tar man ENBART hänsyn till BMI när man bedömer vem som skall få hjälp eller ej. Där spelar livsstil ingen som helst roll.

Varför är det fånigt att dra in cancer? Cancer är väl en av de sjukdomar som övervikta sägs drabbas oftare av?

Och om du läser rubriker och ingresser (vilket är det de flesta gör) så står dessa inte i proportion till den lilla blänkaren sist i artikeln om att rökning ändå är väldigt mycket farligare.

OBS! Nu har jag gjort ett sällsynt undantag från regeln att anonyma inte släpps igenom. Därför att jag här prioriterar diskussionen i ämnet. Men det är så mycket trevligare att veta vem man pratar med!