Obegripligt i Thailand

Jag har försökt lära mig lite olika ord på thailändska. Det är inte helt enkelt. I synnerhet som orden är svåra att uttala på ett sätt så att man gör sig förstådd. Ta till exempel det här med min favoritfrukt, sapparot (ananas). Jag tycker mig höra att thailändarna själva uttalar det sappalot, liksom man uttalar farang (utlänning) falang. Men blev senast det begav sig rättad av en fastboende svensk som förklarade att det heter sappaRot. För att vara på den säkra sidan frågade jag en av thailändarna i sällskapet hur han uttalar namnet på den där frukten. Jo då, sappaRot med tydligt R. Bra. Bara så jag vet. Glad i hågen knallar jag sedan fram till en smoothieförsäljare och säger att jag vill ha en sappaRot-smoothie. Och blir utskrattad. Hahahaha! SappaRot! Det heter ju sappaLot. Hahahaaaaa. Knäppa faLanger...

Ungefär lika obegriplig är den thailändska politiken. Vintern 2006 störtades premiärminister Thaksin Shinawatra i en militärkupp. Han befann sig då i New York och verkade ha blivit förvarnad eftersom han fört med sig stora summor pengar ut ur landet. Thaksin är oerhört populär bland den fattiga landsbygdsbefolkningen då han inte bara stått bakom reformer för dessa utan också varit noga med att åka runt bland dem och tala direkt till dem.

Hösten 2008 kom den ännu landsflyktige Thaksins kamrater åter till makten i fria val. Frågan var om dessa val var rättvisa, vilken en författningsdomstol kom fram till att dom inte var utan att valfusk förekommit, främst genom köpta röster bland en fattig befolkning. Domstolens beslut applåderades av de så kallade gulskjortorna som mestadels utgörs av medelklass och stadsbor, och som vägrade tro på att motståndarna vunnit valet, eftersom "alla de känner" röstat på andra partier. Ett ganska vanligt fenomen där stadsbefolkningen och medelklassen tror sig utgöra majoritet och blir väldigt förvånade när landsortsbefolkningen röstar annorlunda. I samband med valet uppstod demonstrationer och gulskjortorna ockuperade Bangkoks nya flygplats, Suvarnabumi till stöd för den sida som inte vunnit valet, men som de menade var de rättmätiga vinnarna.

Efter någon månad av uppror bildades till slut regering genom en koalition i parlamentet. Abhisit Vejjajiva blev premiärminister och uppfattades nog av många som ett ganska bra alternativ, relativt ung och utbildad i Storbritannien och varken företrädare för de röda eller gula. Rödsjkortorna, Thaksins anhängare, demonstrerade mot att deras valda ledare avsatts men gav med sig efter hot om militära insatser, då de vid detta tillfälle inte ansåg det värt att spilla liv.

I januari 2009 hölls regionala val där Abhisits koalition visade sig ha gott stöd bland folket.

Men nu i februari 2010 dömdes rödskjortornas favorit, Thaksin, för korruption i högsta domstolen och staten beslagtog över en miljard dollar som Thaksin tillskansat sig som premiärminister, främst genom affärer i telecombranschen. Thaksin har kört konstant propaganda från Kambodja och Dubai och uppviglat rödskjortorna till protest. Demonstranter har bussats från landsbygden in till Bangkok. De fick 500 baht (ca 100 kr) om dagen och fri kost mot att de demonstrerade. (Vem tror vi betalar?) Nu verkar dock dessa personer ha rest hem igen och ersatts av yngre personer från arbetar- och medelklass med mycket mer revolutionära idéer. Kraven på nyval har kompletterats med krav på att Abhisit skall lämna landet.

Om regeringen sätter in militär mot demonstranterna, som nu i helgen, så verkar inte rödskjortorna låta sig skrämmas av det. Istället taggas de revolutionära elementen än mer. de kräver demokrati. Det svåra är om dom får det dom kallar demokrati. Det vill säga att några tusen demonstranter störtar regeringen och nyval utlyses, och deras företrädare vinner valet. För då lär vi inom kort ha gulskjortor på gatorna ropande om valfusk och efter verklig demokrati. Det vill säga att deras företrädare skall leda landet.

Thailands politiska situation är följaktligen ungefär lika enkel som att lära sig prata thailändska med rätt uttal. Vem som än vinner så blir någon missnöjd och denna någon, om det så är folk eller militären, har alltid personer bakom som är beredda att stödja uppror. Mitt tips är att thailändsk politik kommer fortsätta bölja fram och tillbaka så länge det lönar sig med militanta demonstrationer. Frågan är hur man löser en sådan situation när det varken funkar att resonera med motståndarna och lova nyval i höst i stället för hösten 2011 (som Abhisit och hans regering erbjudit) eller att ta till vattenkanoner och gummikulor (som i helgen som gick).

Dags för kung Bhumibol att uttala sig kanske och vädja till demonstranterna att anta erbjudandet om nyval i höst? Frågan är om de nu yngre, mer revolutionära demonstranterna vågar sätta sig upp mot kungens vilja, i ett land där kungamakten i det närmaste är att jämföra med en gudomlig makt.

Uppdatering: Jag har ändrat i texten ovan från att Thaksin befann sig i London till att han var i New York vid kuppen i september 2006. (Han levde dock i London under början av sin landsflykt, bland annat som ägare av fotbollslaget Manchester City.) I dagens understreckare (Svenska Dagbladets pappersupplaga, ännu inte på nätet), ger Anders Engvall, forskare vid handelshögskolans Kinacentrum sin bild av Thailändsk politik. Det kan om inte annat ge en bild av vilka som står bakom gul- och rödskjortor. Dock reagerar jag över att vissa detaljer i artikeln inte stämmer. Mig veterligen så har Thaksin befunnit sig i landsflykt sedan 2006, i artikeln ser det ut som om han varit tillbaka under denna tid? Åren mellan december 2006 och 2008 hanterar Engvall mellan två meningar från ett val i december 2006 till ockupationen av nya flygplatsen hösten 2008.

Jag ställer mig även lite tvivlande till att Thaksin skulle vara så ren som Engvall låter påskina. Även om jag inte ifrågasätter att makteliten givetvis påverkar tillsättning av domare. Domslutet i februari utgick som jag förstått det från vad Thaksin ägde när han tillträdde som premiärminister och hur mycket han hade efter att han tvingats från makten. Frågan är väl snarast vilka miljardaffärer som kan accepteras att en sittande premiärminister genomför för egen vinning under sin mandatperiod.

Dessutom, militären verkar även den kluven. Soldaterna i Bangkok kallas ibland för vattenmeloner, gröna utanpå och röda på insidan.

Här kan man läsa om min syn på gulskjortornas framfart för ett drygt år sedan. (Om någon nu skulle få för sig att jag bara kritiserar Thaksin... I grunden gillade jag ju Thaksins reformpolitik för landsbygdsbefolkningen.)

Uppdatering 2: På Wikipedia finns en rätt bra genomgång av den politiska krisen från 2008-2010 där man kan fördjupa sig precis hur mycket man vill, något som är svårt i enstaka blogginlägg...