onsdag 11 februari 2009

Feminismen och intersektionalismen

I helgen som gick fattade Feministiskt initiativs kongress beslut i ett antal frågor som rörde föreningens intersektionella grund. D v s en grund som visar att vi förstått att kön interagerar med andra maktordningar, att det även spelar roll vilken etnisk bakgrund man har, vilken sexuell läggning, hur ens funktionalitet ser ut osv. Inför kongressen hade ett nytt politiskt program arbetats fram. Det bygger på det gamla men hade arbetats om radikalt genom förkortande och att det gamla programmet lagts som s k ”undertexter” till det nya.

Ett yrkande inkom om att lyfta upp ett stycke i den inledande texten som sammanfattade alla diskrimineringsgrunder och lägga det före stycket om könsmaktsordningen. Debatt uppstod kring detta där klyftan mellan dem som sätter könsmaktsordningen främst, som grund för allt och dem som anser att könsmaktsordningen är en av fler maktordningar blev tydlig. Jag har här på bloggen skrivit om denna fråga tidigare, senast i samband med att jag läste Yvonne Hirdmans Gösta och genusordningen.

Jag röstade självklart för att lyfta upp stycket med alla diskrimineringsgrunder först. För mig är det viktigt att markera att feminismen inte bara ser kön som en grund för diskriminering utan också t ex heteronormen eller olika rasismer.

Nästa gång det hettade till i frågan var i samband med en motion författad av tre medlemmar. Som underlag för motionen hade de tre ägnat sig åt att kartlägga och definiera styrelsen och alla som skrivit på Fi:s hemsida. Dessa delades in i de högst godtyckliga kategorierna ”vit” och ”icke-vit”. På vilka grunder motionärerna gjort denna olustiga kategorisering och varför framkom inte riktigt. (Jag tror personligen att de blandat ihop det lika luddiga ”etnisk svensk” med ”vit”.) Deras syfte med motionen var att tillsätta en grupp som skulle få i uppdrag att förbättra mångfalden på hemsidan, bl a genom sådana kategoriseringar får man anta. Styrelsen motsatte sig sådan kontroll av medlemmarna.

Motionärerna blev upprörda över att deras metod ifrågasattes som rasistisk. De står ju, som uttalade antirasister, liksom över sådana anklagelser. Det verkar som att bara man har ett gott syfte kan man använda vilka unkna metoder och generaliseringar som helst.

Själv har jag konfronterats med denna problematik tidigare. Det handlar helt enkelt om att människor med samma mål, mångfald och icke-rasism, har helt olika metoder för att uppnå detta. Inom TCO har vi haft diskussioner om huruvida det är bra att efterfråga eller undersöka medlemmars etniska bakgrund. Samt i vilket syfte sådana undersökningar görs. Då de som förespråkat undersökningarna sällan kunnat förklara dels på vilka grunder de gör indelningar i t ex vita och icke-vita, eller européer och icke-européer, dels hur resultatet av undersökningen skall leda till ökad mångfald, avstod HTF alltid från att delta i sådana undersökningar. Det kan skilja ganska mycket mellan en icke-europé från Kanada och en dito från Somalia, t ex kan den från Somalia vara man och regeringsledamot och den från Kanada fattig ensamstående mamma med ett funktionshinder. Det är det som är intersektionalitet…

Det hela kokar dock ner till just det här med kategoriseringen. Motionärerna hade t ex valt att kategorisera alla med en icke-svensk etnisk bakgrund som ”icke-vita”. Forskning visar dock att vithet är något mer än hudfärg och etniskt ursprung, snarare något som även kan handla om klass. Och det var där motionen gick vilse. Samtidigt som motionärerna anser sig vara intersektionella i sin utgångspunkt, d v s kunna se att olika maktordningar samverkar, så tycks dom inte medvetna om att en icke-vit visst kan vara överordnad en vit. Jag tog själv jämförelsen mellan fi-kollegan som själv definierar sig som vit och Barack Obama. Vem av dem har mest makt? Vithetsstudier, som är ett forskningsområde, visar att det till och med kan vara så att en hudmässigt till synes svart person kan vara mer ”vit” ur ett socialt och klassmässigt perspektiv än en vit människa. Vithet är idag mer än bara hud, inte ens rasister hänvisar längre enbart till biologi. I styrelsen kan det alltså sitta ”icke-vita” med bra mycket mer makt än vissa av de ”vita”. Att enbart se till etnicitet blir alltså inte särskilt intersektionellt.

Sen har vi nästa problem, d v s detta med vem det är som definierar sig själv eller andra. ”Vilka är ni att sitta och avgöra vem som är vit eller inte” som en av kongressdeltagarna uttryckte det. Det är i detta problem man alltid hamnar när man skall undersöka etnisk bakgrund, d v s att man tvingas göra kategoriseringar, bunta ihop folk i grupper. Just det som man inte vill att andra, mindre godvilliga personer än man själv, skall göra. Såvida man inte går ut och låter folk själva definiera sig, utan att ha förutbestämda svarsalternativ. Men då måste man ju ändå kategorisera i efterhand, om det nu är jämförelsen man är ute efter vilket det ju ofta är i sådana undersökningar. Man stoppar nämligen ofta vid jämförelsen. ”Titta så ojämställda vi är!” säger man på DN Debatt. Full stop. I stället för att redan från början tala om hur man tänker lösa denna ojämställdhet. (Och är man, som TCO, inte beredda till kvotering på etnisk grund så vad mer skall man då med resultatet till?)

I fallet med Fi:s hemsida verkade motionärerna luta åt kvotering som lösning. (Åtminstone tolkar jag deras motion så.) Och kvotering kräver kategorisering enligt samma mönster som rasisternas. Där skall vi alltså delas in i ”vita” och ”icke-vita” d v s ”födda av svenska föräldrar” eller ”icke födda av svenska föräldrar” (enligt den uppdelning motionärerna gjort). Om en person med svenska föräldrar, som Gudrun Schyman, vill yttra sig på hemsidan kan hon alltså mötas av beskedet att nej, din kvot är uppfylld. Med tanke på att i stort sett allt som kommer in till hemsidan publiceras redan idag, skulle den bli väldigt tyst och tom… Det är ju inte så att det står en massa människor med utländsk bakgrund på kö och blir nekade publicering. Sen är det självklart så att den dag vi väljer en talesperson med utländsk bakgrund kommer denna kvot att öka. Där är kanske hemsidan en bra mätare av att vi borde bli bättre på att locka människor från alla håll, alldeles oavsett hudfärg. Skapa ett klimat där hudfärg och etnicitet spelar lika liten roll som sexuell läggning eller funktion. Där mångfald är så självklart att det inte behövs tal om kvotering. Där vi alla är med för att vi är feminister, inte för att vi har ett visst kön eller en viss hudfärg.

Så kom det sig alltså att jag i helgen åter befann mig som åsnan mellan två hötappar, där jag som alltid slogs för mångfald men återigen fick kämpa mot andra som också gör det. Där vi alla egentligen har samma mål, jämställdhet och mångfald, men skiljer oss åt när det gäller metoderna att nå dit. Som så ofta inom politiken.

Fotnot: Kongressen beslutade att gå på styrelsens linje och avslå motionen.

19 kommentarer:

Anonym sa...

det hade ju varit bra om du hade läst igenom motionen ordentligt innan du påstår att vårt syfte var att kvotera in "icke-vita" personer. våra krav var: Fi:s styrelse ska ta ansvar för att antirasistiska och intersektionella perspektiv syns på hemsidan mer än de gör idag.
samt att en arbetsgrupp skulle se efter var intersektionaliteten brister i praktiken i Fi.
kartläggningen visade bara att det inte främst är vi som la motionen som kategoriserar, det görs i samhället, vare sig vi vill det eller ej. Därför är det också politiskt nödvändigt att lyfta fram obalansen i ett rasistiskt samhälle som premierar vithet oavsett kulturell bakgrund. med det inte sagt att det går före allt. och just därför var inte heller vårt förslag att kvotera in "det som fattas".

Bloggerskan sa...

Jag har beskrivit hur jag tolkade er motion. Om man nu inte förespråkar kvotering kan jag inte se någon som helst anledning att dela in folk i grupper.

Jag anser att sådant definierande och grupperande som ni som motionärer faktiskt ägnat er åt måste ha ett mycket tydligt syfte, t ex kvotering. Jag kan inte se något annat syfte som skulle kräva att man sitter och bestämmer ensidigt vilka i styrelsen som är "vita" eller "icke-vita".

Jag menar att det går att peka på ojämlikheten i samhället utan att defniera människor. Låt dem åtminstone definiera sig själva först!

Bloggerskan sa...

Jonas Göthner har skrivit följande inlägg som jag modererat då han pekar ut enskilda medlemmar på ett inte så fördelaktigt vis och jag inte har för avsikt att sprida sådant med namn på min blogg.

Hej!
Detta är jonas göthner som var med o skrev motionen.

Jag tycker att ett problem inom Fi är att antiraism aldrig prioriteras inom fi. Precis som klasskamp, transkamp och mycket annat.
Ett exempel på detta anser jag är när NN går upp i tallarstollen och hävdar att antirasism prioriteras på Fi´s hemsida. Jag menar att antirasism är väldigt marginaliserat på fi´s hemsida. Men det är svårt att bemöta NN eftersom det bara blir ord mot ord och svårt/tidskrävande att göra ordentliga kartlägningar som motbevisar henens påstående.
Tyvärr är min erfarenhet att dessa påståenden alltid kommer när intersektionalitet diskuteras inom fi. Intersektionella erfarenheter och analyser av diskriminering marginaliseras alltid bakom kön.
Så jag tänkte att ett sätt att komma undan från diskutionen "finns rasistiska strukturer inom Fi?" är att visa väldigt tydlig fakta.
Tyvärr mislyckades det för att vi anklagades för essentialism, icke-intersektionella och katigoriserande.
Fokus kom att handla på om vi motionärer var rasister eller inte och sakfrågan som vi ville lyfta osynliggjordes efektivt.

Jag kan förstå i efterhand att det går att missuppfatta motionen, men jag är övertygad om att det var själva förslaget att starta en arbetsgrupp som var kärnan i den mesta upprördheten.

Tex: Om vi skulle katigoriserat mäniskor på samma sätt utifrån kön, hade det blivit samma diskution då? hade vi anklagats för att katigorisera folk? hade vi anklagats för att vara icke-intersektionella?
Det tror jag inte. Det är att vi diskuterar antirasism som gjorde det provocerande.
Det var provocerande att vi hade samma konstuktuvistiska syn på ras/etnicitet som de flesta i fi har på kön. Många i Fi är inte vana vid att diskutera ras (överhuvud taget eller) som en självklar konstuktuvistisk och föränderlig kategori.

Ingen skulle heller så fort vi ska diskutera kön sagt att vi kan inte diskutera kön utan att lyfta transfrågor, hur ras/etnicitet påvärkar könsroller, hur flator o fjollors könsroller skapas och hur funktionshindrades könsroller och sexualitet objektifieras och förtrycks.
Samma problem finns inom alla kategorier, men det är först när vi tar upp ras som intersektionalitet helt plötsligt blir jättejätteviktigt. Annars är det sällan prioriterat.

Självklart var vårt mål inte att säga vem som var vit eller ej.
Vi valde flummiga termen vit för att inte definera personer så tydligt.
Du skriver att vi med vit nog menar ”etnisk svensk” och sen skriver du att vi med vit och icke-vit menar "”födda av svenska föräldrar” eller ”icke födda av svenska föräldrar” (enligt den uppdelning motionärerna gjort)."

Det är tråkigt att du lägger ord i munen på oss.
Vi menar att vithet är olika i olika samanhang, såväl globalt som lokalt där klass är väldigt relevant precis som andra maktanalyser.
Detta är självklart för oss, det är självklart om en rör sig inom atnirasistiska samanhang.

Men som sagt, jag tror inte det handlar om att inte förstå vår syn på vithet som konstuktuvistiskt och intersektinoellt.
Det handlar om att vår motion var ett hot mot en vit norm som dominerar inom fi. Det gav ett starkt motstånd och tidsbristen gjorde att all form av konstruktiv diskution osynliggjordes.

Diskution om vad ras är har vi diskuterat många gånger inom fi. Begreppet ras finns med i våra stadgar. Det är inget nytt, inte för ulla heller som kallade motionen för rasistisk.
Men att ändra fi´s politik till en mer intersektionell grund är däremot hotande och det tror jag fick NN [inte samma som ovan] att kalla motionen den mest rasistiska av alla (Detta sa hon efter att ha försökt rösta igenom en motion som ville lägga in överskriften "integration och invandrarfrågor")

okej. Jag gillar saker jag läser här annars. Men tycker du i denna fråga missförstår oss grundligt och också struntar i att diskutera det vi faktist ville lyfta. Varför är rasismen så sjukt utbredd även inom fi och varför görs det så lite!

Bloggerskan sa...

Nu hade jag skrivit ett svar som försvann när jag modererade Jonas svar.

Men på det stora hela gick det ut på att om ni som motinärer gett katten i att sitta och definiera och dela in styrelsen i grupper utifrån ras/etnicitet/hudfärg/nationalitet (eller på vilken grund det nu skedde, ni verkar inte veta själva) och i stället bara motionerat om en grupp som skulle jobba för ökad intersektionalitet på hemsidan. Då hade motionen gått igen. Då hade styrelsen kunnat yrka bifall på motionen.

Men när ni dels definierar och grupperar på detta sätt, dels anklagar era föreningskamrater för rasism och säger att "rasismen är sjukt utbredd inom fi" utan att förklara detta på annat sätt än med er definiering/gruppering så måste ni nog fundera över ert tilltal.

I Fi upplever jag att alla ställer upp på vårt politiska program, där en majoritet valt att lyfta upp intersektionalitet högst i programmet. Jag tror att alla vill ha ett antirastiskt samhälle och att de flesta är medvetna om att man som etnisk svensk ofta är överordnad andra etniciteter. Dock inte alltid, vilket det sätt ni utformat motionen på ger intrycket av.

Så ett tips, om ni vill åstadkomma verklig förändring inom föreningen, är att inte attackera era kamrater och låta bli att dela in oss i fack. Då tror jag ni kommer mycket längre och att folk lyssnar på vad ni faktiskt vill säga.

Bloggerskan sa...

Sen måste jag tacka för uppmärksamheten kring blogginlägget. Sedan Sissela var här och läste har statistiken peakat på inlägget.

Bloggerskan sa...

Innan jag skyndar till jobbet tänkte jag dela med mig av lite bra lästips om rasismer, nation, klass med mera till alla som är intresserade.

Etienne Balibar/Immanuel Wallerstein Ras, nation, klass (Daidalos)

Rasismer i Europas fyra band från den seminarieserie som hölls i Stockholm 2004-2005.

- Kontinuitet och förändring
- Migration i den nya världsordningen
- Arbetsmarknadens flexibla förtryck
- Bortom rasismer i Europa - visioner förr ett annat samhälle

Alla utgivna av Agora.

I den första finns bl a en bra text av Katarina Mattsson om vit rasism.

Jonas sa...

Hej igen.

Vill påpeka igen att kategoriseringen hade ett syfte att synliggöra de maktstrukturer som finns inom fi, eftersom rasism existerar inom fi liksom i andra samanhang. En likadan kategorisering av kön skulle inte vara kontroversiellt för folk är inte rädda för att konfronteras med sina priviliegier kring kön, (och skulle bara bli kontroversiellt om vi skulle skapa en diskution om trans, queer och intersexualitet.)
Men med ras så blir det kontroversiellt för det är många i fi som inte vill erkänna sina privilegier som vita. De vill inte få höra att de faktiskt har en hudfärg som sätter dom i en maktposition. De vill inte veta av att de har ett ansvar som priviligerad att lämna ifrån sig makt.

Sen vill jag också säga att jag inte menade att framställa mina två exempel-personer i dålig dager. Men det var väl klokt att ta bort namnen, den ena har ju varit med i antirasistgruppen och gjort mycket bra saker.

aja. allt gott /Jonas

Bloggerskan sa...

Ja, och jag hävdar fortfarande att det inte hjälper att peka på en snedfördelning enligt kategorierna vit-icke-vit. Dels för att det inte går att dela in oss så enkelt, dels för att indelningen inte leder framåt. Särskilt inte om ni nu inte förespråkar kvotering.

Och jag hävdar fortfarande att er motion inte varit särskilt kontroversiell om ni låtit bli att dela in på detta sätt. Det hade räckt att säga att hemsidan kan bli bättre på att lyfta ett intersektionellt perspektiv och att vi borde tillsätta en grupp för att titta på detta.

Anonym sa...

Jag är precis som bloggaren fruktansvärt trött på att kategorisera i vit och icke-vit. Lika trött som jag är på att kategorisera i män och kvinnor, när variationerna inom kategorin kvinnor tex, är så enormt stor vad gäller makt, erfarenheter, privilegier osv. Men så länge vi kan se att makt tenderar att koncentreras kring en grupp som har den gemensamma nämnaren att de är män, precis som vi kan se att makt tenderar att koncentreras kring vithet, så är det nödvändigt att kunna peka på och synliggöra detta. Jag tror tyvärr att vi fortfarande ibland behöver tala om kvinnor och män för att synliggöra att det finns ojämlikheter som grundar sig på föreställningar om kön, precis som vi behöver tala om vita och icke-vita för att synliggöra maktojämlikheter baserade på föreställningar om ras. Fi är väldigt bra på att synliggöra diskriminering och maktojämlikheter vad gäller kvinnor och män som grupper, däremot verkar det finnas en del medlemmar i Fi som har liten förståelse för att andra kategoriseringar kan vara minst lika viktiga, trots att Fi tagit beslut om att lyfta upp intersektionella perspektiv på makt och ojämlikhet. Detta får konsekvensen att de kvinnor och män man talar om implicit handlar om vita kvinnor och män. Istället för att slåss för mångfald tycker jag vi ska börja fråga oss vad det är som gör att vi måste slåss för mångfald över huvud taget - nämligen enfalden. Vår kartläggning av representationen på hemsidan och i styrelsen var ett försök att sätta fokus på enfalden. Synliggör vi den inte så finns den där ändå men blir svårare att komma åt om vi inte benämner den.

Jag tycker däremot att bloggarens lästips är utmärkta för de som vill läsa mer om kolonialismens historia och dess efterverkningar i form av dagens rasismer. Jag skulle också vilja tipsa om tidskriften SLUT som skriver om rasism och kritiska perspektiv på vithet.

Bloggerskan sa...

Det finns en skillnad mellan att kategorisera människor i kvinnor-män och i vita-svarta. Det är att i Sverige ser man på personnumret vem som är kvinna eller man. Åtminstone i juridisk mening. (I ett drömsamhälle kanske man skulle få välja själv även här vad man ville defniera sig från, och ens identitet fick väga tyngre än ens kromosomuppsättning.)

Det gör att man kan jämföra t ex lön mellan män och kvinnor som två lika stora grupper i samhället. Men det blir vanskligare att jämföra lön utifrån etnisk bakgrund då detta inte går att kategorisera lika lätt. (Hur säkerställer man en sådan undersökning statistiskt?)

Sen så finns det människor i alla grupperingar som inte vill se rasistiska strukturer. Att det även finns några sådana i Fi rättfärdigar ju inte att man säger att föreningen är "sjukt rasistisk". Då riskerar alla de intensiva antirasister, som det förmodligen finns många flera av i vår förening än i många andra, att tröttna på att ständigt bli dragna över en kam och likställda med "alla vita".

Därför har jag också slutat (!) läsa tidskriften SLUT. Efter första numret, som jag fann riktigt bra, kunde jag det där med att jag, som vit/etnisk svensk, aldrig kan förstå hur det är att inte vara född av svenska föräldrar, och att jag heller inte kan bidra till ett mindre rasistiskt samhälle eftersom bara min existens bidrar till att ett sådant är omöjligt. Ja, ungefär så känns vissa av texterna i SLUT. Vilket jag antar är meningen, att man skall få känna på förtrycket själv. Men det gör ju fan inte att man blir särskilt uppmuntrad i sitt antirasismarbete.

Och om jag, som ägnat de en stor del av mitt yrkesliv åt att jobba med dessa frågor på heltid, och inte alls blir arg av att läsa t ex Masoud Kamalis utredningar, känner på det sättet... Är det då konstigt att andra, inte fullt lika 'insatta' personer känner så inför ord som "sjukt rasistiskt" och "rasismen i fi"? Jag tror inte det.

Anonym sa...

antirasism gör du för din egen skull och inte för några andra, och det är inget som du kan förvänta dig att bli 'uppmuntrad' till. jag vill inte lägga ner energi på att hålla på att uppmuntra eller uppfostra män som inte förstår att de förtrycker eller är privilegeireade med en massa makt, lika lite som jag vill lägga energi på att uppmuntra vita att jobba antirassitiskt. jag UTGÅR från att vita tar egna initiativ till att arbeta antirasistiskt och att de tar ansvar för sina egna känslor av okunskap, skam, skuld, vad det nu kan vara. jag är förvånad över att fler vita inte arbetar antirasistiskt när det är så otroligt genomgående maktstruktur i samhället. eller kanske är det just därför. du har haft förmånen att arbeta med dessa frågor på betald heltid säger du, grattis. en del människor måste konfrontera rasism i sin vardag, på arbetsplatsen, på stan, i skolan, utan att få ett öre för det. vita måste sluta kräva uppmuntran och tacksamhet och inse att antirasism gör de för sin egen skull, för en värld där alla kan få plats. varför är det alltid de som själva blir utsatta för rasism som ska lyssna på de vita, anpassa sitt språk efter de vita, anlägga en 'mildare' ton osv för att det inte ska kännas lika 'jobbigt'. Nej, det är dags att vita människor börjar lyssna på vad icke-vita gör för erfarenheter och lever i för verkligheter och lita på vad de hör. SLUT kräver att man lyssnar, och att lyssna kräver att man tar ansvar för de känslor som kommer upp av att inse en privilegerad position.

Bloggerskan sa...

När jag skrev mitt senaste inlägg här funderade jag över om jag skulle lägga in en liten disclaimer att jag inte främst jobbar/engarerar mig för att få applåder och känna mig god utan för att jag tror på ett bättre samhälle och vill ha förändring. (Om man förvätnades sig applåder vore man definitivt inte med i Fi.)

Men så tänkte jag att nä fan, jag skall inte behöva be om ursäkt för att jag känner att mitt bidrag inte riktigt uppskattas på samma sätt för att jag tillhör "förtryckarna". Jag skall inte behöva be om ursäkt för att jag anser att polarisering är fel, även om det kommer från personer som annars inte hörs lika mycket.

(Jo, jag fattar vad SLUT handlar om, och jag är med på resonemangen om över- och underordning och att det måste finnas alternativa röster till den breda massan. Men det jag funderar över är vilken deras målgrupp är. De själva? Eller sådana som jag? Eller sådana som inte alls intresserat sig så mycket för dessa frågor tidigare?)

Det är för övrigt en väsentlig skillnad mellan att inte förvänta sig några ryggdunkar och att bli bemött som inte riktigt seriös i sitt engagemang.

Jag tror att detta är en ganska utbredd upffattning inom antirasismrörelsen. Att många tror att människor tillhörande majoritetsbefolkningen som engagerar sig för minoriteter eller mot rasism gör det för att dom vill ha en guldstjärna i kanten. (Om det varit så hade jag nog lagt av redan på gymnasiet, man får sällan sådana erkännanden.)

Jag jobbar för ett bättre samhälle på många plan och inom många områden. Men det är bara inom antirasismområdet som jag möts av uppfattningen att jag gör det för att jag vill få höra att jag är så fin och god. Det får jag t ex aldrig höra när jag som levande i ett heteroförhållande jobbar med HBT-frågor.

Undrar varför.

Kristin, jag vet inte om du menar att du känner till mina önskningar och förväntningar i livet eller om du bara drar mig över en kam utifrån din egen bild av majoritetsbefolkningen i Sverige?

Bloggerskan sa...

Detta är ett ganska gammalt blogginlägg vid det här laget och läses bara av motionärerna i fråga och mig själv. (Åtmintone enligt min Feedjit.) Därför kommer jag dra streck i debatten nu. (Jo, här är jag enväldig.)

Sammanfattningsvis så kan jag säga att min uppfattning består.

- Grupperande och defnierande efter etnicitet är fel om man inte har en väl definierad plan för hur man skall använda sig av resultatet.

- Det är bättre att bemöta människors engagemang med respekt än genom att slå dem i skallen med att dom minsann ändå aldrig kan förstå eftersom dom är priviligierade.

- Privilegier och makt går på tvärsen i intersektionen mellan klass, ras, etnicitet, kön, ålder, sexualitet osv. Det är alltså inte så lätt som att säga att jag har mer makt bara för att jag är född i Sverige av svenskfödda föräldrar. Däremot är jag sjukt priviligierad.

Anonym sa...

Anna-Karin, jag kan inte veta någonting annat om dina önskningar och förväntingar i livet annat än det jag hör dig säga och det du skriver här. Det är därför jag skrivit här, för att jag reagerat på det du skriver, om vår motion, om rasism, och våra avsikter. För att jag tycker att ojämlikhet ska benämnas och att vi behöver tala om vithet för att synliggöra en form av rasism. För att jag starkt värjer mig mot din uppfattning att vår kritik handlar om att 'slå dig i skallen och säga att du minsann inte förstår för att du är privilegierad'. Jag skulle aldrig lägga antirasismen på den nivån. jag är också privilegierad på en mängd olika sätt, och det handlar inte om att förstå eller inte förstå de som är mindre privilegierade. det handlar om att LYSNNA, lita på och ge utrymme.

Anonym sa...

Jag bara undrar, skulle du acceptera att män ledde den feministiska rörelsen, att majoriteten av fi medlemmar var män och att män fick tolkningsföreträde i att definiera den feministiska kampen och vilka analyser och strategier som är relevanta. jag är inte så säker på det. däremot verkar det vara fullt legitimt att vita har tolkningsföreträde i antirasisiska frågor, analyser och strategier.

Bloggerskan sa...

Kristin,
Jag tolkade ditt förra inlägg som ett svar på min kritik av SLUT. Mitt svar handlade främst om en allmän tendens som jag upplever mig möta inom antirasismrörelsen, inte någon annanstans.

Bloggerskan sa...

Nej, men de män som är med i den feministiska rörelsen har samma rätt att delta där utan att bli ifrågasatta. Om en man har gått med i en feministisk förening förutsätter jag att han är där av samma skäl som jag själv, att bidra till ett jämställt samhälle.

Bloggerskan sa...

Kristin,
Jag har läst din senaste upprepning av det du redan skrivit.

När du fortfarande påstår att jag vill ha beröm för mitt arbete har du endera inte läst mitt inlägg kl 8.50 i morse eller så tror du mig inte, helt enkelt. Då finner jag heller inte att vi behöver fortsätta diskussionen.

Bloggerskan sa...

Kristin,
Jag anser att denna diskussion är avslutad från min sida. Jag är inte intresserad av att sitta här och försvara mig mot dina vrångtolkningar och hänvisar till kommentarsreglerna 4 och 5.

(OM jag inte varit intresserad av att höra andras berättelser hade jag väl inte läst dem? Det enda jag gjort är att ifrågasätta metoder och tilltal, inte berättelserna eller erfarenheterna i sig. Att du inte förmår se skillnaden däremellan är förmodligen symtomatiskt och kind of proves my point.)