söndag 9 maj 2010

Skolväg då och nu

En med rätta frustrerad bloggkollega har fått sitt äldsta barn placerat i tredjehandsvalet inför skolstarten i höst. För just denna familj innebär det 1,5 timme extra tid varje dag för lämning och hämtning, gångvägen varje morgon med båda barnen blir ca 2,5 km.

Roade mig med att mäta skolväg på Eniro. När jag började skolan var jag ett år äldre än barnet ovan och de flesta barn som idag börjar första klass. Då hade jag exakt 371 meter till skolan och passerade endast en liten bilväg utanför skolan. I andra klass hade vi flyttat från Gruvgången till Kronoparken. Då blev min skolväg exakt en kilometer. Det tyckte jag ibland var lite långt. Särskilt på vintermorgnar innan dom hunnit skotta. Jag minns dessutom att något slags totalitärt lärarkollegium beslutat att man inte fick cykla till skolan. Vi åttaåringar som bodde på 'Villaområdet' fick dock dispens efter att våra föräldrar protesterat, men dispensen var villkorad med att jag då var förbjuden att cykla från skolan till fritids som låg ytterligare hundra meter längre bort, vi skulle då leda cykeln. För hur skulle det se ut om det var en massa cyklande barn kring skolan och i centrum! (Jag minns att jag fuskade genom att stå på ena trampan och glida bort till fritids...)

Kanske lärarna var barn till föräldrar som min farmor. Som gick flera kilometer till skolan genom Smålands mörka skogar varje morgon. En rejäl promenad har aldrig skadat någon. Bara att barnen i Stockholms innerstad inte har samma bil- och cykelfria miljö som min farmor och jag hade. De enda cyklister jag stötte på längs vägen var pappa och Rune Karlsson när dom cyklade till och från skiftet på verkstan på KMW (5,5 km enkel väg).

Det kan konstateras att skolvalet egentligen inte är något val utan snarare ett lotteri. Ens eget val av skola vägs mot alla andras val och sedan skall närhetsprincipen fälla avgörandet, vilket i fallet ovan lett till att barnet hamnar längst bort av de tre förprickade skolorna. Kanske är det dags att låta skolorna slippa detta pusslande och återgå till ett system där man helt enkelt får anpassa antalet platser på närmaste skola utifrån antalet barn i den aktuella kullen. För någon valfrihet verkar ju inte gå att garantera för alla barn och deras föräldrar.

10 kommentarer:

nyaflickrummet sa...

Hur är det? Får barn som inte har föräldrar som kan skjutsa dem hjälp av samhället i form av busskort eller skolskjuts? Eller hur är det tänkt för de barnen? Om de nu inte kan välja en skola nära.

Rabiatfeminism sa...

Ingen aning. Jag misstänker att föräldrarna förväntas samordna det med andra barns föräldrar. Kan inte tänka mig att det utgår någon skolskjuts så länge det är någorlunda nära. (I fallet jag nämnde är det ju inte 2,5 km till skolan men det är vägen för den förälder som skall lämna båda barnen på dagis åt ena hållet och skolan åt andra hållet.)

Malinka sa...

Det är dryga 800 meter. Och till saken hör ju att det finns två skolor som båda ligger inom en radie på 350 m, och åt rätt håll relativt kommunikationer och de mindre barnets förskola.

/den förfördelade bloggkollegan (som hade en km fågelvägen till låg- och mellanstadium)

Rabiatfeminism sa...

Ja, med tanke på Flickrummets fråga om kommunen hjälper föräldrar som har svårt att få ihop det så borde ju även vägas in var man har sina andra barn på dagarna. Tycker jag.

nyaflickrummet sa...

När jag växte upp gick kommunen in med busskort om det var mer än fem km till skolan, men inte annars. Då förväntades man nog kunna gå till skolan. Men numera är det väl många på de högre stadierna som har långt till skolan iochmed valfriheten. Det måste bli en hög kostnad för samhället om det fortfarande utgår busskort till alla dem. För kortare avstånd utgår nog ingen hjälp skulle jag inte tro -samhället har ju snarare gått åt hållet att alla ska klara allt själv. Jag såg inte att det gällde så "korta" (i samhällssyn -för den enskilda givet långa) avstånd. Min slarvläsning. Ursäkta.

Rabiatfeminism sa...

Så en sjuåring förväntades ta sig fyra km till skolan? Jag själv började åka buss från sjunde klass. Det kan ha varit ganska exakt fem km.

Malinka sa...

I det "fria" skolvalet finns inga skyldigheter att ta några som helst hänsyn till andra omständigheter än vad som krävs för att rangordna barnen inbördes utifrån 1) valet och 2) närheten till de olika valda skolorna.

De skolor som kan räknar säkert in sådant, men när man har fler förstahandsväljare än platser försvinner alla slags andra faktorer ut genom fönstret.

Det här är inte skolornas fel, inte ens utbildningsförvaltningens, utan det är politikerna i utbildningsnämnden som ska ha skulden. Vi önskar bara att det fanns någon avdelad som åtminstone försökte hjälpa oss.

nyaflickrummet sa...

Jag VET inte om det gällde för 7-9-åringar också, iochmed att närhetsregeln då gällde skulle jag tro att kommunen möjligen var skyldig att ordna skolplats närmre, alternativt ordna skjuts. Vad jag menar är att det här nämnda är ett problem jag hört om tidigare, och jag tycker inte heller det är bra. Mig veterligen verkar det saknas någon plan eller hjälp för de föräldrar som drabbas, och det tycker jag vekligen politikerna borde göra något åt.

Rabiatfeminism sa...

I agree.

meta sa...

har för mig att 3 km var gränsen för låg- och mellanstadiebarn.