Förr i tiden såg mina julaftnar ut på samma vis år efter år. Först efter tjugo började jag revoltera genom att ibland jobba i Stockholm på jul, eller stanna i Skåne. Men innan dess såg det alltid likadant ut. Pappa var ute och jagade på julaftons morgon och kom hem lagom till middagen (det som i resten av Sverige kallas lunch) där det alltid serverade lutfisk med tillbehör. (Som på bilden ovan, från vårt kök igår kväll.)Klockan 16.00 var Kalle och hans vänner slut och fikat kunde serveras. Med alla mammas kakor, bl a den obligatoriska engelska julkakan med torkad frukt och russin och mandelmusslor. Sedan väntade julklappsutdelningen som skulle vara klar så vi hann äta julbord innan Karl Bertil Jonsson började.
Idag firar jag och lille mannen på egen hand. Jag vet inte vad det är som gör att det känns så skönt att vara själva på julafton. Utan några stora partaj. Lutfisken åt vi igår och idag grunnar vi på dessa tre alternativ till lunch:
1. Värmlandskôrv med rödkål och potatis.
2. Skinkmacka nr VI och VII
Ikväll blir det julbord och julklappsutdelning. Traditionen att man får öppna ett paket på morgonen har jag infört i vår lilla familj. Jag fick J M G le Clézios Afrikanen. Lille mannen fick något lite mer ekivokt, fast också i bokform. (Låt oss hoppas att han inte köpt mer le Clézio till mig, då det finns risk för att vi ger varandra samma julklapp...)
A very merry Christmas to all of us!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar