fredagen den 19:e december 2008

När man inte finner ord

Under julbaket läser jag Dagens Nyheter. Om våldet mot kvinnorna i östra Kongo. Med en klump i magen och tårarna brännande bakom ögonlocken. I vanmakt. Men jag kan ju åtminstone bidra med att sprida ordet, berättelsen om hur kvinnor och barn våldtas och stympas, helt skydds- och rättslösa. Läs Anna Koblancks artikel om Rebecca Masika Katsuva.

"Rebeccas egen historia är så oerhört brutal och otäck att den är svår att höra på. Men om hon klarar av att berätta, så är världen skyldig att lyssna."

4 kommentarer:

Malinka sa...

Usch, jag skumläste vid frukosten. Var tvungen att hoppa över stycken för att ta mig till slutet.

Anna-Karin sa...

Ja, jag var på väg att sluta läsa och resa mig men fick tvinga mig kvar vid köksbordet... Man känner sig rätt maktlös.

Margareth Osju sa...

Våldtäkten används som det ultimata vapnet. Det är så skrämmande, jag borde vara härdad i och med jag byter ord med många människor och jag är inte naiv och jag håller mig ajour med vad som sker runt om i världen, men den här kvinnans brutala verklighet kastade mig långt ifrån allt som heter jul och frid, samvaro och mina klagosånger om mitt liv blev onekligen bleka. Jag skäms.

Margareth Osju sa...

Våldtäkten används som det ultimata vapnet. Det är så skrämmande, jag borde vara härdad i och med jag byter ord med många människor och jag är inte naiv och jag håller mig ajour med vad som sker runt om i världen, men den här kvinnans brutala verklighet kastade mig långt ifrån allt som heter jul och frid, samvaro och mina klagosånger om mitt liv blev onekligen bleka. Jag skäms.