Den lille mannen och jag såg Oceans 13 härom veckan. Underhållande och en särdeles samling av Hollywoods snyggaste och mest namnkunniga manliga skådisar. Men vad jag verkligen gillar är när man refererar till andra filmer, och jag själv klarar av att klura ut det. Som när Reuben är sängliggande efter sin hjärtattack och säger till Danny m fl:
"I hear cars coming and leaving, and Linus crying; why don't you tell me what everyone else seems to know,"
Vilket inte helt osökt leder mig in på den lättviktiga men underhållande Elf-film vi såg på TV häromkvällen. Där plötsligt Sonny Corleone är 35 år äldre; och knappt går att känna igen. I dagens Aftonbladet Kultur tar Claes Wahlin upp att vissa skådisar bara hänger på sig en rock medan andra verkligen blir sin rollfigur. Bland de förra anser Wahlin att Helena Bergström befinner sig. Vilket säkert stämmer. Hon är ju aldrig något annat än Helena Bergström i olika skrudar, där man bara sitter och väntar på när hon skall börja grina. Nicole Kidmans porträtt av Virginia Woolf däremot måste nog räknas till den senare kategorin. Liksom James Caan var Sonny Corleone så var Kidman Virginia Woolf i Timmarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar