tisdag 23 december 2008

Jag, en ombudsperson?

Jag är ombudsman och har varit så de senaste tolv åren. Ibland får jag frågan om hur det känns att ha en manlig titel. I ett yrke där kvinnorna tagit över mer och mer. Men jag har aldrig sett det på det sättet. Lika lite som jag har problem att använda pronomenet "man" även när jag avser kvinnor. Visst kan jag reagera när jag läser t ex FN:s konventioner och man (ja, det var ju män som skrev dem från början) använder ordet man för hela mänskligheten. I stället för t ex human beings. Det återspeglar ju att män alltid sett sig själva som skapelsens krona, som centrum i samhället.

När jag började arbeta som ombudsman var jag 28 år. Såväl mitt kön som min ålder var ibland ett handikapp då de man skulle företräda var oroliga att en så ung kvinna inte skulle kunna företräda dem på bästa sätt. Mindre ofta mötte jag förutfattade meningar från de jag skulle förhandla med. De visste ju att jag inte var ett kön eller en ålder utan snarare en representant för ett fackförbund och en arbetsrättslig lagstiftning. Min dåvarande chef, Allan, tröstade ibland med att åtminstone den unga åldern var något övergående.

I februari börjar jag ett nytt jobb som "ombudsman/förhandlare" men kommer nog fortsätta kalla mig ombudsman, även om förhandlare givetsvis är mer könsneutralt. Förmodligen för att det i ombudsmannarollen ligger en yrkesstolthet som man gärna vill uttrycka.

Nu har Språkrådet kommit med en skrift om lämpliga ordval med tanke på könsneutralitet. Som Maria Abrahamsson, vem annars, satt tänderna i. Jämställt språk - en handbok i att skriva och tala jämställt av Karin Milles. Jag tror inte att det hela behöver vara så besvärligt som Maria Abrahamsson tycks tro. Om man hela tiden utgår ifrån att kvinnor och män kan jobba inom alla yrken så borde det ju inte vara så svårt att uttrycka sig könsneutralt. Ombudsmannen kan faktiskt bli förhandlaren. Och de flesta av oss någorlunda upplysta använder säkert redan uttryck som riksdagsledamot (inte riksdagsman) och har väl skippat det där snacket om "kvinnlig läkare"?

Det behöver inte vara svårare än att vi slutar ta för givet att vissa yrken är manliga och vissa kvinnliga. Fast jag kommer nog fortsätta att använda ordet "syrra" (sjuksköterska) oavsett kön. Sätter upp det på samma lista som ombudsman.

5 kommentarer:

Malinka sa...

Den övervägande orsaken till att man kallar alla sjuksköterskor just det, oberoende av kön är att de har en sjuksköterskeexamen. Skötare (sjuk- eller annan) är inte alls samma sak.

Den dagen man instiftar en kassörskeutbildning med högskolepoäng kommer nog de manliga kassörskorna glatt kalla sig det.

Status, status!

(Jag rekade ett tag inför att skriva en artikel om just kvinnliga yrkesändelser, men det blev aldrig något av'att.)

Anna-Karin sa...

Ja, visst handlar det om status. Som ombudsman också. Och kassörskorna/kassabiträdena är väl snart en yrkesgrupp som försvunnit, med tanke på alla butiker med själv-scanning.

Per Westberg sa...

Att man i den anglosaxiska världen har anammat det svenska ordet ombudsman har nog i mycket sin förklaring i att man på engelska är ett ganska inklusivt ord som ofta omfattar både man och kvinnor.

Riksdagsledmot är den formella benämninge numera.

Och när det gäller detta md sjuksköterska har jag alltid snackat om syrror. Det är slut med det efter det att några sjuksköterskor för en tid sedan berättade att termen "syrra" traditionellt användes av män (läs läkare) när de talade om sjuksköterskor i tredje person. Vid tilltal sa de "syster".

Småningom började sjuksköterskor själva använda ordet. Men om man tittar på Vårdförbundets webbplats förekommer inte ordet syrra. Jag utgår från att vi alla bör undvika ordet annat än om vi talar om vår syster.

Anna-Karin sa...

Per,
Dom sjuksköterskor jag känner använder ordet syrra om sig själva. (Kanske ungefär som jag ibland säger "ombis" om mig själv.) Det måste dom ju ändå få göra. Jag ser dessutom inte att ordet syster och syrra har samma innebörd rent hierarkiskt. Det ena är ett ord överordnade använt om och till dem, det senare ett ord som används av sjuksköterskor själva. Jag har då aldrig hört detta i ett nedsättande sammanhang.

Och det engelska man är såklart det samma som för mansperson från början även om det i ökande grad kommit att även inkludera kvinnor de senaste hundra åren, typ.

Det engelska ombudsman är för övrigt inte samma ord som min titel. På engelska heter facklig ombudsman negotiating secretary eller bara officer. Ombudsman på engelska är snarare myndigheter som JämO och DO samt själva ombudsmännen.

Per Westberg sa...

När man i främmande språk talar om ombudsman handlar det om ett exporterat JO-institutet. Inte om andra ombudsmän. Självklart är det i grunden samma ord som det som används av facken.

Går man till SAOB ser man att det handlar om ombud. Varför inte säga ombud.

I vissa fack och politiska partier har även termen konsulent använts. Att politiska partier överhuvud tlar om ombudsmän är egendomligt eftersom de sällan uppträder som ombud.

Sjuksköterskor får kalla sig för vad de vill men de borde reflektera över varför Vårdförbundet inte använder termen. Inte ens i en liten artikel. Sjuksköterskorna borde verkligen försöka hitta en ny examensbenämnning särskilt som yrket handlar om så mycket mer än att vårda sjuka.