En författningsdomstol har förklarat Thailands regeringsparti upplöst p g a valfusk. Själv är jag övertygad om att valfusk förekommit i samtliga läger i det thailändska valet bl a genom löften om pengar mot en röst. Men jag är också övertygad om att en majoritet av Thailands befolkning faktiskt röstat på dem som nu sitter i regeringsställning. (Situationen påminner inte så lite om konflikten mellan stad och land i det mongoliska parlamentsvalet i somras. Där stadsbefolkningen satt hemma i stan, övertygade om att deras favoriter skulle vinna medan socialistpartiet reste runt på landsbygden, skakade hand med väljare och lovade förbättring för folket där.)
Igår intervjuades en kvinna från PAD-demonstranerna i nyheterna på SVT. Hela hennes uppenbarelse talade om medelklass från huvudstaden. Hon sa sig vilja ha en regering som inte är korrupt, som inte fuskar och försöker stoppa pengar i egen ficka. Men tillhör själv ett gäng anarkister som vägrar rätta sig efter valresultatet. Med tanke på PAD:s krav på att landsortsbefolkningen inte skall få rösta till parlamentet så har de ju liksom diskvalificerat sig, i mina ögon, i diskussionen om hur samhället skall bli mer demokratiskt. En människa - en röst tycks inte gälla för detta (fina) gatans parlament.
Detta sagt så önskar jag naturligtvis Thailand en regering som inte är korrupt. Men tror att det kan bli svårt. Jag har också mina dubier kring om det verkligen är korruptionsanklagelserna som eldat på alla PAD-anhängare. Tillåt mig misstänka att det även kan finnas missnöje med fördelningen av resurser. Anledningen till att Taksin och hans parti vann valet är förmodligen att han rest runt på landsbygden och lovat befolkningen där en bättre tillvaro och att hans parti också genomfört en del reformer som gynnat landsbygdsbefolkningen, och såklart, minskat Bangkoks borgarklass del av kakan.
Icke-korrupta politiker är svåra att finna. Vart du än vänder dig. Vi behöver inte gå så långt för att hitta en regering med t ex en arbetsmarknadsminister som köpt sin examen på Internet. En finansminister som smitit från skatten. Liksom utrikesministern som inte heller han skattar för sin i Sverige boende barnflicka, som dessutom ägt aktier i tvivelaktiga oljeföretag, eller i länder där han som utrikesminister är med och påverkar. Eller migrationsministern som inte betalat sin TV-licens. Korruption finns överallt och även om exemplen här ovan kanske inte faller inom den svenska korruptionslagstiftningen, som internationellt sett är rätt snäv, så är det ju knappast förenligt med god moral och etik.
Ett sätt att förebygga korruption, i lagens mening*, är att betala de folkvalda, regeringen och tjänstemännen inom förvaltningen schyssta löner och garantera dem bra pensioner. Om du vald av väljarna sitter som riksdagsledamot skall du inte behöva oroa dig för hur du skall försörja dig efteråt. Även personer utan miljoner i oljeaktier måste kunna representera folket. Aftonbladet verkar dock inte hålla med om att denna metod är ett bra sätt att förhindra korruption. Dom bedriver nämligen kampanj genom att årligen hänga ut f d riksdagsledamöter som de inte anser jobbar tillräckligt mycket, d v s de som får del av inkomstgarantin ("pensionen") från riksdagen. Varje år blir folk lika upprörda. Såklart. Det är ju därför Aftonbladet skriver som dom gör, för att sälja lösnummer och väcka känslor, som dom populister dom nu är. Men vad vore alternativet?
* Missbruk av förtroendeställning till egen vinning, främst genom tagande av mutor eller givande av mutor, s k bestickning. Internationellt sett brukar man se korruption som missbruk av makt- eller förtroendeställning för personlig förmån eller till förmån för en annan person eller grupp till vilken man har ett lojalitetsförhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar