lördagen den 6:e december 2008

Äktenskaplig kris!

Kära Psykologen,
Hur skall jag hantera det faktum att min man när jag vände ryggen till idag snodde DN och löste klart det av mig påbörjade Lördagskrysset? När jag kommer ut i köket för att lösa klart det, efter att ha fått ett break från krysset, är det i det närmaste löst. (Tillsammans med alla andra kryss i tidningen.) Han motiverarde det hela med att han ju skulle hjälpa till lite. Jag anser att SÅ GÖR MAN INTE! Tacksam för svar.
/Blåst på konfekten i Jönköping

6 kommentarer:

Anders Sparring sa...

app app app, inte skämta om så allvarliga saker.

Anna-Karin sa...

Skämt? Det är, om än skämtsamt inramat, nog så allvarligt. Dels att man blir så frustrerad över att se sitt korsord löst, dels att få för sig att lösa någon annans påbörjade korsord. Men vi somnade som vänner igår, som alltid, ändå. ;)

Mammamumrik sa...

Hm - eftersom jag inte löser korsord vet jag inte om det är totalt fel (korsordet är för olika t.ex.) men en sorts rättvisa vore kanske om han fick gå och köpa SvD med ett jungfruligt korsord (för du han väl se för mycket av lösningen för att ha glädje av en ny DN?). Men för att straffet ska motsvara brottet måste det vara låååångt till kiosken. (Jo detta är ett av de sällsynta fall då vedergällning ÄR rätt)

Anna-Karin sa...

DET hade varit ett bra "straff". :) Som dessutom givit honom ett par sudokos (stavning?) att lösa också.

Kristin sa...

När jag var yngre fick jag inte hjälpa min pappa med korsordet, jag tyckte det var familjens tidning - inte hans egen - det slutade med att jag traskade iväg och köpte en egen tidning. Varje lördag.

Anna-Karin sa...

Hos oss var det allmänt slagsmål om tidningen... Mamma preumererade på Allers och där fanns ju alltid tillräckligt med korsord för alla, d v s henne och mig.