Sitter och funderar över var gränserna går i marknadsföringsinsatser. Min syster himlade med ögonen och tyckte jag var en riktig sucker häromdagen, när hon fick höra att jag var en av dessa som gått på det där med bilvärdering på nätet. Ni har säkert sett annonsen, man knappar in sitt regnummer och får en värdering via SMS. När annonserna började dyka upp missade jag helt det finstilta, kanske för att det var väl dolt. Nämligen att en värdering kostade 400 spänn. Jag gjorde precis som kvinnan i den länkade artikeln här, slängde kuvertet som jag uppfattade som reklam. Företaget hade dock en "fullt nöjd"-garanti och då jag, hör och häpna, inte var nöjd med deras service slapp jag betala den faktura som skickats mig. Men jag misstänker att många resonerar som min syster, att om man går på sådant får man skylla sig själv, skämmas och betala.
Nästa reklam med finstilta regler är det fackförbund där jag tills för några månader sedan jobbade. De är nu ute med en gigantisk reklamkampanj där man lockar med inkomstförsäkring. Glada besked i hårda tider. Skriv in din lön här så talar vi om hur mycket du är garanterad om du blir medlem hos just oss. Min första tanke var att faaan var smart att locka med sådant nu när folk oroar sig för sin ekonomi och sina jobb. Tills någon påminde mig om att till skillnad mot andra försäkringar så gäller inte denna från den dag man tecknar den. Det är alltså inte som den där gamla TV-reklamen med han som ringer från telefonkiosken och försäkrar sin bil sekunderna innan ett träd faller över den. Vad som inte framgår av fackförbundets reklam är att för att få ut ersättning måste du varit med i försäkringen i 18 månader (ett och ett halvt år) när du blir arbetslös och under denna tid arbetat 12 månader, minst 80 timmar per månad (a-kassekravet). Om detta finstilta kan man läsa här. Denna info får man såklart efter att man SMS:at eller mejlat till förbundet att man vill bli medlem. Då gäller det att inte bara skriva under handlingarna utan också att läsa det finstilta så att man förstår att man kan åtnjuta försäkringen först om ett och ett halvt år.
Men om jag, som ju faktiskt jobbat på förbundet i fråga, inte tänker på det när jag ser reklamen, gör då den vanliga mannen eller kvinnan på gatan det? Hur mycket måste man skriva ut i reklamen, hur mycket förväntas vi själva att förstå? Var går gränsen mellan annonsörens ansvar och vårt eget? Blir min uppmärksamhet som konsument skarpare om annonsören är ett obskyrt värderingsföretag på nätet eller ett av landets största fackförbund?
Det glädjer mig dock oerhört att se att fordonsvärderingsföretaget är ett av de mest anmälda i år. Jag är uppenbarligen inte ensam om att vara en sucker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar