00-talet: Saknade människor

Under 00-talet förlorade vi många kära. Bland dem Morbror Evald. Evald Georg Sigvard Karlsson, trädgårdshandlare från Kopparebygd, dog i april 2008, strax efter sin 94-årsdag. Evald var egentligen min pappas morbror men för oss var han Morbror Evald.

Evald var inte ens fem år fyllda när hans pappa Anders dog i Spanskan i januari 1919. Evald och syskonen Dally 8, Kalle 7, Inga 6, Dagmar 3 och Elmer just fyllda 1 fick tillsammans med sin höggravida mamma Ellen, nyss fyllda 30, flytta från bondgården, där farfar Calle varit storbonde, till ett torp med två rum och kök på andra sidan vägen. Två månader senare föddes lillasyster Sonja.

På bilden ovan syns mamma Ellen med Dagmar, Sonja, Elmer och Evald, längst till höger. Storasyster Dally (min farmor) hade vid det laget flyttat hemifrån för att tjäna piga hos släktingar i en helt annan del av landet.

Evald utbildade sig på Alnarps lantbruksskola och blev trädgårdshandlare. Han tog över familjetorpet och anlade drivbänkar och landen där han odlade blommor och ädelgran. Året runt stod han på torget i Älmhult och sålde blommor eller kransar. Det var en syn. Mitt på torget Evald med sin vita Volvo Kombi, flankerad av två stora lastbilar från större handlare. Bilden nedan är ett collage. Mannen i brun jacka är min far som även i vuxen ålder gärna hjälpte sin morbror med blomsterförsäljningen.

Min far och mina farbröder trivdes nere hos Evald i Småland. Deras mor hade träffat en man från Värmland på ett vägarbete där hon jobbade som kokerska och flyttat upp till Björneborg där han fått jobb på järnverket. Så ofta de kunde tog dom cyklarna på tåget ner till modern och Evald. De sista milen cyklade dom med ungarna på stången och styret. Kallvinden i huset, där de unga kusinerna brukade sova när de kom på besök döptes om till Hotell Myggan.

Senare var det vi tremänningar som fick äran att hälsa på hos Morbror Evald. Jag minns honom som en vetgirig, frågvis farbror med väldigt mycket bus på gång. Kvällstid kunde han smyga runt huset där nere i Smålandsskogarna och härma en råbock, och skrämma slag på mig.

Ända till slutet ställde han sina kluriga frågor. Min syster tog med sin sambo till ålderdomshemmet i Göteryd där Evald bodde när kroppen inte längre orkade. Evald satt där vid fönstret med utsikt över kyrkogården och sa att där skulle han snart ligga. Kroppen var sliten men intellektet intakt. Han hann till och med med att förhöra svågern om hans arbete och inkomstförhållanden.

- Jaha, sa Evald uppfordrande på sin släpiga småländska, vad tjääänarrr du på det då?

Några månader senare var han död och Hotell Myggan för evigt stängt.

Grimsta nyårsafton II

Förra året tog vi en nyårspromenad på Grimstafältet. Det var kallt och frostigt, men ingen snö. Idag gjorde vi om utflykten men tog oss inte ner till Mälaren då kylan jagade hem oss, trots att vi var väl klädda. Lite bilder av det vackra Västerort hann vi med dock.

oo-talet: Drevjournalistikens årtionde

Dreven var många under 00-talet med tydlig dramaturgi. Voiceovers, inklippta bilder och tendentiösa reportage som skapade mediedrev, folkstormar och som etablerade bilder av människor och organisationer som ibland stod ganska långt från verkligheten. Årtiondets mest vinklade reportage var Dokument Inifråns och journalisten Evin Rubars radionämndsfällda ’dokumentär’ Könskriget våren 2005. På bloggen har jag skrivit en hel del om detta ämne och hur 'avslöjandena' kom till.

Jag kommer inte upprepa det redan skrivna, detta inlägg blir ändå dubbelt så långt som tänkt. Istället tänker jag inom detta ämne lyfta ett samband jag tyckt mig se i Evin Rubars journalistik under 00-talet. Till skillnad mot kollegorna i Uppdrag Granskning som ofta skildrat rättsröta inom stat, kommun och landsting, tjänstemän och politiskt tillsatta, granskade Rubar civilsamhället, med ideellt arbetande människor som på sin fritid engagerar sig i föreningslivet. Minst tre av Rubars dokumentärer var skildringar av ideella organisationer och stiftelser drivna av medlemmar för särskilda syften. Kvinnojourer, muslimska friskolor och muslimska intresseföreningar.

Man kan fråga sig om skildrandet av feministers och muslimers organisering syftade till att påvisa ett samband mellan människor som tillhör dessa grupper. Att det faktum att vissa feminister säger sig ha svårt för män eller att muslimska män säger sig vilja bestämma över sina fruar inte är enskilda företeelser utan i själva verket grundat i en ideologi/religion. Evin Rubar verkade dra sådana paralleller mellan ideologi och ideellt arbete. Eller så var hennes budskap så tendentiöst paketerat att tittarna själva lämnades att dra sådana slutsatser. Som att ROKS inte styrs av medlemsjourernas intresse att stoppa och lindra våld mot kvinnor utan i själva verket av ett ideologiskt grundat hat mot män.* Som att muslimska organisationer styrs av ideologiskt färgad politisk islamism med syftet att ta makten i samhället.

Om man ser bortom de mycket verkliga och konkreta problem som Rubars TV-dokumentärer skapat även för jämställdhetssträvande feminister och sekulära muslimer i Sverige, så är det intressant att hon om och om igen väljer att granska just civilsamhället. (Medvetet eller ej skall jag låta vara osagt.) Hos borgerligheten brukar civilsamhället ses som något bra, något gott i ett samhälle där man gärna lyfter fram enskilda ideellt engagerade framför statens inblandning. Så länge det inte rör sig om socialistiska, feministiska eller icke-kristna föreningar. Här verkar de få hjälp av SVT:s Dokument inifrån. De organsiationer som granskats är de som förknippats med en 'felaktig' ideologisk uppfattning. Eller är det statsstödet som kritisteras? Är det månne så att de ideella föreningarna skall finnas som en del av civilsamhället bara om de klarar sig på bidrag från välvilliga medborgare, d v s om det finns tillräckligt många och tillräckligt rika som sympatiserar med dem. Så länge pengarna kommer från det svenska näringslivet, inte från en rik oljeshejk.

Därför kan man kanske under 2010-talet förvänta sig fortsatt icke-granskning av Stadsmissionen, Fredrika Bremerförbundet och Svenskt Näringsliv. Och fortsatt bashande av feminsitiska och muslimska organisationer. Kommer vi kanske under 2010-talet få se en dokumentär om det 'rasistiska facket' (som vill värna svenska lönenivåer och arbetsmiljöavtal) som bygger sin verksamhet på ideologisk indoktrinering (facklig grundkurs) av förtroendevalda. Där man med wallraffande metoder filmar förtroendevalda på kurs på Runö, Rönneberga och Djurö för att bevisa hur fackets apostlar (ombudsmän) sprider sin aggressiva ideologi om att kriga (strejka) mot arbetsgivarna? Där ombudsmännen filmas i mörka källare medan före detta medlemmar som lämnat facket filmas ute i solljuset. Där en ombudsman som inte säger exakt det man vill höra tystas med en voiceover från reportern där hon säger det hon vill att vi skall tro att ombudsmannen säger.

Hoppas jag har fel.

Samtidigt som jag skrivit på detta blogginlägg bloggar Niklas Hellgren också om civilsamhället. Läs gärna hans inlägg och kommentarerna därefter.

* SVT 'påvisade' till exempel detta i Könskriget genom att klippa så att en affisch bakom två unga kvinnor som intervjuades såg ut att förespråka "KRIG!" när det på affischen i stället stod "KVINNOR MOT KRIG!"

00-talet: Bonushumor

Eddie Izzards senaste show, Stripped, har nu nått Youtube. Här ett lysande inslag:

Pensionär dömd för att ha örfilat upp tolvåring

Så dömde då Jönköpings tingsrätt den äldre man som ansett det berättigat att slå en tolvåring för att den senare kallat honom för "gubbjävel", för misshandel. Gubben själv ansåg att rätten borde ha tagit hänsyn till att han slog barnet för att barnet varit oförskämt. Rätten svarar med att i domen konstatera:

"Att ett barn visar bristande respekt inför en vuxen kan aldrig av den vuxne åberopas som någon typ av förmildrande omständighet när det gäller att använda
våld mot barnet."

När rättegången ägde rum bussade en pensionärsförening i Småland sina medlemmar till tingsrätten i Jönköping. Det serverades korv utanför tingsrätten och gubbjävlar och kärringjävlar från hela Småland applåderade den åtalade för hans misshandelsbrott. Vad annat kan man göra än misshandla barn, om dom inte lyder?

Det är skönt att tingsrätten har lite mer vett än Smålands pensionistpöbel.

00-talet: Humorister vi skrattade åt

Under de tio senaste åren har många nya humorserier sett dagens ljus i Sverige. Killinggänget har fått maka på sig och ge mark åt andra. Till exempel fantastiska Mia Skäringer och Klara Zimmergren som roade oss med Roll On i P3 på lördagarna. Där fick vi bland annat lära känna Tabita från Skrantahöjden i Karlskoga och Linnea-Margaretas farmor Viveka Anderbratt, svärmodern från helvetet. Senare fick vi dessutom träffa dessa figurer i TV.

Andra som förgyllde tillvaron var musikkännaren Itzak Schenström och TV-reportern Morgan Pålsson (Johan Wester och Anders Jansson i Hipp Hipp). Vi minns till exempel när den gode Itzak lyckades spåra Mozarts grav till en österrikisk motorväg. Eller när Morgan Pålsson hade en olycka i ”södra Thailand” efter att ha käkat kyckling, rare.

Men den störste av dem alla kommer från Storbritannien och har ensam lyckats ta över efter Monty Python, med en humor som sällan bajsar på någon annan, sällan förklenar och förlöjligar. Jag talar om Eddie Izzard som fortsatt sin strålande karriär på 00-talet. Iklädd kvinnokläder har han tagit publiken med storm och storleken på arenorna bara ökar. Senast fyllde han såväl Hovet som Scandinavium med kikskrattande svenskar. Och till Gud har Izzard ett lika komplicerat förhållande som Monty Pythons Brian. Liksom till historien. Hur kunde egentligen Romerska riket bli så stort när dom använde ett språk där det måste tagit evigheter att ge order innan grammatiken blev den rätta.

In i 10-talet kommer vi följas av Izzard. Här på semester i Frankrike:

00-talet: Katastrofer vi minns

Det var först när jag passerade Småland med flyg något år senare, som jag förstod omfattningen av stormen Gudruns kraft. Detta trots att en av mina nära vänner mist en stor del av sin vuxna skog, skogen hans far ägnat en livstid åt att vårda för kommande generationer. Jag hade så klart läst om förödelsen i tidningarna, läst och hört om människor som tappat livsgnistan efter att ha fått se sin barndoms skog jämnad med marken. Men det var först nu jag såg det på riktigt, från luften, där vi flög rakt över vännens

ägor.

På Byholma flygfält i Småland samlades timret i över tio meter höga och flera kilometer långa rader. (Bilden ovan.) Där skulle senare turister samlas för att få en uppfattning om vad som hänt den där vinterveckan då alla hade sitt fokus i Thailand och inte riktigt kunde ta in vad som hände i Småland. Om man inte befann sig mitt uppe i det, förstås. Vi andra översköljdes med bilder på saknade barn och vuxna.

Jag är själv skogsägare men orkanen nådde aldrig riktigt upp till Vänern och antalet välta träd i vår skog var lätträknade. Det blev aldrig riktigt verkligt förrän den där dagen i SAS-planet på väg mot Växjö och i taxin på väg från flygplatsen där skogen var illa åtgången. Men den där natten, då stormen nådde orkanstyrka uppmanades folk att stanna inne. Natten mot den 9 januari 2005 var 341 000 hushåll utan ström. Man bedömer att tre årsavverkningar av skog fälldes i Götaland under stormen.

Men i allt elände kan man hitta små strimmor av sol. Medan skogen växer upp igen har nya miljöer skapats. Förra våren besökte vi farmors barndomshem i Kopparebygd mitt i Göingebygden. (Pappas) Morbror Evald hade dött, 94 år gammal, och lämnat huset till oss släktingar att slåss om. När vi stod där ute på tunet pekade någon av pappas kusiner på bergåsen i väster bakom vilken solen höll på att gå ner. Den som tidigare varit klädd med tjocka granar som stängt ute solljuset.

- Det där gjorde Gudrun, nu har vi sol här nere.

00-talet: Restaurangbesök att minnas

Under årtiondet har jag upplevt tre restaurangbesök som sticker ut bland hundratals andra.

Al Gallo, Tuscanía, julen 2001
Lokanda, Dubrovniks hamn, april 2008
Indian Rasoi, East Finchley, London, november 2008

Då jag redan bloggat om de två senare går det utmärkt att bilda sig en uppfattning om dem genom att klicka sig vidare via länkarna här ovan.

00-talet handlade mycket om Italien för mig. När jag tänker efter hann jag med två besök 2001, bilsemester somrarna 2002 och 2003, förlovning i Rom våren 2006 och ännu en bilsemester sommaren 2007.

På alla dessa resor har det blivit ett del fantastiska måltider. Men Al Gallo på Via del Gallo 22 i Tuscanía slår dem alla. Där intog vi middag en mellandag 2001, Peter, Therese, Emma, Leo, Thomas och jag. Jag har fortfarande kvar notan, som slutade på 711 000 Lire, vilket väl torde varit ungefär 3 500 kr, och ett foto på oss alla kring bordet med den rutiga duken. Och jag minns smaken av den lokala olivoljan som om det var igår. Det var också en av de sista middagarna vi betalde med Lire eftersom vi några dagar senare var med när italienarna gick över till Euron. (Nyårsafton i Rom går inte heller av för hackor där vi hamnade på efterfest med en rysk cirkus och en f d korgosse, åtminstone inbillade vi oss att han var det, från Vatikanen som blev förälskad i en av männen i sällskapet.)

Självklart bidrog sällskapet till upplevelsen på Al Gallo och jag kommer aldrig glömma den bilfärd nerför en trappa som vi på vägen hem fick uppleva med Therese vid ratten. Att jag inte i det ögonblicket vätte i byxorna av skratt är och förblir ett mysterium.

Några månader senare kom jag tillbaka till Italien och fann att priserna ökat med åtminstone 25 procent. Allt som tidigare kostat kring 75 cent eller 7,5 Euro hade nu rundats av uppåt. En pizza kostade plötsligt 10 Euro och en kopp kaffe fick man betala 1 Euro för. Men varken det eller den vansinnige premiärministern hindrar oss från att resa till Italien igen. Och igen. Al Gallo sparar jag dock i minnet, det kan inte bli bättre än det var där och då.

00-talet

00-talet. Ett konstigt ord. Ett konstigt årtionde, fyllt av motsägelser. Ett årtionde som präglats av stor lycka och många fantastiska stunder men samtidigt av djupaste sorg och stora katastrofer.

00-talet hade knappt hunnit börja, jag hade knappt hunnit återvända från mitt mastersår i Skottland, innan vår fine far blev sjuk och dog från oss med bara ett par veckors varsel. Ibland kan jag tänka att han, fackföreningsmannen, på det sättet slapp se annat elände ske runt om oss. Såsom Högeralliansens maktövertag och snabba nedmontering av fungerande arbetsmarknadsinstitutioner som Arbetslivsinstitutet, a-kassan och Arbetsmiljöverket. (Som allt skedde i ’Arbetslinjens’ namn, ironiskt nog.) Samtidigt grämer det mig att han aldrig fick vara med om den stora lyckan som kom in i mitt liv ett par år senare, julen 2004. Då när jag mötte kärleken utanför Hälls konditori i Örebro. Jag tror nämligen att Pappa och lille mannen skulle trivts alldeles ypperligt tillsammans. När hundratusentals människor drabbades av tsunamin drabbades jag av kärleken. Som sagt, oo-talet var motsägelsernas decennium.

Inför nyåret och det nya 10-talet kommer jag att försöka göra nedslag i 00-talet. Jag har intentionen att inte bli alltför långrandig och skall försöka begränsa nedslagen till högst 2 000 tecken. Det hela kommer ske i välbekant stil genom att jag presenterar olika händelser, skeenden eller företeelser. Varje inlägg kommer dessutom att avslutas med någon slags spaning inför 2010-talet.

Då detta är en blogg ger det dessutom utrymme för flexibilitet. Om någon av läsarna av denna blogg känner att jag missat något ämne, eller själva vill lyfta något så skicka en kommentar via kommentarsforumet eller på mejl så blir krönikan över oo-talet kanske dessutom lite mer dynamisk.

Annandag

Först besökte vi farbrodern på landet. Där hann snösvängen allafall komma innan vi for igen. (Det här är 90-väg i vanliga fall.)

Sen familjebesök i Örebro. Som expanderat sin bebyggelse.

Talltita

En ensam men högljudd talltita höll ställningen mot blåmesar, talgoxar och domherrar.

Insnöat sommarparadis

Sex steg, sen insåg vi vår begränsning och gav upp. Stövlarna står ju inne i huset...

Mums!

Flô på datorn för nu blile rêkti mat!

Varning till köpglada litauer

Om du är från Litauen och jobbar i Norge. Tänkt dig för innan du i din Litauen-reggade bil kör mot hemlandet för julfirande. Åtminstone om du avsett att handla med dig presenter och mat hem till släkten, och reser tillsammans med dina kompisar och landsmän i flera bilar. Eller ta en annan väg än E18 genom Karlstad. Men man kan i allafall glädjas åt att kommentatorerna på Värmlands Folkblads sajt är något bättre navlade än de man är van vid från huvudstadspressen.

Ja, man minns plöysligt sin barndoms resor till Norge där det inhandlades socker, margarin och mjöl och en stinkande gammelost till farfar. Sex vuxna, ett barn, två bilar laddade med gods. Men vi blev aldrig stoppade. Undrar varför.

Tuves och Luvas jul - vykort från långt borta

När landladyn var ett litet uttråkat ensambarn utan så många vänner och med alldeles för lite att göra uppfann hennes påhittiga, snälla mor låtsaskompisen Mittemellan. Med jämna mellanrum damp det ner ett brev i brevlådan från Mittemellan. Breven var skrivna på maskin på det finaste brevpapper den lilla flickan kunde tänka sig, med ett hästhuvud i ett fönster på det gröna kuvertet. Flickan förstod inte att det var hennes mor som skrev breven på jobbet som telefonist, utan ägnade stor kraft åt att försöka fundera ut vem Mittemellan kunde vara. Mittemellan hade ju dessutom så många liknande intressen som flickan själv. (Modern var ju just mittemellan fadern och flickan vid denna tid.) Denna Mittemellan skickade sina brev med brevduvan Flaxton, en pålitlig fågel som levererade och hämtade posten med osviklig precision när flickan inte märkte det.

Senare försvann såväl Mittemellan som Flaxton och flickan fick en lillasyster och växte så småningom upp och skaffade riktiga brevvänner.

Idag, över trettio år senare, upptäckte Landladyn och hennes lille man att Flaxton varit hos dem under natten. Trots att ingen post delas ut på juldagen låg ett vykort på hallmattan och på balkongräcket fanns omissigenkännelig duvspillning. På vykortet kunde man läsa:

Kära Landladyn och Lille Mannen,

Det var tråkigt att våra vägar skulle skiljas på detta sätt. Trots att vi uppenbarligen har olika syn på tomtars rättigheter så har vi haft roligt i ert sällskap och är glada att ni tog med oss på era resor runt om i Sverige.

Vi har nu rest till Tomtien Beach i Thomtland där vi tänker stanna ett tag och vila upp oss. Senare reser vi förmodligen vidare mot nya mål. Kanske till Gnombodja eller Julos, kanske inte. Vi har dock upptäckt att det finns mycket att göra för alla buddhor i dessa länder. De verkar ha olidligt tråkigt där dom sitter med benen i kors hela dagarna och låter folk hänga över dem allmosor. Vi planerar att starta en fackförening!

Vi önskar er en god fortsättning och hoppas att ert nyårslöfte inför 2010 blir att bli bättre människor som inte glufsar i er skumtomtar och grisar.

Bästa hälsningar från värmen!

Tuve och Luva

Och där lämnar vi Tuve och Luva för den här gången. Kanske möter vi dem igen någon dag, där förtryckta varelser behöver en hjälpande hand.

Tuves och Luvas jul - those darned elusive foamy gnomes!

På julaftons morgon stod det stora slaget för korthetens folk och fä. PATALAP led ett förödmjukande nederlag och regeringen har tvingats ta itu med Ambjörn Svinhufvuds inte alls så korta Korthetens Manifest.

Våra vänner Tuve och Luva deltog under natten i strider runt huvudstaden och lyckades frita ytterligare vänner bland tomtar och grisar av olika former. Det har nu uppstått en stor brist på skumtomtar, jultomtar och julgrisar och detta har tvingat upp priserna inom såväl handeln med skinka och Juleskum som i tjänstesektorn. Tomtarnas fackförening, TOF, lyckades med framgång förhandla upp löner och villkor för sina medlemmar. De kommande tre årens lönerevision ligger på sammanlagt femton procent och under morgonen kunde man se arbetsgivarnas förhandlingsdelegation smita iväg längs Birger Jarlsgatan i Stockholm, på väg mot ett julfirande som i år innebär tofuskinka och en mycket dyrare jultomte. Deras VD Johan A Rogant har hittills vägrat uttala sig inför pressen. Tomtefackets ordförande Cordelia Fahltomt höll dock på morgonen en presskonferens där hon berättade om fackets framgångsrika förhandlingar för den församlade pressen från radio, TV och bloggar.

Nu på eftermiddagen rapporterades att våra skumtomtevänner setts borda Arlanda Express på väg norrut. Det verkade som att de två valt att dra sig undan efter den senaste tidens stridigheter. Gnomeline skickade därför ut sina främsta reportrar för att förhoppningsvis få en intervju med Tuve och Luva innan de hann lämna landet. Dessvärre hann de inte fram i tid utan fick se en Boeing 747 från Gnome Airline lyfta ute på plattan.

I ett av fönstren tyckte sig fotografen skymta en rosa luva och en vinkande hand.

Tuves och Luvas jul - den stora fritagningen

Från hela landet kommer idag rapporter om strider mellan den paramilitära anti-terroriststyrkan PATALAP och GGTF (the Garden Gnome Special Task Force).

De småväxtas egen kanal, Gnomeline, har skaffat en ny studio från vilken man sänder kontinuerliga inslag om hur aktionsgrupper slår till mot varuhus, fabriker och grisfarmare i fritagningsaktioner av tomtar och grisar. Gammelmedia har hängt på. När läsarna av Svenska Dagbladet slog sig ner vid frukostbordet med sina skinkmackor med Västervikssenap kunde dom därför läsa om griskultingar som kastreras utan bedövning, enbart för att skinkan skall smaka så gott som möjligt.

Det har också rapporterats att GGTF gått samman med andra grupper av små- och vildväxta i the Joint Gnome, Dwarf, Pigs and Wild Boar Forces (JGDPWBF).

Till bloggen har vi fått in exklusiva uppgifter om Tuves och Luvas förhavanden. Skumtomtarna har under natten deltagit i ett antal aktioner i västra Stockholm där tusentals skumtomtar, prydnadstomtar och ett stort antal marsipangrisar släppts ut i frihet. När personalen på Pallas Konditori i Vällingby kom till jobbet på onsdagsmorgonen var diskarna där alla marsipangrisar stått helt tömda. I snön utanför kunde man se spår av små, små fötter som ledde ner mot tunnelbanan. Tidigt i morse tog en fotograf på väg hem från en glöggbjudning vid Brommaplan denna bild på ett tunnelbanetåg på väg från Vällingby till T-Centralen.

På bilden syns Tuve och Luva tillsammans med andra skumtomtar, ett par porslinstomtar och några marsipangrisar. Notera att tomten bakom Tuve och Luva även har fritagit en griskulting och räddat den från säker kastration och död.

Från TOF, tomtarnas fackförening, rapporteras att man varslat om strejk inför julafton. Tusentals jultomtar kan komma att gå ut i strejk imorgon i protest mot undermålig arbetsmiljö och i sympati med andra tomtars villkor inför julen. TOF:s ordförande Cordelia Fahltomt sa i en intervju till Dagens Eko nu på morgonen:

"Vi måste markera mot de slavliknande arbets- och levnadsförhållanden som tomtar, grisar och andra små- och vildväxta får utstå vid den här tiden på året. Det jäser i medlemsleden och vi har våra medlemmars stöd för konflikt."

Från en källare på Blasieholmen höll tomtarnas arbetsgivare presskonferens tillsammans med grisuppfödarbranschens representanter nu på förmiddagen. Där lät man meddela att man inte oroade sig för hotet om strejk på julafton. Arbetsgivareföreningens VD Johan A Rogant sa till Ekot att

"Tomtefacket pratar som vanligt i nattmössan. Alla tänkande människor förstår behovet av tomtar och grisar inför jul. Om fröken Fahltomt tar ut sina medlemmar i strejk kommer allmänhetens stöd att vara lika med noll. Det kommer vara rena självmordet för facket, dom företräder bara ett särintresse här."

På frågan om arbetsgivarna tänkte tillmötesgå några av fackets krav på bättre arbetsmiljö, rimligare arbetstider och humanare villkor för tomtar och grisar svarade Rogant

"Facket försöker utmåla jobbet som tomte eller gris som ett andra klassens arbete. I själva verket ser dom ner på sina egna medlemmar och det arbete dessa utför. Vi anser att det är ett hedersuppdrag att jobba som tomte eller julskinka till jul."

Någon ljusning i konflikten verkar inte synas. Om inte parterna kommer överens kan vi därför i morgon stå utan såväl julskinka, skumtomtar som jultomte. Intensiva nattmanglingar är att vänta under natten mot julafton.

Sixten

Det här är Sixten. Han vet att han inte får vara på köksbordet. Men om man är väldigt söt och väldigt lekfull så har personalen svårt att köra bort en. ;)

På slottet är tomten bara far till vissa av barnen

Man kan undra om det är familjerna Westling och Bergström som tycker att det är skönast att slippa umgås med sina blivande inlaws eller om det är familjen på slottet som inte tycker sig ha plats för de andra. Men är det inte lite skumt att man inte firat jul tillsammans med sin kille en enda gång på nio år? Brukar man inte när man är såpass stadgade fira tillsammans och möjligen dela upp julen mellan respektive föräldrar? Men inte familjen Bernadotte.

Vad skulle hända om Madeleine och Victoria sa att nä, i år firar vi i Djursholm och Ockelbo och kommer och hälsar på er på annandagen?

Tuves och Luvas jul - tomtarna har rymt!

När landladyn och hennes lille man kom hem från Yuteborgh (som det egentligen borde stavas enligt Eddie Izzard) fann dom att någon varit inne i deras lägenhet. På spiselhyllan låg locket vid sidan av den porslinsburk som står där. I burken hade den slemma landladyn hållt skumtomtar fångna! Nu hade dock någon släppt ut alla tomtarna. Burken var tom!

Där stod dom och kliade sig i håret, eller ja, landladyn gjorde det i allafall. Hur hade det här gått till? Hade grannen brutit sig in och ätit upp skumtomtarna?

Månne hade landladyn blivit än mer förvånad om hon sett ovanstående foto som togs vid fritagningsaktionen. I själva verket är det så klart Tuve och Luva som tagit sig in tillsammans med en aktionsgrupp för att äntligen få upp locket på burken. Över hela landet rapporteras att tomtar fritagits. På Coop Forum i Vinsta skall en hel grupp porslinstomtar ha rest sig som en kvinna och framför förvånade julshoppare marscherat ut genom kassorna sjungande en kampsång:

- Hej hå, hej hå, vi från vår gruva gå!

Det rapporteras också att en av de män som i helgen stal skylten från Auschwitz i själva verket tillhör PATALAP - Police Anti-Terrorist Specialist Animal Liberator Activist Protection Squad. Denna paramilitära styrka har i hemlighet anlitats av regeringen och affärsmännen för att hindra fritagningar av grisar och tomtar inför julen. Tanken var att använda den i ett av de arbetsläger man håller på att upprätta för tomtar runt om i landet, bara att man här skulle vända på orden till Macht frei Arbeit för att markera att det är låglönesektorn det rör sig om. Tomtarnas Fackförbund (TOF) har i ett uttalande krävt att arbetsmarknadsministern förklarar sig och berättar om det är meningen att slavarbete skall införas i landet.

Tomtar och grisar har fått nog. De har rest sig som en och slår nu tillbaka på alla fronter. Tyvärr har PATALAP slagit till mot Gnomelines studio i helgen och tvingat ut journalisterna på stan. Vi är dock trygga i vår förvissning om att kunna få kontakt med en reporter för en mer initierad rapport imorgon. Klart är dock att vi kan räkna med aktioner och demonstrationer runt om i landet.

News flash

Fem män har gripits för inblandning i stölden av Auschwitz-skylten 'Arbeit macht frei'. Det dementeras dock kraftfullt att en av männen skulle vara arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin. Hans förbrytelser sträcker sig såvitt känt endast till förfalskning av studieresultat och brott mot riksdagsetiketten.

Tuves och Luvas jul - träningscamp

Tuve och Luva har försvunnit! Under natten som gick lämnade dom landladyn och hennes lille man för att ge sig ut i vinterkylan. Rykten i tomtecommunityt säger att de gett sig av till en av Garden Gnome Special Task Force's (GGTF) träningsläger. De är tydligen inte ensamma. Tomtar och grisar verkar ha gjort gemensam sak och ligger nu i hårdträning inför det slag som alla fruktar kommer att stå inför julhelgen.

Dessvärre har vi inte kunnat komma över något bildmaterial från en sådan träningscamp men ovan syns ett foto från när Gnome Combat Group räddade en hel grisfamilj bestående av Emily Fransescoli och hennes fyra kultingar.

Landladyn saknar sina små vänner och förstår inte var dom kan ha tagit vägen, men är samtidigt helt övertygad om att dom är kapabla att ta hand om sig själva. Själv får hon i helgen trösta sig med Eddie Izzards sällskap.

Tuves och Luvas jul - skumtomtarna söker kontakt med en skum typ

Tuve och Luva bestämde sig för att försöka få kontakt med Trädgårdstomteguiden (till höger). Dom började därför med att kontakta Gnomeline för att se om redaktionen kunde hjälpa dem. Där fick dom prata med självaste Gnoma Interrogata som kunde berätta att Trädgårdstomteguiden och hans fru, den rabiata feministtomtan, befunnit sig på K2 och den senaste tiden deltagit i programmet per länk från berget i fråga. Men dom väntades åter i samband med att fritagningsaktionerna av tillfångatagna grisar ökade inför julen. Just nu befann sig Trädgårdsomteguiden och chefsstrategen för The Pig Combat Group på en training camp för grisar där man höll på att utveckla en särskild sorts stridsgrisar.

Luve och Tuva var starkt besjälade av tanken på att frita så många skumtomtar som möjligt och tänkte att de kanske kunde hämta moraliskt, för att inte tala om praktiskt, stöd från the Garden Gnome Special Task Force (GGTF) och deras olika aktionsgrupper.

Några skulle kanske säga att en sådan fritagning kommer ske "when pigs can fly". Det är dags nu.

Tuves och Luvas jul - Tomtarna ser på nyheterna och smider en plan

Från privatdetektiven Ture Anna Tomton i Stockholm hade inte inkommit annat bevismaterial än bilden på den tomma skumtomtepåsen. Ture Anna hade skickat ett SMS och sagt sig plötsligt varit tvungen att åka och hälsa på sina vänner Transtomtarna i Barcelona över jul och nyår. Någon inbrytning i burken på spiselhyllan hade Ture Anna uppenbarligen inte hunnit med.

Något nedslagna satt nu Tuve och Luva i soffan och zappade mellan kanalerna på TV:n. Plötsligt sprakade det till och de fick in en kanal de tidigare inte sett. Det var den nystartade Gnomeline. Ett samarbete mellan Smallish People's Network och Kortväxta Journalisters Fackförbund. Programledare var den berömda Gnoma Interrogata. I just det här programmet intervjuade hon professorn och den artificielle dvärgen Ambjörn Svinhufvud. Den något koleriske Svinhufvud fick svara på frågor kring sitt Korthetens Manifest som han presenterat i programmet dagen innan. Men det var inte främst detta som ådrog sig skumtomtarnas uppmärksamhet utan den lilla nyhetsnotis som avslutade programmet:

"Idag har inte mindre än 54 grisar befriats i en militär operation ledd av Trädgårdstomteguiden. Detta är den mest framgångsrika operationen sedan grisbefrielsekampanjen inleddes för två veckor sedan. Samtal har förts om att upphöja Trädgårdstomteguiden till Chefsstrateg över de Förenade Tomtestyrkorna."

De förenade tomtestyrkorna? Nu förstod Tuve och Luva vad dom måste göra. Dom måste få kontakt med Trädgårdstomteguiden!

Dagens underligaste

Per Gudmundsson trasslar till det i Svenskan idag:

"Det är lite ironiskt. [Att en israelisk kampanjmakare vill störta regeringen Reinfeldt.] I decennier har en antisemitiskt färgad extremvänster gapat om en Israellobby som påstås styra världens politiska skeenden. När någon slutligen dyker upp som påstår sig företräda en sådan visar det sig att han vill störta den borgerliga regeringen. Det torde leda till svåra inre konflikter på mer än ett håll."

Varför gå omvägen kring Gudmundssons meningsmotståndare, den israelkritiska svenska vänstern? (Som Svenska Dagbladet alltid försöker utmåla som antisemiter eftersom Svenskans ledarskribenter inte gör skillnad på staten Israel och det judiska folket.) Orsaken till att den svenska regeringen inte gillas av den högerextrema, krigshetsande och rasistiska regeringen i Israel är helt enkelt för att dom anses stå för långt till vänster och inte är fullt lika extrema vare sig i praktiken eller retoriken.

Huruvida det är "ironiskt" att det de facto finns politiker som står till höger om våra egna Moderater vet jag inte. För mig ter det sig ganska oironiskt. Ironiskt är det kanske dock att Svenskans ledarsida verkar förvänta sig att vår högerregering har samma intressen som Israels dito.

Att sjunga Grinolles visa

Ikväll kunde vi se i Rapport hur svenskarna avtackats i Bryssel efter ordförandeskapet. Det var de sedvanliga tacktalen och berömmanden för väl utfört värv. Fredrik Reinfeldt såg ut att spricka av stolthet och äntrade talarstolen och öppnade munnen...

Och det var där han avslöjade att någon världspolitiker det är han nog inte. För vad säger karln? Jo, att hemma i Sverige är han missförstådd av "sin opposition" som bara kritiserar honom för att han inte är tillräckligt drivande. Men här hos sina vänner i Bryssel är han förstådd och uppskattad för sitt viktiga arbete.

Ytterligare kommentarer är nog överflödiga. Men är inte statsministern en stor grinolle?

Tuves och Luvas jul - och nu blir det föreläsning

Om gårdagens avbrott i julkalendern berodde på att landladyn ockuperat datorn från morgon till kväll med mindre viktiga saker eller om det blev en härdsmälta i ledningarna under Aktuellt är svårt att säga. Klart är att nämnda program bjudit in två personer till debatt om man befäster stereotypa könsroller i valet av julklappar till barnen. Till denna debatt hade man bjudit in en kvinna som skrivit en bok i ämnet samt kvoterat in en man som är expert på teknisk fysik och IT-frågor och utöver detta är självutnämd expert på genusfrågor, eller genushysteri som han kallar det.

Denne man får av någon anledning oerhört mycket mediautrymme i jämställdhetsfrågor, nu i ett av Svt:s viktigare nyhetsprogram, med tanke på att han inte har någon som helst formell kompetens på området. Dessutom har han ofta fel och är, minst sagt, motsägelsefull i sitt allmänna tyckande. Men vederhäftighet är ju inte ett kriterium för Aktuellt när dom bjuder in personer till debatt, särskilt inte i detta lullull-ämne. Nästa gång de skall diskutera teknisk fysik kanske Tuve och Luva kan få komma och tycka?

Låt oss göra en historisk återblick, med två nedslag för 100 och 50 år sedan. (Här bänkar sig Tuve och Luva i soffan för att få höra mer om människornas seder och bruk.)

För sisådär en hundra år sedan tog kvinnor i Storbritannien, Sverige och en del andra europeiska länder strid för kvinnlig rösträtt. Till sin hjälp hade dom också några män. Men inte alla. Även då fanns män som ansåg att det där med jämställdhet mellan könen var trams, som utmålade kvinnorna som galna, manshaftiga feminister med skäggväxt. Dock gick inte rörelsen att stoppa, självklart skulle även kvinnor få rösta i fria val. I vissa länder fick dom dock vänta så länge som till 1921.

För ungefär femtio år sedan framträdde en kvinna i en liberal tidskrift. Hon hette Eva Moberg och var dotter till den store författaren och republikanen Wilhelm Moberg. Eva Moberg var den första att offentligt börja använda sig av jämställdhetsbegreppet och att även involvera männen i detta begrepp. Den politik som sedan kom att utformas för främjande av jämställdhet bygger mycket på Eva Mobergs idéer. Dessa har gällt sedan slutet på 1960-talet och gäller än och kan, ungefär, sammanfattas så här:

- Kvinnors rätt till ekonomisk självständighet genom jobb och karriär

- Mäns rätt till barnen och att delta aktivt i familjelivet

- Bådas lika rätt till politisk makt och inflytande

Feminister och jämställdhetskämpar har sedan femtio år tillbaka varit förhållandevis fokuserade på dessa mål. Vissa mer liberala feminister har framhållit krossandet av stereotypa könsroller som det viktigaste medlet. Andra mer socialistiska feminister har ansett att klassamhället är roten till det onda och att utplånandet av detta även leder till jämställdhet.

- Men, undrar Tuve här, hur driver dom frågan om männens rätt till barnen då?

Jo, det gör dom bland annat genom att peka på att män tar ett väldigt litet ansvar för sina barn när dom är små, jämfört med kvinnor. T ex tas föräldraledigheten ut av kvinnor till 79 procent. Över tjugo procent av papporna tar inte ut en enda ledig föräldradag för att vara med sina barn. Detta glapp minskar varje år men det kommer ta ytterligare femtio år minst innan uttaget blir jämt fördelat mellan mammor och pappor. Sådant leder bland annat till att kvinnor ses som mer lämpade att ta hand om barnen vid vårdnadstvister, eftersom dom kan visa att det är dom som rent praktiskt tagit hand om barnen. Det ligger alltså i männens intresse att dela föräldraledigheten mer lika.

- Ja, men den här IT-snubben på Aktuellt, vad vill han då?

Ja, det är nog dessvärre så att han bara ser till männens rättigheter att få allt oavsett vilka val dom gjort innan. Det är någon slags äganderätt till barnen han driver. Han anser inte att föräldraförsäkringen skall delas lika. Han anser inte att det är ett problem att män och kvinnor fostras olika med till exempel dockor till flickor och helikoptrar till pojkar. Det är tvärtom biologiskt naturligt att pojkar och flickor har olika intressen. Han anser dessutom att det är feministernas fel att vi är ojämställda, inte stereotypa könsroller eller olika strukturellt beteende som uttag av föräldraledighet och VAB-dagar.

- Men hur vill han uppnå jämställdhet då?

Det vill han nog inte. Hela hans strategi verkar gå ut på det motsatta. Att flickor skall få vara flickor och pojkar skall få vara pojkar med pojkars privilegium att få välja. Det finns en bra bok man kan läsa som skrivits av sociologen och forskaren Lisbeth Bekkengen och som heter Man får välja. Där framgår att männen har möjlighet att välja om dom vill vara hemma eller inte, medan kvinnor inte kan välja. Då vill ju männen förstås kunna fortsätta välja även vid en skilsmässa, dom är ju vana vid det.

- Men, invänder Luva här, om han anser att det är fel att män inte betraktas som fullvärdiga föräldrar, vore det då inte bra om ni redan från början fostrade pojkar mer mot att bli omhändertagande pappor som självklart skall dela lika på tiden med barnen? Om det är så att män är mer lämpade att hålla på med bilar och kvinnor mer lämpade att hålla på med barnen, då gör väl familjerätterna rätt i att ge vårdnaden till den som är mest lämpad?

Ja, det är där fysikern och IT-experten inte är logisk. Feministerna, med några få undantag som liksom IT-experten förespråkar könens särart, anser att pojkar och flickor är ganska lika och att om de bara ges möjligheten från början med mindre könsstereotypa leksaker, genusmedvetenhet på dagis och delad föräldraförsäkring så kommer även män att bedömas som goda föräldrar i framtiden. Förutsatt att dom tar tillvara dessa möjligheter och inte fortsätter välja jobb och karriär framför familjen.

- Ni människor bara krånglar till det! Tuve skakar på huvudet så att skägget dansar fram och tillbaka. Hos oss tomtar är vi en stor familj där vi hjälps åt att ta hand om dom som är mindre. Så att dom som är vuxna kan fixa försörjningen, oavsett kön. Ungefär som hos surikaterna. Ni människor borde lära av tomtar och surikater!

Av naturen helt enkelt.

Tuves och Luvas jul - tillfälligt avbrott

Internetleverantörer - can't live with or without them

Nu är det dags för lite internetuppkopplingsgnäll igen. Som läsarna av denna blogg vet bytte jag från Comhem till Tele2, mobilt internet. Jättebilligt och jättesnabbt och bäst i Sverige enligt fåren i reklamen.

Det har varit lite småkrångel med inställningar osv och man får rätt ofta byta USB-port på modemet. Men så i lördags la det av helt. Jag ringer supporten som till skillnad från Comhems support är både trevlig, professionell och kunnig. De bad mig att avvakta och se om det funkade på en annan dator eller på annan plats.

På söndagen funkade det fortfarande inte och till slut ringer jag igen. Efter en timmes fixande och ominstallerande och inställande och omstartande kommer supportkillen fram till att det förmodligen är modemet det är fel på. (Som jag har vårdat med ömhet, skall tilläggas.) Han skall skicka ett nytt till min fasta adress. Där befinner jag mig inte nu. Anledningen till att jag tecknat mobilt internetabonnemang är att jag sällan är på samma ställe några längre stunder och behöver kunna kopplat upp mig mot internet från var jag nu behagar befinna mig.

Det kanske kunde lösas via ett nytt SIM-kort. Så jag ger mig ut i vinterkylan, börnar iväg till A6 och tigger till mig ett tomt SIM-kort hos TeknikMagasinet. Ringer Tele2:s support som kopplar om till Kundtjänst som är dom som kan aktivera SIM-kortet. Det funkar fortfarande inte trots ominstallation av program, omstarter, ominställningar osv.

Dags att skicka ett nytt modem. Jag har ju ändå betalat närmare 1500 spänn för det här. Det är då jag får veta att de först skall skicka en returpåse som jag skall stoppa ner modemet i och returnera. Sen kommer dom skicka ett nytt. Vi pratar om år 2010 här.

Då fick jag krupp. Vilket den trevliga supportkillen botade åtminstone delvis genom att gå med på att skicka ett modem direkt. Men bara till min fasta adress. Så när jag nu befinner mig på resa och behöver det där mobila internetet så får jag åter förlita mig på MAX och Mc Donalds och andra institutioner med gratis trådlöst.

Behöver jag säga att jag inte kommer stå ut lika länge som med Comhem?

Tuves och Luvas jul - att laga fudge på små barn!?

Tuve och Luva lyckades igår hacka sig in i landladyns dator för att undersöka hennes internettrafik. Bland annat började dom med att kolla de sökningar landladyn haft till sin blogg. Den i särklass vanligast sökningen är "Thomas Nordegren". Detta efter att Ebba von Sydow tvålat till honom i P1 förrförra sommaren och sedan själv länkat till landladyns inlägg. Nu söker folk förmodligen för att se vem det är som är svärfar till Tiger Woods.

Den sökning som kom på andra plats fick det dock att isa sig i skummet hos de två tomtarna. Landladyn har länkat till en sajt som sprider recept på skumtomtefudge. Det är ju som den där myten om judar som bakar bröd på blodet från små barn, fast på riktigt! Människor uppmanas på sajten till "tomtemassaker"! Och till råga på allt så genomför folk faktiskt detta. I helgen har det till exempel kommit rapporter om att tjugotalet skumtomtar massakrerats i närheten av Lammhult. Även om folket där nere verkar ångra sig och tycker det var lite skumt, så är Tuve och Luva oroade över denna utveckling.

På det stora hela verkar Landladyn umgås med skumma typer, från Umeå i norr till Bryssel i söder, som har tagit för vana att glufsa i sig skumtomtar utan tanke på att även dessa små tomtar har en mor som kommer gråta av saknad över dem. Av denna anledning väljer Tuve och Luva idag att travestera Jonas Gardells Mormor gråter:

"Gör som människorna, se så girigt dom tar för sig av skumtomtefudgen! Allt jag kan tänka på är att dessa skumtomtar en gång var lyckliga små tomtar! Allt jag kan tänka på är att dessa skumtomtar en gång var lyckligt hoppande och skuttande små tomtar som förnöjt skrattade och sjöng bland sina vänner! Allt jag kan tänka på är att också dessa små skumtomtar hade en mor som bar dem i sitt sköte. [Här verkar Tuve och Luva stödja Ambjörn Svinhufvuds teori om tomtars fortplantning.] Vad allt drömde väl inte denna tomtemor att hennes barn skulle bli, vad allt hoppades hon inte, vad allt utstod hon inte..."

Tuves och Luvas jul - Lucius från Lillån

Idag väcktes Tuve och Luva av ett spöke. Dom trodde en stund att dom blivit uppätna och kommit till tomtehimlen. För in genom dörren skred en vitklädd figur i särk och med ljus i håret. Det var en ganska lång person med kraftig haka och maskulina drag, trots särken och det långa håret. (”Spöket” var för övrigt misstänkt likt landladyns lille man. )

Det var Lucius från Lillån. Varje år den 13 december skrider han runt i stugorna och sprider lite julglädje genom att bjuda på digestivekex och lapsang-te och berätta anekdoter från sina resor runt jordklotet. Lucius från Lillån har en särskild förkärlek för berättelser från Mongoliet och om gamla kinesiska krigsstrateger och börjar ofta sina berättelser med ”Min gode vän Luya säger...” eller ”Min gode vän Bat-Erdene brukar…”

Och folk och tomar i stugorna dom tuggar artigt på digestivekexen och hoppas att Lucius snart skall bli klar så de kan sova vidare i den arla morgonen. Många är de människor som sett ljuset från Lucius och känt doften från hans skidvallaluktande tekanna. Hur många som kommer ihåg hans små anekdoter förtäljer dock inte historien.

Tuves och Luvas jul - graverande bevis?

Ture Anna Tomton har gjort ett besök i landladyns lägenhet och börjat gå igenom den minutiöst i jakt på bevis för att något skumt försigår där. Frågan är nu hur man skall tolka denna bild, som Ture Anna tagit på landladyns soppåse. Som att hennes man dricker mycket öl. Det kan stämma. Bevis för detta kan man även se på en viss tilltagande rondör hos den lille mannen. Men hur förklarar man landladyns tilltagande rondör, hon dricker ju inte så mycket öl.

Skall den tomma påsen tolkas som att hon ÄTIT alla skumtomtarna? Kan det vara så illa? Eller har hon i stället inspiererats av fritagningsaktionerna på en annan blogg, och bestämt sig för att frita alla skumtomtar?

Ture Anna letar vidare!

Tuves och Luvas jul - vem är den där Jimmie Åkersork?

Varken Tuve eller Luva har idag fått möjlighet att hacka sig in i landladyns dator. Detta på grund av att dom befunnit sig på resande fot mest hela dagen. Ikväll hoppas dom dock få en timme över när landladyn och hennes lille man sitter bänkade framför TV:n mellan 20.00 och 21.00 för att delta i nån tävling med två stofiler i kostym där man är på väg till olika resmål hela tiden och landladyn skriker på sin man att han måste TÄNKA!

I bilen idag hörde dom nån Jimmie Åkersork intervjuas om klimatpolitik. Han tycks företräda ett parti som anser att "klimatalarmismen" är galen, att det inte alls är så farligt med den där växthuseffekten och att den till och med för med sig bra saker, som att klimatet blir varmare. Skumtomtarna tänkte på sina tomtevänner i Bangladesh som varje år får sina hus bortspolade. Tur att tomtar är goda simmare! Fast Jimmie sa att det var en sak för tomtar och människor i andra länder, för vad vi gör här påverkar inte dem och tvärtom.

Den där Jimme Åkersork och hans parti verkade ha folk på loftet! Å andra sidan hade Luve och Tuva hört berättas av gårdstomtarna i Väse att åkersorkar var en riktig plåga, som grävde gångar i vårt gemensamma fundament och på så sätt riskerade allt vi står för och på. De var ena sega rackare som bet sig fast och dök upp ur sina jordhålor var än man försökte stoppa dem. Något riktigt effektiv motgift verkade inte finnas.

- Det dröjer väl inte länge innan dom börjar kräva att vi tomtar skall lämna landet, sa Tuve.

- Ja, sa Luva, fast frågan är vad som är bäst? Att gå i exil eller bli utnyttjade av förment välvilliga människor som gärna vill ha oss här men bara för dom allra slitigaste jobben...

Så satt dom och filosoferade medan dom väntade på att klockan skulle slå åtta.

Jimmie Åkersork?

Tuves och Luvas jul - planer smids

Tuve och Luva bestämde sig för att ta det lugnt och fundera över vad de själva kunde göra.

- Vi kan göra som hon Ester Blenda Nordström, sa Luva. Hon tog jobb som piga på en bondgård för att skriva om hur det var att vara piga hos människorna i början av 1900-talet. Sen skrev hon om det i tidningen samt i en bok.

- Ja, långt för den där tysken, sa Tuve.

Skumtomtarna var ju i praktiken redan inbegripna i ett nordströmmande. De bodde hos landladyn som dom misstänkte för oegentligheter mot skumtomtar. Dom till och med reste runt i landet tillsammans med henne. Och dom hade anlitat queertomten och privatdetektiven Ture Anna Tomton för att undersöka landladyns hem när hon reste bort.

- Vi skulle kunna undersöka hennes internetvanor också! Hon sitter ju rysligt mycket vid den där datorn!

- Då får vi nog vänta tills hon sover!

- Eller så passar vi på imorgon när hon skall till doktorn!

Så blev det bestämt att skumtomtarna skulle slå till när landladyn var upptagen hos läkaren på fredagen. Då skulle de hacka sig in i hennes dator och undersöka vilka sajter hon brukar besöka och vad hon egentligen gör alla dom där timmarna hon spenderar på internet.

När man alltid tror det värsta om sin nästa

Moderaterna pratar väldigt mycket om att ge individen möjligheter (aldrig rättigheter, rättigheter är förslöande) och att det är cyniskt och icke förenligt med arbetslinjen att låta folk vara långtidssjukskrivna om de kan jobba en liten, liten procent. Människor har glömts bort och försummats enligt Moderaterna. Nu skall alla dessa dras fram, skickas till arbetsförmedlingen för uppfräschning och sedan kommer dom kunna börja jobba igen. Vilka jobb dessa människor skall få, det berättar inte Moderaterna. För det var ju just det, möjligheter inte rättigheter. Om du inte lyckas gripa möjligheten och göra den till verklighet får du skylla dig själv.

Utgångspunkten i Moderaternas politik tycks vara att människor är lata glidare som bara har ett enda fokus för ögonen, att blåsa dem som betalar mycket skatt. Därför har man sänkt skatten för dem som tjänar mycket och satt blåslampa i baken på dem vars uppehälle finansieras av skatter. För här skall ni inte komma och tro att vi skall försörja er, era lata jävlar som inte ens kan hitta en sysselsättning de dagar ni inte är för sjuka. Fast så kan vi ju inte säga, det är inte PK, så vi säger att vi vill ta vara på humankapitalet eller nåt annat som låter fint.

Men bakom bilden av sjuka människor som icke arbetsvilliga finns verkligheten. Verklighetens folk, för att citera en av Moderaternas regeringskompisar på Socialdepartementet. En av dessa människor fick mig igår att börja gråta när jag läste ett inlägg på Facebook. En av de mest fantastiska kvinnor jag mött i jobbet genom åren och som miste sin man i cancer tidigare i år. Medan hennes älskade kämpade för att leva ett tag till, få vara med ett tag till fick han brev från Försäkringskassan. Som krävde att han för att få fortsatt sjukpenning skulle intyga att han snart skulle dö.

När jag tänker på hur det måste kännas att sitta där vid köksbordet tillsammans och innerst inne veta att det snart kommer ta slut, men vara beredd att kämpa, stå emot ett tag till. Försöka få ännu några dagar, veckor tillsammans. Det är då man önskar att chefen för socialdepartementet fick vara där och träffa dessa verklighetens folk vid deras köksbord. Han får gärna ta med sig sin kollega med ansvar för socialförsäkringarna också. Så att de möjligen, möjligen skulle få en liten inblick i vilka människorna bakom statistiken är.

Det hela gör mig så ARG. Ännu argare blir jag när regeringen som vanligt kör med dagisretorik. "Göran Persson gjorde likadant så nu skall vi också göra så." "Socialdemokraterna står bakom förslaget." Det är ju osannolikt dumt. Och dessutom inte sant, vilket Veronica Palm tydligen upprört deklarerade i riksdagen igår. Och dessutom kan vi ju konstatera att om Moderaterna ändå bara tänker köra samma politik som (S) så behövs dom ju inte. Jag har faktiskt svårt att hitta ett enda användningsområde för Moderaternas politik, mer än möjligen som skrämmande exempel på politik byggd på misstro mot sina medmänniskor.

Tuves och Luvas jul - Ture-Anna Tomton har en plan

Det här är Ture-Anna Tomton. Hen gjorde entré i vår historia igår och är kanske förtjänt av en närmare presentation. Ture-Anna är privatdetektiv och på fritiden är hen mycket engagerad i queertomterörelsen. Bland annat som arrangör av seminarier där bl a professorerna Ambjörn Svinhufvud, Puke Womit och Enarus Tolvfingertarm deltagit i sällskap med debattören Victor G Mjältbrand. Dessa seminarier har handlat om tomtars fortplantning men Ture-Anna är också mycket intresserad av hur tomtar gör kön. Ture-Anna är av uppfattningen att kön är en social konstruktion och att vi dels påverkas av samhället runt omkring oss, dels själva väljer hur vi vill manifestera våra kön. Eventuella olikheter hos tomtar och tomtor är rent fysiska. Ture-Anna menar att det finns goda exempel på tomtar som inte automatiskt faller in i normen, Luva bär till exempel skägg och Ture-Anna själv bär smink och föredrar att omnämnas som "hen" i stället för han eller hon.

Nu har Ture-Anna tagit på sig uppdraget att undersöka vad som försiggår hemma hos landladyn. På fredag kommer landladyn att resa bort och ta med sig Tuve och Luva. Därför har det bestämts att Ture-Anna då kommer att ta sig in i landladyns hem för att göra en undersökning av vad som kan ha orsakat de mystiska händelser som skumtomtarna varit med om.

Under tiden funderar Tuve och Luva över hur dom själva kan bidra till att avslöja den skandal dom tror sig vara på spåret.

Olofsson och Littorin ville inte träffa verklighetens folk

Sent omsider anlände näringsminister Maud Olofsson (C) och arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) till Trollhättan. Där träffade dom fackets ordföringar, Saabs ledning, lokala politiker och företrädare för högskolan och arbetsförmedlingen. Samt höll presskonferens. Sen drog dom hem igen.

Av Aftonbladet fick Maud Olofsson frågan om hon förstår att folk är oroliga. Varpå Olofsson svarar:

- Jag förstår att man känner osäkerhet inför en situation som man inte vet hur den kommer att sluta. Folk blir lugnare när vi berättar.

Då skulle jag vilja ha svar på två ytterligare frågor, som Aftonbladet inte ställde alternativt inte hann ställa:

1. Hur kan ni veta hur det kommer att sluta?

2. Om ni nu vet med er att folk blir lugnade av att möta er i regeringen och era berättelser, varför passade ni då inte på att träffa verklighetens folk där ute på golvet?

Slingerbultarna i Alliansregeringen

"Syftet är inte att straffa sjuka."

Idag har maktens megafon, en av de två stora tidningarnas debattsidor, upplåtit ett helt uppslag till regeringen att sprida ut sig på. Annars brukar det ju kosta hundratusentals kronor att göra reklam i tidningen men när Moderaterna behöver en kanal för att komma ut och förklara sig och upplever att de andra medierna inte låter dem orera fritt, då finns alltid hederliga gamla Brännpunkt. Ackompanjerad av ledarsidan alldeles intill som, i samklang med Svenskt Näringsliv nya rapport om att det är synd om dom rika för att dom fattiga konsumerar mer (!), förklarar att de fattigaste fått mer (än det rika?).

Men åter till ministrarna Cristina Husmark Pehrsson och Sven-Otto Littorin. (Någon klagade över att jag inte skrev tillräckligt mycket om CHP på min blogg men det börjar tas igen nu...) De anser sig missförstådda. Man skulle nog kunna sammanfatta deras artikel med att de anser sig vilja väl men gör ont, möjligen utan att förstå det själva. Vi vill få människor att jobba men vill inte stå för att vi tvingar dem. För de lyssnar fortfarande inte på kritiken utan slår ifrån sig och hävdar att de inte vill straffa sjuka bara tvinga dem som inte är sjuka till hundra procent att jobba. Fast de kallar det att "skapa möjligheter". Bara att dessa "möjligheter" inte är erbjudanden utan tvång behäftade med ekonomiska sanktioner om man inte tar "möjligheten" att jobba.

(Men det är väl inget ovanligt för Littorin att inte kalla saker för vad dom är. En masterexamen behöver ju t ex inte vara en masterexamen utan kan ha köpts på internet.)

Här vid mitt frukostbord funderar jag över den sjukes perspektiv. Sjuksköterskan Husmark Pehrsson och den internetexaminerade Littorin verkar tro att folk är personlighetskluvna och allmänt schizofrena. Det är kanske där det hela ligger, ministrarna tror att folks sjukdomar sitter i huvudet, inte i kroppen. Vet inte riktigt var de tar sin utgångspunkt för sådana antaganden, i så fall... Nåväl, säg att du lider av reumatism och av läkare (en fristående som faktiskt träffat dig, inte f-kassans) har bedömts ha en 25-procentig arbetsförmåga. Då krävs att din arbetsgivare är väldigt flexibel för att få in dig på 25 procent. Eftersom regeringen, samma personer som ovan, varit med och dragit ner på arbetsgivarnas skyldigheter att rehabilitera behöver dessutom inte din arbetsgivare anstränga sig så mycket. Du skall dessutom prövas mot hela arbetsmarknaden för att se om det finns en annan arbetsgivare som är villig att ta sig an dig på 25 procent.

Problemet är bara att människor är helheter medan det holistiska tänkandet hos Littorin, Husmark Pehrsson och deras chef Fredrik Reinfeldt, är lika med noll. 25 procent är 25 procent är 25 procent. Du kan väl ta och gå och jobba med de delar av din kropp som inte just då lider av reumatism? Eller de delar som inte är angripna av cancern!

Sen har regeringen MAGE att skylla ifrån sig. Det var inte alls meningen att deras regler som de skapat för att fler skall tvingas ut i jobb med hot om utförsäkring skulle tvinga ut folk i jobb alt göra dem utförsäkrade. Det är Försäkringskassans elakingar till handläggare som tolkat reglerna fel om de tror att allt prat om att alla som kan skall jobba några procent verkligen betyder att de skall jobba. Att regeringen, trots många remissinstansers protester, satt snäva och absouta gränser har tolkats alltför bokstavligt av F-kassan.

Än en gång beter sig regeringen som ett gäng elevrepresentanter på ett högstadium som skriker och tar i från fötterna, övertygade om att överheten ändå inte kommer att lyssna. Nu när de ÄR överheten blir de förvånade över att deras underlydande lyssnar.

På redaktionell plats i Svenskan låter man facket på Försäkringskassan komma till tals:

"Man blir framförallt upprörd. Människor här känner att de blir kränkta i sin yrkesheder. Vi vet vilka som beslutat det här, men de står inte för besluten utan låter oss bära bördorna."

Säger Siv Norlin som är ordförande för St på F-kassan och kräver att minister Husmark Pehrsson ber personalen på F-kassan om ursäkt. Tough chance.

Andra klarsynta tvivlare: In your face, Svensson, Bandhunden, Eva-Lena Jansson, Sture Nordh och fyra TCO-förbund, Scaber Nestor

Tuves och Luvas jul - Ture Tomton gör entré

Det var en grå decemberdag, en sådan där dag då himlen syntes ha ramlat ner över människorna. I Vällingby Centrum lyste adventsbelysningen på den nedfallande himlen. Ett litet barn höll på att trilla baklänges när han betraktade alla stjärnorna. Utanför Pallas Konditori väntade en Golden Retriever tålmodigt på sin matte, med fuktig päls och slokande öron.

Inne på kondiset samsades lunchgäster med äldre damer i hatt och mammor med overallklädda barn. Vid ett av borden satt Tuve och Luva och väntade. De hade stämt träff med Ture Tomton för att försöka få hjälp med att undersöka vad som verkligen försigick hemma hos landladyn. Skumtomtarna trodde sig vara något skumt (!) på spåret.

Vid bordet bredvid satt två äldre damer och diskuterade politik.

- Klyftorna mellan rika och fattiga blir bara större och större!

sa den ena damen medan hon tuggade på en lussebulle.

- Han kommer inte att få sitta kvar, och det är bra!

Skumtomtarna hann inte höra om damen avsåg Fredrik Reinfeldt, Silvio Berlusconi eller kanske Valdimir Putin innan dörren slogs upp och en hög stämma hördes över lokalen:

- Daaaarlings! Där ääär ni ju! Var lugna, nu är Tomton här för att hjälpa er!

Queertomten och privatdetektiven Ture Tomton skulle visa sig vara allt annat än privat.

Dags för vissa att söka nya jobb?

Anledningen till att jag är prenumerant på Svenska Dagbladet är att jag upplever deras redaktionella innehåll som bättre än Dagens Nyheters, i synnerhet arbetsmarknadsbevakningen. Med några få undantag känns Svenskans nyheter relativt objektivt skildrade. Inte sällan kan man läsa motsatsen inne i tidningen mot vad man just läst att "alla vet" på ledarplats.

Idag presenterar i alla fall Svenskan en artikel, om än rippad från Aktuellt, om just det som bloggosfären svämmade över av igår. Att socialförsäkringsminister Cristina (hon stavar tydligen så) Husmark Pehrsson (M) satt i TV och påstod att inga tyngre remissinstanser tagit upp frågan om utförsäkring när de svarat på Alliansens nya lagförslag inom sjukförsäkringen. Kanske anser inte Moderaten Husmark Pehrsson att TCO är en tyngre remissinstans, eftersom TCO tagit upp just denna fråga i första meningen i sitt remissvar. (Lustigt nog nämns inte TCO i Svenskans artikel heller, trots att de faktiskt företräder dem som riskerar att bli utförsäkrade.) Tilläggas bör att en majoritet av TCO:s medlemmar röstade på Alliansen i valet. Varför skulle dom göra det igen om regeringen inte ens läser vad dom tycker?

Eller det faktum att Inger Efraimsson, Skft:s (medlem i TCO) tidigare ordförande, valde att avgå från ordförandeposten i Försäkringskassan på grund av regeringens förslag till förändringar i sjukförsäkringen.

Husmarks Pehrssons personal försöker rädda situationen genom att säga att ministern inte alls ljög eller var okunnig i TV utan att hon menade att ingen tung remissinstans sagt att förslaget som skulle kunna leda till utförsäkring av människor som är sjuka längre än 180 dagar skulle drabba cancersjuka. Duh! Om regeringens representanter på socialdepartementet inte insett att cancer också är en sjukdom där folk blir sjukskrivna, utan hade behövt ett uppräkning av olika sjukdomar i remissvaren, borde dom nog söka nya jobb.

Det är det kanske dags för hela regeringen att göra snart.

Uppdatering: Här kan man läsa hur minister Husmark Pehrsson behandlade Inger Efraimsson när hon påtalade problemen med regerings lagförslag.

Inte läst, inte förstått eller ljuger socialförsäkringsministern helt enkelt?

Igår började det bubbla av ilska i min Facebook-feed. Detta efter att socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (M) suttit och skarvat i Agenda. Socialförsäkringsministern fick träffa två kvinnor med cancerdiagnos och sade i direktsänding att remissinstanserna inte varnat för risken att människor blir utförsäkrade med Alliansregeringens nya sjukförsäkringsregler.

Ursäkta? Förutom att det inte är sant, det socialförsäkringsminister Husmark Pehrsson sitter i TV och säger, så uppstår genast ett par andra frågor.

Sedan när bryr sig Alliansregeringen om vad remissinstanserna, särskilt facket, tycker? Vi talar ju här om regeringen som det första dom gjorde kortade remisstiderna, skar ner på de parlamentariskt sammansatta utredningarna och ibland inte ens skickar frågor på remiss. Har Husmark Pehrsson ens läst t ex TCO:s remissvar, och om så, hur kan hon då sitta och säga som hon gör i TV? För att hon är van att inte bli granskad när hon ljuger?

Har inte Alliansregeringen egna sakkunniga, eftersom dom uppenbarligen förlitar sig på remissinstanser (vars svar dom inte läser)? Eller har de bara anställt personer ur ungdomsförbunden och från Timbro med rätt politisk agenda som säger det regeringen vill höra? Så som att den nu genomförda förändringen är hellyckad och bara kommer leda till positiva resultat för såväl individer som samhället. Piska dom cancersjuka lite så blir dom nog bättre!

Jag kan bara dra slutsatsen att regeringen visst fått höra invändningar mot sitt förslag men att de skitit högaktningsfullt i dessa, för att de inte har någon verklighetsförankring och inte förstår att när skiten de kastar till sist träffar fläkten blir det inte så mysigt. För dem.

Att då sitta i TV och försöka slingra sig är bara dumt. När det finns utredare som i länken ovan, som snabbt kan göra det jobb jag tycker att även journalisterna skulle göra, nämligen plocka fram de underlag som visar att socialförsäkringsministern endera är okunnig eller lögnaktig.

Uppdatering: Än en gång hittar man de bästa redogörelserna för vilka som sagt vad och gjort vad, eller inte, i bloggosfären. Här hos Ett hjärta rött och Eva-Lena Jansson.

Tuves och Luvas jul - dags att kalla in förstärkning

På måndagsmorgonen begav sig landladyn och hennes lille man in till stan. När de gick låg skumtomtarna och sov i köksfönstret och ingen av människorna brydde sig om att väcka dem för att ta dem med.

Knappt hade ytterdörren hunnit slå igen innan Luva lyfte på ena ögonlocket. Kusten var klar. Det var dags att börja undersöka den mystiska burken på spiselhyllan, från vilken både Tuve och Luva och deras nyfunna vänner Saltus och Peppra trott sig höra ljud.

De två skumtomtarna slank ner på en köksstol och lyckades därifrån ta sig upp på spisen. Bredvid spisen förvarade landladyn sina köksredskap i trä i en stor Höganäskruka. Via denna kruka lyckades tomtarna baxa sig upp på spisfläkten. Man skulle inte kunna tro det men skumtomtar är ganska viga och klättrar riktigt bra.

Från burken hördes inte ett pip. Tuve gick fram och knackade på porslinsburken.

- Hallå! Är det nån där?

Plötsligt hördes ett mummel inifrån burken. Det var dock omöjligt att höra vem det kom ifrån och vad denne sa, då burken var alldeles för tjock och locket alldeles för välisolerat. Men det stod klart att någon var instängd i porslinsburken. Luva ställde sig på axlarna på Tuve och började trycka mot lockets kant för att få upp det. Hon tryckte och puttade, puttade och tryckte, utan att locket rörde sig en enda millimeter. De två insåg att de var tvungna att skaffa hjälp.

En stund senare satt de och dinglade med benen från fönsterbrädan och resonerade om vad de skulle göra. Luva suckade och sa till sist

- Det är nog dags att kontakta tomtedetektiven Ture Tomton.

Plötsligt föll deras blick på något nere på bänken vid köksbordet. Vad var det där för rosa sak som låg där nere?

- Herregud, sa Tuve, det är en skumtomteluva!

Plötsligt rasslade det i dörrlåset. Landladyn var på ingående. De två skumtomtarna kastade sig raskt på rygg och låtsades sova.

Tuves och Luvas jul - källarförrådet som gud glömde

Tuve och Luva hade knappt hämtat sig från den stressiga julshoppingen innan det var dags för nästa prövning. De skulle följa med landladyn ner i källaren för att hämta fram julsakerna. Källarförrådet består av ett antal väl packade kartonger som landladyns packningsexpert till yngre syster tetris-packat in i förrådet. Utanför detta har landladyns lille man tryckt in några stolar, ett vinställ och en balkongmöbel.

När man tittar på bilden kan man undra om han egentligen är ute efter att ta kål på sin ömma hustru. Den övre stolen skulle mycket väl kunnat farit ut och dekapiterat henne när hon öppnade dörren.

Tuve och Luva däremot tyckte förrådet var väldigt spännande och kilade raskt in för att undersöka vad som kunde finnas där. På bilden håller de precis på att försvinna in i förrådets inre. Om inte landladyn snabbt som en vessla gripit tag i dem båda och raskt stoppat ner dem i fickan på hennes lila plyschoverall.

- Där skall inte ni vara, muttrade hon och låste snabbt dörren.

Vad döljer sig egentligen i förrådet? Försöker landladyns man göra sig av med sin fru? Eller är källarförrådet egentligen byggt på en gammal indiansk gravplats?

Och när skall tomtarna få tid och möjlighet att undersöka burken på spiselhyllan?