Al Gallo, Tuscanía, julen 2001
Lokanda, Dubrovniks hamn, april 2008
Indian Rasoi, East Finchley, London, november 2008
Då jag redan bloggat om de två senare går det utmärkt att bilda sig en uppfattning om dem genom att klicka sig vidare via länkarna här ovan.
00-talet handlade mycket om Italien för mig. När jag tänker efter hann jag med två besök 2001, bilsemester somrarna 2002 och 2003, förlovning i Rom våren 2006 och ännu en bilsemester sommaren 2007.
På alla dessa resor har det blivit ett del fantastiska måltider. Men Al Gallo på Via del Gallo 22 i Tuscanía slår dem alla. Där intog vi middag en mellandag 2001, Peter, Therese, Emma, Leo, Thomas och jag. Jag har fortfarande kvar notan, som slutade på 711 000 Lire, vilket väl torde varit ungefär 3 500 kr, och ett foto på oss alla kring bordet med den rutiga duken. Och jag minns smaken av den lokala olivoljan som om det var igår. Det var också en av de sista middagarna vi betalde med Lire eftersom vi några dagar senare var med när italienarna gick över till Euron. (Nyårsafton i Rom går inte heller av för hackor där vi hamnade på efterfest med en rysk cirkus och en f d korgosse, åtminstone inbillade vi oss att han var det, från Vatikanen som blev förälskad i en av männen i sällskapet.)
Självklart bidrog sällskapet till upplevelsen på Al Gallo och jag kommer aldrig glömma den bilfärd nerför en trappa som vi på vägen hem fick uppleva med Therese vid ratten. Att jag inte i det ögonblicket vätte i byxorna av skratt är och förblir ett mysterium.
Några månader senare kom jag tillbaka till Italien och fann att priserna ökat med åtminstone 25 procent. Allt som tidigare kostat kring 75 cent eller 7,5 Euro hade nu rundats av uppåt. En pizza kostade plötsligt 10 Euro och en kopp kaffe fick man betala 1 Euro för. Men varken det eller den vansinnige premiärministern hindrar oss från att resa till Italien igen. Och igen. Al Gallo sparar jag dock i minnet, det kan inte bli bättre än det var där och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar