00-talet: Saknade människor

Under 00-talet förlorade vi många kära. Bland dem Morbror Evald. Evald Georg Sigvard Karlsson, trädgårdshandlare från Kopparebygd, dog i april 2008, strax efter sin 94-årsdag. Evald var egentligen min pappas morbror men för oss var han Morbror Evald.

Evald var inte ens fem år fyllda när hans pappa Anders dog i Spanskan i januari 1919. Evald och syskonen Dally 8, Kalle 7, Inga 6, Dagmar 3 och Elmer just fyllda 1 fick tillsammans med sin höggravida mamma Ellen, nyss fyllda 30, flytta från bondgården, där farfar Calle varit storbonde, till ett torp med två rum och kök på andra sidan vägen. Två månader senare föddes lillasyster Sonja.

På bilden ovan syns mamma Ellen med Dagmar, Sonja, Elmer och Evald, längst till höger. Storasyster Dally (min farmor) hade vid det laget flyttat hemifrån för att tjäna piga hos släktingar i en helt annan del av landet.

Evald utbildade sig på Alnarps lantbruksskola och blev trädgårdshandlare. Han tog över familjetorpet och anlade drivbänkar och landen där han odlade blommor och ädelgran. Året runt stod han på torget i Älmhult och sålde blommor eller kransar. Det var en syn. Mitt på torget Evald med sin vita Volvo Kombi, flankerad av två stora lastbilar från större handlare. Bilden nedan är ett collage. Mannen i brun jacka är min far som även i vuxen ålder gärna hjälpte sin morbror med blomsterförsäljningen.

Min far och mina farbröder trivdes nere hos Evald i Småland. Deras mor hade träffat en man från Värmland på ett vägarbete där hon jobbade som kokerska och flyttat upp till Björneborg där han fått jobb på järnverket. Så ofta de kunde tog dom cyklarna på tåget ner till modern och Evald. De sista milen cyklade dom med ungarna på stången och styret. Kallvinden i huset, där de unga kusinerna brukade sova när de kom på besök döptes om till Hotell Myggan.

Senare var det vi tremänningar som fick äran att hälsa på hos Morbror Evald. Jag minns honom som en vetgirig, frågvis farbror med väldigt mycket bus på gång. Kvällstid kunde han smyga runt huset där nere i Smålandsskogarna och härma en råbock, och skrämma slag på mig.

Ända till slutet ställde han sina kluriga frågor. Min syster tog med sin sambo till ålderdomshemmet i Göteryd där Evald bodde när kroppen inte längre orkade. Evald satt där vid fönstret med utsikt över kyrkogården och sa att där skulle han snart ligga. Kroppen var sliten men intellektet intakt. Han hann till och med med att förhöra svågern om hans arbete och inkomstförhållanden.

- Jaha, sa Evald uppfordrande på sin släpiga småländska, vad tjääänarrr du på det då?

Några månader senare var han död och Hotell Myggan för evigt stängt.