onsdag 9 december 2009

När man alltid tror det värsta om sin nästa

Moderaterna pratar väldigt mycket om att ge individen möjligheter (aldrig rättigheter, rättigheter är förslöande) och att det är cyniskt och icke förenligt med arbetslinjen att låta folk vara långtidssjukskrivna om de kan jobba en liten, liten procent. Människor har glömts bort och försummats enligt Moderaterna. Nu skall alla dessa dras fram, skickas till arbetsförmedlingen för uppfräschning och sedan kommer dom kunna börja jobba igen. Vilka jobb dessa människor skall få, det berättar inte Moderaterna. För det var ju just det, möjligheter inte rättigheter. Om du inte lyckas gripa möjligheten och göra den till verklighet får du skylla dig själv.

Utgångspunkten i Moderaternas politik tycks vara att människor är lata glidare som bara har ett enda fokus för ögonen, att blåsa dem som betalar mycket skatt. Därför har man sänkt skatten för dem som tjänar mycket och satt blåslampa i baken på dem vars uppehälle finansieras av skatter. För här skall ni inte komma och tro att vi skall försörja er, era lata jävlar som inte ens kan hitta en sysselsättning de dagar ni inte är för sjuka. Fast så kan vi ju inte säga, det är inte PK, så vi säger att vi vill ta vara på humankapitalet eller nåt annat som låter fint.

Men bakom bilden av sjuka människor som icke arbetsvilliga finns verkligheten. Verklighetens folk, för att citera en av Moderaternas regeringskompisar på Socialdepartementet. En av dessa människor fick mig igår att börja gråta när jag läste ett inlägg på Facebook. En av de mest fantastiska kvinnor jag mött i jobbet genom åren och som miste sin man i cancer tidigare i år. Medan hennes älskade kämpade för att leva ett tag till, få vara med ett tag till fick han brev från Försäkringskassan. Som krävde att han för att få fortsatt sjukpenning skulle intyga att han snart skulle dö.

När jag tänker på hur det måste kännas att sitta där vid köksbordet tillsammans och innerst inne veta att det snart kommer ta slut, men vara beredd att kämpa, stå emot ett tag till. Försöka få ännu några dagar, veckor tillsammans. Det är då man önskar att chefen för socialdepartementet fick vara där och träffa dessa verklighetens folk vid deras köksbord. Han får gärna ta med sig sin kollega med ansvar för socialförsäkringarna också. Så att de möjligen, möjligen skulle få en liten inblick i vilka människorna bakom statistiken är.

Det hela gör mig så ARG. Ännu argare blir jag när regeringen som vanligt kör med dagisretorik. "Göran Persson gjorde likadant så nu skall vi också göra så." "Socialdemokraterna står bakom förslaget." Det är ju osannolikt dumt. Och dessutom inte sant, vilket Veronica Palm tydligen upprört deklarerade i riksdagen igår. Och dessutom kan vi ju konstatera att om Moderaterna ändå bara tänker köra samma politik som (S) så behövs dom ju inte. Jag har faktiskt svårt att hitta ett enda användningsområde för Moderaternas politik, mer än möjligen som skrämmande exempel på politik byggd på misstro mot sina medmänniskor.

7 kommentarer:

Malinka sa...

I dagens DN berättar Helsingborgs symfoniorkester om sin violinist Birgitta som fått frusen axel, vilket gör att man inte kan använda armen. Vanlig arbetsskada hos just violinister. Efter operation och rehabilitering kan hon återuppta sitt arbete.

Fast nu har hon varit sjukskriven i ett år och ska ställa sig till arbetsmarknadens förfogande, trots att en kortare tid av rehab Får hon jobb, kommmer hon inte att kunna slutföra rehabiliteringen. Och då kommer hon att få tillbaka den frusna axeln. Permanent.
Då kan hon aldrig mer utöva sitt yrke och troligtvis ha väldigt svårt även med andra jobb, eftersom de flesta (okvalificerade) kräver två fungerande armar.

Nu kliver arbetsgivaren in och ger henne betalt motsvarande sjuklön så att hon kan slutföra rehabiliteringen, bli frisk och återgå till sin gamla anställning. Det var ju tur för henne, men man undrar hur många fler som måste avbryta en behandling för att någon ropar: "Tiden är slut! Nu ska du vara frisk!"

Rabiatfeminism sa...

Ja, när det gäller rehab så har ju regeringen skurit ner på människors möjligheter att få sådan. Det är viktigare att få ut dem i jobb, vilket som helst, än att de rehabiliteras för det jobb dom har. Det senare ställer nämligen krav på arbetsgivarna och då blir Svenskt Näringsliv sura och Högerregeringen vill ju inte gör denna organisation ännu surare än den redan är över att man inte vill ta bort LAS...

flickrummet sa...

Fy F-aN intyg på att man snart ska dö????????? Det överträffar nästan när Lotta Bromé i direktsänd radio frågade Göran H om han inte ville komma hem på middag och se hennes dotter i ögonen och tala om för henne att hon var ett "mindre eftersträvansvärt" barn. Om din väninna skulle orka, skulle jag väldigt gärna se att hon berättade det för media, så att människor fick läsa ännu fler exempel på hur det går till. Stor kram till din väninna.

Rabiatfeminism sa...

Ja, det blir ju effekten när samhället inte tror på medborgarna utan att man skall bevisa att man har rätt att vara hemma. Jag förstår att det måste kontrolleras på något sätt men det är för jävligt när det drabbar såhär.

Ulla Wennberg sa...

Eftersom moderater m fl borgerliga personer själva försöker smita från ansvar, skatt o s v, så tror dom att vanliga människor är likadana...

meta sa...

Alltså, jag blir så jävla arg att jag faktiskt nästan önskar vissa ministrar ett liv i lååååååång sjukskrivning pga. t.ex. depression eller något annat som inte fixas snabbt och enkelt hos privata vårdcentralen.

Jag blir så jävla, jävla arg att jag inte finner ord för det. Du gjorde det. Tack.

Rabiatfeminism sa...

Ja Ulla, den tanken har faktiskt föresvävat mig själv också. Att dom måste tagit sin utgångspunkt om att folk automatiskt försöker fuska någonstans ifrån. Kanske från deras egen vilja att betala TV-licens?

Meta,
Jo, regeringen kanske skulle akta sig för att reta upp folk för mycket. Nästa Sifomätning lär väl vara ännu mer nedslående för dem.