torsdag 31 december 2009

oo-talet: Drevjournalistikens årtionde

Dreven var många under 00-talet med tydlig dramaturgi. Voiceovers, inklippta bilder och tendentiösa reportage som skapade mediedrev, folkstormar och som etablerade bilder av människor och organisationer som ibland stod ganska långt från verkligheten. Årtiondets mest vinklade reportage var Dokument Inifråns och journalisten Evin Rubars radionämndsfällda ’dokumentär’ Könskriget våren 2005. På bloggen har jag skrivit en hel del om detta ämne och hur 'avslöjandena' kom till.

Jag kommer inte upprepa det redan skrivna, detta inlägg blir ändå dubbelt så långt som tänkt. Istället tänker jag inom detta ämne lyfta ett samband jag tyckt mig se i Evin Rubars journalistik under 00-talet. Till skillnad mot kollegorna i Uppdrag Granskning som ofta skildrat rättsröta inom stat, kommun och landsting, tjänstemän och politiskt tillsatta, granskade Rubar civilsamhället, med ideellt arbetande människor som på sin fritid engagerar sig i föreningslivet. Minst tre av Rubars dokumentärer var skildringar av ideella organisationer och stiftelser drivna av medlemmar för särskilda syften. Kvinnojourer, muslimska friskolor och muslimska intresseföreningar.

Man kan fråga sig om skildrandet av feministers och muslimers organisering syftade till att påvisa ett samband mellan människor som tillhör dessa grupper. Att det faktum att vissa feminister säger sig ha svårt för män eller att muslimska män säger sig vilja bestämma över sina fruar inte är enskilda företeelser utan i själva verket grundat i en ideologi/religion. Evin Rubar verkade dra sådana paralleller mellan ideologi och ideellt arbete. Eller så var hennes budskap så tendentiöst paketerat att tittarna själva lämnades att dra sådana slutsatser. Som att ROKS inte styrs av medlemsjourernas intresse att stoppa och lindra våld mot kvinnor utan i själva verket av ett ideologiskt grundat hat mot män.* Som att muslimska organisationer styrs av ideologiskt färgad politisk islamism med syftet att ta makten i samhället.

Om man ser bortom de mycket verkliga och konkreta problem som Rubars TV-dokumentärer skapat även för jämställdhetssträvande feminister och sekulära muslimer i Sverige, så är det intressant att hon om och om igen väljer att granska just civilsamhället. (Medvetet eller ej skall jag låta vara osagt.) Hos borgerligheten brukar civilsamhället ses som något bra, något gott i ett samhälle där man gärna lyfter fram enskilda ideellt engagerade framför statens inblandning. Så länge det inte rör sig om socialistiska, feministiska eller icke-kristna föreningar. Här verkar de få hjälp av SVT:s Dokument inifrån. De organsiationer som granskats är de som förknippats med en 'felaktig' ideologisk uppfattning. Eller är det statsstödet som kritisteras? Är det månne så att de ideella föreningarna skall finnas som en del av civilsamhället bara om de klarar sig på bidrag från välvilliga medborgare, d v s om det finns tillräckligt många och tillräckligt rika som sympatiserar med dem. Så länge pengarna kommer från det svenska näringslivet, inte från en rik oljeshejk.

Därför kan man kanske under 2010-talet förvänta sig fortsatt icke-granskning av Stadsmissionen, Fredrika Bremerförbundet och Svenskt Näringsliv. Och fortsatt bashande av feminsitiska och muslimska organisationer. Kommer vi kanske under 2010-talet få se en dokumentär om det 'rasistiska facket' (som vill värna svenska lönenivåer och arbetsmiljöavtal) som bygger sin verksamhet på ideologisk indoktrinering (facklig grundkurs) av förtroendevalda. Där man med wallraffande metoder filmar förtroendevalda på kurs på Runö, Rönneberga och Djurö för att bevisa hur fackets apostlar (ombudsmän) sprider sin aggressiva ideologi om att kriga (strejka) mot arbetsgivarna? Där ombudsmännen filmas i mörka källare medan före detta medlemmar som lämnat facket filmas ute i solljuset. Där en ombudsman som inte säger exakt det man vill höra tystas med en voiceover från reportern där hon säger det hon vill att vi skall tro att ombudsmannen säger.

Hoppas jag har fel.

Samtidigt som jag skrivit på detta blogginlägg bloggar Niklas Hellgren också om civilsamhället. Läs gärna hans inlägg och kommentarerna därefter.

* SVT 'påvisade' till exempel detta i Könskriget genom att klippa så att en affisch bakom två unga kvinnor som intervjuades såg ut att förespråka "KRIG!" när det på affischen i stället stod "KVINNOR MOT KRIG!"

4 kommentarer:

meta sa...

Jag läste länkarna, den andra (den om fulfeminismerna och media). Samtidigt håller jag på att läsa Anti-patriarkalt manifest (Maria-Pia Boëthius och Maria Lindhgren). Vet inte om du läst den. Men det är riktigt kusligt att se hur deras tankar och mailväxling om patriarkatism och medias inflytande faktiskt stämmer. Media har fått fruktansvärt stor makt att skapa bilder och föreställningar, större än nånsin.

För den konspiratoriskt lagda verkar det glasklart, för den mindre konspiratoriskt lagda är det ändå otroligt ruskigt hur det stämmer. Media skapar bilder som inte stämmer, men som faller "patriarkatet" väldigt väl i händerna. Har vi feminister någon chans över huvud taget att befria oss och resten av mänskligheten från detta falska bildskapande av hur Män och Kvinnor ska vara?

Jag får svindel och blir mörkrädd.

Rabiatfeminism sa...

Började en gång läsa APM, sen hamnade den i bagageluckan på bilen och där ligger den dessvärre kvar och ger mig dåligt samvete varje gång jag öppnar luckan... Men jag har läst en del artiklar av Maria-Pia Boëthius och hon brukar vara mitt i prick med sin kritik av media. Artikeln om fulfeminismen skrev jag som ett svar på ett utspel från Fredrika Bremerförbundet där dom gått på hela diskursen om fulfeminister. Mina slutsatser drar jag bland annat från muntliga källor som berättat om meningsskiljaktigheterna mellan Spanner och ROKS i samband med Fadimefallet. Som bekräftas i Journalistens artikel. (Som ju för övrigt också känns synnerligen vinklad.)

meta sa...

Ja, fulfeministmyten är väldigt omhuldad i icke-feministiska kretsar. Måste väl erkänna att jag också gått på en eller annan av fulfeministmyterna, ett vanligt "nybörjarmisstag". Skulle "förändra feminismen" och hela köret - tills jag upptäckte att det är feminismen som förändrar mig. Till något bättre hoppas jag.

Artiklar är oftast väldigt vinklade. Jag har något slags tanke att alltid försöka läsa tidningar som om det vore första april. Slutsatsen har blivit att vi inte längre prenumererar på någon morgontidning - alla nyheter läses på nätet - om de ens läses.

Rabiatfeminism sa...

Jo, jag trodde också på många av myterna förr. Om du vill få upp blodtrycket lite kan du söka på Könskriget och läsa Wikipedias artikel. Man skulle kunna tro att det är Evin Rubar själv som skrivit inlägget...