Tuves och Luvas jul - dags att kalla in förstärkning

På måndagsmorgonen begav sig landladyn och hennes lille man in till stan. När de gick låg skumtomtarna och sov i köksfönstret och ingen av människorna brydde sig om att väcka dem för att ta dem med.

Knappt hade ytterdörren hunnit slå igen innan Luva lyfte på ena ögonlocket. Kusten var klar. Det var dags att börja undersöka den mystiska burken på spiselhyllan, från vilken både Tuve och Luva och deras nyfunna vänner Saltus och Peppra trott sig höra ljud.

De två skumtomtarna slank ner på en köksstol och lyckades därifrån ta sig upp på spisen. Bredvid spisen förvarade landladyn sina köksredskap i trä i en stor Höganäskruka. Via denna kruka lyckades tomtarna baxa sig upp på spisfläkten. Man skulle inte kunna tro det men skumtomtar är ganska viga och klättrar riktigt bra.

Från burken hördes inte ett pip. Tuve gick fram och knackade på porslinsburken.

- Hallå! Är det nån där?

Plötsligt hördes ett mummel inifrån burken. Det var dock omöjligt att höra vem det kom ifrån och vad denne sa, då burken var alldeles för tjock och locket alldeles för välisolerat. Men det stod klart att någon var instängd i porslinsburken. Luva ställde sig på axlarna på Tuve och började trycka mot lockets kant för att få upp det. Hon tryckte och puttade, puttade och tryckte, utan att locket rörde sig en enda millimeter. De två insåg att de var tvungna att skaffa hjälp.

En stund senare satt de och dinglade med benen från fönsterbrädan och resonerade om vad de skulle göra. Luva suckade och sa till sist

- Det är nog dags att kontakta tomtedetektiven Ture Tomton.

Plötsligt föll deras blick på något nere på bänken vid köksbordet. Vad var det där för rosa sak som låg där nere?

- Herregud, sa Tuve, det är en skumtomteluva!

Plötsligt rasslade det i dörrlåset. Landladyn var på ingående. De två skumtomtarna kastade sig raskt på rygg och låtsades sova.