Tuves och Luvas jul - om pepparkaksbak

Pepparkakor. Detta knapriga bakverk med smak av julkryddor. Idag fick Tuve och Luva följa med till Coop Forum i Vinsta för att handla. Då det bara är dagar sedan dom flydde från skumtomteförintelsens fäste på Coop Forum i Jönköping var dom lite skeptiska och ville helst stanna i bilen på parkeringen. Landladyn lovade dock att de skulle få åka sig i hennes jackficka så att dom kunde krypa ner och gömma sig om någon människa kastade lystna blickar efter tomtesyskonen. Dessutom skulle dom få välja vilken sorts pepparkakor som skulle inhandlas.

Pepparkakor. Det finns många anekdoter kring framställandet av dessa små krispiga kakor. Som när landladyn inte alls var landlady utan själv hyrde våning i Montpellier, Frankrike. När hon och hennes co-locataire fick för sig att bjuda alla sina vänner på typiskt svenskt adventskaffe. Och tillbringade veckor med att försöka hitta alla ingredienserna i pepparkakor. Bara att komma på vad kryddnejlika och sirap heter på franska! (Detta var på tiden B.I. - Before Internet.)

Eller som den gången då vår landladys ömma moder i ett utbrott av huslig anda skulle baka pepparkakor och hade förberett en deg som skulle stå och vila över natten. Degen låg i en rostfri bunke med en handduk över. Vad den ömma kakbakande modern inte tänkt på var familjens fjärde medlem, som då ännu inte var den yngre systern, denna historia utspinner sig innan hon sett dagens ljus. Nej, den fjärde familjemedlemmen var beageln Reja. Värmlands glupskaste hund som kunde äta ett skrovmål på sekunder. För att inte tala om tårtor, hela paket med torkad fisk och grillade kycklingar. Beageln Reja fick nos på bunken med den sött kryddiga doften och liksom människobarn fann hon degen mums. Hela degen.

Det var så det kom sig att den ömma modern fick sätta en ny deg, och den luttrade hundägaren tillika fadern fick torka hunddiarré och sätta sin glupska jaktkompis på ännu en risdiet.

Vis av erfarenheten kring vilka problem som kan uppstå i samband med pepparkaksbak fann landladyn det bäst med köpepepparkakor.

På en blogg nära oss har för övrigt den koleriske tomtevännen Ambjörn Svinhufvud skådats igen, efter många år i förskingringen.