Idag väcktes Tuve och Luva av ett spöke. Dom trodde en stund att dom blivit uppätna och kommit till tomtehimlen. För in genom dörren skred en vitklädd figur i särk och med ljus i håret. Det var en ganska lång person med kraftig haka och maskulina drag, trots särken och det långa håret. (”Spöket” var för övrigt misstänkt likt landladyns lille man. )Det var Lucius från Lillån. Varje år den 13 december skrider han runt i stugorna och sprider lite julglädje genom att bjuda på digestivekex och lapsang-te och berätta anekdoter från sina resor runt jordklotet. Lucius från Lillån har en särskild förkärlek för berättelser från Mongoliet och om gamla kinesiska krigsstrateger och börjar ofta sina berättelser med ”Min gode vän Luya säger...” eller ”Min gode vän Bat-Erdene brukar…”
Och folk och tomar i stugorna dom tuggar artigt på digestivekexen och hoppas att Lucius snart skall bli klar så de kan sova vidare i den arla morgonen. Många är de människor som sett ljuset från Lucius och känt doften från hans skidvallaluktande tekanna. Hur många som kommer ihåg hans små anekdoter förtäljer dock inte historien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar