Inte längre så hovsamt kring hovet

I Året med Kungafamiljen (SVT:s fjäskprogram för nämnda familj) har drottningen och kronprinsessan uttalat sig om mediernas granskning av kungen samt av drottningens far och kronprinsessans morfar. Utifrån deras kommentarer kan man slå fast att det är tur att vi inte har verklig kungamakt här i landet, för då låge pressfriheten illa till. Kronprinsessan drömmer sig tillbaka till sin barndom då medierna visste men inte skrev, av hovsamhet i bokstavlig mening.

Att sedan drottningen har mage att sitta och kalla sig själv maktlös är också intressant. (Belyst av Elin Grelson i GP.) En av landets mest välbeställda kvinnor, som av monarkisterna hävdas inneha en enorm betydelse för rikets välstånd. (Alltid utan att dom kan visa några faktiskt siffror på detta.) Maktlös? Ja, när det gäller vad tidningarna skriver eller inte skriver, tack och lov. När det gäller inflytande i samhället, knappast.

Och ärligt, om Victoria Bernadotte vill leva privatliv utan paparazzis och skvallerjournalister så finns det ju ett utmärkt sätt att göra det på. Men då får hon också avstå från apanage, slott och allt annat som vi håller henne med.

Nä, jag kan faktiskt inte se att vi alls behöver något annat än en riksdag och regering i detta land. Avskaffa monarkin och låt bli att ersätta den. Lägg pengarna på gemensam välfärd i stället.

Universella mänskliga rättigheter, när vi tycker så

Senaste dagarna har förnekare av universella mänskliga rättigheter visat sina ansikten runt om på nätet och tidningarna. Annars kloka människor hävdar på fullt allvar att vi måste respektera (läs: acceptera) att Etiopien dömer två journalister till elva års fängelse för att de olovligen tagit sig in i landet. De hävdar på lika fullt allvar att om somaliska (vad nu dom har med saken att göra) journalister skulle slå sig ihop med svenska kriminella och ta sig in i Sverige skulle dom absolut dömas i svensk domstol för terroristbrott. (Jag ids inte länka till tokigheterna.) Att en svensk domstol skulle ha förklarat rättegången ogiltig i det ögonblick det uppdagades att åklagaren förfalskat bevis har liksom inte slagit dem in. Det är en av skillnaderna mellan en rättsstat och en diktatur.

Jag är en stark motståndare till så kallade humanitära interventioner (deras syfte är sällan humanitärt) och brott mot staters suveränitet. För detta händer det att jag buntas ihop med kulturrelativister. Nu har dock högerdebattörer, Flashbackrasister och kulturrelativister slagit sig ihop i skön förening. De två i Etiopien (inte Somalia) fängslade journalisterna kan sitta där dom sitter för dom har medvetet tagit hjälp av rebeller för att ta sig in i ett land där dom inte får ta sig in. Därmed skall dom automatiskt också räkna med att bli fällda för terroristbrott. Debattörerna klarar inte att särskilja brottet att olovligen ta sig in över en gräns med brottet att ägna sig åt terrorism.

Det måste gå, menar jag, att hålla två tankar i skallen samtidigt. Johan Persson och Martin Schibbye kan faktiskt ha brutit mot en lag och vara oskyldiga till att ha brutit mot en annan. Det kan faktiskt vara så att man både kan respektera Etiopiens suveränitet och konstatera att landet inte är en rättsstat. Yttrandefrihet kan faktiskt stå över friheten för en förtryckarregim att fängsla dem som utövar sina mänskliga rättigheter. Man får kritisera en dom som helt uppenbart strider mot all rättssäkerhet. Det gör vi ju hela tiden om dödsdomar i s k demokratiska stater som USA eller beslut om att massakrera civila i Gaza. Eller om det rör andra diktaturstater (än Etiopien, inte USA) som Nordkorea och Iran.

Men framförallt, om vi nu anser att universella rättigheter är just universella, då blir försvaret av domen mot Martin och Johan omöjligt.

DN:s favoritminister

DN låter sin favoritminister Anders Borg oemotsagd berätta om alla sina storstilade planer. Bland annat vill han förhindra att invandrade kvinnor tar ut så lång föräldraledighet. Det är ett särskilt problem att invandrade kvinnor är hemma med barnen. Att även svenska kvinnor är det till nära 80 procent är tydligen inte lika illa.

Annars finns det ju ett väldigt enkelt sätt att lösa detta på, ta bort männens rätt att skriva över sina dagar på kvinnan. Men DN frågar inte Anders Borg hur han tänkt genomföra sina idéer. Genom att i strid med diskrimineringslagen förbjuda män som har barn med kvinnor av utländsk härkomst att skriva över sina dagar på sina fruar? (Frågan är iofs om det ska ses som ett missgynnande att man inte får ge bort möjligheten att vara hemma med sina barn.)

Men såna små praktikaliteter bryr sig inte DN om. Det handlar ju om att ge Moderatministern ännu en möjlighet att berätta om sin förträffliga politik, genomförbar eller inte. Som en fortsättning på Ulrika Bys adjektivladdade hjälteporträtt à la Nordkorea.

"Men hur är han då, som person? Frågar man runt i hans omgivning beskrivs han som en person som fortfarande sticker ut, inte bara på grund av sin övermänskliga arbetskapacitet och exceptionella förmåga till analys – utan också för sitt humör, sin envishet och sin humor."

DN har gjort inredningsreportage av politiken, liksom politiken blivit till en Idoltävling.

Idolmonarkin

Dags för jobb igen. Och ett stilla konstaterande att Sverige blivit en Idolmonarki där media tycks ha tagit över rollen från partimedlemmar om vem som skall leda eller inte leda ett parti. Aftonbladet fortsätter sin kampanj mot Håkan Juholt där Lena Mellin idag konstaterar att klockan klämtar för S-ledaren. Först skriver tidningen lögner om partiledaren i fråga. I veckor jagar man honom för brott han inte begått. Sen ringer man upp ca 900 personer veckan före jul och frågar vilket förtroende dom har för den som fått löpa gatlopp i media jämfört med partiledaren som aldrig ifrågasätts, vare sig i media eller internt. Efter det gör man en stor sak av att Juholt saknar förtroende hos en majoritet av Aftonbladet/Sifos respondenter. När han uppenbarligen har förtroende hos dem som skulle kunnat avsätta honom.

Samtidigt har plötsligt Mona Sahlins synpunkter blivit intressanta. Hela helgen har man pumpat ut hennes illa dolda budskap att det var fel att välja Juholt på det sätt som skedde. (Samma sätt som hon själv valdes på, för övrigt.) Detta intresse för hennes synpunkter fanns ju knappast medan hon var S-ledare då handlade det mer om priset på hennes väska. (Långt lägre än priset på Fredrik Reinfeldts klocka.)

Och folket sätter sitt betyg genom att klicka på tumme upp eller tumme ner på nätet. Sen går dom och röstar så som Aftonbladet talat om för dem att de skall rösta, på den mest populäre. Ungefär som i Idol.

Frågan är om jag inte hellre levde i en bananrepublik än i en idolmonarki.

Merry Christmas!

Funderade över om det fanns några som vi umgåtts extra mycket med under 2011 och kom på att mest tid har ändå spenderats med skurkarna i Baltimore. Så, shake it!

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Årets julgåva till Reportrar utan gränser

Som ett komplement till regeringens och Carl Bildts tysta diplomati har jag i år valt att öppet berätta om till vilken organisation jag valt att ge min julgåva.

Du kan också via Reportrar utan gränser skänka pengar till Johan Perssons och Martin Schibbyes advokatarvode och kostnader under den rättsliga processen. Dom lär behöva allt stöd dom kan få.

Väl tydliggjort vad det handlar om av Journalistförbundets ordförande, ca 9 minuter in i detta klipp.

Nyanserat om Säpoarkiven

Svenska Dagbladet kan ha gjort en av årets viktigaste reportageserier om Säpos Stasiarkiv. Nu verkar till och med opinionen ha svängt samtidigt som Svenskan visar att den av Birgitta Almgren utpekade "Stasiagent nr 6" inte ens finns i Stasis egna arkiv. Plötsligt är justitieminister Beatrice Ask inte längre ensam om att inte göra populistiska utfall. Såväl Folkpartiet som Socialdemokraterna verkar ha förstått att detta inte rör sig om några oomtvistliga fakta, utan i själva verket är tolkningar av Säpos personal. I fallet Marianne Ersson verkar det dessutom som hon pekats ut på grund av ett rent misstag från Säpo, i kombination av slarv från Birgitta Almgren.

Så nu verkar vi i stället prata om att forskare och berörda utpekade får tillgång till arkiven. Journalister skulle man kanske lägga till där också, det har ju Svenska Dagbladets Mikael Holmström visat leder till nyansering i rapporteringen kring denna fråga.

Fotnot: Mina tidigare inlägg i denna fråga. Dagens Arena är också nyanserade, och visar på hur Folkpartisterna svänger i frågan.

Nya slussen och tondöva stadshuspolitiker

Så var nya Slussen klubbat då. Med tre rösters marginal i fullmäktige. Att det var så jämnt mellan blocken och alltså ett ganska stort motstånd mot förslaget berör inte Alliansen i Stadshuset. Nu är det nämligen viktigare att Sten Nordin (M), Regina Kevius (M) och Per Ankersjö (C) får sin vilja igenom och framstår som beslutsföra än att det blir en bra lösning för medborgarna. Därför kan vi också vänta oss år av överklaganden och eventuella stopp i planerna där förslaget kan förkastas helt eller i detalj.

I stället för att hitta en blocköverskridande lösning eller fråga Stockholms invånare. Idag får Per Ankersjö, miljöborgarråd, en fråga i SvD om varför inte medborgarna fått rösta om Slussen. Han svarar att det skulle ha skett för 20 år sen i så fall, nu är det för sent.

Ja, med Alliansen är det ju ofta bråttom. Experter och medborgare är mest till besvär med sina felaktiga åsikter. En annan läsare frågar om man kommer kunna cykla från Gamla Stan till Götgatsbacken i framtiden och får ett undanglidande svar att som helhet kommer det bli bättre för cyklisterna. Jag antar att svaret på hennes fråga är nej.

På ritningarna ser Katarinahissen ut att vara högre än de nya husen vid Stadsgårdskajen. Men Gondolen ligger 33 meter över Saltsjön och de nya husen skall tydligen vara 34 meter höga. Så i framtiden får man dricka sin gin&tonic med utsikt över hustak.

- Dom tror väl att KF fortfarande driver Gondolen, sa en av mina arbetskompisar häromdagen. Och nu skall dom bygga för hela KF:s hus också.

Som om där fanns en tanke.

De opolitiska

Johan Ingerö, bloggare, PR-konsult och tidigare politiker i Folkpartiet, skriver numera ledarartiklar i Svenska Dagbladet. Ingerö är idag glad över att norska vetenskapsrådet lär ska ha frusit bidragen till genusforskningen efter en TV-serie av en psykolog, en serie kallad Hjärntvätt. (Antifeministerna gillar ju att använda sig av ord som 'hjärntvätt', 'könskrig', 'manshat' och sånt.) Det borde man göra i Sverige också förstår vi av Ingerös artikel.

Jo, för det må vara så att sociologer röstar rött och ekonomer borgerligt, det har inte Ingerö så mycket att säga om. Däremot är det de facto ett bevis för att genusvetenskapen icke är vetenskap att trettio procent av genusvetarna i valet 2006 sa sig rösta på Feministiskt initiativ. Ett parti som hämtat sin ideologi från genusvetenskapliga teorier. Eller är det kanske så att Fi i själva verket, på ett år, hunnit fostra forskarna att infiltrera universiteten? När Simone de Beauvoir skrev det andra könet i slutet av 1940-talet var det kanske för att hon visste att det skulle komma ett svenskt parti så småningom som skulle anamma hennes teser om att man inte föds till kvinna utan blir det. Att forskare skulle använda hennes bok för att hävda att mäns och kvinnors skillnad i storlek och vikt på hjärnan har mindre betydelse.

Jag antar att detta betyder att om det skulle gå att visa att 30 procent av positivistiskt lagda statsvetare röstar borgerligt så skall alla bidrag till positivistisk statsvetenskaplig forskning strypas? (Ganska skönt för oss med en mer interpretistisk inställning men kanske lite synd för forskarklimatet och demokratin.) Eller om det visar sig att psykologen i den norska serien är antifeminist? Hur påverkar denna politiska inställning då hans rön? Hur påverkar den Svenska Dagbladets ledarsidas åsikter?

Eller är det helt enkelt så att genusvetenskapen i Norge lever i en ganska hårt positivistisk verklighet bland forskare som hävdar biologin, och delar av psykologin, som enda vetenskapliga förklaring till skillnader mellan män och kvinnor? Där en TV-serie kan avgöra vilken forskning som får bedrivas eller ej. (Såvida Ingerö har rätt i sin ledare, jag har inte dubbelkollat detta.)

Nej, i sann liberal anda kanske de borgerligt lagda skulle ta och elda upp alla verk av Simone de Beauvoir, Michel Foucault och Pierre Bordieu när de ändå håller på att rensa ut irrläror om mäns och kvinnors position i samhället. Liksom Alliansen rensade bort det misshagliga Arbetslivsinstitutet med sina vänsteranfrätta så kallade forskare. Det är ju tydligen så liberaler, med antifeministiska åsikter, gör.

Eller förlåt, när dom rensar är dom ju helt och hållet opolitiska, helt utan värderingar. Glömde det.

Parti utan ryggrad

Hittills verkar all kritik inifrån partiet komma från gamla bittra högersossar som Östros, Österberg, Sahlin och nu Björn Rosengren som tydligen grävts upp nånstans. Börjar det inte bli dags för resten av partiet att reagera på detta krypskytte. Såvida det nu inte rör sig om ett parti där man tycker det är helt OK att fälla en vald ordförande genom att låta några få utöva just detta krypskytte. Jag vet inte vad som är mest bedrövligt, att S inte verkar ha någon politik eller att att de inte har någon ryggrad.

Och nä, jag kommer inte börja rösta S med Östros eller Österberg som ledare heller. Tvärtom, Juholt framstår som ett under av charm i jämförelse. Om det är dessa tre gubbs som är S framtid förstår jag att partiet har problem.

Vinklingar

"Föräldrar får inte fota lucia" kan vi läsa i Svenska Dagbladet. Men herregud vad är det här för myndighetssamhälle! Skall man förbjuda föräldrar att fota sina små barn i lucialinne och tomteluva nu också? Va? Bara att det inte handlar om att fota sina egna ungar. Det får man fortfarande göra, hemma eller, i vissa fall, i en särskild hörna på dagis. Däremot får man inte fota andras barn på dagis. Skälet är att även barn till människor som lever gömda eller med skyddad identitet skall få gå på dagis. Utan att dessa barn skall läggas ut på bild på Facebook, Flickr och föräldrarnas bloggar efter att någon förälder knäppt en bild med sin iPhone.

Så rubriken hade lika gärna kunnat vara "Linköpings kommun skyddar hotade barn med fotoförbud" men det hade ju inte väckt någon upprördhet bland läsarna och fått dem att klicka på rubriken.

Folkpartister mot nya Slussen

Idag svarar ett gäng folkpartister m fl på Per Ankersjös (C) artikel som jag tog upp igår. Men, om nu folkpartisterna är emot förslaget så blir det väl inget beslut i stadsfullmäktige? Eller tänker dom rösta för ett förslag dom inte håller med om? Eller blir dom överkörda av andra i partiet? (Det har ju hänt förr, minns FRA-debatten.)

Frågorna hopar sig, inte bara om Slussen.

Men dom har ju rätt, kritiken kommer inte enbart från det som Ankersjö föraktfullt kallar "vissa partier" och "kultureliten" utan även inifrån Alliansen.

Fattigsverige 2011

Ibland inbillar jag mig att det hänt en del, att vi utvecklats de senaste 140 åren. När min farfars mamma auktionerades ut som liten flicka till lägstbjudande bonde, när hennes mamma hamnade på fattighuset med sina minsta efter att hennes man dött i statens tjänst, då var det i ett hårdare samhälle där man såg mer cyniskt på barn, gamla och änkor.

Men så påminns man att Sverige 2011 har en del gemensamt med Sverige 1871. Här dör människor av svält på fattighus... förlåt Caremaboendet. Här auktioneras vården av tortyroffer ut till lägstbjudande i stället för att använda en väl fungerande verksamhet.

Och politikerna verkar inte vilja ändra på något. Det finns väl egentligen bara ett parti, Vänsterpartiet, i riksdagen som fokuserar på välfärd framför kostnader. För vilket dom får hård kritik av alla de andra partierna. Det parti som till stor del byggde upp Välfärdssverige verkar helt upptagna med att tävla med Högern om låga skatter så att vi definitivt inte skall ha råd med kvalitet i välfärden. Leif Pagrotsky (S) som satts att ta fram ett skattepolitiskt förslag för S säger

”När vi går till val nästa gång har svenska folket levt med borgerlig skattepolitik i åtta år. Människor har inrättat sin ekonomi efter de skatteregler som faktiskt gäller. Det är självklart för oss att vi inte ska lägga några förslag som gör att människor inte sover gott om natten.”

Men vad vill ni då? Sitta kvar med Carema och vård skött av lägstbjudande? Och sover vi egentligen inte godast om natten om vi vet att vi lever i ett samhälle där vi blir omhändertagna när något händer? Där omhändertagandet handlar om lite mer kvalitet än fattighus och svält. Det var väl det Socialdemokraterna kämpade för under förra seklet, att komma bort från fattigauktioner?

Ironiskt nog så har Pagrotsky förmodligen rätt. När vi nu upplever att vi har det rätt bra, med mer pengar direkt ner i plånboken, så tänker vi inte på att det är vi själva som kan ligga där på Caremas boende imorgon. Det är förmodligen Alliansens smala lycka att Sifos respondenter lever i nuet, övertygade om att aldrig behöva svälta ihjäl när lönen upphör att komma varje månad.

Prussiluskorna och Slussen

När barn och barnbarn i framtiden frågar er vem som kom på idén att bygga igen Slussen, när dom ser gamla bilder på hur det såg ut förr när man kunde stå utanför tunnelbanan och se ut över både Riddarfjärden och Saltsjön. Då kan ni svara att det var prussiluskorna i dåvarande stadsstyret som bestämde detta.

Prussiluskan är som alla vet från början en dam från socialnämnden (?) i Astrid Lindgrens berättelser om Pippi Långstrump. En know-it-all som vet vad som är bäst för människor. En beskäftig människa som tillhör samhällets maktskikt och som inte drar sig för att skriva folk på näsan hur dom skall leva. Och som gärna talar om för folk vad som är snyggt eller inte.

Inom Alliansens i Stockholm vimlar det av prussiluskor. Här på bloggen har jag uppmärksammat dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (M), ni vet hon som sålde våra förortscentrum till skojarföretaget Boultbee och som ville riva Trygg-Hansa-huset för att hon tyckte det var fult. Prussiluskorna är särskilt aktiva när det är fråga om hur vi skall utforma vårt gemensamma stadsrum. Dom vet vad som är snyggast. Dom vet vad som är bäst för just dig och alla andra Stockholmare. Om någon skulle drista sig att ifrågasätta någon av prussiluskorna går dom i försvarsställning med att pöbeln, fast dom inte uttrycker sig så rakt på sak, inte förstått någonting och bara är bakåtsträvare som vill "gå tillbaka till Gå". Prussiluskorna har månne fått sin syn på förändring av staden från ivrigt spelande av Monopol eftersom dom ofta använder detta uttryck. Vill man sälja Slussen är det bara att göra det. Vill man bygga storhotell framför Stadshuset, kör i vind!

Nu senast är det Prussiluskan Per Ankersjö (C) som hävdar att kritikerna av Alliansens Slussenförslag egentligen bara sprider myter och lögner. Slussen idag är i själva verket bara "stadens största pissoar" och Alliansens förslag kommer bli helt fantastiskt bra. Med illa dolt förakt rider stadsmiljöborgarrådet till storms mot "vissa politiker" och "kultureliten". För de senare förstår ju inte vad som är bäst för dem och för stadsmiljön. Kompositörer skall ägna sig åt att komponera och lämna stadsbyggandet åt människor som Ankersjö, tidigare radiopratare i en reklamkanal, eller finansborgarrådet Sten Nordin (M), vilken verkar ha gått direkt från studierna i Uppsala till politiken. Översteprussiluskan Nordin säger till exempel att utsikten inte alls kommer förstöras eftersom husen skall byggas i glas (!).

Först låter man en plats förfalla genom dåligt underhåll. Man gör den till stans största pissoar. Sen löser man det hela genom att bygga över skiten med höga hus, en åttafilig bilväg och en solterass som vätter mot norr. Att lyssna på motförslag om andra lösningar ligger inte för prussiluskorna. Särskilt om kritiken kommer från andra kulturpersonligheter och andra politiker.

Ungefär som när man vill ta ner en gammal ek för att den står i vägen för nya vägbyggen.

Högern bryr sig inte mycket om individerna

Högern är lustig. Å ena sidan är valfrihet för individen det finaste som finns. Å andra sidan bryr man sig inte särskilt mycket om enskilda individers välfärd. Individens valfrihet är, i det borgerliga samhället, alltid kopplad till hur mycket pengar dessa har. Vilket tangerar en annan del av högerns ideologi, som dom inte vill prata så högt om längre, att individen själv skall stå för kostnaderna i allt större utsträckning. Du har ju fått jobbskatteavdrag!

När man läser Maria Ludvigssons ledarartikel i dagens SvD kan man kanske känna att, ja det är bra med en familj som ställer upp om man behöver hjälp vid till exempel sjukdom eller ålderdom. Men är det bra för de enskilda individerna i familjen? Eller för den som inte har någon familj som kan ställa upp?

Om vi nu gör som Högern vurmar för och bygger ett samhälle på privata och enskilda initiativ vem skall då ta hand om de fattiga och ensamma? Och vad skall kvinnan, för det är nära på alltid en kvinna, som tar hand om sina föräldrar/svärföräldrar/make på ålderns höst försörja sig på? Varför skall inte hon få fortsätta arbeta och tjäna egna pengar? (Oftast jobbar hon ju redan med att ta hand om sjuka och gamla, för att vi andra skall kunna arbeta och försörja oss.)

Vad är det med dessa socialkonservativa människor som gör att de hävdar individens valfrihet samtidigt som dom vurmar kollektivet familjen på ett nära nog besatt vis? Familjen skall ta hand om det "mellanmänskliga beroendet", inte staten. Absolut inte staten. Att familjen består av individer har man glömt bort. (Det märks om inte annat i diskussionen om en individuell föräldraförsäkring.)

Men frågan kvarstår. Vem bryr sig om de individer som inte har någon som tar hand om dem? Som inte själva kan betala för sig? Kommer ättestupan Carema och tar dem?

Rekommenderad lyssning

Sent omsider hittar jag till Publicistklubbens debatt om drevet mot Håkan Juholt.

Ulrika Knutsson är lysande i sin fråga om hur många "partitoppar" det behövs för Aftonbladet och DN att skriva en rubrik om att '"ledande socialdemokrater vill att Juholt avgår". Daniel Suhonen är lika lysande i sin replik om att man i stället "kunde skrivit 'jättebittra avpolletterade högersossar stöter kniven i ryggen på sin partiledare".

Yrsa Stenius ger ännu en bra kommentar. På det hela taget ger denna sändning visst hopp och jag ser fram emot att läsa om maktkampen inom S, såväl som inom andra partier. Räknar dock inte med Aftonbladet och DN i denna fråga.

Galet

"...hur tokig Solanas än var, vilket har påpekats flitigt i debatten, så föreföll hon ändå kunna skilja på verklighet och konst"

Skriver Kulturnytts Maria Edström. Frågan är vad det säger om Pär Ström, Moderatmännen m fl.

Freddie forever ♥♥♥

Freddie Mercury 5 September 1946 - 24 November 1991

Cutting up scumbags

I samband med Evin Rubars och SVT:s tvivelaktiga hantverk i den tendentiösa skildringen av Sveriges kvinnojourer läste jag Valerie Solanas SCUM-manifestet*1. Jag var ju tvungen att själv se vad det nu var som fått positiva recensioner inte bara i ROKS medlemstidning utan i många svenska dagstidningar. (Det berättade dock inte Rubar, hon framställde det snarare som om Ireen von Wachenfeldt och ROKS själv skrivit inte bara recensionen utan också boken i en av de fulaste intervjuer i svensk TV-historia.)

Nu har boken satts upp som teater av TUR-teatern. Och antifeministerna går igång igen. På den ökända sajten F****back har en tråd startats med ett amerikanskt upprop att kartlägga ett gäng kvinnor i Göteborg som spelat in en film där dom skjuter en man och dansar runt liket, med tydliga kopplingar till Solanas bok. Varför dom skall kartläggas, forumet hostar snabbt upp deras namn, kan vi bara gissa. Förmodligen skall dom förföljas med hotfulla mejl och telefonsamtal från stackars förtryckta män. En grupp som kallar sig Moderatmännen blev så upprörda att dom kallade till demonstration utanför teatern i Kärrtorp. Denna ställdes dock in med kort varsel då man ansåg sig ha uppnått dialog med teatern. Hur många av männen som läst hela (den ganska tunna) boken från 1967 framgår dock inte. Förmodligen ganska få, får man gissa. Eller så är antifeminister, vilket jag länge trott, i högre grad drabbade av autismspektrumsyndrom och oförmögna att läsa mellan raderna. Dom tar helt enkelt allt dom ser och hör på blodigt allvar. (Så länge det passar deras syften så klart, att ta upprop att kartlägga kvinnliga filmskapare på allvar ingår liksom inte, det blir en kul grej, inte så allvarligt menat.)

Camilla Wagner på Veckans Affärer konstaterar att

"En grupp, som kallar sig Moderatmännen, har alltså blivit så upprörda över ett litterärt mordhot mot män som grupp att man väljer att mordhota specifika personer i verkliga livet?"

Det skall sägas att jag är osäker på om just de som ligger bakom Facebookgruppen Moderatmännen ägnat sig åt mordhot, klart är dock att teaterns personal fått motta sådana. Wagner räknar även upp en rad manliga ikoner som uttryckt sig minst sagt nedsättande om kvinnor som grupp. Aristoteles, Martin Luther, August Strindberg bland andra. Man kan invända med att dessa är döda sedan länge och deras verk skrivna för länge sen men det får man nog säga om det snart 44 år gamla SCUM-manifestet också. Solnas har varit död i närmare 25 år. Och det är ju inte direkt så att Strindbergs verk slutat spelas på svenska teatrar. Hans kvinnoförakt är till och med hugget i Drottninggatan för oss Stockholmare att läsa varje dag. Aristoteles lär fortfarande vara ett stående inslag i kurser i t ex politisk teori och filosofi.

Kan vi förvänta oss att Moderatmännen demonstrerar utanför Dramaten nästa gång dom sätter upp Fadern? Nej, det kan vi inte. För kvinnoförakt är ju liksom nedärvt sen de gamla grekerna, inget att uppröras över. Och det blir aldrig så starkt som när en kvinna, dessutom prostituerad och utsatt för övergrepp och stöld*2, slår tillbaka med ord.

---

*1 SCUM - Society for Cutting up Men kan översättas med Föreningen för att skära upp män eller Föreningen för att kritiskt skärskåda män.

*2 Solanas skrev sin bok efter att ha levt ett liv som hemlöst, prostituerat incestoffer. Hon försökte döda Andy Warhol efter att han snott ett manus till en pjäs hon skrivit, Up Your Ass, om en manshatande kvinna som tiggde och prostituerade sig.

Uppskruvat om rättssäkerhet

Meh! Nu börjar det gå helt över styr i debatten om Säpo:s arkiv över Stasimisstänkta. I förra veckan försvarade JK Anna Skarhed möjligheten till förundersökning och menade att detta var ett sätt att utreda vad som hänt och i själva verket en del av ett öppet samhälle. Det skulle man ju kunna hålla med om, det är ju en del av rättssamhället att misstänkta brott utreds och att den misstänkte endera frikänns eller döms. Men icke så, enligt forskaren Wilhelm Agrell. Det skall nämligen finnas en grupp höjd över varje misstanke, stående utanför rättssystemet. Nej, det är varken svenska spioner eller Hell's Angels jag pratar om utan Agrell och hans forskarkollegor.

Att inleda förundersökning mot en forskare är enligt Agrell att jämföra med Stasimetoder. (Jo, tonläget är uppskruvat.) Läser man Agrells inlägg kan man få bilden av att frågan rör tillgång till allmänna handlingar. Så är inte fallet. Författaren Birgitta Almgren fick tillåtelse att forska på hemligstämplat material med vissa förbehåll. Det kan man tycka vad man vill om men det var domstolens beslut. En av anledningarna var att domstolen såg en risk för att personer, kanske rent oförskyllt, skulle hängas ut som Stasiagenter utan att kunna försvara sig. Almgren fick sålunda inte skriva om forskningsobjekten så att dessa gick att identifiera.

Så kom då Almgrens bok och flera personer vände sig till Säpo, vars arkiv det alltså rör sig om, och påstod att dom var lätt identifierbara i Almgrens bok. Tydligen är det inte så att samtliga svenskar är (typ) tysklärare som jobbat i Östtyskland utan det var lätt för grannar och bekanta att förstå vilka Almqvist skrev om. När så Säpo fick veta detta skulle dom alltså enligt Agrells sätt att resonera blundat för att Almgren faktiskt kan ha brutit mot domstolens direktiv. Bara därför att Almgren är forskare och för att Agrell tycker att direktiven är dumma och att han egentligen tycker att arkiven inte skulle varit hemligstämplade alls.

DET låter i mina öron som ett rättsosäkert samhälle där vissa grupper bara utifrån sin position har rätt att hänga ut andra. Om nu Almgren handlat korrekt och inte brutit mot någon lag borde väl varken hon eller Agrell ha något att frukta? (Sen kan man undra om Agrell är den man helst vill hålla i handen när det blåser, han har ju fått ändra sig tidigare.)

Första gången

- Det tar sig inte första gången.

Det sa min svärfar till min svärmor när dom skulle till första gången och hon föreslog att dom kanske skulle skydda sig. Nio månader senare kom beviset på att svärfar hade fel. Det kan visst ta sig första gången. Och som det tog sig!

Idag har det gått 56 år sedan Lille mannen kom till världen. Och jag sänder en tacksamhetens tanke till hans föräldrar, oavsett om han är resultatet av att dom hade dålig koll på människans fortplantningsförmåga eller om dom bara valde att strunta i det. Resultatet av den där första gången blev ju alldeles strålande. ♥

Propagandaministeriet

"Skolverket avvisar Juholts påstående" påstår Dagens Nyheter på nyhetsplats.

Rubriken vill få oss att tro att Juholt helt och hållet hittar på när han säger att den svenska skolan blivit lika segregerad som den amerikanska, kanske mer. Därför intervjuar man några personer på Skolverket. Det är där det blir svårt att få till det. För Skolverket säger mycket riktigt att när man mätt segregation genom förhållandet mellan föräldrarnas socioekonomiska bakgrund och barnens läsförståelse så ligger Sverige på samma nivå som USA. Och det är tydligen det man mätt, inte studieresultat generellt. Vilket DN:s artikel ändå försöker vrida det till genom rubriksättning och genom att låta Skolverket svepande hänvisa till "mycket forskning som i viss mån slår fast" att betydelsen av socioekonomisk bakgrund inte spelar så stor roll.

Så, när Håkan Juholt påstår att "betydelsen av föräldrarnas socioekonomiska bakgrund för barnens skolresultat är i dag lika viktig i Sverige som i USA, kanske till och med viktigare. Det är skolsegregation och ett resultat av regeringens politik" så har han ju rätt. Om möjligt kan begreppet skolresultat tolkas som vidare än enbart läsförståelse. Han säger dessutom 'kanske' om den är större än i USA, vilket PISA-rapporten tydligen inte visar.

Men Håkan Juholt hittar givetvis på. Till skillnad mot Jan Björklund (FP) som brukar använda PISA-studier på ett bra mycket mer kreativt sätt än så. (Men det skriver ju inte DN så mycket om.)

Man vill riktigt försäkra sig om att läsarna skall förstå att Juholt är ute och cyklar när han säger att PISA-rapporten visar att Sverige hamnat på samma nivå som USA. Och om det nu är så att Juholt inte alls hittat på så har han åtminstone hittat på att det är regeringens fel. Den har bara suttit i fem år och Skolverkets enhetschef får en ledande fråga av TT:s medarbetare som slår fast att segregationen, som ju inte finns, kan ha startat redan för 15 år sen.

Men, vill man veta, vad har Alliansregeringen gjort för att stoppa denna utveckling? Vill man alls stoppa den? Artikeln innehåller ingen kommentar från utbildningsministern utan handlar enbart om oppositionsledarens uttalande. Man kan konstatera att det börjat gå så lång tid av borgerligt regeringsinnehav att det är svårt för Björklund att i vanlig opportunistisk anda kritisera skolan utan att det slår tillbaka mot honom själv. Det är kanske därför DN/TT riktar in sig på att kritisera dem som kritiserar Björklund i stället för att diskutera själva frågan om segregation i skolan.

Vem är tanten?

Fnissar fortfarande över min stackars väns status på Facebook igår. Hon, 39 år, hennes fru, 40, och dottern, snart 1 år, befann sig ute tillsammans när en för dem okänd person plötsligt kände behov av att få ihop deras inbördes relation. Två kvinnor och en liten tjej. Kvinnorna är inte kompisar för dom verkar så familjära gentemot lilltjejen och varandra båda två. Hmmm... Klurigt! Vederbörande kommer slutligen fram till den enda möjliga slutsatsen och säger till 39-åringen:

- Är det din dotter och ditt barnbarn?

*ridå*

Världens sämsta flygplats

Frankfurts flygplats har en särskilt plats i den mörkaste delen av mitt hjärta, den där minnet av dåliga flygplatser bor. Stort, dåligt skyltat och hopplöst krångligt att ta sig mellan flygen. Men vinner gör nog ändå Sheremetyevo i Moskva, detta gudsförgätna ställe där du får sitta på golvet eller leva med att bli illa behandlad i de usla barerna. Där dom påstår att du kan betala med kort men när du sedan skall betala får veta att rubel only är vad som gäller. Varpå du får springa runt och leta efter växlingsmaskiner på flygplatsen för att alls kunna betala dina 150 kr för två koppar kaffe. Efter vårt möte med denna flygplats har vi vägrat flyga Aeroflot till Mongoliet. Hellre ett par dagars extra resande via Beijing. (Till sommaren avser vi testa MIAT:s flyg mellan Berlin-UB för första gången.)

Kastrup har alltid haft en motsatt ställning som en av de flygplatser där jag trivts bäst. Det var fram till mars 2009 då en SAS-tjänsteman på flygplatsen i fråga tvingade oss hälla ut 2 liter Laphroaigh eftersom han var för lat för att låta oss packa om dem till handbagaget och checka in det. I stället påstod han att våra whiskyrör riskerade orsaka eldsvåda i bagageutrymmet för att vi inte hade hårda väskor. När vi försökte få svar från SAS kundservice om var någonstans man kan läsa om dessa regler om hur ens väskor måste se ut blev vi ignorerade. Efter det har vi inte satt vår fot på ett SAS-flyg heller. Det går rätt bra då man tar sig fram utmärkt utan SAS och Aeroflot.

Positionen som bästa flygplats är dock för närvarande vakant.

Allianshycklarna

På Brännpunkt ser jag att två Folkpartister kräver lagstiftning om meddelarskydd. Samtidigt har Folkpartiet just beslutat att slopa den enda lag som ger lite skydd för personer som anses vara obekväma i arbetsgivarens ögon, LAS. Vi skall våga kritisera men inte ha något anställningsskydd. Eller vill dom slopa LAS för gravida, sjukskrivna och funktionsnedsatta och återskapa den för vårdpersonal som slår larm om missförhållanden i vården?

I LO-tidningen läser jag hur Sofia Arkelsten är igång igen. Jag börjar undra om hon är väldigt smart eller om hon helt enkelt inte har en susning om vare sig sitt eget partis historia eller om effekterna av partiets politik. Om man låter vinstintresse råda är det väl rätt självklart att detta intresse styr över kostnaderna i företaget. Det är väl själva tanken med valfriheten? Att kunna välja att investera, även för riskkapitalister? Eller trodde Moderaterna att det bara skulle vara sjuksköterskor som skulle starta eget i vårdbranschen och driva vårdhem under mer altruistiska former, vana som dom är vid låg lön?

Nej, det får vara slut på hyckleriet snart. Slut på det schlingmanska dubbelspelet där man gör en sak och låtsas som om man menade att göra något helt annat. Alla tänkande människor borde ju fråga sig hur det står till med kompetensen hos en regering som gång på gång får konstatera att "så här var det inte tänkt". Make till misslyckad politik får man väl leta efter. Om det nu inte är så att det var just så här det var tänkt från första början. (Bara lite jobbigt att stå för.)

#stuffmoderaternadid - återblick och framtid

År 2001. Carl Bildt, då handelsresande i olja och värre, kommenterar Silvio Berlusconis valseger med att han omger sig av ”förstklassiga ekonomiska team”.

År 2011. Carl Bildt är handelsresande i twitterinlägg och utrikesminister. Silvio Berlusconi har meddelat att han tänker avgå. Italiens skulder utgör 120 procent av BNP.

År 2021: Silvio Berlusconi avlider, 85 år gammal, under en backanal med unga flickor i Rom. Carl Bildt, åter handelsresande i olja och värre, kommenterar med att det var Moderaterna som en gång avskaffade Berlusconi och återställde Europas ekonomi.

Sluta ringa mig, försäljare!

Svensk fondservice. Dom har på något sätt fått tag i mitt mobilnummer. Nu ringer dom igen. Senast det begav sig förklarade jag för en kvinna att jag inte var intresserad. Hon blev förbannad och otrevlig eftersom hon inte fått förklara sitt erbjudande och jag ju inte kunde veta om jag var intresserad eller inte.

Read my lips: JAG ÄR INTE INTRESSERAD AV ATT GÖRA AFFÄRER MED TELEMARKETINGFÖRETAG!!!

Nu ringer dom alltså igen. Till min mobil. Varje dag. I förrgår svarade jag då jag väntade på ett samtal. En lismande man ville veta hur det var med mig.

FYI: DET SKALL DU SKITA I!

Man får inte ringa till mobiler med annat än att

- konsumenten aktivt valt att ange sitt mobiltelefonnummer för kundkontakt

- om det föreligger ett etablerat kundförhållande mellan konsumenten och marknadsföraren och erbjudandet avser samma typ av varor eller tjänster.

På vilket sätt jag och Svensk fondservice har ett kundförhållande beats me.

Nå, jag avbryter i alla fall den påflugne mannen med att det där är jag inte intresserad av och lägger på luren innan han hinner säga att det kan jag inte veta.

Dagen därpå ringer dom igen.

När jag söker på Vem Ringde och andra sajter förstår jag att jag inte är ensam. Vare sig om att bli terroriserad av deras försäljare eller ifrågasatt när man inte är intresserad.

Så vi tar det igen:

1. OM JAG VILL KÖPA NÅGOT SÖKER JAG SJÄLV UPP EN FÖRSÄLJARE. NÄR JAG HAR TID OCH LUST.
2. JAG HANDLAR AV PRINCIP ALDRIG AV TELEFONFÖRSÄLJARE, OAVSETT HUR BRA ER PRODUKT ÄR.
3. DENNA PRINCIP GRUNDAS PÅ ATT JAG GILLAR INTE FÖRETAG SOM RINGER PÅ MIN MOBIL OCH VILL SÄLJA. FÖRETAG SOM JAG INTE GILLAR HANDLAR JAG HELLER INTE AV.

Fotnot: Här kommer ett antal av de nummer företaget använder sig av i sin telemarketing: 0850112030, 0164040673, 0317806839, 0850000424, 0317806837, 0317806830, 085507021, 0757600045, 0850009034, 0853525400. (Gissar att jag kommer slå rekord i träffar nu med dessa nummer...)

Konkurrera ut dina konkurrenter för att skapa sund konkurrens

Konkurrensverkets generaldirektör försvarar verkets beslut om att Arla skall få köpa Milko. Att läsa hans artikel känns lätt surrealistiskt. Om inte Konkurrensverket godkänt Arlas köp av konkurrenten Milko så hade Milko gått i konkurs. Känns inte ett sådant resonemang oerhört uppgivet? Arla har alltså redan konkurrerat ut Milko och det är inget vi kan göra något åt. Om inte Arla fått ta över Milko så hade en annan konkurrent förvärvat Milko. Då kan lika gärna Arla få köpa. Duh!

Och om Milko gått i konkurs hade det varit jobbigt för mjölkbönderna. Så Konkurrensverket sätter mjölkböndernas problem före sund konkurrens.

Frågan man ställer sig är hur Arla alls kunde bli så stora. Konkurrensverket har ju tidigare noterat att Arla verkar ha som strategi att "så gott som fullständigt utestänga konkurrerande företag från marknaden".

Nu väntar vi på Gunnar Lindstedts replik. :)

Fotonot: Igår var det Arla som försvarade sig på Brännpunkt och menade att dom självklart är superduperbra.

Kafka och Stasi

På Svenska Dagbladets ledarsida kallar Claes Arvidsson turerna kring Säpos arkiv rörande misstänkt stasianstrukna för Kafkaliknande. (Artikeln ännu inte på nätet.) Jag håller med. Fast förmodligen inte alls på samma grunder och med samma betydelse som Arvidsson. Arvidsson menar att Kafkaliknande ligger i att det går att JK-anmäla en forskare som misstänks ha brutit mot de regler en domstol satt upp för hennes forskning. Ja, det må vara ett hot mot den fria forskningen att domstolar styr vad man skriver och hur. Men i just detta fall beror det ju på att forskaren är den enda som fått läsa det hemligstämplade arkivet, att arkivet innehåller uppgifter om personer som enbart utgör misstankar, inte fastställda domar. Domstolen ansåg därför att det var viktigt att ingen skulle hängas ut genom att man kan identifiera dem. Nu har inte forskaren i fråga lyckats med detta. Frågan är hur mycket hon alls brytt sig. När jag hör henne får jag känslan av att hon anser att hennes forskning går före människors integritet. Sanningen skall fram! Säpos sanning, alltså.

Nu har justitieminister Beatrice Ask (M) backat och vill föra samtal med de andra partierna om hur arkivet skall kunna öppnas. På Svenskans ledarsida fattar man inte alls varför någon tvekar, varför arkivet inte skall öppnas och de misstänkta föras ut i ljuset.

Jag antar att vi nästa gång tidningarna skriver om Ingvar Kamprads nazistiska förflutna kan vänta oss hejarop från Svenska Dagbladets hemsida.

Ingen anledning att andas ut än, föräldrar

Dan Eliasson, GD på Försäkringskassan framställs nu som klarsynt då han vill ta bort de famösa vab-intygen där förskolan tvingats intyga att barnen verkligen är hemma när föräldrarna anmält vab. Det kan därför vara på sin plats att påminna om varför denna regel infördes och vilka som var för och emot.

Det var regeringen som misstrodde svenska småbarnsföräldrar så till den milda grad att de gick emot Försäkringskassans remissyttrande. Kommunerna (där förskolans personal ofta är anställda) och F-kassan ifrågasatte idén från första början men regeringen lyssnar inte på experter, dom är själva experterna.

Så blev det som det blev. Nu säger sig regeringen vara öppna för att ta bort intygen. Någon gång i framtiden. Det verkar alltså inte vara F-kassan som förfogar över frågan bara för att nye GD har samma åsikt i frågan som sin företrädare.

Varför då?

Stasiarkiven. Ibland till och med Stasis arkiv. På senare tid har debatt blossat upp kring ett eventuellt öppnande av Säpos arkiv, den del som rör säkerhetspolisens anteckningar om vilka som misstänkts spionerat åt den östtyska säkerhetspolisen. Det rör sig alltså inte om Stasis arkiv utan om en annan stats myndighetsarkiv.

Offentlighetsprincipen i Sverige betyder att medborgarna skall kunna få ut handlingar från svenska myndigheter. Jag jobbar med detta i princip dagligen där jag sekretessgranskar dokument som lämnas ut till journalister. Det är mycket sällan som jag maskar något i ett dokument men när det sker beror det till exempel på att en persons sjukdomsdiagnos angivits i dokumentet eller att en person anklagas för att ha begått ett brott och nu plötsligt kommer den anklagelsen att bli offentlig och spridd till alla landets nyhetsredaktioner. Om en journalist ändå vill veta vilken diagnos det rör sig om eller vad personen som anklagas heter går det bra att överklaga sekretessbeslutet så får vi helt enkelt göra en omprövning. Det har hittills inte hänt mig, eftersom det sällan är relevant för den journalistiska rapporteringen.

Vad alla partier i riksdagen utom Moderaterna verkar tycka är relevant är dock att hänga ut vad Säpo tror hände för 20+ år sedan. Vilka var de svenskar som Säpo misstänkte samlade uppgifter till Stasi? Det rör sig alltså inte om ett register över personer som bevisats ha spionerat åt annan makt utan om utredningsmaterial. Vi kommer, liksom i Aftonbladets drev mot Juholt, kunna vara både undersökande journalister och poliser lite till mans, och undersöka om inte grannen faktiskt var Stasiagent ändå. Sen kan vi (eller de som har en plattform för det) även ta på sig rollen som åklagare, skriva artiklar, böcker, blogginlägg om personer de anser bevisats varit Stasiagenter, fast det inte bevisats i domstol utan bara av författaren/journalisten/bloggaren i fråga.

I veckan gick en av de utpekade (av den enda forskare som fått tillgång till materialet och som skulle garantera att identiteter inte röjdes men inte var så noga med det) ut i Svenska Dagbladet och förklarade att hon inte alls spionerat åt Stasi utan åt svenska SSI (tidigare IB). I kulturbilagan kan man läsa om hur människor idag, 20 år senare, blir av med sina jobb i Tyskland på grund av sitt mörka förflutna. För där gäller inga preskriptionsregler ännu, där är du för evigt dömd oavsett vad du sysslat med under kanske halva ditt liv. Och så skall du förbli i åtminstone tio år till.

Vad vill de svenska partier som vill offentliggöra arkiven över misstänkta Stasiagenter? Att folk skall få veta om dom finns där och nu, 20+ år senare, försöka rentvå sig? Och hur värjer man sig mot att folk ringer hem till en och kallar en jävla spion? (Som har hänt med någon av de andra bland forskarens forskningsobjekt, som hon inte heller lyckats dölja identiteten på.) Eller handlar det om att vi är nyfikna över vilka dom är, dom som Säpo ansåg samarbeta med Stasi? Vilka högdjur kan inte dölja sig där?

Nej, på något sätt känns det som att det här handlar om att jaga reda på misstänkta landsförrädare och rulla dem i tjära och fjädrar offentligt. (Det finns åtskilliga sådana uttryck i nätdebatten.) Frågan är om rättsprocesser ens är möjliga, jag har ärligt talat inte koll på preskriptionsreglerna i sådana fall. Hur rentvår man sig då om det visar sig att Säpo antecknat ens namn som Stasiagent? Tror vi på kvinnan i Svenska Dagbladets artikel?

Truth and reconciliation. Först sanning, sen möjlighet att förlåta och gå vidare. Om man eftersträvar detta så måste man vara beredd även på det senare och jag är faktiskt inte säker på att så är fallet bland många av dem som förespråkar ett öppnande av arkiven.

Om mjölkmonopolet

Sprit är inte den enda dryck som är monopoliserad i Sverige. Det gäller nu, i princip, även mjölken. Bortsett från Skånemejerier och några få småmejerier dominerar danska Arla svensk mejerimarknad.

Det har dock varit mycket tyst om Arlas köp av Milko. I före detta Milkoland har fokus mest legat på böndernas framtid. Den närmaste framtiden vill säga. Konkurrensverkets okej till att Arla lägger under sig ännu en bit av den svenska mejerimarknaden har passerat med en axelryckning. Idag tar dock Gunnar Lindstedt till orda på Brännpunkt. Vad händer om Skånemejerier blir det enda mejeriet i Sverige som inte ägs av danska Arla?

Igår kunde jag i Värmlands Folkblad läsa en helsideannons från Arla där dom försäkrade värmländska mjölkdrickare om att mjölken även framöver kommer komma från Värmland, Gävle- och Dalaregionen. Hur länge då? Lindstedt skriver:

"Men att Arla i längden ska hämta mjölk på långa avstånd och i små volymer från Norrlands inland, samtidigt som Arla i Danmark har ett stort mjölköverskott som man behöver exportera, är helt osannolikt. Precis som man redan gjort med ost och smör kommer snart alltmer mjölk tas in från Danmark."

Då kan Arla i Sverige fortsätta med sin reklam om hur miljövänliga dom är medan danskarna fortsätter mata sina mjölkkor med genmodifierat foder.

Är det rimligt att ett enda företag skall ha ett sådant monopol på svensk marknad? Enligt Konkurrensverket är det tydligen det.

Själv dricker jag mjölk från Emåmejeriet när jag är i Jönköping och från Änglamark i Stockholm. I Karlstad är det svårt att undvika Milkomjölken, som numera åker från Värmland till Arla i Göteborg för att paketeras och sedan köras tillbaka igen. När jag googlar visar det sig att Änglamarks mjölk är Milkomjölk som tas om hand av Grådö mejeri. Det vill säga det mejeri som Konkurrensverket krävt att Arla skall sälja för att få köpa Milko. Och som Lindstedt ovan tror är dödsdömt.

Svenskan frågar sina läsare om de kan tänka sig att betala mer för närproducerad mjölk, vilket 71 procent svarar ja på. Frågan är om de står för det, och om det är representativt för en majoritet av svenskarna eller bara för dem som läser SvD på nätet klockan sju på morgonen.

Dagens rekommendation måste ändå bli denna blogg, skriven av två mejerifantaster. Underbart!

Papandreou avgår

Såja. Då var allt bra igen då i Grekland. Den amerikanske agenten, Gaddafis kompis avgår.

En stilla bön till Svenska Dagbladet: Snälla, sluta framställa grekerna som lidande av Tourettes hela gänget. Det måste väl finnas någon att intervjua som inte pratar först och tänker... inte alls.

Papandreou sitter kvar

För övrigt tycker jag att de som anser att Papandreou skall bytas ut bör föreslå en efterträdare. Lämpligen någon som inte var hans företrädare. (Apropå att avgå-pöbeln på tidningarnas kommentarsforum flyttat blicken från Juholt till Grekland.)

Nyfikenhet förväxlat med allmänintresse

Samtliga partier utom Moderaterna vill offentliggöra Säpos så kallade Stasiarkiv över påstådda spioner. Tanken är att Aftonbladet och Expressen skall kunna göra stora uppslag med bilder och namn på människor som för upp till femtio år sedan kanske spionerade åt Östtyskland. Det handlar alltså inte om människor som är dömda spioner utan sådana som av en eller annan anledning ansetts misstänkta som detta av säkerhetspolisen.

Aftonbladet kan ju göra som med Juholts alla reseräkningar, lägga ut listorna på sin sajt så att läsarna får gå igenom och höra av sig om dom hittar något namn som dom vet mer om. Men då borde vi väl rimligtvis lägga ut listor på vilka människor som misstänkts ha stött Hitlertyskland ett par år tidigare. Men dem kanske inte Säkerhetstjänsten oroade sig tillräckligt över för att föra listor. (Den svenska polisen använde sig ju av Gestapo för att ta hand om misshagliga medborgare.)

Som Per Wirtén säger i den här länkade artikeln i Dagens Arena, här riskerar nyfikenhet att förväxlas med allmänintresse om man inte kan förklara exakt varför dessa uppgifter är intressanta och vad de skall användas till.

Folkpartiets anti-Palestinapolitik får styra i Alliansen

Det här med diplomati och smidighet ligger inte för Jan Björklund (FP). När han vet att UNESCO kommer fatta beslut att bevilja Palestina medlemskap i UNESCO. Då röstar Björklund och regeringen nej. Rakt i strid mot vad UD rekommenderat. På UD är man nämligen något mer diplomatiska än Major Björklund. Där insåg man förmodligen att vad Björklund och hans regeringskollegor än tycker så kommer medlemskapet beviljas och då är det enbart dumt att rösta nej. Ett nej som kommer tolkas som en arrogant provokation. Med rätta.

Jakttider

I Aftonbladet påstår Eva Franchell att det inte är tidningarna som ligger bakom drev mot politiker. Det är läsarnas upprördhet. Vi tycker det är lite magstarkt från en tidning som orsakar upprördhet genom att ljuga om brott mot regler som inte finns. Och vi tycker att Franchells uttalande är som att påstå att det är hundarna som ligger bakom en engelsk rävjakt. Därför satte vi ihop denna lilla bild såhär på söndagsförmiddagen. (Den ursprungliga bilden publicerades i The Economist, men är självklart manipulerad.)

Sälja Grekland till kineserna?

Skatt är bajs. Sånt vill vi inte betala. I stället satsar vi på att försöka lura staten på så mycket pengar som går. Vi röstar gärna fram de politiker som är minst benägna att införa höjda skatter eller kontroll av att vi betalar skatt. På så vis håller vi oss flytande på relativt låga löner fram tills vi går i pension vid 45 års ålder. Då får vi ersättning från staten i form av pensionsutbetalningar. Räcker inte detta jobbar vi svart. Jag menar, vi är ju inte femtio år fyllda än och orkar nog jobba ett tag till vid sidan om. Bara inte staten får veta. När vi startar företag ser vi till att så mycket som möjligt av intäkterna undanhålls staten, de anställda betalar vi svart. När vi bygger hus bygger vi inte klart för då undviker vi skatt. De pengar vi får från EU går rakt ner i de rikas fickor. De vi röstat fram i fria val gör lite för att få ordning på statens finanser.

När vi sedan står inför bankrutt fattar vi ingenting. Här har vi sett pengatillförseln från EU som en femåring ser en bankomat, som en aldrig sinande ström av pengar som bara är att hämta i ett hål i väggen. Jävla EU som försöker dra in vår veckopeng! Och värst av allt är Mamma Angela som ställer krav på att vi skall sköta vår ekonomi för att få mer pengar. Nazistmorsan tänker till och med övervaka att så sker. Blä! Det är ju helt naturligt att tyskar, fransmän, svenskar och alla andra som inte är vi själva skall vara med och betala nu när vi inte längre har några pengar. Hur understår dom sig att ställa krav på oss? Det är ju inte vårt fel, det är regeringens fel. Eller bankernas fel. Eller EU:s fel. Allra mest är det tyskarnas fel. Dom är bara ute efter att slutgiltigt lägga under sig vårt vackra land. Snart kommer det väl serveras surkål till souvlakin i stället för tsatsiki.

Ungefär så framställs grekerna i svenska medier. Och även om det självklart är tillspetsat så får de senaste grekiska utspelen om Fjärde Riket och nazister mig att önska att man bara kunde koppla bort dem och låta dem klara sig själva. Tyvärr går ju inte det, för när dom nu är med påverkar dessvärre en konkurs resten av eurosamarbetet och även oss som står utanför. Men visst är det svårt att känna sympati för folk som kallar sina hjälpare nazister. (Även om jag självklart begriper att några tecknare inte representerar ett helt folk, lika lite som Muhammedtecknarna gjorde när det begav sig och lika lite som vissa svenska tecknare representerar något av det jag står för.)

Säga vad man vill om Nicholas Sarkozy dock, han verkar ha kommit fram till vad vi väl egentligen redan visste innan Greklands inträde i eurosamarbetet. Det är så dags nu det. När jag tänker efter, kanske kan man sälja Grekland till kineserna också? Det skulle om inte annat kunna göra underverk med det grekiska köket.

Om viljan att låta välja

Alltså, jag kan inte riktigt släppa det här med den Moderata förljugna självbilden. På nätet hittar jag utdrag från Moderaternas (Allmänna Valförbundets) partiprogram 1911:

"I öfrigt bjuder oss vår uppfattning af ansvarsmedveten politik att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om verkningarna af de viktiga författningsändringar som vidtagits, innan vi skrida till nya och ännu mera vidtgående. Af denna anledning kunna vi ej nu medverka till att införa politisk rösträtt för kvinnor."

1897, fjorton år tidigare slog Socialdemokraterna fast i sitt program att man krävde

I. Allmän, lika och direkt rösträtt vid politiska och kommunala val för alla till myndig ålder hunna medborgare, utan någon af könsskilnaden betingad olikhet. Valdagen en söndag eller en allmän fridag. Första kammarens afskaffande.

Det du, Arkelsten, det är att vara drivande! Måste sluta med att citera Ann-Charlotte Marteus i Expressen.

Moderaterna har hunnit ikapp nuet, som man brukar göra, mer eller mindre. Men det cyniska, schlingmannska bollandet med ord, värderingar och symboler skvallrar om en fortsatt inre tomhet. Vilket borgar för att partiet kommer att vara sist även på nästa historiska, civiliserande boll.

En liten sång till Sofia Arkelsten

1985 var du inte så gammal, Sofia Arkelsten. Så jag tänkte dela med mig av vad vi som då var tonåringar lyssnade på. Steve van Zandt, Bruce Springsteens polare, skrev låten och i princip varenda artist som då var i ropet ställde upp i sången där dom slog fast att dom inte tänkte spela i Sun City, Sydafrikas nöjesparadis. Hela världen skrek på Nelson Mandelas frigivelse och apartheids avskaffande. Ja, med vissa undantag då. Samma år röstade nämligen Moderaterna emot bojkott av Sydafrika. Partiordföranden Ulf Adelsohn med motivering att en bojkott skulle slå mot de stackars negrerna där nere. Ungefär som Moderaterna röstat emot varenda förslag till liberala reformer genom de senaste hundra åren.

It's time to accept our responsibility
Freedom is a privilege nobody rides for free
Look around the world baby it cannot be denied
Some-somebody tell me why are we always on the wrong side

1994 föll apartheidregimen. Liksom regeringen Bildt.

Moderat historierevisionism

Moderaterna har i helgen som gått haft kongress i Örebro. Där skrev man om historien lite. Som ihärdig antiapartheidförespråkare med Free Nelson Mandela-märke på jackan minns jag hur Moderaterna ställde sig i denna fråga på 1980-talet. Men det var då det. Idag har man ändrat historien så att det man sa och gjorde då aldrig hände. Gösta Bohmans "de kan ju bo plåtskjul och äta bananer" (på MUF-möte 1980) finns inte längre. I stället har Moderaterna alltid kämpat mot apartheid och för alla människors frihet och hela världens fred. För att inte tala om hur mycket dom alltid varit för jämställdhet. Särskilt när dom röstade emot kvinnlig rösträtt.

”Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.”

Så står det i det nyss antagna idéprogrammet. Att dom inte skäms.

Det kan vara på sin plats att för dem som inte känner till den sanna Moderata historien publicera hela listan. Här kommer den, Moderaternas ställningstaganden genom förra seklet och början på detta.*

• 1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej till sjukkassa.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
• 2011: Nej till apartheid. Ja till jämställdhet.

* Partiet bildades 1904 under namnet Allmänna valmansförbundet och har tidigare även haft namnen Högerns riksorganisation (1938–1952) och Högerpartiet (1952–1969).

Vem betalar för din billiga biltvätt?

Paulina Neuding, en av Svenskans extremkrönikörer (ni vet dom där i vänsterkanten på ledarsidan), efterlyser idag fler lågavlönade jobb för nyanlända personer. Hon citerar Philippe Legrain som bott i Schweiz och som beklagade sig över den förfärliga utvecklingen där. Det fanns nämligen inga människor som var beredda att tvätta hans bil för hand och då tvingades han köra genom biltvätten där hans bil blev repig. Bedrövligt! Neuding vill ha fler lågavlönade jobb i Sverige som vi kan ge till nyanlända utlänningar i stället för att behandla dem utifrån deras verkliga kompetens och erfarenhet. (Biltvättande är mig veterligen inte något särskilt ryskt jobb bara för att nyanlända ryssar ägnar sig åt det i London.) I Neudings värld är biltvättarjobbet bara övergående och en inkörsport till mer välavlönade jobb. Åtminstone kan man ju låtsas att det är så.

Oj, jag kan komma på fler saker som jag skulle behöva hjälp med. Vad är det för trams att det finns automatiska skoputsare som hyrs ut till företag när man skulle kunna använda en nyanländ ryss på knä ute på gatan? På morgnarna är jag ofta ganska trött och tycker det är trist att leta reda på kläder att ha på mig. En liten husalv som kunde klä på mig vore jätteskönt. Kanske är det något för nyanlända. Så mycket betalt behöver dom ju inte, dom kommer ju snart göra karriär.

Nå, Paulina Neuding behöver inte förtvivla angående biltvättandet. I samma tidning kan man nämligen läsa att just handtvätt av bil blivit en ny marknad i Sverige där asylsökande och papperslösa får en möjlighet till det Neuding efterlyser, en värdig tillvaro utan bidrag. Dom får inte bara jobb av de snälla arbetsgivarna utan även husrum genom en madrass på ett golv i ett kontorsutrymme. Radions Kaliber har gjort reportage om denna nya spirande marknad där en handtvätt kostar under hundra kronor och den nyanlände får möjlighet att jobba 10 timmar för 300 kr. Skatteverket är förvisso ena verkliga killjoys som gnäller om människohandel och slavarbete. Men vad gör det när det är billigt?

Koloniala tecken i tiden

Tidigare har jag på bloggen uppmärksammat kampen kring kvarteret i Karlstad som idag ingår i Tingvallastaden men som tills alldeles nyligen gick under namnet Negern. Många var de värmlänningar, gärna vita sådana, som tyckte att det var ett alldeles förträffligt namn på ett kvarter i Karlstad. Bland annat Lantmäteriet slog ett slag för att ett kvarter i Karlstad, Sverige år 2009 borde heta just Negern. Sen hårdnade kritiken. Tidningen Byggvärlden frågade Karlstads stadsarkitekt Kerstin Berg om det bor några negrer i Kvarteret Negern och hon svarade med en smått fantastisk mening:

"Det bor så vitt jag vet inte fler negrer där än någon annanstans i Karlstad."

Kristdemokraterna tyckte att det var ett fint och bra namn på ett kvarter. Även vanligen kloka människor hade svårt att förstå vad det var för fel på detta namn. Men sen slog kommunen fast att nej, det är nog inte ett värdigt namn på ett kvarter ändå. Så kvarteret förlorade sitt namn och fick vara en del i Tingvallastaden vars andra kvarter har namn som Freja, Lantmätaren, Gruvan, Lasarettet, Bilan, Biblioteket och Varmbadhuset.

Förra helgen var vi i Karlstad. Vi bestämde oss för att äta lunch på restaurang Fontana di Trevi. Där serverar dom Pasta Carbonara utan äggula. Men det var på vägen ut från restaurangen som våra blickar föll på ännu en kvarleva från Karlstads glada koloniala dagar.

I kvarteret Druvan i Karlstad lever negern fortfarande kvar, som en liten glad betjänt som kan stoppa en slant i munnen. För lunchgäster och andra att glädjas åt.

Mansförkylning

Sov som en stock inatt. Igår natt låg jag vaken och oroade mig för Lille mannen som satt nere i sin övernattningslägenhet i Jönköping och var sjuuuk. Han lät verkligen eländig och hostan vill inte ge med sig. Han har ätit såna där tabletter som skall dämpa hostreflexerna. Det ledde till att han kände sig bättre och gick ut och sågade ner björkstammar och högg ved i helgen som gick. Sen blev han sjuk igen och fick ont i bröstet och var så matt så matt. Så frun blev riktigt orolig och inte kunde sova.

Nu är han hemma. Så inatt sov jag som en stock. Önskar att jag var lite mer som den här mannens fru. Nu när maken förmodligen drabbats av detta

Uppföljning

Läste just två av mina drygt årsgamla inlägg och tänkte att en uppdatering är på sin plats.

Kvinnan som blev nekad att boka tid på vårdcentralen för att hon var lesbisk vann i tingsrätten. Söker man vård skall man behandlas lika. En bra och viktig dom.

När det gäller yngsta medarbetaren i Kungahuset så verkar läget vara ungefär detsamma som förra våren. Resten av året är hon inplanerad på sju händelser där hennes "nävaro" behövs, bland annat en jullunch på Handelskammaren i New York. Ett tufft jobb, men välbetalt.

Olika strategier

Morgonens input från medierna är starkt färgad av rapporter om två länder på Afrikas Horn. Först är det Jesper Bengtsson från Reportrar utan gränser som slår fast att svenskarna saknar demokratisk ryggmärgsreflex. Man kan fråga sig hur några reportage från krigshärdar skulle blivit av, förutom Johanne Hildebrandska inbäddade sådana, om inte journalister korsat gränser och tagit hjälp av rebellrörelser. Bengtsson berättar om en journalist som en gång fick hjälp av dåvarande gerillan i Etiopien att ta sig fram. En gerilla vars ledare idag är premiärminister i landet i fråga. Självklart skall man kunna ta hjälp en motståndsrörelser för att skildra en regims förtryck. Det får sedan bli upp till läsarna att ta detta i beaktande när man läser och tolkar texten. Men det är klart, för att folk som tror på allt som står i pressen, även om det rör sig om rena falsarier som i fallet med Aftonbladet och dom påhittade hyresreglerna för riksdagsledamöter så kan det ju vara lite krångligt om man måste tänka kritiskt.

Sen loggar jag in på mejlen och ser nyhetsbrevet från Dagens Arena. Som också beskriver hur Sveriges regering hanterat en politisk fråga som om den vore endast konsulär. Och därigenom förmodligen bidragit till att det blir svårt för Etiopien att backa nu utan att förlora ansiktet. Och förlorade ansikten är ju inget gamla gerillaledare som blivit premiärministrar gillar.

I Svenskan berättar Dawit Isaaks barn och fru om hur dom anser att det är fel att göra politik av faderns och makens situation. Hela artikeln skriker Stockholmssyndrom och man känner en stor empati för en familj som är lika fångna av den eritreanska staten som deras far och man. Om vi bara är snälla och säger goda saker om Eritrea och dess ledare släpper dom säkert pappa. Men problemet är ju att hela frågan är politisk rakt igenom. Deras far greps på grund av att han som journalist skrev om sådant politikerna inte gillade, han hålls kvar av politiska skäl, liksom journalisterna i Etiopien. Att säga att det hela inte har med politik att göra blir ju detsamma som att förneka det som dessa tre journalister stod för, den politiskt framförhandlade rätten till yttrandefrihet. Där vissa av oss, som journalisterna i fråga, anser att denna rätt gäller överallt oavsett ledare.

Nej, tyst diplomati i all ära, men är en fråga politisk gör man nog bäst i att behandla den som det.

Empati är överskattat

Senaste dygnet har ordet empati snurrat i mitt medvetande. Eller bristen på den. Till exempel hos migrationsminister Tobias Billström. Hans uttalande i Expressen idag är nog något slags rekord. 91-åriga, dementa och blinda Ganna Chyzhevska skall utvisas till Ukraina. Det finns inte några särskilt ömmande skäl enligt lagen för att den gamla kvinnan skall få stanna i Sverige där hon har sin dotter, dotterdotter och dennas son. Migrationsverket tycker det är lämpligt att dotterdottern och den tremånaders bäbisen flyger med Ganna så hon slipper åka ensam. Ja, för annars kanske personalen på flyget inte släpper ombord damen i fråga.

Det vore ju en sak om Ganna hade någon som mötte henne i Kiev men det har hon inte. På radion hörde jag Migrationsverkets jurist förklara att det finns äldreboenden även i Ukraina. Så bra, då mår säkert den gamla dementa damen bättre bland alla främmande människor.

Och Billström då? Han vill inte uttala sig. (Känner vi igen den?) Sen gör han det ändå men skulle kanske ha hållit tyst nu när han inte har förmågan att säga nåt i stil med vad Migrationsverkets jurist sagt, att "det kan synas för jävligt men så ser lagen ut". I stället säger Billström att nu när Migrationsverket fattat beslut "måste man respektera beskedet och återvända hem". No shit, Sherlock! Samt att "alla har rätt att få sin ansökan prövad. Men synnerligen ömmande omständigheter är endast i undantagsfall. Det ska till mycket starka skäl för det. Har man inte gjort den bedömningen i det här fallet så har man inte gjort det." Really?

Men vad bra, då vet vi att den svenska lagen inte ger utrymme för att 91-åriga, blinda, dementa tanter med alla sina släktingar i Sverige har särskilt ömmande skäl att stanna här. Vad fan gnäller Sverigedemokraterna om då?

Nå, näste man som visar att empati nog är överskattat är Erik. Erik och hans sambo Emma är med i SVT:s serie Barn till varje pris. För Erik handlar det om exakt detta. Erik har inga fungerande spermier. Hans sambo har svårt att bli gravid. Erik är rätt fet, det är även hans sambo. Sådant kan påverka möjligheten att bli gravid. Därför tvingas Emma banta, inte Erik. Erik sitter med armarna i kors och vägrar att ens prata om att adoptera ett barn. Om nu inte han kan få barn skall åtminstone en av dem vara genetisk förälder åt barnet. Annars? Ja, man får känslan av att Erik annars inte skulle kunna knyta an till barnet. Emma hon försöker springa ifrån sina extra kilon och ser allt olyckligare ut ju längre serien framskrider. IVF-försöken misslyckas och Emma sitter i en park i Barcelona och gråter. Men Erik han fortsätter framhärda i att Emma skall fungera äggkläckningsmaskin. Så nu skall hon gå igenom ännu ett IVF-försök med donerad sperma. Fast hon själv hellre skulle ha adopterat.

Och det gör mig fullkomligt galen att se. Jag sitter framför TV:n och skriker åt Emma att dumpa Erik och skaffa sig en riktig man som älskar henne för den hon är och som lyssnar på hennes önskemål och, elakt jag vet, som har fungerande spermier. Då kanske barnen kommer på naturlig väg.

Det är möjligt att parets vedermödor vinklats av SVT men tydligt är att hon kan tänka sig adoptera men inte han. När det konstaterade felet ligger hos honom. Det är hennes kropp som blir experimentmaskinen. Fast jag läste att man transplanterat en livmoder på någon. Kanske det kan bli en lösning i framtiden för män som gärna vill ha barn, att själva föda dem? Av någon anledning tror jag det skulle förändra deras inställning. Men innan dess kan Emma ha fått nog.

Fotnot: Jag förstår absolut att man vill ha barn med samma gener som en själv. Det hade jag också gärna velat ha. Däremot har jag lite förståelse för att om man nu inte kan få det så skall man tvinga den man älskar till det i stället.

Bjäbb

Tänker att om Jan Andersson, Mariam Osman Sherifay och Lars Törnman är de starkaste rösterna mot Juholt inom partiet sitter han förmodligen rätt säkert. Pratkvarnar som viftar med armarna och låter mycket finns det gott om inom arbetar- och tjänstemannarörelsen men det betyder inte att dom har särskilt mycket inflytande. Nu verkar till och med Göran Greider ha tagit sig samman efter att ha varit ute och kritiserat Juholt i början av drevet. Idag ber han svenskarna att vakna och inse att medierna försöker förvandla oss från medborgare till mediekonsumenter. (Radions P1 alldeles nyss.)

Sila borgare och mosa sossar del II

Erik A Eriksson (C) har enligt dagens Metro fått ersättning för en övernattningslägenhet, hans i höstas sålda bostadsrätt, i sju månader samtidigt som han bott i en av riksdagens övernattningslägenheter. På detta sätt har han erhållit 56 000 kr som han inte varit berättigad till. Riksdagsförvaltningen har glatt betalat ut ersättningen till någon som bor i en av riksdagens lägenheter för en lägenhet han inte ens har kvar. Själv har Centerpartisten vetat om felet över hela sommaren innan han rättade till det. Om han betalat vet vi inte.
Emil Källström (C) bor tillsammans med sin sambo. Han har inte förstått att om man delar lägenhet med någon bör sambon betala halva hyran själv. Han har därför låtit riksdagen betala för sambon. Förmodligen eftersom riksdagsförvaltningens regler är ganska luddiga.

Annie Lööf (C) är gift. Hennes man bor tillsammans med Annie i en bostadsrätt i Stockholm. Annie är skriven i Småland eftersom hon skulle förlora sin riksdagsplats om hon skrev sig i Stockholm. Därmed är hon på tjänsteresa när hon bor i sin bostadsrätt i Stockholm och har rätt till ersättning för övernattningsbostad. Hennes man är skriven i bostadsrätten i Stockholm och betalar halva avgiften. Vilket förmodligen är helt korrekt skattemässigt, annars skulle han kanske få skatta för förmånen att bo gratis, om det nu är skattepliktigt att få en förmån via sin frus jobb.

I veckan som gick delade Annie Lööf ut ett fint nålstick i partiledardebatten i Riksdagen. Detta var riktat mot hennes riksdagskollega Håkan Juholt. Juholt har nämligen gjort samma misstag som Lööfs partikollega Emil Källström och låtit sin sambo bo gratis i lägenheten. Medan Lööf själv låtit maken betala. Så hon kunde kosta på sig att pika Juholt. Frågan är vad hon säger till sin partikollega Källström.

Sen funderar jag på när Erik A Eriksson ska bli polisanmäld för trolöshet mot huvudman för att ha tagit ut ersättning för en lägenhet han inte längre äger. Och när riksdagsförvaltningen skall JO-anmälas för att samtidigt ha betalat bostadsersättning till Eriksson när han bor i en av deras gratislägenheter. Så som dom JO-anmälts i Juholtaffären.

Och då har jag inte ens nämnt medias olika behandling av ovanstående personer. Den talar ju liksom för sig själv.

Uppdatering: Det blir banne mig värre och värre. I en artikel väl gömd under en stor blaffig reklambild för Aftonbladets debattforum kan vi läsa om Erik A Erikssons affärer. I slutet på artikeln skriver Aftonbladet att värmländske Eriksson visst råkat göra exakt samma sak som Källström och Juholt då han sedan 2006 tagit ut hela hyran trots att han varit sambo. På detta har han tjänat 250 000 kr. Kommer Nya Wermlandstidningen att skriva artiklar om Centerpartistens "bidragsfuskhärva" nu? Eftersom "även en normalbegåvad medborgare borde inse att man inte kan flytta in i sin sambos lägenhet och därefter begära att skattebetalarna skall stå för hela kostnaden". Fan trot!

Senare: Värmlands Folkblad, min oas i mediedjunjgeln!

Störd+

I morse fick vi möta Pelle Sandstrak och hans Mr Tourette. En helt fantastisk föreställning med en man som gjort en resa med Tourettes syndrom som ständig följeslagare. Rekommenderas å det varmaste om ni vill ha en genomgång av hur bra det är att vara störd+.

Aftonskiten

Skvallertidningen Aftonbladet har ägnat en vecka åt att jaga Håkan Juholt för att han brutit mot riksdagens regler. När Aftonbladet blir avslöjade med dålig research, reglerna finns inte, så vänder dom på steken och anklagar Juholt för att ha erkänt att han brutit mot regler som inte finns. Nu kommer vi väl få artiklar om vilken idiot Juholt är som betalar något han inte behövt betala.

Det är nog dags för Socialdemokraterna att sälja sin del i tidningen i fråga. Varför alls vara med och betala för sån här skitjournalistik? Tidningens redaktörer måste tro att läsarna är kompletta idioter.

Uppdatering: Här är Aftonskitens första artikel om Juholt där man säger att sambon "ägde" sin hyresrätt hos Heba och att Juholt "bluffat" och "fuskat" och att om man delar lägenhet "ska" man bara få ersättning för halva hyran. Det är uppenbart att Anette Holmqvist gjort usel research när det nu visar sig att det hon skrev att man "ska" inte ens finns antecknat på papper. Det är snarare Aftonbladet som försöker slingra sig.

Om detta må vi inte tala

I radions P1 intervjuar programledaren Maj-Britt Theorin och Kjell-Olof Feldt om drevet mot Håkan Juholt. Theorin ställer frågan om var medierna var när förundersökningen mot Carl Bildts gamla företag Lundin Petroleum inleddes. Hon blir nedtystad av Sveriges Radios journalist med att det inte är relevant att diskutera och att SR kanske kan lova att eventuellt diskutera denna fråga vid ett senare tillfälle.

Så mycket tydligare än så blir det väl inte.

Skit och pannkaka

Är det skillnad på. Liksom på mediernas täckning av olika förundersökningar där politiker är inblandade. När utrikesministern och regeringsledamoten Carl Bildts gamla företag Lundin Petroleums vandel i Sudan (medan Bildt satt i styrelsen på företaget) blev föremål för förundersökning renderade det några lama artiklar i pressen. När man googlar är färskaste träffen från 2010. Om man jämför med oppositionspartiets ledare, som misstänks för att ha tagit ut felaktigt bostadsstöd under flera år så får man åter anledning att fundera över medielogiken. Google ger 139 000 träffar på 'Håkan Juholt förundersökning' på en vecka medan 'Lundin Oil förundersökning' ger 126 000 träffar på ett drygt år.

En annan skillnad är att oppositionsledaren bemöter journalisterna med vänlighet medan utrikesministern i princip alltid är arrogant och otrevlig och ifrågasätter den stackars murvelns heder och intelligens.

Ytterligare en skillnad är väl nivån på det Bildt tjänat på exploateringen av Sudan och det Juholt tjänat på att fylla i felaktiga räkningsunderlag. Och att Lundins business drabbat fattiga afrikaner medan Juholts bostadsräkningar belastat ett av världens rikaste folk. (Vi kan ju räkna lite på vad det blir per person, så som monarkisterna alltid gör för att rättfärdiga socialbidraget till t ex Madeleine Bernadotte.)

Sen skiljer ju förstås deras uppdrag vad avser makt och inflytande.

Men svenska medier väljer att lägga krutet på det mindre brottet, på den mindre inflytelserike, på den som inte läxar upp dem när de ställer frågor. Det säger något om vårt samhälle.

Palatskupp eller harakiri?

Palatskupp, sa Lille mannen. Om att någon inom partiet likt Brutus huggit sin ledare i ryggen. Senast idag fick Brutus flera ansikten genom att socialdemokrater runt om i landet gått ut i medierna och berättat hur förkastligt illa Juholt agerat. Nu senast hans egen assisten, Peter Cervin, som säger sig ha berättat för Juholt innan sista räkningen lämnades in, att det var fel att ta upp hela hyran. Juholt och kanslichefen förnekar detta. Förundersökningen får visa om Juholt begått brott eller bara varit ovanligt slarvig. (Jag tänker inte moralisera över exakt hur slarvig en person som vill bli statsminister får vara, det gör så många andra så mycket bättre än jag.)

Men vem tjallade? Var det en Allianssupporter? Eller var det någon inom partiet som såg chansen att byta ordförande? Eller någon som inte längre finns kvar efter Juholts utrensningar som ville hämnas? Monas gäng? Görans? Oavsett kan det inte vara någon som bryr sig om Reinfeldt och Alliansen får sitta kvar till 2018. Om nu läckan är intern så kan vi konstatera att sossarna verkar vara ett parti i fritt fall och frågan är om dom alls går att räddas från sig själva. Kanske är det dags att göra som mongolerna, bilda ett nytt parti på vänsterkanten.

Sila borgare och mosa sossar

Fram till slutet av förra veckan ökade fokus på utrikesminister Carl Bildts affärer i Lundin Oil, nuvarande Lundin Petroleum och kopplingen till dess afrikanska avknoppning African Oil. Detta med anledning att det är Carl Bildt som är ytterst ansvarig för arbetet med att få hem journalisterna Martin Shibbye och Johan Persson som sitter fängslade i Etiopien. Med tanke på hur lång tid det tagit att få hem den journalist som sedan tio år sitter fängslad utan rättegång i grannlandet Eritrea kan man ju vara lite lätt fundersam över regeringens ansträngningar. I mina mörkare stunder kan jag även undra över hur det skulle sett ut om det varit Lars Adaktusson och Mats Knutsson som gripits i Eritrea eller Etiopien. Något säger mig att Carl Bildt inte skulle ha uttalat att dom fått skylla sig själva eftersom UD avrått från resor i området. Inte heller hade dom framställts som "journalister" inom citationstecken i bloggdebatten. (Och nej, jag tror inte att Adaktusson och Kutsson skulle gett sig ut på den typen av journalistiska resor, särskilt inte för att granska en moderat minister. Även om Adaktusson engagerat sig i Dawit Isaaks fall.)

Men nu är det en person med dubbla medborgarskap och ursprung i Eritrea samt två journalister ute för att kartlägga just Lundins härjningar det handlar om. Och då verkar inte utrikesministern direkt slå knut på sig själv för att få loss svenskarna. Något som i helgen uppmärksammades av Reportrar utan gränser, Publicistklubben, svenska PEN och Svenska Journalistförbundet tillsammans med magasinet Filter för vilka journalisterna arbetat. Sorgligt nog dränktes deras budskap av Aftonbladets avslöjande att Håkan Juholt fyllt i felaktiga kostnadsersättningsräkningar.*

Man kan säga mycket om Carl Bildt och det faktum att han har stora privatekonomiska intressen inom de områden han ansvarar för, som afrikansk olja och rysk gas. Det är ju fullt möjligt att Carl Bildt själv klarar att skilja sina intressen från sig själv som representant för staten, men bara misstanken om att han genom sina ekonomiska intressen är jävig eller, ännu värre, korrupt borde i ett verkligt demokratiskt samhälle diskvalificera honom från uppdraget. När jag här för leden fick ett ärende på jobbet där jag skulle utreda en organisations förehavanden lämnade jag i från mig ärendet och konstaterade att ansvarig chef för organisationen inte bara är min systers chef utan också en f d kollega med vilken jag suttit i en styrelse tillsammans. Bara tanken på att jag som statstjänsteman skulle misstänkas blanda ihop mina intressen var tillräcklig för att lämna ifrån mig ansvaret.

Men det där med att inse när man kanske borde säga stopp verkar inte ligga för alla människor. Som för(e)slagne nye ledaren för KD Mats Odell i Carnegieaffären. Eller Moderate kommunpolitikern Lars-Erik Salminen som åtalats för att ha skott sig vid bygget av nya nationalarenan i Solna.

Ta Salminen som exempel. Här har vi en kommunstyrelseordförande som är åtalad för mutbrott och hårdnackat sitter kvar och vägrar ta timeout. Vid årsskiftet tänker han hoppa av detta uppdrag men behålla övriga. Denne mans påstådda kriminalitet renderar högst en liten notis i vänsterkanten.

Eller rapporteringen kring att finansministern skattefifflat (genom att inte betala skatt för sina anställda) och migrationsministern vägrat betala TV-licens för att han inte tror på idén med statsfinansierad tv. Och där båda kommer undan utan vidare granskning trots att de pengar de genom sitt skattefusk undanhållit staten förmodligen kommer upp långt över Mona Sahlins Toblerone. Deras kvinnliga kollegor som gjorde samma sak fick dock, liksom Sahlin, löpa gatlopp. Bland annat var nämnde Mats Odell ute och myntade nya uttryck i senaste valrörelsen om "tobleronepoltik" varpå ingen svarade med "carnegiepolitik".

Vad kan man, i ljuset av Aftonbladets jakt på Håkan Juholt dra för slutsatser av ovanstående? Jag ser i alla fall ett mönster. Har du svårt att hålla i sär ditt och mitt och gillar att dra nytta av system där du kan dra in lite extra pengar så är det bra om du inte tillhör ett parti på vänsterkanten. Ju längre till höger du står ju större är chansen att du slipper löpa gatlopp i medierna. Så länge du är försedd med en Y-kromosom. Är du i stället kvinna gör du egentligen bäst i att inte alls sträva efter politiska uppdrag för då skyddar ingen partitillhörighet i världen. (Såvida du inte är gift med statsministern då.)

*Juholt verkar ha lämnat in kontrakt och hyresavier där både han och sambon finns med, ingen på förvaltningen har reagerat på att han sedan begärt hela hyran i ersättning. När det uppdagats verkar förvaltningen ha konstaterat att nej, du behöver inte betala tillbaka. Men så funkar inte medielogiken. I stället kommer det att handla om huruvida Juholt läst ett mejl med massa bilagor i maj i år.