Kafka och Stasi

På Svenska Dagbladets ledarsida kallar Claes Arvidsson turerna kring Säpos arkiv rörande misstänkt stasianstrukna för Kafkaliknande. (Artikeln ännu inte på nätet.) Jag håller med. Fast förmodligen inte alls på samma grunder och med samma betydelse som Arvidsson. Arvidsson menar att Kafkaliknande ligger i att det går att JK-anmäla en forskare som misstänks ha brutit mot de regler en domstol satt upp för hennes forskning. Ja, det må vara ett hot mot den fria forskningen att domstolar styr vad man skriver och hur. Men i just detta fall beror det ju på att forskaren är den enda som fått läsa det hemligstämplade arkivet, att arkivet innehåller uppgifter om personer som enbart utgör misstankar, inte fastställda domar. Domstolen ansåg därför att det var viktigt att ingen skulle hängas ut genom att man kan identifiera dem. Nu har inte forskaren i fråga lyckats med detta. Frågan är hur mycket hon alls brytt sig. När jag hör henne får jag känslan av att hon anser att hennes forskning går före människors integritet. Sanningen skall fram! Säpos sanning, alltså.

Nu har justitieminister Beatrice Ask (M) backat och vill föra samtal med de andra partierna om hur arkivet skall kunna öppnas. På Svenskans ledarsida fattar man inte alls varför någon tvekar, varför arkivet inte skall öppnas och de misstänkta föras ut i ljuset.

Jag antar att vi nästa gång tidningarna skriver om Ingvar Kamprads nazistiska förflutna kan vänta oss hejarop från Svenska Dagbladets hemsida.