Om viljan att låta välja

Alltså, jag kan inte riktigt släppa det här med den Moderata förljugna självbilden. På nätet hittar jag utdrag från Moderaternas (Allmänna Valförbundets) partiprogram 1911:

"I öfrigt bjuder oss vår uppfattning af ansvarsmedveten politik att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om verkningarna af de viktiga författningsändringar som vidtagits, innan vi skrida till nya och ännu mera vidtgående. Af denna anledning kunna vi ej nu medverka till att införa politisk rösträtt för kvinnor."

1897, fjorton år tidigare slog Socialdemokraterna fast i sitt program att man krävde

I. Allmän, lika och direkt rösträtt vid politiska och kommunala val för alla till myndig ålder hunna medborgare, utan någon af könsskilnaden betingad olikhet. Valdagen en söndag eller en allmän fridag. Första kammarens afskaffande.

Det du, Arkelsten, det är att vara drivande! Måste sluta med att citera Ann-Charlotte Marteus i Expressen.

Moderaterna har hunnit ikapp nuet, som man brukar göra, mer eller mindre. Men det cyniska, schlingmannska bollandet med ord, värderingar och symboler skvallrar om en fortsatt inre tomhet. Vilket borgar för att partiet kommer att vara sist även på nästa historiska, civiliserande boll.