Meh! Nu börjar det gå helt över styr i debatten om Säpo:s arkiv över Stasimisstänkta. I förra veckan försvarade JK Anna Skarhed möjligheten till förundersökning och menade att detta var ett sätt att utreda vad som hänt och i själva verket en del av ett öppet samhälle. Det skulle man ju kunna hålla med om, det är ju en del av rättssamhället att misstänkta brott utreds och att den misstänkte endera frikänns eller döms. Men icke så, enligt forskaren Wilhelm Agrell. Det skall nämligen finnas en grupp höjd över varje misstanke, stående utanför rättssystemet. Nej, det är varken svenska spioner eller Hell's Angels jag pratar om utan Agrell och hans forskarkollegor.
Att inleda förundersökning mot en forskare är enligt Agrell att jämföra med Stasimetoder. (Jo, tonläget är uppskruvat.) Läser man Agrells inlägg kan man få bilden av att frågan rör tillgång till allmänna handlingar. Så är inte fallet. Författaren Birgitta Almgren fick tillåtelse att forska på hemligstämplat material med vissa förbehåll. Det kan man tycka vad man vill om men det var domstolens beslut. En av anledningarna var att domstolen såg en risk för att personer, kanske rent oförskyllt, skulle hängas ut som Stasiagenter utan att kunna försvara sig. Almgren fick sålunda inte skriva om forskningsobjekten så att dessa gick att identifiera.
Så kom då Almgrens bok och flera personer vände sig till Säpo, vars arkiv det alltså rör sig om, och påstod att dom var lätt identifierbara i Almgrens bok. Tydligen är det inte så att samtliga svenskar är (typ) tysklärare som jobbat i Östtyskland utan det var lätt för grannar och bekanta att förstå vilka Almqvist skrev om. När så Säpo fick veta detta skulle dom alltså enligt Agrells sätt att resonera blundat för att Almgren faktiskt kan ha brutit mot domstolens direktiv. Bara därför att Almgren är forskare och för att Agrell tycker att direktiven är dumma och att han egentligen tycker att arkiven inte skulle varit hemligstämplade alls.
DET låter i mina öron som ett rättsosäkert samhälle där vissa grupper bara utifrån sin position har rätt att hänga ut andra. Om nu Almgren handlat korrekt och inte brutit mot någon lag borde väl varken hon eller Agrell ha något att frukta? (Sen kan man undra om Agrell är den man helst vill hålla i handen när det blåser, han har ju fått ändra sig tidigare.)
Att inleda förundersökning mot en forskare är enligt Agrell att jämföra med Stasimetoder. (Jo, tonläget är uppskruvat.) Läser man Agrells inlägg kan man få bilden av att frågan rör tillgång till allmänna handlingar. Så är inte fallet. Författaren Birgitta Almgren fick tillåtelse att forska på hemligstämplat material med vissa förbehåll. Det kan man tycka vad man vill om men det var domstolens beslut. En av anledningarna var att domstolen såg en risk för att personer, kanske rent oförskyllt, skulle hängas ut som Stasiagenter utan att kunna försvara sig. Almgren fick sålunda inte skriva om forskningsobjekten så att dessa gick att identifiera.
Så kom då Almgrens bok och flera personer vände sig till Säpo, vars arkiv det alltså rör sig om, och påstod att dom var lätt identifierbara i Almgrens bok. Tydligen är det inte så att samtliga svenskar är (typ) tysklärare som jobbat i Östtyskland utan det var lätt för grannar och bekanta att förstå vilka Almqvist skrev om. När så Säpo fick veta detta skulle dom alltså enligt Agrells sätt att resonera blundat för att Almgren faktiskt kan ha brutit mot domstolens direktiv. Bara därför att Almgren är forskare och för att Agrell tycker att direktiven är dumma och att han egentligen tycker att arkiven inte skulle varit hemligstämplade alls.
DET låter i mina öron som ett rättsosäkert samhälle där vissa grupper bara utifrån sin position har rätt att hänga ut andra. Om nu Almgren handlat korrekt och inte brutit mot någon lag borde väl varken hon eller Agrell ha något att frukta? (Sen kan man undra om Agrell är den man helst vill hålla i handen när det blåser, han har ju fått ändra sig tidigare.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar