måndag 10 oktober 2011

Sila borgare och mosa sossar

Fram till slutet av förra veckan ökade fokus på utrikesminister Carl Bildts affärer i Lundin Oil, nuvarande Lundin Petroleum och kopplingen till dess afrikanska avknoppning African Oil. Detta med anledning att det är Carl Bildt som är ytterst ansvarig för arbetet med att få hem journalisterna Martin Shibbye och Johan Persson som sitter fängslade i Etiopien. Med tanke på hur lång tid det tagit att få hem den journalist som sedan tio år sitter fängslad utan rättegång i grannlandet Eritrea kan man ju vara lite lätt fundersam över regeringens ansträngningar. I mina mörkare stunder kan jag även undra över hur det skulle sett ut om det varit Lars Adaktusson och Mats Knutsson som gripits i Eritrea eller Etiopien. Något säger mig att Carl Bildt inte skulle ha uttalat att dom fått skylla sig själva eftersom UD avrått från resor i området. Inte heller hade dom framställts som "journalister" inom citationstecken i bloggdebatten. (Och nej, jag tror inte att Adaktusson och Kutsson skulle gett sig ut på den typen av journalistiska resor, särskilt inte för att granska en moderat minister. Även om Adaktusson engagerat sig i Dawit Isaaks fall.)

Men nu är det en person med dubbla medborgarskap och ursprung i Eritrea samt två journalister ute för att kartlägga just Lundins härjningar det handlar om. Och då verkar inte utrikesministern direkt slå knut på sig själv för att få loss svenskarna. Något som i helgen uppmärksammades av Reportrar utan gränser, Publicistklubben, svenska PEN och Svenska Journalistförbundet tillsammans med magasinet Filter för vilka journalisterna arbetat. Sorgligt nog dränktes deras budskap av Aftonbladets avslöjande att Håkan Juholt fyllt i felaktiga kostnadsersättningsräkningar.*

Man kan säga mycket om Carl Bildt och det faktum att han har stora privatekonomiska intressen inom de områden han ansvarar för, som afrikansk olja och rysk gas. Det är ju fullt möjligt att Carl Bildt själv klarar att skilja sina intressen från sig själv som representant för staten, men bara misstanken om att han genom sina ekonomiska intressen är jävig eller, ännu värre, korrupt borde i ett verkligt demokratiskt samhälle diskvalificera honom från uppdraget. När jag här för leden fick ett ärende på jobbet där jag skulle utreda en organisations förehavanden lämnade jag i från mig ärendet och konstaterade att ansvarig chef för organisationen inte bara är min systers chef utan också en f d kollega med vilken jag suttit i en styrelse tillsammans. Bara tanken på att jag som statstjänsteman skulle misstänkas blanda ihop mina intressen var tillräcklig för att lämna ifrån mig ansvaret.

Men det där med att inse när man kanske borde säga stopp verkar inte ligga för alla människor. Som för(e)slagne nye ledaren för KD Mats Odell i Carnegieaffären. Eller Moderate kommunpolitikern Lars-Erik Salminen som åtalats för att ha skott sig vid bygget av nya nationalarenan i Solna.

Ta Salminen som exempel. Här har vi en kommunstyrelseordförande som är åtalad för mutbrott och hårdnackat sitter kvar och vägrar ta timeout. Vid årsskiftet tänker han hoppa av detta uppdrag men behålla övriga. Denne mans påstådda kriminalitet renderar högst en liten notis i vänsterkanten.

Eller rapporteringen kring att finansministern skattefifflat (genom att inte betala skatt för sina anställda) och migrationsministern vägrat betala TV-licens för att han inte tror på idén med statsfinansierad tv. Och där båda kommer undan utan vidare granskning trots att de pengar de genom sitt skattefusk undanhållit staten förmodligen kommer upp långt över Mona Sahlins Toblerone. Deras kvinnliga kollegor som gjorde samma sak fick dock, liksom Sahlin, löpa gatlopp. Bland annat var nämnde Mats Odell ute och myntade nya uttryck i senaste valrörelsen om "tobleronepoltik" varpå ingen svarade med "carnegiepolitik".

Vad kan man, i ljuset av Aftonbladets jakt på Håkan Juholt dra för slutsatser av ovanstående? Jag ser i alla fall ett mönster. Har du svårt att hålla i sär ditt och mitt och gillar att dra nytta av system där du kan dra in lite extra pengar så är det bra om du inte tillhör ett parti på vänsterkanten. Ju längre till höger du står ju större är chansen att du slipper löpa gatlopp i medierna. Så länge du är försedd med en Y-kromosom. Är du i stället kvinna gör du egentligen bäst i att inte alls sträva efter politiska uppdrag för då skyddar ingen partitillhörighet i världen. (Såvida du inte är gift med statsministern då.)

*Juholt verkar ha lämnat in kontrakt och hyresavier där både han och sambon finns med, ingen på förvaltningen har reagerat på att han sedan begärt hela hyran i ersättning. När det uppdagats verkar förvaltningen ha konstaterat att nej, du behöver inte betala tillbaka. Men så funkar inte medielogiken. I stället kommer det att handla om huruvida Juholt läst ett mejl med massa bilagor i maj i år.

2 kommentarer:

holtter sa...

Tycker nog att en riksdagsman som suttit så länge borde ha satt sig in i regelverket lite tidigare än maj i år.
De utdrag jag läst här på nätet verkar inte vara alltför komplicerade att förstå.

Inte kan
han skylla på vare sig förvaltningen eller revisorer. Det var han som kryssade rutan felaktigt. Det är han helt ensam ansvarig för.

Rabiatfeminism sa...

Själv tycker jag det skulle vara intressant med en granskning av samtliga riksdagsledamöters räkningar. Redan nu kommer fler ledamöter fram och säger att, vänta nu, så har jag också gjort. Och jag tycker det är märkigt att ingen reagerat då det ju inte direkt är någon hemlighet att Juholt är sambo, snarare har man ju jagat även hans sambo och Julholt själv för att han valt just denna kvinna. Så länge som inte någon kunnat beslå Juholt med att medvetet ha fuskat så tycker jag att tonläget är uppskruvat. I synnerhet när media, som mitt inlägg handlade om, inte tar i på samma sätt mot ren korruption och medvetet skattefusk.

Aftonbladets löp idag tyder på att dom förhastat sig. Igen. Som med Littorin där materialet inte räckte hela vägen. Nu slänger man upp löp om 'Juholts nya dundermiss' (eller nåt liknande) och syftar, som jag förstår det, på att han i helgen skrev på Facebook att han ger efter för kvällspressen. Ojoj, en politiker som dristar sig att kritisera kvällspressen måste ju dö en kvalfylld död i densamma.