Definitiva definitionsproblem

Har just läst dagens avsnitt ur Gösta och genusordningen och tvingades lägga ifrån mig boken när jag kom till kapitlet om queerteori där Yvonne Hirdman anklagar queerteoretikerna för att ha stulit genusordningen för att ge empiri till sina teorier. Som historiker framhåller Hirdman kvinnors historiska underordning samtidigt som män sedan antiken kunnat leva ut sina homosexuella lustar.

Jag vet inte vad det är men de senaste fem årens arbete med jämställdhet OCH mångfald har gjort mig förvirrad och förbannad vid mer än ett tillfälle.

Jag blir förbannad av att läsa tidskriften Slut. Jag blir förbannad av att läsa Hirdman. Av samma anledning, förmodligen. Att jag upplever att det rör sig om personer som säger sig vilja bekämpa att man stoppar in människor i fack, och sedan rask gör just detsamma. I Slut är det ofta majoritetsbefolkningen (sådana som jag) som inget begriper och intet vill förstå. Hos Hirdman är det t ex Tiina Rosenberg (av alla människor) som tydligen inte har genusglasögonen på.

Jag är född i Sverige av svenska föräldrar med närmsta invandrare långt tillbaka på 1700-talet (diverse finländare på farfars och mormors sida). Därmed diskvalificeras jag tydligen från en del av förståelsen när det gäller arbetet för etnisk mångfald. (Jag själv vill dock hävda att det är magkänslan jag inte kan ha, förståelsen är dock en mer empatisk och intellektuell övning.) Samtidigt lever jag i ett heteroförhållande vilket, om än inte lika ofta, tycks diskvalificera mig i HBTQ-arbetet. Samma personer som hävdar rätten att själva få definiera sig är inte sällan snabba att definiera mig utifrån könet på min partner. (Dom har ju i själva verket inte en susning om min läggning, den syns ju inte alltid utanpå, i synnerhet inte om sexuell läggning definieras på en glidande skala, vilket dessa personer ofta framhåller, och vilket jag håller med om.)

Så vad vi kan vara överens om är att vi definitivt har definitionsproblem.

Hirdman raljerar för övrigt mycket generaliserande (vilket väl är syftet) i ena kapitlet över sina akademikerkollegors, i synnerhet statsvetarnas, krav på belägg. Varför kan t ex inte Hirdman bara få undersöka frågan "varför städar kvinnor toaletter" (med betoning på kvinnor) utan att krävas på belägg för att det verkligen förhåller sig så? I nästa kapitel kastar hon sig raskt över queerteoretikerna och kräver dessa på belägg för sina påståenden, och nåde dem om de skulle använda genusordningen (Hirdmans egen baby) som belägg!

(Detta krävande av belägg är för övrigt, som Hirdman kommer fram till, ett väldigt bra sätt att inte behöva hantera den ursprungliga frågan alls. Det skulle dock fått mer kraft om hon inte själv genast ägnat sig åt samma "omproblematiseringsformulerande", som hon kallar det.)

Men, det är åtminstone uppfriskande för intellektet att bli förbannad!

Uppdatering: Även Svenska Dagbladets recensent Lena Andersson tycks reagera över att Hirdman när hon "hamnar på normens och så att säga mannens sida argumenterar /.../ inte helt olikt dem som kritiserar hennes egen genusteori".

Och ja, Hirdman har många poänger i sin bok, vilka jag kommer återkomma till. Hennes texter härrör sig från tjugo års skrivande. Min recension av hennes bok verkar bli lika fragmenterad... Ulrika Kärnborg har i sin recension i DN tagit fasta på en av de frågor jag kommer att återkomma till, arbetstiderna.

Medelålders män i Audi

Jag har alltid stört mig på dessa medelålders män i Audi. Har skrivit om det förr. De som tränger sig förbi precis innan omkörningsfältet tar slut, bara för att sedan tvingas bromsa bakom någon lastbil. De som kör upp i baken på en och blinkar med ljuset när man ligger i omkörning i 130 km/h. Får ofta känslan att Audin är ett substitut för något större, starkare och ännu dyrare. Eller helt enkelt för det stora som inte finns i byxorna.

Nu påstås på nyheterna att mannen som mördat Carolin Stenvall utanför Gällivare hävdat att hon skällt på honom för hans bilkörning. Att han knuffat henne och att hon råkat slå ihjäl sig och att hans första tanke då var att stoppa in henne i Audin och dra. Och att han sedan glömt var han dumpat henne.

Nä, det låter konstruerat. Men att hon skulle ha skällt på den 50-årige mannen för hur han framförde sin Audi håller jag för mycket trovärdigt.

Något skall dom väl göra, personalen

Satt idag på Malmborgs konditori i Jönköping och åt lunch samt läste Yvonne Hirdmans Gösta och genusordningen. Jag skall skriva mer om boken och vad jag tycker om denna när jag läst ut den. Satt dock där och läste om hur kvinnor i bondesamhället började tjäna piga för att slippa vara gratis piga åt sin far och sina bröder (även om jag tror det fanns fler skäl än detta Yvonne Hirdmans till att de begav sig från hemmet), för att sedan gifta sig för att slippa ifrån pigjobbet, och i stället bli piga åt sin man. Eller skaffa sig en egen piga, som i sin tur gett sig av från hemmet och som stannade så länge hon inte "blev gift"...

Hirdmans tes, så här långt, är att detta beteende går på tvärs genom klasserna. Jag är inte lika övertygad om det. Ett skäl till att unga kvinnor, som t ex min farmor, gav sig av hemifrån var såklart att det blev en mun mindre att mätta i ett fattigt hem och eventuellt pengar att skicka hem. Farmor var äldst av syskonen Karlsson. Hennes pappa Anders dog i Spanskan 1919 då farmor var nio år. Modern, som då var gravid med sitt sjätte barn, fick lämna gården i södra Småland och flytta till ett mindre hus på andra sidan vägen som går genom byn. Tre år senare var det dags för farmor att ge sig av. Hon fick jobb hemma hos släktningar till hennes far, upp emot Gävle till. Tolv år gammal, andra änden av landet. Och jag lovar att det inte berodde på att hon inte hellre velat vara hemma.

Farmor blev sedermera kokerska och träffade farfar varpå hon blev hemmafru med ansvar för hemmet samt extraarbete, t ex granplantering. Något Hirdman lyfter i boken, att för att klara att vara ensam familjeförsörjare var mannen tvungen att ha en fru som jobbade i smyg. Jag minns henne bl a som en stor blå klänning som rörde sig mellan spisen, diskbänken och skafferiet där hon förvarade använt stekflott i urtvättade margarinpaket.

När jag så sitter där på Malmborgs reser sig kvinnorna vid bordet bredvid. De är väl 50+ och hyfsat välklädda. Jag fick känslan av att de var systrar eller svägerskor. Den ena föreslår att de skall plocka undan efter sig varpå den andra svarar:

- Nä, låt det stå! Något skall dom väl göra personalen!

Jag är osäker på om jag skall se det som ett sundhetstecken eller motsatsen.

Papa Dees trovärdighet

Ett problem när det gäller våld mot kvinnor är att det ofta sker inom hemmets väggar, och den som slår är ofta den man som säger sig älska kvinnan i fråga. Kvinnan brukar inte sällan förklara sina skador med mer eller mindre osannolika berättelser som alla går ut på att det absolut inte är hennes snälle och timide man som gjort det hela. Han som älskar henne och som hon älskar så högt tillbaka. Hon har bara gått in i en dörr, eller trillat och slagit sig på verktygslådan. Eller råkat tappa ett enkilos blockljus i bakhuvudet med en kraft som motsvarar smällar man brukar få vid bilolyckor.

Gemensamt för de flesta av dessa fall är att vittnen saknas. Det kan finnas barn som gömmer sig under sängen eller grannar som hör skrik och bråk men det är sällan han gör misstaget att slå sin fru/sambo/flickvän inför ögonen på vuxna, okända människor. Daniel Wahlgren (a k a Papa Dee) trodde förmodligen inte att någon skulle se honom den här gången heller. Nu tog han fel. Vittnen har sett honom kasta sin fru in i en stenvägg på stan med blodvite som följd. Vittnen har sett honom släpa sin fru uppför en trapp i håret. Vittnen har hört kvinnan i fråga skrika som om hon blev slagen. Vittnen har hittat henne ute i trappen blodig och sönderslagen.

Papa Dee, som efter att ha kastat in frun i väggen tog en taxi hem och lämnade henne på gatan förstår ingenting. Han kom i stället ut i trappen och frågade "men vad är det som hänt älskling" som om han inte märkt när hon, enligt egen utsago, slängt ovan nämnda blockljus i sitt eget huvud, skrikit som om hon höll på att bli ihjälslagen eller som om han glömt att han nyss släpat upp henne för trappen.

Nu när vittnen finns kan vi ju var och en bilda oss en uppfattning om hans och fruns trovärdighet. Det har även Tingsrätten gjort. De har däremot kommit till den något underliga slutsatsen att det bara är kast med fru in i stenvägg som kan läggas Papa Dee till last. För detta får han dagsböter. Vilket hans advokat säger att han bör vara tacksam för. Bara detta talar ju sitt tydliga språk om hur t o m advokaten bedömer åklagarens bevisning. Men tydligen inte tingsrätten...

Vad skall till om inte ens vittnen räcker? Vad sänder det för signaler till alla andra misshandlade och rädda kvinnor som inte vågar säga som det är? Och kommer Papa Dee sluta slå sin fru?

Älgkött är gôtt!

I morse var den lille mannen upprörd. I Västerbotten har tydligen ett dagis utrustat de små barnen med träbössor och tagit med dem ut i skogen på "älgjakt". Där har de fått "panga" en tygälg som var fylld med kanelbullar som ungarna sedan fick kalasa på. Lille mannen tyckte det var förfärligt att man skulle "lära barn döda". Misstänker starkt att han har medhåll från min medbloggare Sara i just Västerbotten. Sara är konsekvent, jag vet dock inte var lille mannen tror att det kött han äter kommer ifrån... ;)

Själv är jag uppfödd på älgkött i ett jägarhem. Från det jag lärde mig tala kunde jag berätta att pappa var ute i skogen och "söt ällsött" (sköt älgkött). Ett av mina första matord var, förutom "ill" (sill, som jag älskade, särskilt farmors inlagda) "e" d v s gelé, som jag gärna åt till älgköttet. Eller rådjurssadeln. Det senare var dock lite mer exklusivt och åts oftast till högtider.

Från det perspektivet så är dagisets utflykt i mina ögon en toppenutflykt. Ungarnas föräldrar och deras föräldrar jagar med stor sannolikhet älg. Älg är inte ett utrotningshotat djur. 78 procent av Västerbottens-Kurirens läsare tycker det var rätt att arrangera denna utflykt, vilket väl visar lite hur folk resonerar kring älgjakt.

"Förskolans verksamhet skall enligt vår läroplan utgå ifrån barnens erfarenhetsvärld. Vi respekterar djurrättsaktivisternas val att avstå från att äta kött, men att äta kött är fortfarande något som är accepterat i samhället, liksom jakt. Därför är det viktigt att barnen får veta vad kött är och var det kommer ifrån. Den här kunskapen gör barnen bättre rustade att själva bedöma om det är lämpligt att äta kött eller inte, något de har betydligt svårare att göra om de tror att kött kommer ur små svarta lådor på Ica, säger förskolläraren Maria Nygård till Västerbottens-Kuriren.

Djurens rätts ordförande Alexandra Leijonhufvud håller dock inte med. Hon anser att detta är ett led i Jägarförbundets rekryteringskampanj av unga jägare... Lite väl konspiratoriskt kan man nog tycka, ingen av förskolepersonalen är jägare. Dessutom ifrågasätts varför det fanns kanelbullar i tygälgen och inte blod. Det hade förmodligen varit bättre om ungarna fått se en riktig blodig älg. Det kan väl vara ett led i Djurens rätts värvningskampanj för framtida medlemmar, kanske?

Det hela visar hur olika utgångspunkt man kan ha. I Västerbottens-Kuriren har man illustrerat det hela med en bild på en nöjd liten tjej som kommer bärande på den nedlagda och urtagna älgen. För mig är det en tydlig bild av att även tjejer kan delta på detta traditionellt manliga område, för Djurens rätt, och lille mannen, symboliserar det förmodligen något helt annat.

Läs mer här: Norra Västerbotten, Västerbottens-Kuriren

Höst i paradiset - dags att stänga igen för vintern

Så var det dags att stänga igen för vintern då. Alltid lika sorgset.

Höst i paradiset - så kom första frosten

När vi kom ut på lördagsmorgonen var gräset vitt. Första frosten hade kommit under natten.

Höst i paradiset - ett glas vin i eftermiddagssolen

Sol, 10 grader varmt och färgsprakande.

Ett glas vin och en bok, här Yvonne Hirdmans Gösta och genusordningen.

Höst i paradiset - traktens grönaste mossmatta

Den är grön. Den är blöt.

Höst i paradiset - middagslur

Lövkrattning, lunch och så en liten middagslur.

Höst i paradiset - lövkrattning

Brum, brum...

Notera stadsmänniskans gummistövlar, inköpta hos Hans Michaels vid Humlegården...

Nationalism och girighet

Kvinna i båt, Kambodja

På senare tid har det ju varit ganska oroligt i Bangkok med anledning av att stora grupper demonstrerat mot regeringen. Det är lätt att tro att så fort folk demonstrerar mot ett styre så handlar det om att folket svälter och att bönderna gjort uppror och marscherat mot huvudstaden. Så är inte fallet med Thailand. Sedan militären störtade den korrupte Thaksin Shinawatra och denne flydde till London med fru och miljoner så har relativt priviligierade högergrupper och monarkister i Thailand visat sitt missnöje med den sittande militärstödda regeringen. För mycket resurser går till landsbygden tycker man i storstaden. Dessutom misstänker man att regeringen kommer låta Thaksin komma undan för lätt. Bl a har man från den s k Folkalliansen för demokrati (!), PAD, försökt hindra premiärminister Somchai Wongsawat att avge regeringsförklaring.

Flicka på cykel, Battambang, Kambodja

Denne Thaksin verkar dock ha ett finger med i spelet även i konflikten med Kambodja. Han tänker nämligen, enligt Svenska Dagbladets pappersupplaga idag, investera sina stulna pengar i kambodjanska kasinon.

Jag på väg in i Kambodja till fots (på bilden syns även

en lastbil med cement på väg från Thailand till Kambodja)

Vid gränsen vid Aranyapradeth (i Thailand) ligger på den kambodjanska sidan hålan Poipet. Denna är känd för sina kasinon och bordeller och turister varnas för att stanna där, i stället skall man snabbt ge sig vidare på den extremt gropiga vägen mot Siem Riep. Det hindrar ju inte att spelglada människor ändå beger sig till Poipet. Och att där finns pengar att tjäna.

Nu är det inte bara kasinon som lockar i Kambodja, även naturgas lär vara en hett eftertraktad vara för thailändarna. Och billigare är det ju fortfarande i Kambodja. För att inte tala om alla de turister som nu dumpar Thailand för att resa till Kambodja i stället. Så nog finns det all anledning i världen för storebror att hålla lillebror stången.

Vägen från Poipet

Släng i detta in en rejäl slev med nationalism, från båda sidor, så har vi en fin cocktail av heta och giriga känslor som mycket väl kan leda till att två buddistiska länder fajtas om ett hinduistiskt tempel.

För sköna höstdagar

Och det är bara första sändningen från Adlibris.

Första dagen utanför facket

Så har jag klarat en hel dag utan facket, ja som anställd då, jag är ju fortfarande medlem. Men vem vet, det är väl som min gode vän Guillermo brukar citera från vår gemensamma favorittriologi, I thought I was out, then they pulled me back in... Kanske gör jag rätt som njuter medan tid är. ;)

Idag har jag besökt Arbetsförmedlingen. Först gick jag fel och hamnade på nåt dystert ställe, sponsrat av kommunen, där det satt en massa människor från olika platser i världen och såg dystra ut. Man kan ju undra vad vi skall med arbetskraftsinvandring till när det finns hela jobbcenter fyllda med folk som kan börja jobba direkt...

På riktiga Arbetsförmedlingen, när jag väl hittade denna, satt och stod tre damer och tog emot folk som kom på besök. Förutom hon som jobbade med att trycka fram lappar från nummerautomaten som hon stack till oss. Är det detta som är Alliansens jobbpolitik? Påminde om den brittiska där man har folk anställda till minimilön för att göra sådant som man lika väl kan göra själv, såsom att lägga upp mat på tallriken i en buffé t ex.

Råkade höra hur mannen före mig pratade med mottagningspersonen om att han inte pratade så bra svenska. Hon svarade att så fick han inte tänka, han förstod ju henne och hon förstod honom! Det skulle varit i Frankrike det! Mindes mina vedermödor för att få bostadsbidrag när jag studerade där i början av 1990-talet.

Nu kommer jag bli kallad till möte med min handläggare. Lyckligtvis kommer det dröja innan jag blir tvungen att gå dit. Men bara känslan av att vistas i dessa mörka, dystra lokaler med grå människor som hukar över datorer med alltför få jobb, eller fel jobb, gives me the creeps.

Det är då man hoppas att man snart blir pulled back in again.

Stilstudie

Det här är Eva, hon kan aldrig se normal ut på bild.

Men hon brukar vara glad ändå.

Och lite lös i konturerna.

Thailändsk undanmanöver

Sitter här och funderar över varför Thailand rimligen skulle vara intresserade av ett hinduistiskt tempel i Kambodja. Om inte bara för att göra en markering; inte helt ovanligt mellan de två länderna. Thailand/Siam har ju en lång historia av att ha velat göra anspråk på kambodjanska tempel. Även Angkor har thailändarna hävdat egentligen thailändskt, trots att det ligger långt in i Kambodja, har varit glömt i många hundra år och i huvudsak är tempel tillägnade hinduistiska gudar, som de gamla khmererna hyllade. Hur är det med den buddistiska toleransen inför andras gudar?

Även kambodjanerna vet ju att markera. Bara att de döpt staden vid Angkor till Siam Riep (ungefär "Thailand förstört") talar ju sitt tydliga språk om hur de ser på sina grannar. Templet i fråga har också blivit något av en nationell symbol för kambodjanerna.

I mina ögon får det hela karaktären av ett relativt välmående land som undsluppit krig (Thailand) som försöker sätta sig på sin fattige, av krig söndertrasade granne. Det är kanske dags för Thailand att lägga ner, respektera internationellt erkända gränser och i stället ägna sig åt sina inrikes problem. (Fast jag misstänker att det är det senare som påverkar utrikespolitiken...)

Läs mer: Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter

Foton: Anna-Karin, Soluppgång i Bayon-templet, Angkor, Kambodja

Free, free, free...

Sjöng kriminalkommissarien som skulle gå i pension efter 30 år inom polisen, i TV-serien Five Days. Så skall jag nog se det, jag också. Klockan är 48 minuter in på mitt nya liv. Och jag skall gå och lägga mig i stället för att blogga med vin i kroppen. MEN jag kan ändå inte låta bli att dela ut gårdagens ros och tistel:

Gårdagens ros går till alla er som slöt upp för "en öl efter jobbet". Ett tag kändes det som om vi var förflyttade tillbaka sisådär en sju-åtta år i tiden. Jag är så glad att ni kom, allihop och det värmer verkligen en natt som denna att ha fått tillbringa ännu en kväll i ert sällskap. Det är INTE den sista! :)

Gårdagens tistel går till arbetsgivaren som efter så många år, nästan 14, inte ens kunde uppmärksamma att man slutade med en liten blomma. Nu var det tydligen upp till kollegorna att uppmärksamma dem som skulle sluta vilket ledde till en absurd situation där vissa fick rummen översvämmade med blomsterkvastar och presenter och vissa bara fick ta sin väska, stänga dörren och gå. Rena gymnasiementaliteten. Faktiskt rätt absurt.

Men, nu är det morgondag och jag skall börja med ett par timmars skön sömn.

Ett paket damp ner

från en snäll syster och svåger i Göteborg. Imorgon skall jag ligga på soffan och äta praliner. Då kanske paketet kan komma väl till pass. Om det nu innehåller nåt sånt, jag vet ju inte eftersom jag inte får öppna förrän i morgon. ;)

Sista dagen på jobbet

Idag är det sista dagen på jobbet. Har ännu inte tagit mig dit. Sitter och besvarar mejl från alla underbara kollegor runt om i landet som svarat på mitt farväl-brev igår.

Ikväll blir det "öl-efter-jobbet"-avslutning med "dem jag tycker om". (Det senare är ett citat från min kära vän Terez som råkade uttrycka sig så om folk hon bjudit på fest, inför folk som inte var bjudna, inte för att hon inte tycker om de senare...)

Sen kommer jag bara vara medlem. Insåg just att det kan ha fördelar. Plötsligt får man tycka en massa. Kan skriva insändare till tidningen Kollega och engagera sig fackligt. Eller kanske i den i helgen nybildade Kräftnämnden. (Där får inte Terez vara med. *S*)

Dagens Elise

De borgerliga tankesmedjorna har gett borger­ligheten idel manliga ansikten. Få kvinnor släpps in i dessa herrklubbar, där grabbarna ofta citerar Ayn Rand och Hayek men få pratar om vintage och Mama.

Elise Claeson är i Svenska Dagbladet ledsen över att borgerligheten utestänger kvinnor och kvinnors intressen från politiken. Hon vill ha mer höga klackar och naturlig kvinnlighet.

Dagens sökning

Någon i Karlskoga har hamnat på min blogg efter att ha sökt på Google efter "trocadero + väse". Nu undrar jag över vad som kan rymmas bakom denna sökning. Sitter det någon stackare i Karlskoga och längtar efter Trocadero (läsken) och söker på varenda ort längs vägen mot Norge för att se om där möjligen kan finnas någon som saluför denna ädla dryck? - Få se nu... "trocadero + kristinehamn" näää, inget napp... "trocadero + ölme" nähä, inte där heller...

Eller är kanske Trocadero en hemlig svartklubb belägen i Väse? ICA Hammaren, pizzerian och den ekivoka klubben Trocan.

Ja, detta är verkligen spännande. Vi får nog ta en sväng i helgen för att se vad som erbjuds.

Berättelsen om kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in til staden, men bara när den skal dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och där mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur, men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har Fyra fötter. Dom heter kofötter. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.

Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig å magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i paket som vi kan köpa i affären. Kons fyra fötter skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

(Berättelse skriven av mellanstadieelev. Tack till Göran. Tjurkalvarna på bilden bor i Värmland.)

Bron som skulle hålla i 120 år trasig efter 3...

Ikväll kommer rapporter om att man hittat sprickor i Tranebergsbron. En förbipasserande bilist skall ha känt bron vibrera och ringt räddningstjänsten. Bron, inklusive tunnelbanebron, är nu avstängd vilket innebär att alla vi som bor i Västerort måste åka via Solna eller med Tvärbanan via Essingen för att ta oss in till stan.

Det värsta är att det låter rätt allvarligt på rapporterna i DN. Med tanke på att bron ju är nyrenoverad så kan man ju bara spekulera i vad som ligger till grund att där redan finns sprickor. Det var väl just detta vi skulle slippa med renoveringen som kostat 800 miljoner, exkl SL:s kostnader?

Uppdatering måndag morgon: "Senare under kvällen kunde Vägverkets broexperter konstatera att sprickorna i själva verket var vanliga ojämnheter i asfalten. - Det är inga skador i brokonstruktionen. Det man har reagerat på är en broskarv, som finns i alla broar för att bron ska kunna röra sig lite, som har varit lite ojämn. Det gjorde att det dunsade extra mycket när man körde över den, säger Marianne Dunér, informationschef vid Vägverkets region Stockholm." (DN, måndag)

Bra, då vågar jag ge mig av till jobbet nu då. Två dagar kvar. Imorgon tar vi en "öl efter jobbet". Ring mig för tid och plats om ni inte redan fått mejl om detta!

Sista grillfesten

Så var årets sista grillfest över då. En mycket lyckad sådan! Mycket tack vare värdinnorna men också de himla trevliga gästerna, som vad det led blev allt suddigare i konturerna.

Bra intervju av Lena Bonnevier med konstnären Lars Lerin, som flyttat från Sunnemo till Östra Ämtervik.

Bilden är lånad från Laxholmens hemsida.

Dålig smak straffar sig

Så har vi radhusägarna på Gustavsberg i Karlstad som sökte bygglov för att i sitt tidstypiska, fyrkantiga 70-talsradhus sätta in ett halvmåneformat fönster med spröjs. Då tillståndet dröjde skred man till verket ändå. Det lilla, lilla fönstrets smackades in på en stor gavelvägg klädd med träpanel.

Kommunen har nu krävt att paret skall ta bort fönstret då det "inte stämmer överens med byggnadens utformning och tidstypiska utseende". Därmed strider placeringen av fönstret mot plan- och bygglagen. Paret försvarar sig med att grannarna har lika taskig smak som dem, och inte har något problem med fönstret. (Alternativt inte vill stöta sig med sina grannar och därför håller käft.)

Det hela är ohyggligt fult och hur man ens kunnat komma på tanken med denna form på ett fönster placerat just där är ett mysterium. Heja stadsbyggnadsnämnden!

Årets sista kräftskiva?

Imorgon skall vi på årets sista grillfest. Ikväll ville jag dock överraska lille mannen. Han har klagat över att inte ha fått tillräckligt med kräftor i år så jag investerade i en hink svenska insjökräftor. Själv åt jag väl 4-5 stycken och resten av kilot slank ner i magen på min äkta hälft. Som nu sitter och jäser i soffan, mycket nöjd.

Hurra!

Mätt

Tito Beltrans straff skärpt

"Utslaget är ett skämt, och det kommer jag verkligen att visa." Säger Tito Beltran till media enligt Aftonbladet. Man kan fråga sig varför han inte visat detta redan, när han haft chansen i både tingsrätten och hovrätten.

"Jag känner stor sorg för min son och Titos barn, som inte kommer att kunna krama om sin pappa när de går och lägger sig. Jag hoppas att alla inblandade tänker på det när de kramar om sina barn." säger Tito Beltrans fru Jenny. Ja, som Tito förmodligen tänkt på den lilla flicka han förgripit sig på? Eller på den kvinna han våldtog när han skulle ge henne massage?

"Maktlöshet och chock. Vi var in i det sista övertygade om att det fanns rättvisa, men den här domen visar att Sverige inte är en rättsstat." Säger Jenny Beltran till GP. Nä, det är väl bättre att våldtäktsmän och folk som begår sexuella övergrepp mot barn går fria, eller?

Saken lär väl överklagas till Högsta Domstolen. Frågan är om dom beviljar resning. Det verkar ju faktiskt som att eniga rätter varit överens i två instanser om att bevisningen räcker. (Dessutom verkar de flesta juridiska experter som uttalat sig i media eniga om att det är en bra och gedigen dom.) Det är bara Maria Abrahamsson som snudd på kväljer dom och ifrågasätter om Tito verkligen kan ha fått en schysst rättegång när tre av fem domare var kvinnor.

Elise Claeson förklarar vidare

" Jag tycker inte att könet är en social konstruktion. Om man ska såga 1900-talet ska man såga Simone de Beauvoir. Det här med att "man föds inte till kvinna man blir det" hade hon faktiskt fel i, det strider mot allt det vi vet om människan. Vi är ju kvinnor."
Elise Claeson intervjuas av Devrim Mavi och Karolina Ramqvist i senaste numret av Arena.

Alla ska inte med!

Så kom då Socialdemokraternas beslut i veckan som gått. De tänker bilda regering tillsammans med Miljöpartiet vid en valseger i september 2010. Vänsterpartiet får dock inte vara med. Lars Ohly sätter upp en förorättad min och spelar mobboffer. Men är det egentligen så synd om Vänsterpartiet, är inte det här det bästa som kunde hända dem? Jag kan se flera anledningar till varför det är bra för (v) att inte vara med i en allians med (s) och (mp).

Dels tror jag att Vänsterpartiet kommer vinnar sympatiröster på att de inte får vara med, dels kommer många s k vänstersossar och väljare inom LO-kollektivet att söka sig över till (v) då deras eget parti går ännu mer mot höger.

Vänsterpartiet kommer kunna profilera sig som ett verkligt socialistiskt alternativ och locka väljare inte bara från (s) utan också från dem som vanligtvis inte röstar.

Om partiet väljer att byta ut sin rätt bleke partiledare mot t ex Josefin Brink så lär partiet kunna locka framförallt kvinnor och HBT-personer.

Om (v) i stället hade ingått i en allians med (s) och (mp) så tror jag snarare att de skulle riskerat att hamna under fyraprocentsspärren. (Det skulle däremot ha varit ganska bra för t ex Feministiskt initiativ som säkert kunnat locka över en del av dessa röster.)

Så, summa summarum, om Vänsterpartiet hanterar det här rätt så kan det visa sig att alla inte ska vara med, att det kan vara bättre att vara självständig ibland.

Dessutom, om samarbetet mellan (s) och (mp) skulle innebära att de, vid en vågmästarroll för Sverigedemokraterna, gör blocköverskridande överenskommelser så blir ju till slut Vänsterpartiet det enda partiet till vänster om mittenträsket. Där befinner sig en rätt stor del av svenskarna.

Elise Claeson förklarar

"Människan har ett behov av att känna samhörighet med andra i samma genetiska grupp eftersom vi alltid har levat så. Många forskare menar att vita människor hoppar till när de ser en svart människa, för att "han ser annorlunda ut än vad jag gör". På stenåldern när de första vita mötte de första svarta blev de skräckslagna. Att känna igen och höra ihop är en rudimentär känsla från den tiden vi levde "in the wild"."
Elise Claeson intervjuas av Devrim Mavi och Karolina Ramqvist i senaste numret av Arena.

Kvinnor skall följa!

Det är precis det här kampen för jämställdhet handlar om. Att man skall kunna välja vad man vill utan att få höra att "en tjej kan aldrig vara kille och en kille kan aldrig vara tjej”. JämO:s tolkning av ärendet är något snäv, men förmodligen korrekt. Dansskolan i fråga tillhandahåller tjänsten till både kvinnor och män men talar sedan om att som kvinna får man inte föra, för det är för många kvinnor anmälda till kurserna... För övrigt borde det väl, om kvinnor nu vanligen följer, vara bra med en kvinna som vill ta den traditionella mansplatsen och föra?

Men jag antar att man på dansskolan förutsatte att de följsammare kvinnorna inte skulle vilja dansa med en annan kvinna, eller?

I mina öron låter det som en ovanligt pryd och gammalmodig dansskola. Det borde väl rimligen finnas dansskolor som fattat att vi lever på 2000-talet. Då tar man helt enkelt sina pengar och går dit i stället.

Äntligen!

Cecilia Fahlberg vald till ny ordförande i Unionen!

Ja, och nån fransman jag aldrig hört talas om fick visst Nobels litteraturpris. (Fast jag fick 5 av 11 rätt i Svenskans quiz om personen i fråga...)

Dömd för olaga hot

När detta hände satt jag på biblioteket i Östersund och försökte uppdatera min valblogg. Så jag missade hela händelsen, men det känns skönt att tingsrätten markerar att det inte är OK att hota politiker p g a deras budskap eller sexuella läggning. Även om det i just det här fallet tagit en väldigt lång tid.

Dessutom är tjejerna i fråga jättesnygga! :)

Utfallen mot rättssystemet

I Expressen idag kan vi läsa om män som enligt egen utsago är utsatta för häxprocesser då de åtalats för misshandel respektive våldtäkt och sexuella övergrepp.

Är det månne ett ökande problem i samhället, detta att målägarbiträden och åklagare har mage att anklaga folk för sådant som de anser sig ha bevis för att det skett? För att saken skall prövas av domstol. Knappast. Frågan är vilket allmänvärde det finns i att höra Tito Beltran återigen upprepa att han är utsatt för en komplott, eller att åter höra musikern misstänkt för hustrumisshandel säga att han är oskyldig och utsatt för en häxprocess. Så länge de inte dömts är de juridiskt sett oskyldiga. Det jag reagerar över är alla i media uppblåsta utfall mot åklagare och målsägandebiträden som ju faktiskt bara gör sina jobb. För att inte tala om Engla Höglunds mammas aggressiva attacker mot Anders Eklunds försvarare.

Att prövas i domstol är inte en häxprocess. Att företräda en klient är inte något man gör för att kränka brottoffrets anhöriga. Det är i stället delar i vårt demokratiska samhälle. Nödvändigt för att t ex Englas mördare skall ställas till ansvar. Nödvändigt för att Tito Beltran skall kunna frias från misstanke, om han befinns oskyldig. Det enda sättet.

Hemnetskrämsel

Gillar att skrämma lille mannen med objektsbeskrivningar från Hemnet. Han tar allt på blodigt allvar och ser sig själv som fast som snickare/reparatör för all framtid bara genom att jag skickar tipsen till honom. Ganska kul. Här är det senaste.

Djuriskt sex

Häromdagen diskuterades på bloggen huruvida vi behöver en lag mot sex med djur. Idag läser jag om djurens egna sexliv. På Naturhistoriska muséet öppnar den 8 november utställningen Rainbow Animals. Där kan man få lära sig mer om t ex amazondelfinerna som utövar nasalsex (!) i lufthålen, jordmasken som har sex med sig själv och ciklidfiskhonan som bär sina obefruktade ägg i munnen där hannen sedan ejakulerar. Allt detta och mer kan man läsa om i senaste numret av tidskriften Filter.

Gudstro

Islands premiärminister Geir Haarde verkar tillhöra dessa som tror på övernaturliga krafter. Igår höll han tal till nationen med anledning av finanskrisen och att staten tar över de isländska bankerna. "Gud välsigne Island" sa premiärministern. Han liknar krisen vid en naturkatastrof. Det kan det såklart vara lockande att göra. Om man vill undvika att se att det är människor, inte naturen eller någon gud, som styr över marknaden, så även finansmarknaden. Dessvärre verkar det inte bara vara USA:s regering som förlitar sig på en enda, om än treenig, högre makt. (Jag som trodde att islänningarna hade många väsen och andar som dom trodde på...)

År 1865 startade en brand i ett bageri i Karlstad. Branden spred sig och i stort sett hela centrala Karlstad brann ner till grunden, inklusive landshövdingens residens. Några få hus i kvarteret Almen räddades. Samt biskopsgården. Det sägs att man under branden kunde se landshövningen gråta och be till gud att han skulle skona residenset. Biskopen, Anton Niklas Sundberg, han svor och släckte.

Kanske lönar det bättre att lita människor än till gudar om vi skall råda bot på krisen?

119 år senare...

Sitter och kollar detaljer från mitt uppsatsskrivande och finner följande citat:

"Kommer han stelfrusen och utmattad av försakelse med en bön om arbete eller bröd, så ges honom en filosofisk förklaring över det i princip orätta i att ingripa i förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare. Han får veta att han lever i ett liberalt samhälle, där individens öde beror av fri tävlan och fritt avtal, och att det innebär en grov orättvisa mot flertalet, om enskilda arbetsgivare understödjas i sin tävlan med alla andra samhällsmedlemmar. Är hans lön otillräcklig, så frågas han varför han antog den, och man erinrar honom om, att han, om han behagar, äger rätt att vägra kapitalisten sin tjänst, då han icke är nöjd med hans villkor.”

Av Axel Danielsson, år 1889 (Citerat av Luciano Astudillo, 2000, Därför är lösen, kamp!, Finns arbetarrörelsen – 16 inlägg om facket och politiken, Hjalmarson & Högberg förlag)

Papperslöss och asgamar

Idag var jag på seminarium på TCO. Med anledning av att det är World Day for Decent Work, samordnat av ITUC, så hade TCO bjudit in till diskussion om papperslösas villkor och arbetsinvandring. Talade gjorde Samuel Engblom, jurist på TCO och Kristina Mattson, journalist och författare till boken De papperslösa och de aningslösa. Ett mycket nyttigt seminarium som väckte många tankar. Särskilt en som anknyter till min egen mastersuppsats i internationell politik. Den handlade om den mänskliga rättigheten att organisera sig fackligt. Då handlade uppsatsen om facklig organisering i en alltmer globaliserad värld. Om själva rätten att gå med. Men vad man skulle kunna studera närmare är hur denna rätt samspelar, eller inte, med den svenska modellen.

Hur ser vi på papperslösas rättigheter? Argumenten varierar. När LO och TCO diskuterade frågan i Malmö möttes de utanför lokalerna av flygblad med en bild på Usama bin Laden och texten "Papperslöss" med de båda centralorganisationernas loggor ditklistrade. Andra, inte fullt så explicita, använder sig av argumentet att papperslösa och deras arbetsgivare begår en brottslig handling och att hjälpa den papperslöse skulle vara detsamma som att sanktionera dennes brott. Kristina Mattson invände mot denna syn. Hon har i sin bok intervjuat papperslösa och hennes uppfattning är att det enda brott dessa människor begår är att de vill skapa sig en dräglig tillvaro för sig och sina anhöriga. Och att allt beror på att det finns en efterfrågan av deras tjänster.

- Vilket är priset för en billig limpa i tunnelbanan, undrade Kristina.

Handlar det inte mycket om vår egen bekvämlighet? Håller vi på att bygga ett samhälle av herrskap och tjänstefolk. Frågorna var många när jag åkte därifrån.

Väl hemma igen landade Mitt i Västerort i brevlådan. Huvudnyheten den här veckan är hur det gick till när man rev i Vällingby Centrum för att bygga min klädleverantör K:fem. Två bolivianska män berättar hur de nattetid kördes till Vällingby, efter att ha jobbat hela dagen på Söder, för att riva asbest med knivar, utan skyddskläder. Tre miljarder har det kostat att bygga Sveriges modernaste köpcentrum. Men man har inte råd att följa arbetsmiljölagen. Männen hackade asbest i en vecka utan att veta vad det var.

Bygget är beställt av allmännyttiga Svenska Bostäder. Firman som utförde jobbet med att hacka asbest befinner sig dock mycket långt ner i leverantörskedjan. Ett inte ovanligt scenario enligt Kristina Mattson.

Byggettan driver männens ärende och kallar arbetsgivaren i fråga för asgam. Det är nog dags för facken att sluta bry sig om personnummer och arbetstillstånd och, som Samuel Engblom framhöll, se till vad intentionen med t ex arbetsmiljölagen egentligen är. Att skydda arbetare.

Små värmländska samhällen

Små värmländska samhällen kan fostra en del original. När det i media kom fram att Helge Fossmo, mördarpastorn från Knutby, kom från ett litet samhälle utanför Krillehôla fanns inget tvivel om vilket samhälle det kunde röra sig om. Min barndoms Björneborg, där jag tillbringat mycket tid hos farmor och farfar. Nu visar det sig att de galna tvillingar som media rapporterat om också kommer från ett litet värmländskt samhälle. Min favoritjournalist Gunvor Nyman skriver om dem i VF.

Apropå Värmland så kom det brev till mig från Statoil. Företaget meddelar mig som stamkund att de behåller pumparna vid Ölme. Familjen Nilsson med personal kommer fortsätta driva den nedläggningshotade kiosken i egen regi. Så nu kan vi andas ut efter att ha oroat oss för att det inte skulle finnas en enda mack längs E18 mellan Väse och Karlskoga. Dessutom är det en ovanligt trevlig butik.

VF kan också rapportera att även västvärmlänningarna ser ut att kunna köra vidare.

Toast!

Efter mötet på TCO idag åkte jag ner till the English Shop för att stilla abstinensen lite. Det är ju över en månad tills vi skall åka till England och fira Hillevis åttonde födelsedag den 14 november. (Det är tydligen nån gammal prinsaluring som fyller 60 år samma dag. Han skall vara väldigt hedrad att få dela födelsedag med Hillevi.)

Anledningen till mitt besök var att jag när jag såg Five Days i lördags blev så otroligt sugen på riktig toast. Inte nåt sånt där tunt och löst trams som dom har på Coop eller ICA, utan riktig formfranska som man med fördel rostar och brer smör och sylt på. Så som hon tjejen med konstant darrande underläpp och tonårsdottern gjorde på TV.

På tunnelbanan efteråt åt jag skotsk lunch bestående av ett påse Walker's Salt&Vinegar-chips och en burk Irn Bru. Det slog mig att denna skottarnas gåva till läskeblaskbranschen ju egentligen är som en väldigt orange variant av Trocadero.

Påsen med Jellybeans i lösvikt kostade bara 80 kr. (Kan någon ta fram luktsaltet till den lille mannen?)

Fast jag förstår inte varför dom slutat sälja crumpets... Aaahhh, rostade crumpets med extrasaltad Bregott... Mmmmm...

Carl på herrklubb

I Jan Gullious senaste bok går hans Carl (Hamilton) på herrklubb i London. En sådan där där damer aldrig varit välkomna. Det kan man ju ta då Carl Hamilton är en fiktiv figur. Carl Bildt däremot, han är dessvärre väldigt verklig. (Även om jag ibland får känslan av att han gärna skulle vilja vara Carl Hamilton, fast utan dennes politiska ståndpunkter och knappast föremål för någon Rysslands Hjälte-medalj, väl?)

Carl Bildt bjöd enligt Svenska Dagbladet in till pressträff på herrklubben The Travellers' Club på Pall Mall. När SvD:s journalist ringde fick hon svaret att tyvärr damen, någon gång i framtiden kanske... Pressträffen var inbokad av ambassaden i London som tydligen brukar ha möten där.

Ja, det är klart. Om andra regeringsmedlemmar (läs: arbetsmarknadsminister Littorin) är med i svenska hemliga sällskap där kvinnliga ambassadörer får sitta och äta bakom ett skynke i hallen så kan väl även UD. Nu blev det dock så att pressträffen fick flyttas till ambassaden i stället. Ja, det sparar väl nån krona på representationskontot kanske?

Icke desto mindre så undrar man hur dom tänkte där på UD när dom bokade in mötet på nämnda klubb. Kvinnor måste för att alls komma in i de rum där kvinnor nu på nåder är tillåtna, ha ett manligt förkläde med sig i form av en klubbmedlem. Kanske nästa möte kan planeras till dambastun? Så kan ju utrikesministern stå bakom ett skynke och tala.

Och dom kom från öst och från väst

Trots att dagen idag har känts lite tung så kan jag glädja mig över alla direktbesök på min blogg. Det visar att jag har trogna läsare runt om i världen. Bara idag kommer de som surfat in direkt på rabiatfeminism.blogspot.se från

Växjö, Skarpnäck, Huddinge, Umeå, Hässleholm, Bangkok (fast jag misstänker starkt att det rör sig om Rayong), Jönköping, Europe (d v s någon av EU:s institutioner), Solna, Malmö, Southampton (eller dess närhet), Stockholm

Jag kan också konstatera att Thailand tar in på Storbritannien och Belgien. Läsarna där har slagit sig in på 10-i-topp-listan!

Sweden 88.08%
United Kingdom 2.58%
United States 1.37%
Belgium 1.33%
Finland 1.20%
Norway 0.74%
Europe 0.64%
Germany 0.61%
Denmark 0.61%
Thailand 0.29%

Europe och Belgium kan såklart vara samma sak. I såfall klättrar dom upp på tredje plats. Anledningen att USA ligger där beror nog snarare på att många av Svenska Dagbladets, till vilka jag länkar frekvent, läsare finns där.

Nu har jag ju även skaffat mig ett sätt att se vilka städer som leder ligan. Detta baseras dock på de två senaste veckorna enbart. Vilket även kartan ovan gör.

25.20%
Stockholm
10.80%
Sollentuna (min egen dator inräknad)
4.20%
Gävle
3.80%
Göteborg
3.20%
Southampton
2.40%
Lund
2.40%
Malmö
2.00%
Södertälje
1.80%
Umeå
1.80%
Huddinge
1.80%
Bangkok/Rayong
1.60%

Bryssel

1.60%
Växjö

Alkoholens värkningar

På väg hem med mina kartonger lyssnar jag på Hilton i P1. SÅ mycket bättre än Nordegren i samma kanal. Även om nu Johan Hilton pratar fort. (Ett av dagens diskussionsämnen.)

Inbjuden till studion var Benny Haag, skådespelare och nykter alkoholist. Jag missade vem det var de pratade med, då jag var inne på Snobb-ICA i Alvik just då. Han lät som en riktig skön lirare från Farsta, typ. (Haag är för övrigt från Gubbängen.) Det var något i det Haag sa (även om jag nu inte visste att det var han) som fick mig att lyssna lite extra aktivt. Han hade under fem år försökt få folk att lyssna i sitt arbete för en minskad alkoholkonsumtion men lyckats först när han skrivit en bok i ämnet. Ett bra tips, tydligen. Nu satt han i radion.

Haag hade räknat ut att varannan svensk är drabbad av alkoholen. Om tio procent dricker för mycket så påverkar det folk runt omkring. Min farmors förstfödde son (min "halv"farbror) söp. Det drabbade henne, hans bröder, farfar och även oss i nästa generation genom brutna relationer osv. Min mormors man (morfar) söp. Det drabbade henne och hennes söner när han slog dem och bjöd den yngste på sprit. Min morbror som dog halvvägs genom livet som det skulle kunnat blivit utan alkoholen. Det påverkade mormor, det påverkade hans bröder och hans syster (mamma). Och det påverkade mig när jag var liten och tyckte att just denne morbrodern var lite läskig och oberäknelig även om alla sa att han var snäll. Få av mina vänner kan visa upp två generationer släkt utan alkoholmissbruk, oavsett samhällsklass.

Benny Haags mål är att halvera alkoholanvändandet i Sverige. Mitt eget akoholanvändande är förhoppningsvis inte drabbande för mina nära. Senaste året har jag dock ändrat mitt alkoholmönster, jag dricker mindre, men oftare. I stället för ett par flaskor vin till helgen kan det bli ett glas då och då, även under veckorna. Sällan när jag är ensam, men tillsammans med andra åker vinet fram. Inte mycket, men dock.

Och jag är definitivt med på att halvera min konsumtion. Är du?

Katten som hänger vid Torpet brukar ju bli glad när vi kommer dit. Det brukar ta sig uttryck i väldigt mycket kel och trampande. Här har vi en annan katt som blir glad över att se sina mänskliga kompisar.

Kompetenssäkring

Idag skall jag fortsätta städa ut mitt kontor och min dator. Lite konstigt känns det när ingen efterfrågar något som helst material efter så många år hos samma arbetsgivare. Det är väl så när man jobbar som sakkunnig, att kunskapen om vilka kunskaper som finns bara finns hos mig själv. Men visst borde en såpass stor arbetsgivare ha redskap för kvalitetssäkring och kunskapsinsamling?

Dessvärre har jag en ond aning om att man bemannat den nya organisationen med bristande insyn i vad folk egentligen kan. En av de fackliga förhandlarna i min klubb sa till mig att han ju visste vem jag var och vad jag kunde, när han skrev på avtalsturlistan där jag inte längre skulle vara sakkunnig utan rådgivare i förbundets callcenter, eftersom vi för några år sedan träffats i jobbet på ett par möten. Risken är att arbetsgivarens representanter vet lika lite, nu när vi slagit samman två olika organisationer. Jag har t ex inte kvar någon chef i förbundet sedan de senaste fem åren, som kunnat tala för mig. De chefer som nu finns närmast mig har jag inte alls jobbat med på daglig basis. Det är väl då några möten för flera år sedan lätt får tala för 14 års anställning.

Och ja, om jag har fel och endast bildar min uppfattning på sårad stolthet, då är det ju inget problem. Tyvärr tror jag inte att detta är fallet.

Uppdatering 1: Nu har jag rensat datorn från privata saker, samt sådant jag bedömt är inaktuellt och inte av historisk betydelse. Samt meddelat ledningen för det fortsatta arbetet med jämställdhet och mångfald att jag vill lägga över allt resterande i någon gemensam mapp. (Lille mannen tyckte, lite sarkastiskt, att jag skulle lämna över det som dom direkt frågat efter... Det hade ju gått fort...) Ikväll skall jag gå igenom vilka böcker jag har hemma som tillhör jobbet. Innan dess skall jag frakta hem mina privata, fysiska grejer så som privata böcker och minnesprylar. Känns lite vemodigt. Det sista jag lär bära med mig är väl julklappskaffemuggen med mitt namn på.

Uppdatering 2: Usch! Det där blev värre än jag trott. På väg ut till bilen med kärran med mina kartonger på möter jag min favoritombudsman.

Han som var med som fackombud när jag anställdes på HTF i december 1996. Min gamle (nåja) ombudsmannakollega. Han som dagarna innan jag fick beskedet skojade om att det minsann var tack vare honom jag fått jobbet. (Med anledning av att jag dagen innan lyfts fram på vår internwebb som ansvarig för en del av webbskrivandet.) Han som jag alltid skojat om att om jag skulle råka illa ut på jobbet, skulle han få företräda mig. En riktig ombis.

Vi var båda ledsna där jag stod på trottoaren med mina två kartonger fyllda med minnen. Just nu ligger sordin på stämningen i hela huset. Jag avundas inte dem som skall pigga upp den kvarvarande personalen den 16 oktober, då vi andra lämnat.

Bättre sent än aldrig

Efter ett år i sin övernattningslägenhet i "Jerusalem" så har lille mannen äntligen fått upp hatthylla och skoställ. Så här glad blev han. Där syns också mitt näst senaste shoppingtillskott, en kappa. Det senaste är en rosa, stickad polotröja från Esprit. Höll på att åka med en knallblå täckjacka också... Hmmm... Den ÄR snygg... Skall nog kolla om den finns på K:fem i Vällingby...

Föräldrarnas roll i barnens fetma

Ja, det är klart att föräldrar har ett ansvar för barns matvanor. Hur de äter och vilken uppfattning de får om sina kroppar och om vikt över huvud taget. Men i det fall som tas upp i Kalla Fakta ikväll, med 13-åringen som blev placerad i familjehem när modern bett om hjälp att bekämpa hans fetma, där kan man ju börja undra hur socialen tänkte.

Min och många andra tjockisars (eller ex-tjockisars) erfarenhet är att när man väl blivit fet är det sällan bantning hjälper i längden. Här verkar vi dock ha ett fall av socialarbetare som gått på myten att feta bara har sig själv, eller mamma, att skylla för att de inte går ner i vikt.

I stället för att ge pojken hjälp till bestående viktminskning familjehemsplacerade man och brännmärkte honom. Vilket fick till följd att han blev ännu mer mobbad och gick upp ytterligare 20 kilo i vikt. Det senare är inte ett helt ovanligt scenario när tjockisar skall gå ner i vikt. Först funkar det, sen tar det stopp och plötsligt har man gått upp allt och lite till igen. För att nästa gång man skall försöka gå ner ha ännu svårare. (Det är ju bl a detta som t ex Viktväktarna byggt hela sin affärsidé på, återvändarna.)

Tvångsvården av pojken har idag upphört med motiveringen att samhället, på de punkter där mamman har lagts till last, inte har lyckats bättre. Enligt domstolsbeslutet har socialen heller inte kunnat förklara på vilket sätt mamman skulle brista i sin föräldraförmåga.

Det verkar som om modern endast brustit när hon faktiskt litat på samhället, att de skulle ge henne och sonen stöd.

Kalla Fakta börjar kl 19.20 i TV4.

Guilt by association - 40 år senare

Sarah Palin säger i en intervju att Barack Obama är kompis med terrorister. Detta eftersom Obama stötts av en professor vid ett amerikanskt universitet som på 60-talet var med i en vänstergrupp som kastade bomber mot Pentagon utan att skada någon människa.

Lite långsökt och desperat kanske?

Om vi i Sverige går tillbaka 40 år i tiden och kollar vilka som då var medlemmar i extrema vänstergrupper så kan vi ju hitta personer som t ex Göran Skytte. Denne man delar väl idag i stort sett de flesta av Palins värderingar. Betyder det att Svenska Dagbladet stöder vänsterextremism?

Palin borde kanske oroa sig mer över sådant här

Bara att det förmodligen finns motsvarande propagandafilmer om henne och Mc Cain. (Filmklippet hittat här.)

Vad tycker djuren?

Så var det dags igen. Föreningen Djurens rätt demonstrerar och vill ha ett förbud mot sex med djur. Jag har alltid undrat över varför inte djurskyddslagen räcker. Där finns skydd mot djurplågeri, om sådant kan påvisas. Jag antar att det är det senare som Djurens rätt m fl riktar in sig på. Dom vill ha en lag som förbjuder sådant som inte direkt kan bevisas plåga djuren men som dom själva tycker är moraliskt förkastligt. Nu riktar man in sig mot spridandet av djurporr.

"Min känsla är att djurpornografin är mer spridd i dag än för tio år sedan", säger Benny Andersson, kampanjchef på Djurens Rätt.

Vad är då djurporr? Människor som utför sexuella handlingar med djur i syfte att sprida detta i bild eller text, får man anta. Och det är själva det sexuella som djurvännerna ovan vill förbjuda. För om det sexuella blir plågsamt för djuret omfattas det ju redan av den befintliga lagen.

Vi talar alltså om handlingar som anses vara moraliskt oriktiga, men som inte kan bevisas skadar djuret. Vad är det? Att låta en hund slicka av leverpastej från musen? Att sätta på en ko? Vad vet vi om vad hunden eller kon tycker? Får hunden pyskiska men eller blir den bara glad av att få leverpastej? Ja, jag vet inte. Vet någon annan?

En lösning vore kanske en lag om samtycke för att ha sex, med alla levande varelser. Då bör väl frågan breddas till att gälla människor också. Idag är det ju snarare den som säger sig inte ha samtyckt som skall bevisa detta.

Uppdatering 1: Lukas Romson är en klok kille. I en kommentar på bloggen Trollhare har han benat ut begreppen på ett mycket tydligare och mer klargörande sätt än jag själv förmått.

Uppdatering 2: I debatten kring detta möts man ofta av argumentet att det skall vara förbjudet att ha sex med djur då det är förbjudet att ha sex med barn. Tidelag och pedofila övergrepp skall alltså likställas. Ett problem med dessa argument är att liknelsen haltar. Lika mycket som om man skulle säga att om det är OK med samkönat sex så skall det vara det med djursex.

Oavsett så hamnar man i diskussionen om samtycke. Om vi antar att djur, liksom barn, inte kan samtycka till sex, även där djuren de facto är de som sätter på, så uppstår ju genast frågan, som Lukas ställt sig ovan, om när vi skall begära samtycke. Om man är vegan/vegetarian så kan jag förstå att man har den inställningen men om man, som jag, tänker fortsätta äta dödade djur så blir det svårt att hävda något annat än moraliska argument kring samtycke till sex. Sex är fel, döda är rätt. Därför att jag tycker så. Typ. Det är väl förvisso en åsikt man kan komma fram till, men man bör ju iaf vara medveten om varför man tycker detta. I mitt fall handlar det nog om vana och seder, jag brukar äta kött från djur men jag har aldrig någonsin fått för mig, eller blivit föreslagen, sex med djur. Det förra är socialt accepterat, det senare är det inte.

Uppdatering 3: Här finns ett inlägg som jag tycker är tänkvärt. Bloggaren Daniel Scythe frågar sig:

"Ni privatpersoner som ägnar en massa tid åt sånt här samtidigt som ni till skillnad från dessa organisationer accepterar en massa andra former av djurutnyttjande där djuren bevisligen tar skada, är inte ni bara korkade skenheliga nymoralister som vill förbjuda något som ni tycker är äckligt?"

Möjligen är det därför jag anser att djurskyddslagen räcker. Men debatten som skapats är icke desto mindre bra.

Böcker att läsa

Först gjorde jag en beställning på Adlibris. Sen åkte jag och handlade och köpte DN. Dum ordning. Efter att ha läst DN:s kultursidor måste jag ju göra ytterligare en beställning på Adlibris. Leveransen är dock gratis så enda skadan är väl resursslöseriet med kartong och två fakturor...

Våren 2005 hade jag just mött lille mannen. Han var på väg med transsibiriska järnvägen till Ulaanbaatar när oroligheter bröt ut i Uzbekistan. Jag minns att jag var tvungen att plocka fram en karta för att se var Uzbekistan låg i förhållande till Mongoliet. Jag blev lugnad av att hela stora och något lugnare Kazakhstan ligger emellan.

Om oroligheterna i Uzbekistan hörde vi inget mer.

Nu har frilansjournalisten Elin Jönsson rest till Uzbekistan förklädd till flummig konsthandlare och gjort research om vad som egentligen hände. Denna har presenterats i boken Konsten att dölja en massaker. Var det islamistiska upprorsmän som sköt ihjäl sina egna anhängare, såsom de sedan erkände efter förhör i president Karimovs häkte. Jönsson berättar tydligen en helt annan historia. Maciej Zaremba är impad på DN:s kultursidor. Han gör också en liten fotnotsbetraktelse om att Barbro Alving borde jubla i sin grav över att de senaste tungviktiga reportagen gjorts av kvinnor. En av dessa kvinnor, Kristina Mattsson, författare till De papperslösa och de aningslösa, diskuterar papperslösas villkor på TCO på tisdag. Klart man skall dit.

Och två böcker till att beställa.

Psykopat i vardande?

Ett av mina favoritprogram är Mord i Sinnet (Wire in the Blood). När man läser sådana här artikar, om sjuåringen som bröt sig in på ett zoo i Alice Springs, slog ihjäl djur och kastade dem till en krokodil, så undrar man om det kan vara en av Tony Hills (om han funnits i verkligheten) framtida patienter... Personalen på djurparken säger att ungjäveln (min benämning) skall vara glad att inte krokodilen slök honom också.

Plötsligt framstår min barndoms försyndelser som småsaker. Som när jag kom på att bryta av alla knopparna på farmors otroligt vackra rhododenron och sedan stoppa dagvattenbrunnen full med knopparna och kompletterande vedträn så det blev stopp. Även om farfar för första och enda gången var riktigt, riktigt arg på mig. Det var nog tur att jag gått med min kompis på Vi på Saltkråkan på Folkets Hus när försyndelserna upptäcktes. Farfar hade hunnit lugna ner sig när jag väl kom hem.

Men när man börjar döda smådjur och njuta av det, då bör nog psykologerna kallas in.

Spela Floskebingo med Sarah Palin

Charlie Truck är en ständig källa till roliga inslag.

Här kan man spela floskelbingo när Sarah Palin talar.

Själv har jag låtit tillverka en t-shirt med texten:

Be nice to America
or we'll bring
democracy to
your country

Minns ni Elsa?

Elsa är hunden som flyttade in hos Mamma och Göran i deras hus i Thailand. I sommar har hon tagits om hand av deras vänner och Göran har installerat en webcam som han kunnat följa Elsa i från Upperud i Dalsland. Elsa är annars ganska rasistisk och biter mörka människor (thailändarna). Det beror förmodligen på samma sak som att Katten på Torpet håller sig undan när de kattallergiska syrran och Andreas är där men kommer sättande så snart jag och lille mannen parkerar vid vedboden. Eller att änderna följer efter personer med grått hår som går sakta.

Göran säger att han skall köra klassisk betingning med Elsa för att visa att mörka människor är snälla. Bara han inte gör som Mikael Tornvings pappa som skulle vänja deras jakthund av med att vara skotträdd. Fadern köpte ett kilo prinskorv och en ollonpistol med skott. Sedan satte han sig vid hunden och höll den laddade pistolen bakom ryggen och började mata hunden med prinskorv. Sen brände han av ett skott. Det var så det gick till när familjen Tornvings jakthund inte bara blev skotträdd utan också rädd för prinskorv.

Men man måste ju hålla med om att hunden ser rätt glad ut. Fotot är förmodligen taget med min mors nya fina systemkamera.

Kung Carl XII

Sveriges utrikesminister, bloggaren Carl Bildt, sägs vara portad i Moskva. Detta efter hans utspel mot Ryssland i samband med kriget i Georgien och Sydossetien. Bildt tog ju diplomatin till nya höjder när han jämförde Putin och Ryssland med Hitler och Nazityskland. Men på UD oroar man sig inte över att vår stora granne är arga på vår utrikesminister, eller att det skulle smitta av sig på kontakterna mellan Ryssland och Sverige. I stället svarar Bildts presskontakt Irena Busic:

"Ryssarna fick chansen att träffa Bildt, men tackade nej. Det är inte aktuellt att försöka igen."

Sverige är ordförande i Europarådet men i stället för att träffa de andra ländernas representanter begav sig Bildt, tillsammans med kungen och drottningen, till Rysslands ärkefiende i Ukraina för att äta middag och diskutera huruvida Ukraina skall kunna bli medlem i EU eller inte. Bildt myste i TV över hur fint det skulle vara att lämna ett sådant besked under Sveriges ordförandeskap i EU, hur blågult det skulle bli med Sverige, Ukraina och EU... (Han syftade på flaggorna.) Att han undvek sina kollegor i Europarådet besvarade han genom sin pressekreterare såhär:

"Ukraina är oerhört viktigt och inte ens en utrikesminister kan vara på två ställen samtidigt."

Carl Bildt agerar som om vi var kvar någonstans på 1600-talet och han var kungen. Nästa år är det 300-årsjubileum av det stora slaget vid Poltava. I Ukraina.

Fler artiklar i ämnet: Rolf Gustavsson i SvD. Lena Hennel i SvD. Anders Bolling och Mats Carlbom i DN.

Tvättstugemöte

En mig närstående liten man stötte idag på en av sina äldre grannar i tvättstugan. Han beklagade sig över att hans postlåda, som sitter utanför tvättstugan, ständigt fylls av reklam trots att där finns en stor röd skylt om "ingen reklam". Den äldre damen svarar då:

"Det är ju inget underligt. Det är ju en riktig svarting som delar ut den och inte kan en sådan läsa."

Häpp. En ögonblicksbild från tvättstugan, där man städar efter sig, svart som vit.