Ögonblick man minns

Apropå att alla vet exakt vad dom gjorde när budet om mordet på Olof Palme kom. Det finns andra större händelser man också minns. Frågan är om man minns exakt eller om det påverkats genom livet. Här kommer några sådana händelser och mina minnesbilder kring dem.

Mordet på Robert Kennedy 6 juni 1968: Jag låg i min barnvagn i en klädaffär i Örebro, exakt tre månader gammal. Men minnet är nog snarare mammas.

Ronnie Petersons krasch på Monza den 10 september 1978: Jag var tio år och gick i fyran på Kronoparksskolan. Dagen efter kom min klasskompis Lars springande på förmiddagsrasten och berättade att Peterson var död. Ingen trodde honom. På lunchrasten kom pappa cyklande på väg till jobbet och berättade samma sak. Minns att jag tyckte det viktigaste var att berätta för Lars att han faktiskt haft rätt...

JAS-kraschen på Långholmen 8 augusti 1993: Min väninna Ulrikas bror Johan hade berättat för henne att ett JAS-plan kraschat under vattenfestivalen i Stockholm. Minns dock inte exakt var vi var någonstans, men det var i Helsingborg. Tror Johan befann sig i Stockholm.

Mattias Flinks skjutningar i Falun 11 juni 1994: Jag stod i vardagsrummet i vår lägenhet i Montpellier när Helena som talat med någon släktning i Sverige i telefonen berättade att det tydligen varit någon som löpt amok och skjutit vilt omkring sig. Det måste ha varit precis när vi var på väg att flytta ut för att resa hem till Sverige igen.

Curt Cobains självmord 5 april 1994: Luddiga minnen men jag minns mig själv gående på Rue Gambetta, nära tågstationen i Montpellier funderande över detta.

Estonia 28 september 1994: Jag vaknade tidigt av att klockradion gick igång. Båt i nöd på Östersjön. Men jag reagerade knappt utan åkte till jobbet som väktare. Där stod radion på hela dagen utan att man egentligen fick någon annan information än att en färja sjunkit.

Mordet på Israels premiärminister Yitzhak Rabin 4 november 1995: Jag bodde i andra hand hos Anders i Karlstad, som gjorde FN-tjänst i Kroatien, och jobbade på Sif. Såg nyheten som textremsa på TV när jag låg på sängen på kvällen och slötittade.

Prinsessan Diana Spencers död 31 augusti 1997: Såg Expressens löpsedel vid T-Centralen (Sergels Torg). Köpte tidningen och satte mig på en bänk på Drottninggatan och läste. Dagarna efter var vi på ombudsmannadagar på Djurö, mina första. Satt på "burkkastarbänk" med Johnny och Hans-Göran. Den förre var måttligt intresserad av brittiska kungahuset.

Attacken mot World Trade Center i New York City 11 september 2001: Jag surfade in på Shortcut på jobbet och såg en tråd i diskussionsforumet basunera ut att ett "sportplan" flugit in i WTC. Slog på radion, rusade ut i korridoren och samlade kollegorna. På kvällen var vi hemma hos en av tjejerna i Shortcuts fotoklubb men såg mest på TV hela kvällen, även om det bara var samma nyheter som förmedlades.

Mordet på Anna Lindh 10september 2003: Såg på nyheterna på TV på kvällen att hon knivskurits. Uppfattade det som lättare skador. I bilen på väg till jobbet på morgonen talade man om att man fortfarande inte visste. Minns att jag tänkte att, tänk om hon inte klarar sig. Hann in på kontoret innan Boel P kom springande med tårar i ögonen och TV:s slogs på.

Tsunamin 26 december 2004: Jag var hos syrran i Karlstad och hon fick på morgonen ett SMS från mamma som talade om att en tsunami hade drabbat Phuket men att de ju inte befann sig på den sidan Thailand. Jag visste inte ens vad en tsunami var. Sen åkte jag till den där killen i Örebro som jag mött på lillejulafton. På vägen dit på annandagen lyssnade jag på bilradion. Dagen därpå när jag kom in på jobbet var min kollega AKO, som är röda korsare, på väg till Arlanda. "Bara utifall om man behövs när folk kommer tillbaka." (Intressant med tanke på att Laila Freivalds förväntades veta allt om situationen från sekund ett.)

Inser hur svenska medier påverkar ens hågkomster. Inte fan minns jag vad jag gjorde när det meddelades att Pol Pot var död. Eller vid den där stora jordbävningen i Turkiet. Misstänker att jag styrs rätt hårt av mediernas nyhetsvärdering.