Post Fi-styrelsen

Från och med igår är jag inte längre ledamot av Feministiskt initiativs styrelse. I samband med helgens kongress hade jag valt att inte kandidera för omval. Främsta skälet till detta är tidsbrist, där jag helt enkelt inte kan lägga ner den tid som både jag och andra förväntar sig att styrelseledamöter i en förening utan pengar skall/bör lägga ner. Det där är lite sorgligt, för är man bara engagerad och har kongressens förtroende så skulle man ju vara med precis så mycket som man kan. Inte behöva känna att man sviker om man inte kan. Eller bli irriterad på andra som sällan dyker upp på mötena. Jag är ändå nöjd med min insats de senaste två åren utifrån mina levnadsomständigheter, med trippelpendling och lille mannen på annan ort, att döma.

Dessutom har ju min jobbsituation förändrats. Från ett jobb där jag i stort sett helt styrde själv över min arbetstid 0ch där jag jobbade för samma frågor på jobbet som jag gjort i Fi, till ett jobb där jag är mycket mer bunden av andras behov och där mina arbetsuppgifter inte direkt tangerar Fi:s arbete.

Det senare blev jag varse igår då konflikten facket - feminismen blev tydlig. Jag brukar ju säga att jag är feministen som irriterar i facket och fackmänniskan som irriterar inom Fi. Jag blir t ex grymt besviken på AD-domar som inte ser könsmaktsordningen. Eller på alla de härskartekniker jag som jämställdhetssakkunnig mött från fackkollegor genom åren. Samtidigt blir jag lika besviken på feminister som saknar insikt i kollektivavtalets styrka och värde. Om detta skall jag blogga senare i veckan.

En annan fråga som också förtjänar ett eget blogginlägg är frågan om intersektionaliteten. Där man ibland blir anklagad för att inte se förtrycket bara för att man inte delar samma syn på vilka metoder som skall användas för att uppnå bättre mångfald. En favorit i repris som vi ansvariga för jämställdhet och mångfald på HTF stred om inom TCO, och som vi strider lika hårt om inom den feministiska rörelsen. Frågan om man skall använda särbehandling på etnisk grund genom att göra just det man inte vill att andra skall göra, t ex kartlägga och definiera människor utifrån hudfärg. Även detta kommer jag återkomma till.

Så, fler kongressbloggar kommer.

Annars har lille mannen och jag lyxat oss i Uppsala på Grand Hotell Hörnan och dessutom ätit en fantastisk middag på Hambergs Fisk. Bredvid oss satt en man som visade sig vara från Karlstad och som dessutom var kompis med mina gamla gymnsielärare Åke och Roland. Världen är liten. Ovan utsikten från rummet.

Lästips: Sara har varit flitig, som alltid, och bloggat hela kongressen. Där kan man läsa om diskussioner som varit.