I juni är det 25 år sedan jag gick ur nian. Otroligt. En av de sista dagarna samlades vi på en av Karlstads restauranger, Alfie. Ja, det var väl typ en av tio restauranger. Idag är Karlstad en av Sveriges krogtätaste städer. Så var det inte under min uppväxt då man drog därifrån så fort det bara gick efter gymnasiet.
Denna kväll i juni 1984 satt hela gänget av 15-16-åringar på Alfie på Västra Torggatan och skulle äta en riktigt fin middag, den sista tillsammans. (Om det nu inte blir ännu en på återträffen i april.) Jag minns att jag beställde in filé mignon black and white för det hade min klasskompis och granne hemma på gatan, Annelie, sagt var topnotch. (Fast man använde förstås inte det ordet i Karlstad på 1980-talet.) Kände mig väldigt avancerad, ute på krogen utan föräldrarna (men med klassföreståndaren). Om det sedan var så gott vet jag inte...
Ikväll har lille mannen och jag ätit filé Oscar. Bara för att jag blev sjukt sugen på det. Fast med bearnaisesås istället för choronsås och kräftstjärtar i stället för hummerklor. (Ja, bara kalvköttet gick löst på 200 spänn så någon måtta får det vara!) Verkligen 80-tal då det var höjden av lyx att beställa in en sådan som bakfyllekrubb på något av Hornsgatans sunkhak...
Nu återstår disken (som hanteras av den organiska diskmaskinen, lille mannen). Imorgon skall vi fira min mor som fyller år. Jag har en viss föraning att det kan tänkas bli en annan rätt från vår barndom, mammas paradrätt Jambalaya. Men innan dess skall vi svänga förbi Torpet och rädda vår limoncello från de elaka limoncello-marodörer som tydligen härjar där ute. I veckan gick dom in hos en av "grannarna" och slog sönder hans flaska. Barbari!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar