Sexfixerade puritaner

Läser en fråga till Katerina Janouch om en kvinna som oroar sig för att hennes sambo sover naken med sin tolvåriga dotter, kliar sig på pungen inför familjen, nattar dottern endast iklädd kalsonger och ger dottern en klapp "där bak" (utan att det preciseras hur detta görs). Genast börjar kommentarerna hagla om övergrepp och att han borde polisanmälas. Även Janouch anser att det hela inte är ett normalt beteende.

Dock börjar jag fundera lite över om det inte är dessa självpåtagna "sextreapeuter" som är de verkligt sexfixerade. Vad är det egentligen för sexuellt i att vara naken inför sina barn? Det trodde jag var mest amerikaner som var skräckslagna inför. Minns min kurskamrat i Frankrike som delade boende med en amerikansk tjej och ganska snart blev varse att minsta lilla nakenhet, som att gå i trosor och t-shirt hemma, var något otroligt tabubelagt, även om det gällde två jämnåriga tjejer som bodde tillsammans. Mina finländska vänner har den totalt motsatta uppfattningen och beteendet. Inte fan är det något sexuellt över att sitta tätt, tätt i en vedeldad bastu och daska varandra med nyknoppade björkris.

Minns att pappa aldrig drog sig särskilt för att visa sig naken inför mig och min syster. Enligt en av de s k "terapeuterna" i tråden ovan är detta snudd på ett övergrepp.

"OCH det är något så otroligt hemskt och skamfullt för en tonåring att få råka se sin förälder naken..."

Skriver signaturen Ann som påstår sig vara utbildad inom barns sexuella utveckling. Gud bevare oss... Enda gången jag har upplevt detta som något skamfyllt är när min klasskompis missbrukande mamma gick runt naken hemma hos dem när vi var där och lekte, som 10-åringar. Är det inte snarare den egna kroppen den unga tonåringen är generad över?

Och jag var väl rätt fysisk med pappa (från kramar till brottningsmatcher), upp till puberteten när jag själva markerade väldigt tydligt var gränsen gick. Pappa tyckte nog att det var lite tidigt, han såg mig väl fortfarande som en litet barn, men respekterade dessa gränssättningar. Däremot var det ofta som han tog om mamma om dom möttes hemma, ett uttryck för affektion som jag själv har tagit med mig in i mitt eget förhållande, där vi är väldigt kramiga med varandra. Nu vet vi ju inget om hur flickan som frågan gäller uppfattar det hela, kanske ser hon sig själv som ett barn med behov av fysisk närhet från sin pappa. Kanske kommer hon snart att ändra beteende gentemot pappa, varpå han, som de flesta pappor, finner sig i detta.

Varför måste man utgå från att en ung tonårsdotter och en pappa inte kan skilja mellan pappa-dotter-relationen och en sexuell relation? Det ska fan vara pappa till flickor om man hela tiden måste sätta sig själv i en sexuell roll gentemot dottern, bara för att inte göra det. Ställer vi samma krav på mammor? Får de natta sina barn i bara trosorna, eller är det också ett uttryck för incest?