Påhittiga ungar

Notera att könsmaktsordningen med ojämn fördelning av hinkar satt sig tidigt!

Hur skeptisk ser inte hon ut, och hur självklart nöjd är inte han?

När den lille mannen var liten var han, inte helt överraskande, ganska påhittig. Hans bästa kompis hette Irene och bodde på samma gata i Lillån utanför Örebro. En dag när de var i tre-fyraårsåldern kom de två på att de skulle gå till världens ände. Det låg, hade de hört de vuxna prata om, vid krematoriemuren. Sagt och gjort, de två gav sig av till fots. Detta var i slutet av 1950-talet och det lär ha rört sig om riktig landsbygd. Över ett fält knatade de, korsande järnvägen och en bäck..

Under tiden hade de två frönas mammor börjat leta efter dem. Hysteri arbetades upp. Polisen tillkallades. Irenes mor lär ha sagt till sin grannfru att hon ju åtminstone hade ett barn till (den nyfödda lillasystern).

Medan man satte igång att leta nådde de två fram till världens ände, men fann muren för hög att komma över så de bestämde sig för att gå hem igen. Plötsligt när lille mannens mor tittade ut genom fönstret så fick hon se dem sitta i sandlådan igen, diskuterande sina upplevelser.

En annan gång var idén att bygga sig en flotte och segla denna på Lutabäcken ända till Amerika.

Lite senare flyttade familjen in till stan och där lyckades min blivande man uppbåda alla ungar på gården för att traska genom hela Örebro i jakt på klistermärken från bensinmackar. Tiotalet ungar mellan 3-7 år gick från Markbacken in till stan, längs hela Storgatan/Drottninggatan och ut till Markbacken igen. De var borta hela dagen och mammorna var i upplösnignstillstånd även där. Inte heller denna gång rådde några tvivel om vems 6-åring som kommit med idén.

Detta tänker jag på när jag läser om de tyska ungarna som packat sina väskor fulla med badsaker och satt sig på tåget mot flygplatsen för att åka till Afrika och gifta sig. Företagsamt.