onsdag 28 januari 2009

I skolbänken och på nytt jobb

Igår började jag en kurs i journalistik. Detta har egentligen ingenting med att göra att jag på måndag börjar jobba som förhandlande ombudsman på Journalistförbundet. Det senare bestämdes efter att jag ansökt och kommit in på kursen. Men det kan ju tyckas passande när jag fått jobbet på andra meriter än journalistiska. (Har ju jobbat som förhandlande ombudsman inom mediasektorn på HTF i många år. Främst inom Tidningsutgivarnas område men också med skivbolagsbranschen.)

Såväl mina studier som mitt nya jobb kommer säkert påverka mitt bloggande på olika sätt. Så länge jag jobbade på HTF/Unionen undvek jag i möjligaste mån att diskutera frågor på bloggen som hade direkt med mitt arbete att göra. (Nåja, jag jobbade ju som sakkunnig i jämställdhets- och mångfaldsfrågor men jag undvek att diskutera HTF:s och Unionens arbete med dessa frågor.) Det kommer ju inte att bli lika lätt i det nya jobbet. Men jag är inte särskilt orolig för att jag inte själv skall kunna hålla isär mina roller som skribent och ombudsman.

Det räcker ju dock inte med att jag vet att jag kan hålla isär rollerna, det skall ju heller inte råda något tvivel om att den jag företräder kan lita på att jag gör ett bra jobb. Därför kommer bloggen med stor sannolikhet att innehålla mindre av direkt argumentation mot enskilda journalister/medlemmar. (Då SJF ju också är ett yrkesförbund är organisationsgraden hög.) Det känns naturligtvis lite skumt med tanke på allt fint tal om yttrandefrihet och öppen debatt, men det handlar helt enkelt om två helt olika roller, den privata opinionsbildarens och den professionella ombudsmannens, som måste hållas isär.

Självklart kommer bloggen att fortsätta att bara vara min egen, med mina egna, personliga reflektioner. Och när DN, Svenskan och Expressen publicerar hårresande artiklar så kan man ju alltid referera till tidningen i stället. ;)

Igår på kursstarten undervisades vi i intervjuteknik. Som t ex hur man skaffar fram bra pratminus. D v s citat i en text där man skall illustrera vad någon sagt. Slogs idag av att ett av de absolut vanligaste pratminusen inom området "polis och ting" måste vara följande:

- Jag har varit vid polisen i 32 år och jag har aldrig sett något liknande, sade han om brottsplatsen.

Frågan är hur många gånger en polis säger detta spontant, eller om det är fråga nr 1A i journalistens anteckningsbok huruvida polisen i fråga varit med om något liknande förr...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Sitta på två stolar samtidigt kan vara knivigt, särskilt om det rör sig om två länsstolar!!! DLM

Anna-Karin sa...

Eller två skolstolar, som en lektor nära mig gör? Å andra sidan har han ju stolar i olika län också...