fredagen den 30:e januari 2009

Feminismens internationella engagemang

Svenska Dagbladets ledarsida har fått upp ögonen för våldet mot kvinnorna i Kongo. Detta för att en manlig gynekolog fått Olof Palme-priset för sitt engagemang. Sveriges Radio rapporterade om detta tidigare i veckan. I Svenskan får vi dock läsa att det är kvinnornas sak att visa solidaritet med Kongos kvinnor, män och barn. Bl a genom att knipa med underlivet. Samt att det bara är ickefeminister som kan knipa i solidaritet med Kongos kvinnor. Feminister har, enligt ledarskribenten, inget internationellt engagemang.

Många svenska feminister är engagerade i Feministiskt initiativ. Denna förening är i sin tur engagerade i det Europeiska Feministiskt Initiativet. Redan i valrörelsen fick vi t ex draghjälp av samma Eve Ensler som Svenskans ledare lyfter fram idag. Bl a satte vi upp Vaginamonologerna för en kväll i Stockholm tillsammans med bl a Kim Anderzon och Jane Fonda. Nästa helg kommer vi förhoppningsvis att ta en EU-valsplattform som visar att vårt engagemang går långt utanför Europas gränser.

Innan Svenska Dagbladets ledarskribent igår* fick upp ögonen för Östra Kongos förtryck så har feministerna i Fi tagit upp frågan. Bl a här hos Veronica Svärd och här hos mig själv. Vi har även lyft AIDS-frågan som den kvinnofråga den är. Om Svenskans ledarredaktion brytt sig om att söka hos "de svenska feministerna" hade man bl a hos Fi kunnat läsa denna artikel av Harald Hultqvist om våldtäkt som ett vapen som slår sönder de sociala strukturerna. Precis det som Svenskan idag säger att de svenska feministerna inte insett. Denna artikel skrevs för snart ett halvår sedan.

Sen undrar jag varför det bara är kvinnor som skall visa solidaritet och engagemang för Kongos kvinnor, män och barn? Är inte Plamepristagaren ett lysande exempel på att även män kan visa sådant engagemang?

* Här har jag uppenbart gjort mig skyldig till det jag själv anklagar Svenskan för, att inte ha gjort tillräcklig research. (Se kommentarsfältet för tydliggörande från skribenten själv.) Pinsamt men jag får lov att skylla på att jag helt koncentrerade mig på att plocka fram artiklar från svenska feminister.

3 kommentarer:

Sanna Rayman sa...

Hej.

Men snälla nån, bli inte så arg. Min poäng är att det är en sak att bjuda in kändisar som Eve Ensler och en annan att komma igång med ett eget engagemang i en fråga som Kongo. Rösterna i debatten från feministiskt håll är, tycker jag, ofta väldigt fasta på "hemmaplan", med ett ensidigt fokuserade på att skälla på vårdnadsbidrag eller akademiskt teoretisera kring strukturer. För mig blir det en märklig prioritering av sin tid och sin röst.

Och om våldet mot kvinnorna i Kongo har jag för övrigt skrivit många gånger förut, för första gången när jag vikade på DN 2005 om jag minns rätt.

MVH

Sanna Rayman

Anna-Karin sa...

Tack för klargörandet om dina tidigare texter. Där får jag ta på mig att jag inte heller gjort research. Koncentrerade mig på att plocka fram texter som visar på svenska feministers engagemang, eftersom jag tycker det är djupt orättvist att säga att dessa/vi inte är engagerade i internationella frågor.

En stor fråga som vi ständigt driver är t ex rätten till fria aborter.

Jag tycker också att sammansättningen av valberedningens förslag till EU-lista talar starkt för att åtminstone Feminsitiskt initiativ värderar internationella frågor, inte bara inom EU.

Av de tjugo senaste artiklarna i Fi:s artikelarkiv handlar minst 11 om "utlandsfrågor".

Christine sa...

Sanna Rayman, varför skulle man INTE bli arg när man anklagas ogrundat -på en av Sveriges största ledarsidor dessutom?

Sedan ang. prioriteringar: Lustigt att feminister alltid prioriterar fel -är det inte? Att vi har mage att bry oss om saker här i Sverige där vi lever och verkar när vi borde bry oss om kvinnor någonannanstans! (Fast brydde vi oss för mycket om kvinnor i Långtbortistan kan jag ge mig 17 på att vi skulle få höra att vi ska bry oss mer om vad som händer här i Sverige. Och brydde vi oss ännu mer om kvinnorna i Kongo skulle vi få höra att vi borde även tänka på kvinnorna i Afghanistan)

Jag måste bara fråga, jag brukar inte läsa ledarsidan i SVD, brukar du lägga samma ansvar på dina medskribenter som på feministerna? Jag menar när Maria Abrahamsson tex. skriver om nämndemannasystemet här i Sverige, brukar du svara då med att det är felprioriterat att bry sig om Sverige när vissa länder inte ens har ett rättsystem överhuvudtage?