tisdag 31 mars 2009
SOVA!
Funderingar kring mediedrev och styrelsetricks
Uppdatering: Nu har Svenskan fört upp ovan nämnda artikel där den skall vara. Där framgår tydligt att det snarare var ersättningskommittén som fattade beslutet och att styrelsen bara informerats om att beslut fattats... Allt utifrån vad bolagsstämman tidigare beslutat. Hade inte detta protkoll varit enkelt att få fram redan i förra veckan?
Uppdatering 2: Nu kan en lite tillsnofsad version av detta inlägg läsas på Second Opinion.
måndag 30 mars 2009
Familjen Babajou
söndag 29 mars 2009
Ordningen återställd
Bilderna som mäklaren "glömde"
Den f d lanthandeln och bageriet - på andra sidan vägen d v s det första man ser när man kommer ut från huset
Närmaste grannens uppfart
Närmaste grannens tomt tillika utsikten från huset som är till salu. Bakom bråten uppe på en gödselhög gick det rufsiga kor och råmade.
lördag 28 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Fredag längs E4:an
Oro
onsdag 25 mars 2009
Danska högern silar mygg och sväljer kameler
tisdag 24 mars 2009
Mental istid
måndag 23 mars 2009
Men va f..
Det är ett elände.
Det är sannerligen istid.
Sökningar som lett hit
Vapenhandlare Jönköping
Kondensator till Briggs&Stratton
Dotter naken inför pappa
Filet Black & White
Puritaner
Tror inte alltid att de som söker finner vad dom letar efter här... ;)
söndag 22 mars 2009
En pizza i Jönköping
Pizzerian i fråga är tydligen populär, särskilt den i Jönköping så upphaussade kebabpizzan. I veckan som gick ville det sig dock inte bättre än att nära 400 (!) av pizzerians gäster drabbades av kräksjuka efter att ha ätit där. På torsdagen stängdes pizzerian av hälsomyndigheterna.
Fotnot: Pizzan på bilden är inte pizzan i texten.
Uppdatering: Nära 600 insjuknade. Undrar om man ångrar beslutet att inte stänga pizzerian redan på tisdagen?
Uppdatering 2: 640 sjuka. Sedan tog tydligen nuvarande ägare över vid årsskiftet och skall heller inte lastas för tidigare ägares ovilja att skapa bättre tillgänglighet. Kan det vara så att en magsjuk gäst nyst i pizzasalladen?
Don't mess with the Karlstadbor
lördag 21 mars 2009
Min mormors garderob
"Efter alla tråkigheter började nerverna krångla, hittills hade jag ändå klarat mig bra psykiskt. Jag hade ju full sysselsättning här hemma så jag hade aldrig tid att sitta och tänka, fast nog önskar jag att allt varit annorlunda när barnen var små. Jag orkade inte allt som jag velat. Jag kände mig alltid nedtryckt och kuvad och vågade ingenting."
fredag 20 mars 2009
Min farmors kök
Nu vet ju inte den anonyme om det alls fanns en farfar med i bilden. Han bara förutsätter att det var en kärnfamilj. För jag tror inte han läst mina inlägg om min farfar guldgrävaren och järnbruksarbetaren. Men jo, det fanns en snäll, go och spjuveraktig farfar. Och i juridisk mening var det såklart även hans kök. Men när farmor träffade farfar gav hon upp jobbet som kokerska och övergick till att vara hemmafru och oavlönad köksa och kokerska till man och fyra söner. Ibland planterade hon gran för att dryga ut hushållskassan.
Det är i praktisk mening alltså inte fel att säga att det var farmors kök. Under de tio av mina år som min farfar levde såg jag honom aldrig i köket annat än när han åt. Han var då mellan 72 och 82 år. Disken sköttes av min farmor och eventuella närvarande kvinnor. Och på de flesta foton som finns från detta kök syns min farmor vid spisen. När farfar dog var hans söner lättade över att han fick dö först, för hur skulle han annars ha klarat sig. Det hade blivit hemmet direkt. (Sönerna blev dock alla hejare på att laga god mat, de lärde nog av sin mor.)
Mina farbröder läser läxor vid köksbordet, ca 1955
Min trötta och utarbetade farmor dog på mors dag 1979, 69 år gammal. Dagen innan hade hon som vanligt lagat mat och bjudit på fika åt sin familj. Samt lycklig beundrat sitt nya, fina tremånaders barnbarn. (Minns att jag var så ledsen att farfar inte fick träffa min efterlängtade lillasyster eller ens veta att hon var på väg, men att mamma tröstade med att han nog vetat ändå.)
Jag inbillar mig ändå att farmor var ganska nöjd med sitt liv som det till sist blev, med mannen hon gifte sig med av kärlek. Men att hon önskat sig något helt annat åt barnbarnen än att som 13-åring behöva flytta till en annan del av landet för att kunna försörja familjen efter faderns död i spanska sjukan. Att inte som nioåring och äldst i syskonskaran med sex barn behöva lämna gården för att det var fadern i huset som dog. (Hennes mor var ju inte ens röstberättigad.) Att inte behöva tampas med äldste sonens problem.
Jag, sista dagen med farmor
Folkopinionen ett uselt argument mot förändring
Uppdatering 2: Och här kommer ännu ett inlägg från en musikvetare. Och här har vi ett riktigt bra inlägg som tangerar mitt eget resonemang.
torsdag 19 mars 2009
Fiskarna simmar i havet
De går ut på att folk förvånas över sådant som att
- det finns spansktalande i Spanien
- det finns fiskar i havet
- det finns sand på stranden
- det finns myggor som sticker
- det finns curry i Indien
onsdag 18 mars 2009
Gårdagens citat
"Han älskar sin familj på sitt eget sätt."
Vad hände när vi föddes?
Min far delade födelsedag med följande personer:
Zhengde, Kejsare i Kina (d. 1521), Georges Jacques Danton, fransk revolutionär (d. 1794), François Mitterrand, fransk president (d. 1996), Mohammad Reza Palavi, shah av Iran (d. 1980), Hillary Rodham Clinton, Utrikesminister i USA och Evo Morales, president i Bolivia.
En smått otrolig lista på skorpioner...
Fyra och ett halvt år senare föddes min mor, den 28 februari 1940. Då var det i stället filmen Marty med Ernest Borgnine och Betsy Blair som fick en Oscar.
Om man var designintresserad kunde man sjunka ner i denna stol, Pelican Chair av Finn Juhl.
Människor med stil och pengar kunde köpa denna skapelse av Herbert Hirche.
Svärföräldrarna lyssnade kanske på Autumn Leaves av Roger Williams och Hernando's Hideaway med Johnston Brothers
Här har vi UK-ettan med Johnston Brothers
När jag föddes 6 mars 1968 fick filmen Oliver om Oliver Twist en Oscar för bästa film.
Själv delar jag födelsedag med Gabriel García Márquez och Pink Floyds David Gilmour.
Mamma och pappa kanske lyssnade på Love is Blue" med Paul Mauriat eller Cinderella Rockefella med by Esther & Abi Ofarim.
Jag kan nog lova att dom inte satt i denna stol.
Min syster föddes den 16 februari 1979 när denne man var hot news. (Man hade ju ännu inte förstått exakt hur illa det skulle gå med revolutionen. Att en amerikansk tidning framställer honom som ondskan själv handlar nog mer om störtandet av deras kompis och pappas födelsedagskollega Shahen av Iran.)
och mamma och jag grinade på bio till Kramer mot Kramer. En film som låg i tiden då när pappor började vara föräldralediga.
Denna stol var toppen av design.
Att min syster är en särdeles stönig och enveten person kanske kan förstås i sammanhanget av att hon delar födelsedag med följande personer:
Kejsaren Yingzong of China (d. 1067), kung Ludvig XV av Frankrike (var inte han rätt fet?) och (hehe) John McEnroe!
Blondie var het där i början av 1980 för när svågern föddes den 30 april 1980 låg hon etta både i USA och UK med Call Me.
Jimmy Carter hade ännu inte lämnat över till Ronald Reagan. På bio tittade folk på Ordinary People.
Svågern delar födelsedag med kungligheter som Drottning Maria II av England, kung Karl XVI Gustaf och Lars von Trier.
Och skulle man efter alla stolar få lust på ett bord var detta högsta mode.
Källa.Tvärsäkra rön om fetma
Allt detta sagt så vill jag ändå hylla att man tar upp frågan om bantning och efterlysa mer artiklar om det. I artikeln säger nämligen en av forskarna att det är bättre att försöka hålla sin vikt än att kämpa för att gå ner. Detta förmodligen, vi får inte veta, för att de som ständigt bantar tenderar att gå upp allt och lite till. Slimming can seriously damage your body! DET borde man lyfta, inte skriva skrämmande artiklar som bara får folk att kasta sig in i ännu ett bantningsprogram. Åh, om jag fattat detta när jag en gång vägde som jag gör nu!
tisdag 17 mars 2009
Sur!
- Två timmar.
Ännu ett födelsedagsbarn
måndag 16 mars 2009
Jag - en björnunge
Bears are strong and independent creatures who roam in the forest in search of food. Bears are usually gentle, but anger one and be prepared for their full fury! You're tough, you won't back down from a fight, you have a bit of a temper -- classic attributes of a bear. Intelligent and resourceful, though lazy at times, you are a fascinating creature of the wild.
You were almost a: Kitten or a Duck
You are least like a: Chipmunk or a SquirrelWhat Cute Animal Are You?
Uppdatering: Min syster, kattungen - nästan björnunge, påpekar att det bara är logiskt att vara en björnunge när ens far gick under smeknamnet Björnis.
Liza Marklund värnar kärnfamiljen
söndag 15 mars 2009
Il y a longtemps que je t'aime
Om det outsinliga behovet av att få säga neger
Själv minns jag stunder i livet där mitt storsvenska tolkningsföreträde ställt till det för mig, åtminstone när jag senare analyserat mina handlingar och tankar... T ex det där ögonblicket i första ring på gymnasiet (1985) där Susan, utbytesstudent från Oklahoma, ifrågasatte mitt användande av ordet neger. "Det där ordet använder vi väl inte?" Sa Susan förvånat. Genast kom mina klasskompisar till mitt försvar med att nej, det var inte NIGGER jag sagt, utan NEGER! (Bland gymnasietstudenterna i Karlstad 1985 var det nämligen troligare att en engelskspråkig hade svårt att skilja på E och I än att vi skulle använda oss av en rasistisk diskurs. Den mest exotiska i vår årskkurs var min gode vän Stilianos som kommit från Grekland som tvååring, och som senare flyttade tillbaka till Thessaloniki.) Minns att Susan gav upp sin argumentation. Själv var jag sårad över att hon kunde tro att jag, den upplysta med rör-inte-min-kompis-märke, skulle använda ett ord som nigger...
För ett antal år sedan bevittnade jag en väskryckning på en radhusgata i London. En gammal dam blev av med sin handväska och jag såg mannen i fråga mycket tydligt när han kastade sig in i en rivstartande bil. Jag skrev ner bilnumret, tog hand om damen och ringde 999. En av mina första kommentar till larmcentralen var inte hur han varit klädd eller hur lång han var utan
- He was black!
Genom åren har jag väl kommit till någon slags insikt om att det är onödigt att använda ord som kan upplevas som sårande eller missvisande. Jag väljer därför att säga same (inte lapp), rom (inte zigenare) och möjligen färgad om det finns anledning att diskutera kulören på människan över huvud taget. (Vilket jag, som jag tagit upp tidigare här på bloggen, inte tycker är särskilt intressant. Dock är behovet av att kategorisera intressant att diskutera.) Edit 2012-01-06: Det är nu tre år sedan jag skrev det här inlägget och samhällsdiskursen utvecklas ständigt, så även mitt vokabulär. Idag skulle jag förmodligen inte heller använda mig av ordet 'färgad' för att prata om en viss grupp, vi är väl alla färgade i någon slags nyans. Själv är jag färgad blekgrisrosa just nu men hoppas vara lite mer brunrosa i mars då jag varit på semester. Dit jag åker på semester använder människor paraply och diverse krämer för att bli mer blekvita. Vitt är tydligen fint, brunt är fult. Utom om du är vit av födseln och vill bli lite exotiskt brun ett tag.
Att folk ändå vill göra något slags politiskt statement av att de minsann har rätt att använda ordet neger inbillar jag mig härrör från en bild av Sverige som ett homogent samhället. Där majoritetsbefolkningen har ett självklart tolkningsföreträde och också är de som avgör huruvida ett ord är lämpligt eller inte.
Christian Catomeris citerar i sin bok Det ohyggliga arvet statsminister Tage Erlander från 1965. Många år efter arbetskraftsinvandringens början och i ett land med minoritets- och ursprungsbefolkningar:
"Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden."
Egentligen är det väl där folk lever kvar, i Tage Erlanders bild av Sverige. Där inga rasister finns och där allt är bra bara folk fattar att prata och bete sig som oss. Som denne insändarskribent i en norrländsk tidning i slutet av 1980-talet, angående ursprungsbefolkningars rätt till sitt eget språk:
(Även detta citat kommer från Catomeris bok.)"Varför har ni flyttat till Sverige om ni inte vill lära er svenska? Sverige är enspråkigt och det är svenska som gäller. Ni som bor i Tornedalen. Vi börjar tro att gränsen dragits på fel sida om er, för ni bryter mer på finska än svenska. /.../ Vi svenskar har ingenting emot utlänningar, för vi har inga fördomar. Prata erat modersmål /.../ i hemlandet men inte här."
Uppdatering: Nu har jag värvat femton personer till gruppen Det heter chokladboll på Facebook. Här kan man läsa om hur det där andra ordet kan användas.
Födelsedagar en masse
lördag 14 mars 2009
torsdag 12 mars 2009
Inte lätt skilja på vad som är vad
"Den lilla flickan dog av en kraftig överdosering av tiopental och morfin. Båda doserna var dödliga. Det visar obduktionsprotokollet från Rättsmedicinalverket som nu offentliggjorts av åklagarna. Men enligt specialister på området är det svårt att dra några långtgående slutsatser av protokollet."
Lite intressant är det allt att Svenska Dagbladet, som ju skall jobba i "sanningens" tjänst, väljer att sätta en sådan rubrik när de är medvetna om att det kanske inte går att dra dessa slutsatser från obduktionsprotokollet. Bl a kan ju även en lekman som jag förstå att det inte alls behöver handla om "två doser", utan kan vara flera. Eller att det inte ens går att dra slutsatser om dosering från halten av droger i blodet. (Det vet vi ju att t ex promillehalt kan variera stort hos olika människor efter alkoholintag.)
Nå, jag vet lika lite som Svenska Dagbladet, eller åklagaren, vad som egentligen hänt där på sjukhuset. Vad jag däremot kan konstatera när jag läser tidningarna är att två läger verkar utkristallisera sig i debatten. Vi kan lite raljant kalla dem ja-till-livet-gänget mot legalisera-dödshjälps-gänget.
I den förra gruppen återfinns ett antal personer med kristen livsåskådning, tillhörande olika samfund. Barnets föräldrars målsägandebiträde (Peter Althin) är kristdemokrat. Socialministern (Göran Hägglund) som idag skriver debattartikel på Brännpunkt är även han kristdemokrat. Christina Doctare som gett sig in i debatten till försvar för åklagarsidan kandiderar till Europaparlamentet för KD. Ja, till och med åklagaren i fallet ryktas vara medlem i ett religiöst samfund nära länkat till Ja till livet-rörelsen. (Det senare har jag dock inte hittat några som helst belägg för, utan det kan lika gärna vara något som uppstått i kommentarsgeggan på nätet.)
På andra sidan har vi t ex folkpartisten Barbro Westerholm (känd som den som 1979 såg till att homosexuella inte längre bedömdes som sjuka) och professorn i etik Nils Lynöe. Kristdemokraten och socialministern Hägglund lyfter särskilt fram dem på Brännpunkt som varande "för att få lagändringar som öppnar för läkarassisterade självmord". Samt människor som verkar tycka att när en person väl är döende gör det ingenting om dom dör utan plågor av morfin, minuter eller någon timme tidigare än vad som varit fallet om dom i stället kvävts till döds utan medicin. Det är ju per definition dödshjälp, men frågan är vad som skulle hända om läkare sparade på morfinet i dessa ögonblick. - Nä, du får inget mer nu, då kan jag dömas för mord.
Mitt emellan dessa två poler verkar alla de läkare stå, som mest är intresserade av att kunna bedriva en bra palliativ vård. Själv har jag inte tagit ställning i frågan om dödshjälp utan mest lutat åt att livet är okränkbart och att det uppstår när man kommer ut i det och börjar andas på egen hand. Aktiv dödshjälp värjer jag mig mot av ungefär samma orsak som dödsstraffet, att det är fel att ta en annan människas liv. Men samtidigt blir jag inte särskilt upprörd av tanken på att någon skulle dö av morfin eller narkosmedel i stället för av kvävning, när man väl konstaterat att döden kommer att inträffa snart och förbereder människan i fråga inför detta. Är jag plötsligt för aktiv dödshjälp då?
onsdag 11 mars 2009
Onsdagkväll
Ostdrömmar
tisdag 10 mars 2009
Världen utanför
Spanska Iniciativa Feminista mot EU-parlamentet!
- att de otrygga anställningsvillkor och den lönediskriminering som drabbar kvinnor stoppas
- att omsorgsarbete upphör att vara ett exklusivt obetalt ansvar för kvinnor, och istället genomförs av samhället
Bengt Westerberg om den svenska jämställdhet
Lysande och upplysande inlägg som visar att "rabiatfeminister" finns överallt.