Dagen idag har varit en sådan där absurd dag. Upp kl 6, stressade i mig frukost och iväg till dagens första förhandling. Tvist om icke utbetald lön. Sedan ner och börja förbereda underlag till medlemmen i nämnda ärende innan jag fick rusa upp igen för kortmöte med två kollegor om ett arbetsledarprojekt vi håller på med. Sedan ner igen och fortsätta med ärendet medan kollegan ringde till en kollega på ett annat förbund för att kolla en sak i ett annat av mina förhandlingsärenden. Jag slänger iväg ett mejl till arbetsgivarens representant i detta ärende för att meddela att vi kommer hålla utlovad deadline idag men först på eftermiddagen. Dikussion med kollegan om samtalet med det andra förbundet. Ut på stan och stoppar i mig lite lunch och sms:ar samtidigt med medlem om hans ärende. Upp igen för möte med förhandlingschef och arbetsrättsjurist om eventuell stämning. Jagar kollega på annat förbund i detta ärende. Får till slut tag på honom och rusar över till detta förbund för ett möte samtidigt som jag ringer kollega på tredje förbund och meddelar att vi snart skall ringa honom. Får sedan inte tag på kollegan från första förbundet och växeln når honom inte heller. Samtidigt flockas massa gamla bekanta omkring mig som vanligt i entrén till detta förbund, och det går runt i huvudet. Ringer kollegan på tredje förbundet igen på vägen tillbaka till mitt kontor. Nytt möte med förhandlingschef och jurist. Kollega från första förbundet ringer och meddelar att det är något krångel med deras växel, att han väntat. Jag pratar med arbetsgivarrepresentanten och försöker höja deras bud. Höjs något. Nytt internt möte hos oss med beslut om att acceptera arbetsgivarens bud. Pratar med kollega från förbund ett, med klubbordföranden, ringer arbetsgivaren. Mejlar kollega på förbund två. Så till sist möjlighet att mejla över underlag till medlemmen angående morgonens förhandling. Iväg och får i mig lite mat på McD innan föredrag av Johan Brånstad om undersökande journalistik. Så trött på tåget hem att jag går av en station för tidigt och upptäcker det först i trappan ner från perrongen. Nytt tåg. Promenad hem medan jag säger gonatt till lille mannen i telefonen. Kvällsmacka med pancetta och kittost. Och nu, äntligen, SOVA!
3 kommentarer:
Hörrrödudu, vad säger skyddsombudet om detta?
Får verkligen hoppas att detta är en engångsföreteelse och att ni inte alltid har så. Men med lågkonjunktur och allt det där så...
Ja, kvällsaktiviteten var privat men ikväll skall jag iväg på ytterligare ett föredrag och personen som föreläser råkar vara mitt skyddsombud så jag får väl fråga honom. "Vad gör skyddsombudet åt saken?" var en fråga jag själv älskade att få när jag var skyddsombud. ;)
Och nej, alla dagar är inte sådana. Idag fick jag både sova till 8 och ha ett trevligt möte med en klubb samt promenera i solen. (Blir dock lätt dyrt här inne i stan...)
Borde nog ha formulerat frågan annorlunda. Borde ha sagt "Och vad gör arbetsgivaren åt saken?".
Skicka en kommentar